torsdag 29 januari 2009

Den stulna barnet

av Keith Donohue

Som jag har väntat! Den här boken, med sitt vackra omslag och titeln lånad från artonhundratalsdikten av Yeats, ser ut att vara fantasyläsarens dröm. Det är en vacker, engagerande nutidssaga där magisk realism för en gångs skull känns som en passande beskrivning, och inte bara ett sätt att säga "fantasy" utan att göra kopplingar till Tolkien, Goodkind och Jordan.

Jag tyckte om den. Inte så mycket som jag hade hoppats, men jag har alltid höga förhoppningar på ny fantasy. Det är den genren mitt hjärta slår för, och jag kan inte påbörja en ny roman utan att hoppas att just den här kommer att vara det bästa jag någonsin läst.

Det stulna barnet är inte det bästa jag läst - inte ens det bästa jag läst de senaste månaderna - men den är bra, väldigt, väldigt bra. Den handlar om Henry Day som rymmer hemifrån och blir stulen av bortbytingarna, som tar honom med sig, döper om honom till Aniday och fångar honom i en evig barndom utanför tiden och samhället.

I hans ställe lämnas en dubbelgångare som tar över Henrys liv. Den nye Henry Day blir bokens andra huvudperson, och kapitlen skrivs växelvis ur Henrys och Anidays perspektiv. Donohue skildrar barnets och mannens längtan efter familj och tillhörighet, deras sökande efter identitet och sammanhang. Henry Day brottas med rädsla och skuldkänslor, och skräcken för att själv förlora sin egen son till bortbytingarna riskerar att förstöra hela det liv han byggt upp. Det är en vemodig, stillsam, ibland hjärtskärande vacker berättelse.

/Sanna

onsdag 28 januari 2009

Kall som graven

av Peter Robinson

Den som följt Robinsons böcker om Alan Banks och Annie Cabbot upptäcker snart att den här historien utspelar sig flera år bakåt i tiden. Den skrevs redan 2000, men har inte översatts till svenska förrän 2008. Men det gör inte så mycket, tycker jag, för boken är som vanligt välskriven och mycket spännande och deckarintrigen är helt fristående. Det enda som känns litet märkligt är hur huvudpersonerna står i relation till varandra. Det har ju hänt en hel del med Banks och Cabbot i de senare böckerna.

I Kall som graven försvinner polismästarens unga dotter Emily, och Alan Banks blir
inkopplad för leta reda på henne. Han hittar henne i London, där hon hamnat i en farlig värld av sex, droger och kriminalitet, och där allt kan köpas för pengar. Flera mord inträffar och när Banks börjar nysta i de olika trådarna, verkar det först som om alla spår leder tillbaka till Barry Clough, en affärsman helt utan skrupler, men med gott om pengar. Men ju längre brottsutredningen pågår, framträder också ett annat obehagligt mönster, som tyder på att familjen Riddle har en del lik i garderoben…

Banks har sedan tidigare ett komplicerat förhållande till sin chef, polismästare Jimmy Riddle, som i sin tur har en rent fientlig inställning till Banks och hans polisarbete, och har sagt att han tänker sätta punkt för hans karriär. Nu blir Banks den kollega han inofficiellt vänder sig till och måste lita på för att få hem dottern. Det blir en mardrömssituation för Banks som inte har riktig tillgång till sin polisiära makt då han förväntas vara diskret och lojal mot sin chef.
Hur ska han till exempel förhöra sin polismästare?

En riktig bladvändare som ni inte får missa om ni gillar kriminalromaner av högsta kvalitet.

Peter Robinson har fått flera priser och utmärkelser för sina böcker, och 2006 fick Kall som graven den danska deckarakademiens Palle Rosenkrantz-priset för årets bästa kriminalroman.

Ewa Nyhlén januari-09

måndag 19 januari 2009

Välkommen till himlen!


Jag älskar riktiga feel good-romaner och efter att ha läst Stekta gröna tomater och En röd liten fågel i juletid, så kände jag att det var dags att ta mig an ännu en Fannie Flagg-bok. Den gamla damen Elner (ingen vet riktigt hur gammal hon är, inte ens hons själv!)Shimfissie ska bara plocka några fikon...men se det skulle hon aktat sig för, för i trädet fanns inte endast fikon, utan ett stort getingbo. Getingarna anfaller och Elner ramlar ner och dör knall fall. Eller? Hennes död väcker stor sorg, uppståndelse och förtvivlan i byn, för Elner Shimfissie är en vänlig, godhjärtad och mycket älskad gammal dam. Men medan hennes nära och kära sörjer och minns den kära Elner, är Elner själv på ett mycket intressant besök i himlen. Där får hon bland annat träffa sina idoler och sin sin avlidna syster, den sura Ida. Det blir ett minnesvärt besök och när Elner återvänder från sin himlafärd har hon ett och annat att förtälja...men hennes största hemlighet får ingen veta...
En charmerande och ganska osannolik historia med ett ändå tänkvärt budskap!

/Karin

onsdag 14 januari 2009

Brida

Det här är en av författarens tidiga böcker, den skrevs endast två år efter att Alkemisten kom ut.

