måndag 22 december 2008

Härlig vinterläsning!

Lögnen, av Jacqueline Winspear

Ännu en underhållande, mysspännande bok om Maisie Dobbs! I den senaste deckaren med den taktfulla och driftiga Masie Dobbs, åtar hon sig uppdrag som tvingar henne att återvända till Frankrike och hennes många otäcka minnen som sjuksköterska under kriget. Välskrivet och en härlig bok att smyga undan med under julen!

Karin

fredag 19 december 2008

Drottningen vänder blad

av Alan Bennett

Stressad? Ledsen? Trött och inte på humör? Då har jag det perfekta botemedlet; en liten bok som gör sin läsare varm och glad ända in i själen.

Drottningen vänder blad handlar om Englands drottning som i sina gamla år upptäcker tjusningen med att läsa. Hovfolket begriper inte, premiärministern är konfunderad och rådgivarna misstänker att drottningen blivit senil. För hur ska man annars förklara att hon inte längre är lika intresserad av att inviga broar eller dela ut ordnar, och istället för att fråga sina undersåtar om parkeringsproblem och hur långt de rest börjat förhöra sig om deras läsvanor?

Det är en varm, charmig, och alldeles underbar bok om läsning och hur den kan förändra livet. Om du bara tänker läsa en bok till i år tycker jag att du ska läsa den här!

/Sanna

måndag 1 december 2008

Fällan...

... av Michael Connelly.

Jag är lite utav en nybörjare när det gäller deckare och har påbörjat min privata lilla deckarskola. (Att få ut examen är inte så svårt, det är bara att läsa så många deckare som möjligt). Mitt senaste stopp i utbildningen är Fällan av Michael Connelly. Fällan är ingen deckare utan en Deckare för huu så spännande det är stundtals.

Agenten Rachel Walling återkallas till sin gamla enhet på FBI efter att tillbringat åtskilliga år som stationerad i ödemarken. Orsak: Poeten är tillbaka. Poeten är en seriemördare men också Wallings gamla mentor inom FBI. Samtidigt som Walling och company börjar nysta i ena ändan så tillfrågas privatspanaren (och f.d. polis) Harry Bosch om inte han kan undersöka ett misstänkt självmord (misstänkt som i självmord eller mord?). Bosch och Wallings vägar möts ganska snabbt och tillsammans inleder de jakten på den fruktade Poeten som alltid tycks ligga två tre steg före dem.

Connelly presenterar ett väloljat maskineri där karaktärerna förvisso inte är så mycket djupare än rejält tilltagna vattenpölar men med en stark story (spännande spännande spännande) och han behöver inte ta till små nödlösningar som många andra deckareförfattare. Berättelsen håller hela vägen ut och Fällan gav absolut mersmak i deckardjungeln.

/ Wilda

fredag 28 november 2008

Svart som natten...

av Ann Cleeves.

En vintermorgon hittas en ung kvinna mördad i den lilla staden Ravenswick på Shetlandsöarna. I ett samhälle där alla känner alla sprider sig snabbt rädsla och misstänksamhet bland invånarna. Vem är mördaren och vem kan man lita på?

Det är inte första gången något liknande händer i Ravenswick. För många år sedan försvann en liten flicka för att aldrig bli återfunnen. Finns det ett samband mellan de två dåden? Kommissarie Jimmy Perez kopplas in på fallet och jakten på mördaren är i gång.

Boken blev vald till den bästa engelska deckaren 2006 och Ann Cleeves spelar sina kort väl i deckargenrens givna ramar. Ett brott, ett offer, en förövare, en jakt.

En mycket läsvärd deckare som skapar spänning för stunden.

/ Wilda

tisdag 25 november 2008

Lilit med Adam i Paradiset och Satan i Underjorden

av Suzanne Gottfarb och Beata Boucht

På Lättläst-hyllan finns en alldeles ny roman av Suzanne Gottfarb, som bygger på en den mer än tusen år gamla historien om Adams första hustru. Det är en berättelse om kärlek och hat, åtrå, svek, och orättvisa.

Det som verkligen lyfter romanen är Beata Bouchts färgsprakande och fantasieggande illustrationer som ramar in och ger liv åt den ganska enkla berättelsen.

Låna hem, bläddra, läs och njut!

/Sanna

torsdag 20 november 2008

Pojke försvunnen...


... av Anna Jansson.

Tänk deckare. Maria Wern är polisen och skådeplatsen är Gotland. En nio-årig pojke vid namn Andreas Nilsson försvinner till synes spårlöst från en fest. Mamman Charlotte befinner sig i upplösningstillstånd, polisen kopplas snabbt in och mysteriet kring Andreas försvinnande vidgas likt ett grenverk. Fler och fler trådar vävs in i dramat och fler och fler människoöden kopplas samman.

Ännu en deckare av Anna Jansson för vissa, den första för mig. Betyget blir sådär. Vissa saker stör jag mig på. Jag anar till exempel ganska snabbt att författaren har ett förflutet inom sjukvården och en snabb googling bekräftar detta. Som läsare får man nämligen en kladdig moralpredikan om överanvändning av pencillin. Nej tack till sånt.

Vidare så är jag lite less på temat otrohet. De senaste fem romanerna jag läst av svenska författare har ALLA innehållit detta tema. Det är ju iof inte Janssons fel att det här råkade vara den femte boken i rad för mig som behandlar sura 30+:are som är trötta på livet, på varandra, på sig själva och som aldrig har sex med varandra men gärna med andra. Tröttsamt, trist och tråkigt i längden säger jag.

Sist men inte minst så känns hela historien lite lam, speciellt slutet.

Ett litet plus i kanten för Marie Richardsons strålande inläsning.

Tjoho från Wilda

måndag 17 november 2008

Blunddockan

av Jeffery Deaver

Äntligen! Jeffery Deaver har kommit med en ny bok.
I den här thrillern är det dock inte Lincoln Rhyme och Amelia Sachs som är huvudpersonerna, utan specialagenten och förhörsexperten Kathryn Dance vid Californiens utredningsenhet, CBI.

