Jungfrutronen av Sue Monk Kidd

Jessie är 42 år och lever sedan tjogo år tillbaka ett vardagligt liv tillsammans med sin man Hugh som hon älskar. När Jessie Sullivans mor med flit hugger av sig sitt ena finger, tvingas Jessie Sullivan åka tillbaka till sin barndoms ö Egret Island, för att ta itu med mammans psykiska problem. På ön träffar hon munken broder Thomas som snart ska avlägga sitt klosterlöfte. Med Thomas känner Jessie en frihet hon inte känt på länge, men har samtidigt ständigt dålig samvete eftersom hon sviker Hugh.

I ett myllrande galleri av oförglömliga kvinnor och omgiven av exotiskt vacker natur slits Jessie mellan åtrå och förnekelse, mellan en frihet som känns överväldigande rätt och de omutliga krav som äktenskapet och familjen ställer. Så småningom upptäcker Jessie vad som är orsaken till moderns självstympning, en hemlighet vars rötter sträcker sig till Jessies egen barndom.

Trevlig läsning för stunden, men lite väl pratig. Naturen däremot beskrivs engagerat och hängivet, det märks att författaren är intresserad av den och har lagt ner tid på att undersöka den närmare. Roligt med lite färgstarka kvinnor i historien och det klassiska mor/dotter-förhållandet funkar alltid för mig. Kanske är jag bara lite för ung för att läsa om medelålderskrisande kvinnor, själv har jag fullt upp med trettioårskris...



Karin

Finns titeln inne?

Luftslottet som sprängdes, av Stieg Larsson

Åh, som jag väntat på den tredje och sista delen om Lisbeth Salander! Blev jag avskräckt av dess 704 sidor? NEJ! Var den så bra som jag trodde? JA! Som småbarnsförälder har jag inte så mycket tid till att läsa, men den här gången stal jag mig till lässtunder lite då och då så fort jag kunde och gick och la mig ännu tidigare än vanligt bara för att kunna och hinna läsa så mycket som möjligt! Liksom de andra böckerna i serien var den spännande, smart och genialiskt skriven. Visserligen lite omständig ibland med onödiga sidospår, men det var nästan skönt.
Lite oväntad upplösning, trodde liksom boken var slut egentligen, men så hände det ytterligare som gjorde att hela historien fick ett riktigt avslut.

Ont och gott kämpar mot varandra även i den här boken. De onda är lite ondare men också dummare och de goda som är förvånansvärt många är godare och också smartare. Salander själv är smartast av de alla och lyckas vid sidan av sina egna problem, inlåst på sjukhuset, att lista ut vem som förföljer Erika Berger. Liksom i tidigare delar förekommer många udda och oväntade figurer och Lisbeth Salander själv är ju den coolaste hjätinnan som finns och trots hennes kantighet, så tycker man om henne på något vis. Jag rekommenderar alla att läsa hela trilogin, den är mer än läsvärd!Hisnande, spännande och roligt!

Karin

Finns boken inne?

Bitterfittan av Maria Sveland

Ska man skratta eller gråta? Både och kanske. Jag skrattade i alla fall mycket och igenkännande många gånger medan jag läste Bitterfittan! Bara titeln – man hoppar högt!

Bokens huvudperson Sara lämnar man och barn för en vecka och åker på charter till Teneriffa. Hon behöver komma ifrån, vila och reflektera över hur hennes liv ser ut. Vad hände? Hur blev hon så bitter av att få barn? Och vad hände med relationen till hennes sambo? Sara trodde att hon och Johan levde i ett jämställt förhållande. Men det kanske aldrig var så?

Så här säger Sara (ungefär) och det är verkligen något som får en att öppna ögonen: ”om jag levde med en svart man i Sydafrika under apartheid-regimen, skulle jag kämpa med livet som insats för att han skulle bli betraktad som lika mycket värd som jag. Så varför nöjer sig män med att kvinnor är i underläge i vårt samhälle? Var finns de när andra män misshandlar sina fruar eller tjänar mer för samma arbete? Eller när deras barn är sjuka?”
Mitt i prick – kan man säga det bättre?

Detta är en svidande uppgörelse med moderskapsmyten, kärleksmyten och jämställdhetsmyten. Ett knytnävsslag i magen. Läs den! Ge den till alla du känner! Världen borde bli bättre då!




Caroline

En helt annan historia, av Håkan Nesser

Skönt att äntligen få slippa Van Veeteren och stifta en ny bekantskap med Gunnar Barbarotti. Det här är andra boken om den medelålders tvivlaren men bejakande av bibelord.

I början av 2000-talet träffas några svenskar under en semester i Frankrike. De njuter av livet några dagar men så nästlar sig en orm in i paradiset och inget blir som de tänkt. Och fem år senare mördas de inblandade en efter en...Före varje mord förvarnas Gunnar Barbarotti av mördaren själv..

Lite seg var den allt måste jag erkänna, ingen riktig Nesser-höjdare, men skönt på något sätt med det otroligt långsamma tempot! Snopet slut bara. Lite uttjatat också med polis som måste avbryta semestern. Men eftersom jag ändå tragglade mig till slutet så hade den nog sina poänger, den där Barbarotti verkar ju vara en riktig mysgubbe och romantiker!

Karin

Sekten, av Peter Pohl

Efter att en av deras tvillingdöttrar genom en olyckshändelse fått glassplitter i ett öga, söker föräldrarna hjälp hos flera läkare, men ingen kan göra göra ögat friskt. Som sista utväg vänder sig familjen till ett medium som tar sig an flickan och även resten av familjen, som mediumet anser är bunden av onda krafter. Guds moder, som mediumet kallar sig får allt mer inflytande över familjen och efter åtta år är familjen splittrad i två fiendeläger och kämpar mot varandra i långdragna rättegångar. Författaren har liksom i ett par av hans tidigare böcker återskapat en berättelse med hjälp av samtal med de inblandade, radioprogram, rättegångsmaterial med mera.

Jag har alltid haft lite fördomar om sekter. Att medlemmarna är hårt styrda, deras liv begränsas och att den som vill gå ur sekten eller ifrågasätter kan råka illa ut. Och när jag läser den här boken av Peter Pohl, besannas många av mina fördomar.

Till en början förstår man de desperata föräldrarnas vilja att göra sitt barn friskt och att de som sista utväg väljer en alternativ lösning. Men sedan undrar man varför de inte ifrågasätter tidigare? Inte ens när deras egna barn far illa gör de något åt saken, förrän efter lång lång tid. Det är ganska skrämmande läsning, desto mer skrämmande eftersom berättelsen baseras på en sann historia.

Trots att Peter Pohl skriver ganska torrt och rapporterande i typisk Peter Poh-stil, så är det något med hans sätt att skriva som alltid fångar läsaren och gör att man engagerar sig helhjärtat i hans böcker. Jag rekommenderar varmt alla hans böcker!

Karin