fredag 20 april 2007

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion



Joan Didion är en av de mest betydelsefulla författarna i USA. 2003 drabbades hon av en fruktansvärd tragedi. Hennes make och författarkollega John Gregory Dunne, dog i en hjärtinfarkt samtidigt som deras enda dotter låg i koma i en livshotande sjukdom.

Boken är en berättelse om tiden efter makens död, varvat med tillbakablickar på deras långa, gemensamma liv. Joan berättar om vardagens bestyr, om den oerhörda sorgen och oron över dottern. Den är mycket personlig men de flesta drabbas någon gång av sorg, så detta är en angelägen bok för alla.


Caroline

Berättelsen om Pi av Yann Martel, 2004


Den här boken liknar inget annat jag läst tidigare. Den är inte heller så lätt att beskriva, men det är sannerligen värt att göra ett försök så att den här fantastiska, bisarra, humoristiska, allvarliga och ibland otäcka historien, som till formen mest påminner om en skröna, kanske når ut till ännu fler bokmalar.

Pojken som kallas Pi, växer upp i en mindre stad i Indien där familjen har ett zoo. Under uppväxtåren lär han sig därmed allt om djur. Pi är en tänkare och sökare och han blir tidigt intresserad av religion. Han känner sig dragen till tre av de största religionerna
– kristendomen, islam och hinduismen – och tycker att samtligas budskap låter bra, och ansluter sig till alla tre. Det leder till stor förvirring inom trossamfunden och i hans familj.
När Pi är i 15-årsåldern beslutar sig familjen för att emigrera till Kanada, och djuren säljs till en djurpark i USA. Under resan över Stilla Havet förliser fartyget under en storm, och kvar som enda överlevande i en livbåt är Pi, en hyena, en zebra, en orangutang och en bengalisk tiger vid namn Richard Parker! Jag tycker att nu först börjar egentligen denna otroliga historia, som handlar om överlevnad i ordets rätta bemärkelse. Nu är goda råd dyra och här gäller det att anpassa sig till förutsättningar som han aldrig ens kunnat fantisera om.

Det blir en låång resa över havet, men även en inre resa för Pi. Han slängs mellan hopp och förtvivlan, mellan ganska skapliga dagar och dagar när han är övertygad om att han ska dö, antingen bli uppäten av Richard Parker eller törsta ihjäl. Nu knyter författaren an till den första delen av boken, där Pi växer upp och visar sig ha en enkel och okomplicerad syn på livet, Gud, människan och djuren bland annat. Det synsättet har han stor nytta av nu.

Jag blev djupt fascinerad av den här historien och den var en läsupplevelse utöver det vanliga, men jag är fortfarande litet konfunderad över slutet…

Läs den helt förutsättningslöst och ha inte för bråttom. Hoppas du har lika stort utbyte av den som jag hade.

Ewa