Först var jag litet skeptisk när jag förstod att det inte var en Rhyme-deckare, för det brukar inte alltid bli så bra när deckarförfattarna får för sig att börja med olika sidoprojekt, som att hitta på andra karaktärer och planera en ny serie böcker. Dessbättre hade jag fel. Kathryn Dance är en mycket sympatisk och intressant bekantskap. Man känner också igen Jeffery Deavers thrillerspråk och hans förmåga att bygga upp spänningen, som ibland blir nästan outhärdlig.

Man kan säga att Dance är en levande lögndetektor, alltså expert på kroppsspråk och hon är specialutbildad i att avläsa om människor ljuger, eller talar sanning. Hon är en skicklig polis, men har faktiskt också har ett ”riktigt” liv vid sidan av arbetet. På fritiden snokar hon till exempel upp bra blues – och folkmusikband som hon hittar över hela USA, och erbjuder dem att ladda ner sin musik på den webbsida hon driver tillsammans med en god vän. Dessutom spelar hon musik själv. Familjen har också två hundar - Dylan och Patsy (!) - och hundälskare får alltid en extra poäng hos mig! Det finns dock ett mörkt stråk i Kathryn Dance´s liv då hon bär på en stor sorg efter att hennes man, och tillika barnens far, omkommit i en bilolycka.

Boken börjar med att den manipulative mördaren och sektledaren Daniel Pell, som är dömd för mord på en familj för 8 år sedan, men där den ena dottern överlevde, ska förhöras i samband med att nya spår i det gamla fallet har framkommit. Han lyckas rymma med hjälp utifrån och Kathryn Dance ska leda jakten på denne man som har psykopatens förmåga att dupera människor, och som inte skyr några som helst medel för att nå sitt mål.
Det blir viktigt att hitta den överlevande Theresa Croyton, idag 17 år, som kallas Blunddockan eftersom hon låg och sov den gången hennes familj knivmördades av Daniel Pell. Problemet är bara att hon bytt identitet och ingen vet var hon finns.

Jakten på mördaren börjar och det är action vill jag lova! Spänningen byggs skickligt upp, sida för sida. Polisteamet utökas så småningom med en expert på sekt – och kultledarmentalitet i hopp om att bättre förstå hur den här typen av narcissistiska och hyperintelligenta mördare tänker.

Allt utspelar sig i John Steinbeckland – alltså Montereyhalvön och i områden som Carmel och Salinas. Mitt i det intensiva polisarbetet påminns vi om De himmelska ängderna, Vredens Druvor och Cannery Row (Det stora kalaset). Stora frukt – och grönsaksodlingar, vindpinade klippor och pittoreska hus inramar historien, och ger läsaren en chans att hämta andan när författaren lättar på gasen en aning.

Jeffery Deaver fick sitt genombrott med boken Tyst gisslan 1996, men är kanske mest känd för boken The Bone Collector (I samlarens spår), som också filmades 1999.

Ewa Nyhlén
Nov 2008

onsdag 12 november 2008

Drift

av Liv Strömquist och Jan Bielecki

Feministiska sexserier? Är det verkligen någonting för biblioteken? Jag skulle säga ja på ren princip, men Drift är så otroligt mycket mer än ett politiskt statement. Det är en serie tecknad i läcker 50-talsstil, om Lena och Robert som möts på en nattbuss mellan Helsingborg och Norrköping och börjar prata.

De första rutorna är textlösa - en solnedgång, en busshållplats, en kvinna som spanar in en man och klär av honom med blicken. Det slår mig hur pass sällan det är man ser något sådant skildras i litteraturen. När bussen börjat rulla är det hon som tar kontakt med orden: "Ursäkta, jag ville bara säga att jag har kollat in alla människorna på den här bussen och kommit fram till att du är den snyggaste."

Samtalet kommer snabbt in på deras respektive flickvänner och deras tidigare sexuella erfarenheter och äventyr. Det skulle kunna bli så fel, men istället blir det så rätt. Teckningarna är tydliga utan att vara övertydliga, och berättelsen har ett oväntat djup och en intressant vändning på slutet.


/Sanna

tisdag 4 november 2008

Mig äger ingen

av Åsa Linderborg


Boken är en rak och ärlig, men också ömsint skildring av uppväxten med en ensamstående far – härdarmästare Leif Andersson, vid Metallverken i Västerås – vars yrkesstolthet, klasstillhörighet och alkoholproblem ger berättelsen dess röda tråd.

Det är berättelsen om en arbetarsläkt under det svenska folkhemmets storhet och fall, och handlar om klassmedvetenhet, utanförskap och manlighet.

Det handlar också om den blott 4-åriga Åsa, eller Natasja som hon ofta kallas av sin pappa, som blir kvar hos sin far efter föräldrarnas skilsmässa. Vid något tillfälle, när mamman får frågan hur hon kunde flytta från sitt barn, svarar hon: ”Jag lämnade kvar det bästa jag hade hos honom, annars hade han gått sönder”.

Vi kommer nära i vardagsskildringen, där far och dotter lever sina liv och gör det mesta tillsammans. Hon blir skjutsad på pappas cykel till dagis tidigast av alla varje morgon - vinter som sommar - de äter middagsmat hos farmor och farfar varje kväll, där det diskuteras politik och spelas Fia. Pappa har ofta ont om ”lall”, och får ibland ett bidrag av farmor.

Härdarmästare Leif Andersson verkar vara en motsägelsefull person; han dricker några öl varje kväll, men är ändå både sällskaplig och finns alltid där för sin dotter. Han är politiskt medveten, men misstror ändå den politiska kampen, han är stolt över sin yrkeskunskap, men avskyr sitt jobb som ger honom svullna händer och värk.
Ibland tycker jag att det är ett torftigt liv för en liten flicka, men ändå är det tydligt att berättelsen är skriven med värme och kärlek. Boken är både gripande, vemodig, tragisk och kul – i bland på samma gång – men aldrig sentimental. Här finns också hela den brokiga släkten, med många färgstarka och intressanta personer.

Åsa Linderborg skriver mycket bra, enligt min mening. Hon har ett rakt och enkelt språk och det blir inte tråkigt en sekund. Hon berättar så levande att man får en klar bild av både människor, händelser och miljöer, och när boken avslutas är hon vuxen med egen familj.

Förutom en innehållsrik barndoms – och uppväxtskildring är det också ett stycke svensk arbetarhistoria som idag känns mycket avlägsen, och just därför är så intressant att läsa om.