Boken handlar om en ung och vacker irländska, Brida, som har en ovanlig gåva. Hon är nyfiken på gåvan och söker upp en manlig och en kvinnlig mästare för att lära sig mer om magin och av solen och månens tradition, väljer Brida månens. Brida är lycklig med sin Lorens, men hon undrar om det verkligen är han som är hennes andra hälft? Detta hoppas hon kunna få svar på med hjälp av djupare kunskap i månens tradition.

Den här boken har ett långsamt tempo och kontrasterna mellan det vardagliga livet i form av supande på barer, vanliga knegarjobb och liknande och hisnande, svindlande, övernaturliga upplevelser i form av magiska riter, upplevelser av reinkarnation och andra världar, är påtaglig. Det är en vacker och sagoliknande ton i boken och även om den är lite långsam och underlig, så tycker jag om den på något vis. Kan rekommenderas till alla som är intresserade av New Age, utomkroppsliga upplevelser, magi och reinkarnation!

/Karin

tisdag 13 januari 2009

Hemskt bra hemsk bok

När två låntagare beskriver en bok med orden ”huuu så hemsk” så blir man ju helt klart nyfiken. I helgen kurade jag därför ihop mig i soffan med boken ifråga, nämligen Mons Kallentofts Sommardöden.

Det är sommar i Linköping, värmerekord och skogsbränder som härjar. Kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke får ett fall där en ung kvinna hittas naken och blödandes i en av Linköpings centrala parker. Offret har inget minne av hur hon kom dit eller vad som hänt. Samtidigt anmäls ytterligare en flicka som saknad av sina föräldrar…

Malin Fors är den duktiga kriminalinspektören som har problem med spriten och ett trassligt kärleksliv. Samtidigt som man känner igen ingredienserna så lyckas Kollentoft baka sin alldeles egen kaka, och det är en kaka som i alla fall faller mig i smaken.

/ Wilda

måndag 12 januari 2009

Baby Jane

av Sofi Oksanen

Vad hände med Helsingfors coolaste flata? Hur blev den fräcka och gränslösa tjejen fånge i sitt eget hem, på gränsen till undernärd?

Baby Jane är en kärlekshistoria som griper tag. Det snåriga förhållandet mellan berättarjaget och hennes flickvän skildras tonsäkert, rakryggat, och med sinne för detaljer, men utan att rygga undan från det som gör ont. Det är samtidigt en berättelse om panikångest, svartsjuka, ensamhet och längtan.

Rekommenderas varmt!

/Sanna

måndag 5 januari 2009

En kvart om dagen

Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto av Paolo Roberto.

Oj oj oj, alla som träffat min svåger under julen och dessutom fått nys om att han tränat efter Paolo Robertos recept det senaste året skulle skyndsamt låna sig ett exemplar av ovan nämnda bok, det gjorde i alla fall jag.

Boken presenterar massvis med övningar och ett antal träningsprogram som inte tar mer än 15 minuter. Utgångspunkten är den egna kroppen och därmed går övningarna att utföra hemma. En kvart kanske låter fjuttigt men tro mig, det är det inte när Roberto har taktpinnen. Det finns allt från nybörjarnivå till champ, den sistnämnda beskriver författaren själv som "kvarten från helvetet".

Sist men inte minst, min kära syster som tillika är sjukgymnast med mångårig erfarenhet av träning är också lyrisk över boken (och det beror inte bara på att hennes man numera stoltserar med magrutor).

Klicka här om du vill läsa en kortare intervju med Paolo Roberto och hans tips om ett hälsosammare liv.

/ Wilda

En ordsymfoni som förvånar

Varje jul läser jag en bok som faller utanför min vanliga preferensram. Eftersom jag blir lätt generad brukar jag skippa kärleksromaner så Jungfrutronen av Sue Monk Kidds verkade vara det perfekta valet som årets julbok. Den visade sig dock inte vara alltför generande trots lovande baksidetext.

Huvudpersonen Jessie far tillbaka till sitt föräldrahem när hennes mor huggit av sig sitt pekfinger. Det verkar inte röra sig om någon olycka utan modern verkar på ett mycket medvetet sett siktat köttyxan och kapat fingret. Varför?

Jessie och modern har haft ett bräckligt förhållande ända sen fadern gick bort när Jessie bara var 9 år. Trevande försöker Jessie nå sin mor och börjar samtidigt reflektera över sitt eget liv. I samma veva möter hon en munk, broder Thomas, som fungerar som en slags katalysator för Jessies uppvaknande (i brist på bättre ord). Faderns död finns hela tiden i bakgrunden och det förflutna dyker ständigt upp till ytan.

Jungfrutronen är en lättsam bok om relationer, både Jessies relation till sig själv och till andra. Det som överraskar är språket. Detta är stundtals väldigt ovanligt, inte nödvändigtvis särskilt bra men det är trevligt med ett språk som överraskar. Om det beror på författaren eller översättaren låter jag stå osagt. Avslutningsvis så ger jag prov på en av mina favoritbeskrivningar från boken.

Huvudpersonen Jessie tänker på sin man:

"Hans hår och ögon hade de fylliga höstfärgerna som för tankarna till majskolvar och tacksägelsearrangemang, och han hade en vacker grop i hakan."

Hur ser en sådan karl ut undrar jag.

God fortsättning! / Wilda