Visst finns det gudar i Alabama

av Joshilyn Jackson

Arlene har gjort en deal med Gud. Om han gör så att ingen hittar kroppen, så ska hon aldrig mer ljuga, aldrig mer ha sex före äktenskapet, och aldrig återvända hem till Alabama. Gud håller sin del av avtalet i tio år, men sedan händer något som gör att Arlene ställs ansikte mot ansikte med sitt förflutna. Och samtidigt ger hennes pojkvän henne ett ultimatium: antingen tar hon med sig honom till Alabama för att presentera honom för sin familj, eller så är deras förhållande slut. Vilket skulle vara mycket lättare om han inte råkade vara svart, och hennes familj inte var rasister hela högen...

Låter det bisarrt? Det är det, på ett underbart sätt! Det finns ingen beskrivning som gör den här romanen rättvisa. Den handlar om mord, kärlek, familjeband och fördomar, och den är lika överraskande som den är rolig. Ett rent nöje att läsa!

/Sanna

Darling Jim

av Christian Mørk

Det här var en riktig besvikelse. På baksidestexten lät det som en bok jag skulle gilla: "I sin succéroman Darling Jim har Christian Mørk förenat magi och grym verklighet på ett sätt som förfört både läsare och kritiker. Med ord tecknar han bilder så starka att de bränner sig fast på näthinnan och ger oss en modern saga som är på en gång andlös spänning och gripande drama, kort sagt storartad underhållning."

Den börjar starkt, med vad som verkar vara en obegriplig familjetragedi som utmynnar i tre brutala mord. Läsarens intresse väcks genast. Vad var det egentligen som hände? Varför?

Men när Mørk börjar nysta i mysteriet dras tempot ned rejält. Det som var andlöst spännande blir platt och klichéartat, den kringresande sagoberättarens lockelse förblir en gåta, miljöbeskrivningarna brister och personerna i boken kommer aldrig till liv. En stor del av romanen består av de dagböcker som skrevs av två av offren under deras sista timmar i livet. Och det är där berättelsen förlorar all sin trovärdighet. Ingen, som vet att hon högst har ett par timmar på sig att berätta sin livshistoria, skriver så omständligt. Dessutom är de båda dagböckerna - skrivna av två väldigt olika systrar - nästan identiska i ton och tilltal, vilket gör det ännu svårare för mig att tro på vad jag läser.

Det är väl ingen dålig bok, direkt. Men den är inte bra heller, och jag hade väldigt gärna velat ha en bra bok just nu.

/Sanna

Om Jesus

av Jonas Gardell

För snart ett år sedan skrev jag om Jonas Gardells Om Gud: "Att likna böcker vid resor är en uttjatad kliché, men i det här fallet är det svårt att hitta en mer passande beskrivning. Efter bara några sidor är jag fast." Den beskrivningen kan lika gärna användas på Om Jesus.

I sin nya bok ställer Gardell vår invanda tanke på en milt leende, ljushyad, ung Messias mot den mer historiskt korrekta bilden av en utblottad man, obildad, tandlös, utstött och åldrad i förtid. Han tecknar ett levande porträtt av den historiske Jesus från Nasaret, mannen som efter sin död blev helt och hållet undanträngd av myten. Jesus var vägvisaren som blev vägen, budbäraren som blev budskapet.

Gardell jämför olika bibliska och apokryfiska skrifter - kristna texter som av olika skäl inte tagits med i Bibeln - och kopplar samman dem med kunskap om hur samhället såg ut när Jesus levde och verkade.

Det är fascinerande läsning. Texten är personligt hållen och resonemanget enkelt att följa med i, och jag har svårt att lägga boken i från mig. Har den någon svaghet så är det att Gardell gärna upprepar sig och ibland får jag känslan av att han är lite väl förtjust i sina egna formuleringar. När han hittar en han tycker om återanvänder han den gärna om och om igen, i olika sammanhang. Men jämfört med bokens alla fördelar väger det irritationsmomentet lätt.

Om Jesus är en bok för dig som är intresserad av myter och religion och av hur de uppstår, utvecklas och överlever under årtusenden.

/Sanna