Åsa Linderborg är kulturskribent på Aftonbladet.

Ewa Nyhlén
nov-08

torsdag 30 oktober 2008

hon älskade...


...av Helena Henschen.
Jag gillar Henschens ton.
Hennes förra bok, I skuggan av ett brott, blev jag smått besatt av. Trots detta var jag lite osäker om Henschen var en bra författare eller om hon bara hade en spännande (och ack så tragisk) familjehistoria.
Även denna gång har Henschen grävt i släktens historia och levererar nu sin farmors liv (Signe Thiel) i romanform. Boken präglas av olika relationer. Vackra, tragiska, vanliga, ovanliga relationer vackert sammanvävda av Henschens hand. Visst är Henschen en författare och hon älskade är väl värd att läsas. Dock är I skuggan av ett brott strået vassare (men som sagt, det är ju en besatt som talar).
Tjingeling / Wilda

tisdag 7 oktober 2008

En världsomsegling över haven...

..eller en berättelse om en stad? Ja, i Vi, de drunknade får läsaren allt och lite till! Staden som står i centrum är danska Marstal, som trots sin litenhet kan beskrivas som en världsmetropol. Marstals historia är tätt sammanflätad med sjöfarten och i Marstal kan man träffa på den första dansk som korsat Afrika eller någon annan som seglat 17 år utanför Japans kust. Märkliga och främmande föremål fraktas hem eller vad sägs om en turkisk vattenpipa, amforor från Kefalos, en indisk amulett eller varför inte...ett skrumphuvud?
Boken börjar väldigt våldsamt med det dansk-tyska kriget om Slesvig- Holstein 1848 . Först tror jag att det är en krigsroman men just som jag ska lägga ifrån mig den, lite snopen och besviken, (jag hade ju hoppats på mer!), så ändrar boken karaktär och blir plötsligt en sjöroman. Och såna älskar jag! I centrum står först Laurids Madsen som under kriget flyger i luften när hans skepp sprängs, men räddas av de tunga sjöstövlarna. Laurids blir sig aldrig riktigt lik efter himlafärden och plötsligt försvinner han, liksom många andra sjömän före honom. Men sonen, Albert, är övertygad om att Laurids lever och ger sig ut på en lång och innehållsrik resa över haven för att söka efter sin far.

Författaren kommer själv från Marstal och han känner sin stad. Många som läst boken reagerar över att kvinnorna fått så liten roll i boken, men så ser jag det inte riktigt. Det är lika mycket kvinnornas historia som beskrivs, hur de sliter i vardagen med ögon som är röda av trötthet och gråt och hur de väntar och längtar efter sina män som kommer hem ibland och sedan lämnar dem igen för nya resor på haven.

Vi, de drunknade är visserligen evighetslång och lite småtråkig och långrandig på sina ställen ,men det gör inget, för det är fantastisk läsning man erbjuds! Så många skrönor, så många öden, så många vackra, dramatiska och våldsamma bilder författaren planterar i huvet på sin läsare! Jag läser och läser och trots att jag ibland svär över dess omfång önskar jag att den aldrig ska ta slut!

/Karin

måndag 6 oktober 2008

Lärarinnan i Villette

av Ingrid Hedström.


Det här är den första i en serie kriminalromaner med handlingen förlagd till den fiktiva belgiska staden Villette, och med utredningsdomare Martine Poirot i centrum.

En mycket omtyckt, numera pensionerad lärarinna, Jeanne Demaret, blir påkörd och dödad, och flera vittnen hävdar bestämt att det inte var en olycka. När Martine Poirot och hennes medarbetare börjar utreda saken, visar det sig att lärarinnan bar på en mörk hemlighet som berör både stadens makthavare och politiska toppar, och som sträcker sig många år bakåt i tiden. En händelse i stadens förflutna visar sig ha med Belgiens koloniala histora och folkmordet i Rwanda 1994 att göra. För att förhindra sanningen från att komma fram, är vissa personer beredda att gå hur långt som helst....

Det är en mycket välskriven och skickligt berättad historia, med intressanta personporträtt och en riktigt ruskig intrig.

Ingrid Hedström arbetar sedan många år som journalist på Dagens Nyheter. Hon bodde i Belgien 1992-1997. Det var en dramatisk tidsperiod med bland annat korruptionsskandaler, politikermord och Dutrouxaffären. Ingrid Hedström fick idén att förlägga ett antal deckare hit, och här är alltså den första boken om Martine Poirot och hennes team.

Låt er inte förledas av att huvudpersonen heter Poirot och är från Belgien. Jag försäkrar att det är det enda som överensstämmer med Agatha Christies pusslande detektiv Hercule Poirot!

Ewa Nyhlén
2008-10-06

tisdag 30 september 2008

Reglerna av Sara Mannheimer

Sarah Mannheimer debuterade i våras med den lilla (till formatet) stora (sett till innehållet) romanen Reglerna. En poetisk utvecklingsroman där huvudpersonen ständigt försöker balansera fritt skapande och kontroll med en längtan efter "det fantastiska som kan komma att komma".
En uppsättning regler styr Jaget i berättelsen och kärlek, sexualitet, arbete och skapande filtreras på något sätt genom dessa regler. Huvudpersonen är egenartad men på samma gång allmängiltig och samtidigt som Mannheimer tar med sig läsaren på ett o-så-vackert språkligt äventyr så är boken rolig (stundtals till och med ROLIG).
Jag utnämner Mannheimer till geni. Läs läs läs!
/ Wilda

Människohamn

av John Ajvide Lindqvist

Det är alltid svårast att skriva om de författare som betyder mest för en. Jag älskar skräck, och Ajvide Lindqvist är en mästare. Han har förmågan att skapa en växande olustkänsla som får det att krypa i skinnet långt innan någonting skrämmande händer. En golvplanka som knakar eller en dörr som står och slår på ett förrådshus ute i skrägården kan göra mig matt av rädsla.

Inte blir det sämre av Ajvide Lindqvists oöverträffade förmåga att skildra människor och deras relationer. Hans romanfigurer är aldrig perfekta men deras brister gör dem bara allt mer trovärdiga och engagerande.

De första tvåhundra sidorna var fantastiska. Skräck, magi, kärlek och förlust, med havet så väl beskrivet att jag praktiskt taget kunde känna saltstänken i ansiktet och doften av tång. Men slutet av romanen gjorde mig besviken.

Det är en etablerad sanning att monster förlorar sin förmåga att skrämma och fascinera så fort de visar sig i dagsljus, och i Människohamn blev det tydligt: det hotfulla, illasinnade havet var mer fantasieggande och mardrömslikt än de övernaturliga varelser som hemsökte Domarö i bokens andra del.

Ändå är Människohamn en bok väl värd att läsa, inte bara för skräckentusiaster. Underbart för mörka, regniga höstkvällar, när vindarna sliter runt husknuten!

/Sanna

måndag 29 september 2008

Som jag har väntat!!!

Åh, som jag väntat ända sedan jag läste den lysande debuten Skumtimmen av Theorin! Men nu är den äntligen här, hans nya Nattfåk, bara namnet låter spännande och lockar till läsning, eller hur? Trots att jag inte har så mycket tid att läsa har jag under två dagar stulit till mig en minut här, en halvtimme där och frossat och läst så ögonen blött, allt för att hinna läsa så mycket som möjligt innan matlagning, nattning av barn eller annat gör sig påminnt...Nattfåk är visserligen inte riktigt i samma klass som Skumtimmen, men nästan och det är ett mycket bra betyg! Nattfåk har allt en spänningsälskare önskar sig, spöken, rysare, thriller och deckare- allt i ett! Theorin har verkligen en förmåga att skriva i bilder, man ser fåken framför sig, den rykande snön, det vildsinta havet och den oberäkneliga isen.
I början blir jag lite besviken, språket känns alltför likt Camilla Läckberg som jag personligen är lite tveksam till, men snart glömmer jag den liknelsen och njuter bara av Johan Theorins alldeles egna underbara berättande där saga, mystik och gränslandet mellan verklighet och dröm står i fokus.

/Karin

tisdag 16 september 2008

Svek...


... av Karin Alvtegen.
Bilåkning och cd-böcker - det är min melodi. Här är det fråga om en författaruppläsning och en mycket bra sådan. Med lugn och inlevelsefull röst läser Alvtegen om Eva som konfronterar sin man Henrik med orden "Är det så att du helt enkelt ifrågasätter vår framtid tillsammans?". Istället för att neka väljer Henrik att inte svara...
Hopplösheten, den bristande kommunikationen (läs den icke existerande), Evas desperata försök att få tillbaka Henrik som bara leder till förnedring och de groende hämndtankarna som slutligen förverkligas, allt skildrar Alvtegen med ett ständigt driv framåt i texten.
Åsså var det ju det där med thrillerspänningen, för spännande blir det men det ska jag inte orda om här. Läs eller lyssna på Svek (finns både som bok och cd-bok här på bibblan) om du vill ha en spännande relationsthriller som bjuder på många överraskningar.

/ Wilda

måndag 15 september 2008

Fördjupade studier i katastroffysik...

... av Marisha Pessl.

Om jag hade varit det minsta musikalisk (vilket jag inte är) hade jag skrivit en hyllningssång till den här boken, Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, jag älskar den!

New York Times recenserar den som "ett virvlande, glittrande, mångfasetterat underverk framfört av en okuvlig, driven och översvallande ny röst." Intelligent och humoristiskt vill jag lägga till.

Boken handlar om sextonåriga Blue som levt ett kringflackande liv men sin far, en ständigt gästföreläsande professor. Dock trycker pappan på pausknappen och bestämmer sig för att Blue ska få tillbringa sitt sista high school år på ett och samma ställe. Detta öppnar upp för en ny erfarenhet för Blue, erfarenheten att vara nog länge på samma plats för att hinna skaffa vänner.

Och vänner får hon. Snart räknas hon till den populära gruppen "Aristokraterna" som träffas på söndagarna hos den mystiska filmläraren Hannah Schneider. Snart är Blue inne i en härva av hemligheter där lojalitet och svek är ständiga inslag. Blue och hennes vänner är mer eller mindre besatta av Hannah och Hannah av dem, kanske speciellt Blue...? Och en dag hittas Hannah död.

Pessl levererar en tät roman med ett underbart språk, ett intelligent high school drama med allt från första kyssen till ond bråd död. Trots inslag av spänning, död och svek så skrattade jag ofta högt när jag läste boken tack vare Pessls finurliga klurigheter.

Sist men inte minst så utgör själva titeln ett skäl nog att läsa boken:
- Jaha, vad läser du nu då?
- Fördjupade studier i katastroffysik.
- Jaaahaaa... (och alla är övertygade om att man läser något som är ämnat för nobelpriset i fysik och inte litteratur).

/Wilda

fredag 29 augusti 2008

Smärtbäraren

av Åsa Nilsonne

En annorlunda och fascinerande roman som utspelar sig i gränslandet mellan science fiction, deckare och thriller. Ada Zack har förmågan att gå in i andras kroppar och hantera deras ångest, smärta, rädsla, missbruk och viktproblem åt dem.

Hon arbetar på en lyxklinik för rika överklasskvinnor som kombinerar hennes tjänster med mer traditionella ingrepp som plastkirurgi och fettsugning. Hittills har allt gått som det ska, men den senaste klienten är annorlunda. Kroppen visar inga tecken på att ha försökt banta, det finns inga missbruk, inga blåmärken, inga sjukdomar, men ändå vaknar hon mitt i natten med ångest.

När klienten utsätts för ett mordförsök försöker Ada lämna kroppen, och upptäcker till sin förfäran att hon är fast. Fångad i någon annans kropp måste hon ta reda på vad det är som händer och vem som försöker mörda hennes klient...

/Sanna

torsdag 31 juli 2008

Demoner

av Harry Roos & Nina Hemmingsson

Hade ingen aning om att det finns så många demoner! Men nu när jag vet är det ju helt logiskt. Vi lider alla av en vardagsdemon eller två, det där beteendet som bara kommer över oss utan att vi har en suck att sätta emot. Den här lilla svarta boken är oumbärlig om du vill lära känna dina och andras demoner. Kanske slipa på en mottaktik?

För vi har alla sett dem, låt mig presentera ett exempel från boken:
Icander-demonen. Lika med köbytardemonen, (Snabbaryckus nevrosa). Den besatta har endast en tanke i huvudet: att på kortast möjliga tid komma fram till kassan. Framför offrets ögon börjar plötsligt tusentals frågor att flimra förbi: vilken kö är kortast, vilken går snabbast, i vilken kö finns pensionären som vill betala jämnt med femtioöringar, är någon kassörska långsammare än de andra, vilken kö har en fullgubbe, en knarkare, ett småbarn som kan börja härja när pappa ska betala? Med snabba blickar försöker Icanders offer räkna ut det genomsnittliga antalet varor per kund i varje kö.

Men alla ansträngningar är förgäves. Inte sällan ser vi de besatta glida sidledes mellan olika köer eller göra dödsföraktande rusningar kring tidningsställen när en ny kassa öppnas. […] Andra har memorerat butikspersonalens namn och drömmer om att kunna imitera en högtalare för att själv ha makten att ropa ”Anders till kassa fem tack”.

Demoner, demoner, demoner - nästan lika vardagligt som lappar i tvättstugan! :-)

/Catrin

fredag 18 juli 2008

Den som inte tar bort luddet ska dö!

av David Batra

Religion, drama och feminism i all ära, men ibland vill man bara läsa någonting roligt. Den som inte tar bort luddet ska dö! är en bok fylld med arga lappar hämtade från tvättstugor, trapphus och kontorspentryn, och den fick mig att skratta tills tårarna rann.

Det går från filosofiskt till ilsket till personligt, och slutresultatet blir en hysteriskt rolig bok att bläddra i, citera högt ur, och känna igen sig i.

Ett par exempel:

Den som spikar på julafton har allvarliga problem

Morgondagen inställd på grund av bristande intresse

Du som följde med hem i fre. Tog inte bara min oskuld utan även tvättstuge nyckel. Varför? Onödigt. Det här förhållandet saknar kommunikation. /D



Får inte missas!

/Sanna

måndag 7 juli 2008

Om Gud

av Jonas Gardell

Om Gud kom ut för fem år sedan och jag har gått och sneglat på boken sedan dess. Egentligen vet jag inte varför det tagit mig så länge att börja. Var det ämnet som kändes för stort, för främmande? Eller var det att Jonas Gardell är en fantastisk komiker, men att jag tvivlade på hans förmåga att skriva facklitteratur på ett övertygande sätt?

Det var med viss skepsis som jag lånade hem boken. På baksidan står det att den riktar sig till likväl troende som tvivlande. "Den kan läsas av den bibelvane lika gärna som av sökande som ännu aldrig öppnat en bibel. I boken söker Jonas Gardell Guds spår. Följ med på en resa, på spaning efter Gud."

Att likna böcker vid resor är en uttjatad kliché, men i det här fallet är det svårt att hitta en mer passande beskrivning. Efter bara några sidor är jag fast. Gardell menar att den kristna guden inte är en gud, utan resultatet av mängder av gudsbilder som smält samman under historiens gång. Med utgångspunkt i Gamla Testamentet tecknar han en fascinerande berättelse om en näst intill schizofren gudomlig kraft som går från att vara en enkel, personlig stamgud till en krigs- och skapargud så helig att ingen människa kan se hans ansikte och överleva.

Boken tar sin början i Gardells personliga gudsbild och den ständiga frågan om hur Gud kan vara både kärleksfull och blodtörstig på en och samma gång. Jag tror inte alls att man behöver vara kristen för att uppskatta den. Med sitt personliga tilltal kan boken med fördel läsas som en roman om kampen mellan gudar och människor genom årtusendena.

/Sanna

torsdag 12 juni 2008

Innan jag dör

av Jenny Downham

Sextonåriga Tessa har leukemi och bara några månader kvar att leva. Hon gör en lista över saker hon vill uppleva innan hon dör. Att bli av med oskulden är bara början.

Jag läste Innan jag dör nästan non-stop: i sängen, under frukosten, medan jag lagade middag, framför TV:n och i hallen medan jag satte på mig ytterkläder och skor. Och på slutet fick den mig att gråta i linssoppan.

Den här boken är precis lika bra som alla säger, och det är inte lite. Det är imponerande att kunna tackla ett så tungt ämne rakryggat och helt utan sentimentalitet. Hur hanterar man vetskapen om att man snart ska dö? Den första kärleken, relationen till familjen och föräldrarnas hjälplöshet skildras med fantastisk närvarokänsla. Det är svårt att tro att det här är Jenny Downhams debutroman, och jag ser fram emot att läsa mer från henne!

/Sanna

måndag 9 juni 2008

Våldtäkt & romantik

av Katrine Kielos

"Vi måste prata om våldtäkt," skriver Katrine Kielos i sin korta essäbok, som handlar om våldtäkt och vad den gör mot kvinnor, mot män, och mot samhället.

Det är en fantastisk bok som inte kräver några egentliga förkunskaper. Kielos går igenom olika teorier om och förhållningssätt till våldtäkt, och varvar de mer teoretiska kapitlen med en djupt personlig men fiktiv skildring av en våldtäkt och livet efteråt.

Våldtäkt är ett laddat ämne och det är inte förvånande att åsikterna om boken går isär. Det en recensent hyllar sågar en annan, så till exempel i DNs och SvDs recensioner.

"Våldtäkt & romantik", DN, 7 maj 2008

"Som om våldtäkt vore naturligt", SvD, 12 maj 2008

Det som gjorde störst intryck på mig var hur enkelt och klarsynt Kielos beskriver rädslans roll i samhället och hur lätt det kan vara att "tappa bort" bestämmanderätten över sin egen kropp.

Provläs boken hos Adlibris!

/Sanna

onsdag 21 maj 2008

Som Flyga drake - fast ändå inte alls

Mellan himmel och jord
Av Niccoló Ammaniti

Ibland händer saker som förändrar allt på ett sätt ingen trodde möjligt, så mycket att det för alltid blir ett före och ett efter.

Christiano älskar sin pappa trots att han är ett nazistiskt hetlevrat fyllesvin som inte är att lita på. Han är allt för Christiano som vet att pappan känner likadant, det är de två mot världen. Sen finns ju förstås faderns två vänner, lika opålitliga dom. Den ena dricker värre än fadern och den andra är lätt efterbliven. De brukar ställa upp i den eviga kampen mot socialen om att Christiano mår bäst av att stanna där han är. Men så en natt ändras alla deras liv drastiskt och för alltid. De tre vännerna har kommit överrens om en stöt för att få ihop lite pengar men samtidigt drar en storm in över samhället.

Ni som gillade Hossenis Flyga drake och Tusen strålande solar kommer också att gilla den här berättelsen. Den handlar om enkla människor i en kultur och verklighet som inte är våran men som vi ändå kan förstå. Efter Tusen strålande solar trodde jag det skulle dröja länge innan jag berördes så av en bok igen, jag hade fel. Det är en berättelse som tar lite tid innan den kommer igång, men när stormen väl drar in griper den tag om läsaren också.

Provläs!

Belönad med Italiens främsta litterära pris – Premio Strega 2007

/Catrin

tisdag 13 maj 2008

Flyga drake


av Khaled Hosseini

Det var länge sedan en bok fångade mig så totalt från första sidan!

Hosseini är en fantastisk berättare, med ett enkelt och rakt språk, och historien är mycket gripande. Otäck, men ändå vacker och hoppfull samtidigt. Den känns bitvis nästan som en saga, trots alla realistiska detaljer från ett Afghanistan i totalt förfall under den ryska invasionen och senare, när talibanerna tagit makten.

En stor del av boken handlar om hur livet är före ockupation,krig och förtryck, när huvudpersonerna Amir och Hassan är barn. Amir föds i en rik släkt av sunnimuslimer, som har en självklart hög status i landet, medan den jämnårige, bäste vännen Hassan är shiamuslim och dessutom tillhör en föraktad och diskriminerad folkgrupp. Han är son till husets tjänare Ali, och vet sin plats, trots att de båda pojkarna står varandra nära som bröder.

När pojkarna är i 13-årsåldern sker en rad tragiska och omvälvande händelser, både i deras liv och i landets historia. Det goda och trygga livet förändras drastiskt för alla.

Boken gav mig en bild av ett land och en kultur som jag inte visste särskilt mycket om.
Historien är mycket kärleksfullt och skickligt berättad, och Hosseini förmår levandegöra både personerna, och sitt före detta hemland Afghanistan.

Läs den.

2008-05-13
Ewa Nyhlén

fredag 9 maj 2008

Till Mervas


av Elisabeth Rynell

Marta, Mart! Jag är i Mervas. Längre bort går det inte att komma. Och inte närmare heller. Din Kosti.

Så står det i brevet Marta får från sin ungdoms älskade, en man hon inte haft kontakt med på tjugo år. De korta raderna, nedklottrade på en bit kopieringspapper, drar genom henne som en stark vind och för med sig minnen från det förflutna. Hon säljer sina saker, köper en bil och ger sig av till Mervas, ett nedlagt gruvsamhälle mitt i den norrländska ödemarken.

Till Mervas är en smärtsamt vacker, stillsam skildring av en kvinnas strävan efter att återta det liv hon gömt sig för i nästan tjugo år. Det är en läsupplevelse som griper tag och skakar om, en bok värd att återkomma till. Elisabeth Rynell har även gett ut lyrik och det märks. Språket är poetiskt och sakligt på en och samma gång, skört och oerhört vackert.

Jag har hört andra beskriva romanen som tung, deprimerande och kall, men själv upplevde jag den som trösterik och vilsam, även om den stundvis fick mig att gråta.

Boken nominerades till Augustpriset 2002.

/Sanna

fredag 2 maj 2008

Den som älskar något annat


av Karin Fossum

Det har skrivits en hel del om den Den som älskar något annat. Resencenter på flera tidningar, däribland DN och Dalademokraten, har uttryckt sin åsikt.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Det är ingen vanlig deckare. Vi vet vem mördaren är och han knyts snabbt och enkelt till brottet. Istället handlar det om ett försök att tränga in i en människas psyke. Hur fungerar en pedofil? Hur tänker han? Vad känner han? Hur är det att älska någonting man vet att man aldrig kan få, att kämpa i åratal för att bita tillbaka känslorna och sedan, till sist, tvingas ge efter?

Frågeställningarna är intressanta, men ibland blir det för pratigt och slutsatserna känns lite väl enkla. Samtidigt håller boken intresset uppe och väcker funderingar. Relationerna människor emellan är fint skildrade, och det starka slutet lämnar en gnagande oro i mig.

Den som älskar något annat är en läsvärd bok även för den som inte gillar deckare i vanliga fall.

/Sanna

måndag 28 april 2008

Val McDermid – en mästare bland thrillerförfattare

Deckardrottningar finns det gott om i litteraturen, och det finns många aspiranter till titeln, men den som definitivt är värd en tiara är, enligt min mening, den brittiska författarinnan Val McDermid. Hon föddes i Skottland 1955, utbildade sig till journalist och arbetade som sådan tills hon debuterade som författare med böckerna om Lindsay Gordon 1987. Den första boken om henne översattes till svenska 2007 och heter I terrorns skugga (Hostage to murder), och skrevs 2003.

I terrorns skugga
Den egensinniga journalisten Lindsey Gordon har flyttat tillbaka till Glasgow efter att ha bott i Kalifornien i flera år. Hon är arbetslös och uttråkad, tills hon råkar träffa på en annan kvinnlig skribent, Rory McLaren, som erbjuder henne ett samarbete inom grävande journalistik. Hon nappar, och de båda kvinnorna finner sig snart indragna i en komplicerad kidnappningshistoria med IRA i bakgrunden. Lindsey och Rory erbjuds ensamrätt till storyn i utbyte mot att de lyckas spåra och ta tillbaka den kidnappade pojken. Det står snart klart för dem att de snubblat in i en större och mer våldsam historia än de kunnat ana…

Språket är, som alltid när McDermid är i farten, ypperligt – bra personbeskrivningar, rapp dialog och ett driv som för handlingen framåt.

Thrillerserie av världsklass
Men, det som jag framför allt vill rekommendera av Val McDermid, är serien om psykologen och profileraren Tony Hill och kriminalinspektör Carol Jordan vid Londonpolisen. Dessa huvudkaraktärer introducerades i thrillern Sjöjungfrun sjöng sin sång (The Mermaids singing), 1996. Här dras vi in i en psykopatisk seriemördares skrämmande värld. Det är en isande thriller där flera unga män får sätta livet till. Polisen blir mer och mer desperat, och kontaktar till slut Dr Tony Hill, som har förmågan att sätta sig in i hur en sadistisk mördare tänker och vad som driver honom. Han tar sig ”in i” dessa förvridna hjärnor och förstår vad som händer där, och kan därmed förutse vad nästa drag kommer att bli…..

Få har McDermid´s förmåga att bygga upp en spänning, som man knappt står ut med!Börja INTE med den här boken om du har ont om tid, eller är i stort behov av din nattsömn! Du kommer helt enkelt inte att kunna släppa den innan du vet hur den slutar.

Fler böcker med Hill och Jordan:
Under ingrodda ärr, 1998
Den sista frestelsen, 2003
Andras plåga, 2005
Med gift i blodet, 2007 (Jag kan inte uttala mig om denna, då jag ännu inte läst den)

TV-serien Mord i sinnet (Wire in the blood) bygger också på dessa två karaktärer, även om handlingen i filmerna för övrigt inte alls överensstämmer med McDermids böcker.

McDermid har också skrivit ett antal böcker om privatdeckaren Kate Brannigan. Handlingen i böckerna utspelar sig oftast i Manchester. Dödligt spel heter den första boken första om henne, och utkom 1992.


Fler bra deckare av Val McDermid:
Imitatören, 2000
Dödsdomen, 2001
Ett fjärran eko, 2004
Bounty – myteristens återkomst, 2006

Ewa Nyhlen, 2008-04-28

tisdag 25 mars 2008

Där tvivlet gror


av Thomas H Cook

En liten flicka försvinner, och två familjers liv slås i spillror.

Detta är en andlöst spännande bok, klassad som deckare men är, enligt min mening, inte alls någon typisk deckare.

Historien berättas i återblickar av Eric Moore, en familjefar som tvingas se både på sig själv, sin ursprungsfamilj och sin nuvarande familj med helt nya ögon under berättelsens gång.

Erics son, 15-årige Keith, sitter en kväll barnvakt hos familjen Giordanos åttaåriga dotter Amy, och nästa morgon är hon spårlöst försvunnen.

Som de flesta föräldrar blir Eric och hans fru Meridith chockade och rädda, men är övertygade om att sonen inte kan vara den skyldige. De bedyrar hans oskuld och gör allt för att skydda honom från omgivningens misstankar.

Medan polisens utredning mer och mer pekar på Keith, börjar dock tvivlet gro inom Eric Moore, och växer sig allt större: Kan sonen vara skyldig, trots allt? Var ligger i så fall Erics lojalitet?

Som en mörk bakgrund finns dessutom Erics ursprungsfamilj. Han och brodern Warren har båda präglats, fast på olika sätt, av en barndom och uppväxt med en hård och orättvis far.
Allt detta kommer också upp till ytan och får betydelse i det kaos som drabbar Eric, Meridith och Keith.

Jag rekommenderar boken varmt.

Ewa Nyhlén
2008-03-25

Från bokens baksidestext: ”Där tvivlet gror är ett nästan outhärdligt spännande porträtt av en familj i kris, återgivet av den mästerlige Thomas H Cook i en serie levande, dramatiska, hjärtslitande familjescener.”
Joyce Carol Oates

lördag 1 mars 2008

Rädda Ofelia- vägen till kvinnlig självkänsla, 1998


Mary Pipher är psykoterapeut och kommer som sådan i kontakt med många tonårsflickor med allvarliga problem. Hon menar att från 1990-talet och framåt har unga flickor det mycket svårare när de kommer in i puberteten, än vad som var fallet tidigare. Till stor del beror det på det destruktiva samhälle som de befinner sig i på sin väg mot vuxenlivet, där de ofta möter ett sexistiskt och ofta våldsamt budskap i musik, TV och reklam, med idealbilder som är omöjliga att leva upp till.

Vilka krafter är det egentligen som leder till att allt fler unga flickor utvecklar ätstörningar, självskadebeteende, har för tidig sexdebut och hamnar i drogmissbruk? Vilka värderingar är rådande? Vi får i boken följa ett stort antal flickor som alla gått i någon form av psykoterapeutisk behandling hos Mary Pipher. Hon säger: ”Att växa upp till kvinna i dagens värld är komplicerat och svårt. Det krävs värme, omtanke och kärlek från vuxenvärlden”.

Bokens titel syftar på Ofelia i Shakespearedramat Hamlet, som från att ha varit en fri och lycklig flicka, förlorar sig själv i tonåren. När hon blir förälskad i Hamlet lever hon bara för att få hans uppskattning, och har inte längre någon egen vilja. När Hamlet försmår henne blir hon galen av sorg och dränker sig.

Den här boken borde läsas av alla vuxna som kommer i kontakt med tonårsflickor – föräldrar, lärare och ungdomsledare- och som söker svar på vad man kan göra för att hjälpa flickor att behålla sin frimodighet och livsglädje. Rädda Ofelia har några år på nacken och beskriver det amerikanska samhället i slutet av 1990-talet, men den känns tyvärr mycket aktuell i Sverige idag.

2008-03-01
Ewa Nyhlén

måndag 25 februari 2008

När livet stannar - en berättelse om att överleva

av Malin Sävstam, 2007

Vad är det som gör att människan överlever nattsvart förtvivlan, djupaste sorg och ett helvetiskt kaos? Vilka oanade resurser finns det inom oss?

Malin Sävstam förlorade sina två yngsta barn, sin man och tre nära vänner i flodvågskatastrofen i Thailand. Här berättar hon om sin kamp för att komma igenom den värsta kris man nog kan drabbas av. Hon berättar på ett naket sätt, i en slags dagboksform om tiden från morgonen den 26 december 2004 i Khao Lak, då livet vände på bara några minuter, och fram till idag. Hon skriver om vattnet, leran, paniken, skriken och chocken, och sedan om hur hon under hela det första året inte orkade se längre framåt än till nästa andetag.

Hennes äldste son Axel överlever, och de båda kommer så småningom hem till Sverige, och kampen för att ta sig igenom chock, sorg och saknad tar sin början. De får hjälp av ett starkt och tätt nätverk av vänner och släktingar, och mor och son börjar så småningom att bygga upp ett nytt liv igen.

Jag läste bokens första halva i ett sträck och grät samtidigt. Den grep mig djupt och jag förstår inte hur hon har hittat ord för att beskriva denna nattsvarta och smärtsamma tid som hon tvingas förhålla sig till och även ta sig igenom, trots ett totalt förlorat fotfäste.

Boken gav mig många tankeställare om livet och döden. Jag förundrades också över de processer och mekanismer som det mänskliga psyket förfogar över, och som träder i kraft när vi befinner oss i kris, och det behövs extra resurser.

Läs den.

Ewa Nyhlén

torsdag 21 februari 2008

Lyckans Hjul

av Kajsa Ingemarsson, 2007

Den senaste boken av Kajsa Ingemarsson tillhör inte hennes bästa, men är ändå värd ett boktips. Jag skulle vilja kalla den en vardagsbagatell som utspelas i ett vanligt villaområde, med tre vanliga kvinnor i centrum.

Mirjam är i övre medelåldern och har alltid varit hemmafru, med mannen, barnen och trädgården som främsta intresse.

Nina är frisör och lever ensam med sin tonårsson. Hon närmar sig fyrtio, och har börjat tröttna på att gå ut och dansa på fredagskvällarna med bästa väninnan Camilla.

Ellinor är en ung, nyutbildad jurist som är mammaledig. Hon funderar över vart jämställdheten i äktenskapet tog vägen, där hon går långa promenader med barnvagnen på dagarna. Hon längtar efter att börja jobba igen.

Kvinnorna bor grannar i samma villaområde och känner bara varandra ytligt. En dag flyttar det in en kvinna i en av de tomma villorna. Det börjar hända saker som gör att Mirjam, Nina och Ellinor kommer varandra närmare, och upptäcker saker om både varandra och sig själva. Vänskap, kärlek och lojalitet får en djupare innebörd för alla tre, och ödet verkar ha ett finger med i spelet....

Historien är lättläst och kräver ett minimum av läsaren, men den känns varm och jag kände att jag tyckte om karaktärerna. Det var lätt att se handlingen i bilder, och jag skulle inte bli förvånad om boken så småningom blir till film.

2008-02-21
Ewa Nyhlén

måndag 21 januari 2008

En bok som fascinerar

Den goda terroristen av Doris Lessing är en bok som fascinerar. Flera dagar har gått sedan jag läste ut den, och ändå kan jag inte släppa taget. I handlingens centrum står den 35-åriga aktivisten Alice, som tillsammans med en grupp "amatörterrorister" ockuperar ett hus i centrala London. Medan de andra äter, sover, demonstrerar och planerar sin kamp mot etablissemanget är det Alice som tar hand om allt det praktiska. Hon fixar, donar, städar, plockar, lagar mat, förhandlar med kommunen, lirkar med el- och vattenbolaget, ordnar sophämtning och hanterar polisen, utan någon egentlig hjälp från de andra. Samtidigt för gruppens naivitet och brist på konsekvenstänkande dem alla mot farligare och farligare aktioner...

Det är svårt att sätta fingret på vad det är i Den goda terroristen som gjorde ett så starkt intryck på mig, men en bidragande faktor är utan tvekan de fantastiska personskildringarna. Även dialogen och miljöbeskrivningarna är berömvärda - jag kan nästan känna doften av ruttet trä, mögel och kaffe i det ockuperade huset när jag läser.

Rekommenderas varmt!

/Sanna

lördag 5 januari 2008

Vi minns Stig Claesson...


Stig Claesson har lämnat oss. En stor författare och konstnär är borta. Men hans böcker och konst kommer att leva kvar, det måste de göra! För vem älskar inte Yngve Frej? Eller vem glömmer Henrietta ska du också glömma? När jag läser hans böcker så hör jag hans röst i huvudet, den där släpiga speciella rösten, som jag var lite rädd för när den berättade konstiga sagor med fula teckningar till på TV när jag var liten, men som jag nu bara tycker så mycket om! När man läser hans böcker verkar språket torrt och avskalat, men vilka bilder han målar upp med sin speciella stil! Man ser framför sig hur turisterna ser ut som kommer till "fornminnet" och man känner nästan lukten av kaffe och gammal stuga när man suger i sig texten...Det gläder mig att se att några av hans böcker finns att lyssna på som CD-bok eller Mp3, till exempel just mina favoriter Vem älskar Yngve Frej (inläsning av Loffe Carlsson, som även varit med i filmatiseringen av boken) och Henrietta ska du också glömma.


Stig Claesson är en av mina favoritförfattare och om du inte har läst något av honom, så gör det, du blir inte besviken!
/Karin


torsdag 3 januari 2008

Helt underbar barnfilm

Barnen fick en ny film på DVD i julklapp: Min granne Totoro. En av de regniga eftermiddagarna i julhelgen bänkade vi oss framför TV:n och när filmen var slut var det ett lyckligt leende gäng som reste sig ur soffan.
Den är helt underbar! För mig som inte är bekant med Miyazakis värld sedan tidigare, är detta en frisk fläkt. Ett angeläget ämne (sorg och saknad), eller flera faktiskt, en helt annan miljö än den Disnyeska som vi är så vana vid, och så magi och lite övernaturliga inslag. Spännande, humoristiskt, sorgligt och lyckligt! Handlingen i korthet: Två systrar flyttar med sin far till ett hus på den japanska landsbygden, för att komma närmare det sjukhus där mamman behandlas. Huset har stått tomt länge och är ganska fallfärdigt. Övernaturliga varelser lever där. Yngsta flickan Mei träffar en dag på Totoro - en varelse som liknar ett jättegosedjur. Totoro är verkligen gigantiskt, och när han skrattar skrattar han rejält, när han hoppar skakar hela marken. Så befriande! Fantastisk är också kattbussen som Totoro reser med. Denna spelar en avgörande roll i filmens upplösning.

Vill man bli lite lyckligare ska man se denna film tillsammans med några barn man känner! Filmen passar från kanske 5 år.