Drömmar vid havet, av Björn Larsson

Under semestern har jag varit på västkusten och passat på att botanisera bland släktingars bokhyllor. Hittade den här pärlan som jag tyckte passade bra under en vistelse vid havet.

Marcel är en sorglös sjökapten vars största intresse är människor. Han är lugnet och tryggheten personifierad och vart han än kommer gör han ett oförglömligt intryck och förändrar livet för de människor han möter. I romanen får vi lära känna olika personer som bor i hamnstäder runt om i världen. Det är unga Rosa som drömmer om ett annat liv, Peter Symons som älskar juveler, änkan madame le Grand, som bjuder alla sjömän på middagar mot att de berättar sina innersta drömmar och önskningar och det avdankade datasnillet Jacob Nielsen som söker själsro efter en hektisk karriär. Dessa fyra människor påverkas extra mycket av mötet Marcel och de brinner alla efter att få träffa honom igen.

Boken handlar om människor, deras önskningar och livets mening i största allmänhet. Den har en lite sagoaktig ton och Marcel framställs också han som en sagans fe fast i stickad tröja.

Boken belönades 1999 med det franska priset Prix Médícis Etranger för bästa översatta bok. Jag kan varmt rekommendera den till alla!

/Karin

Historisk chic lit

Det låter som en ljuvligt formel för eskapism i min öron. Så den läste jag under den regniga helgen. Jane Johnsons Den tionde gåvan är en parallelberättelse, som dels utspelar sig i nutid, dels under 1600-talets första hälft. Scenen är London, Cornwall och Marocko (visst låter det löjligt romantiskt). Julia Lovat blir övergiven av sin gifta älskare, men får en fin avskedsgåva, en gammal bok om broderier. Bokens tidigare ägarinna har dock inte bara använt den som instruktionsbok, utan även som dagbok. Ju mer Julia läser av den unga Catherines anteckningar, desto mer gripen blir hon av hennes öde. Catherine blir bortrövad av nordafrikanska sjörövare och Julia följer i hennes fotspår. Det visar sig att deras öden ska komma att få stora likheter, deras yttre olikhet till trots.

Settingen är som sagt extremt lovande för den som vill drömma sig bort till romatik och svunna tider. Tyvärr lyfter det aldrig riktigt. Det är som att boken innehåller lite för lite av allting (inte i storyn, utan i berättandet), för lite spänning, för lite mystik, för lite romantik. Det är ingen direkt dålig bok, ganska trevlig och harmlös snarare. Men den lovar lite mer än vad den förmår hålla. Tyvärr.

/Klara

Piraterna - de svenska fildelarna som plundrade Hollywood

av Anders Rydell & Sam Sundvall

En reportagebok när den är som bäst. Författarna följer den svenska piratrörelsen genom upphovsrättsstrider, tekniska framsteg, segrar och motgångar, ända fram till Pirate Bay-rättegången som inleddes och avslutades i vintras.

Det är en dramatiserad skildring, vilket då och då får mig att undra var gränsen mellan dikt och sanning går. Men det är ändå en trovärdig redogörelse som baseras på intervjuer med fildelare, åklagare, experter och antipirater, med återkopplingar till upphovsrättens uppkomst.

Genom att ta upp filmbolagens panik när videon uppfanns och musikbranschens starka rektioner mot kassettbandspelarna - "Hometaping is killing music" - visar författarna att problematiken och debatten inte är ny, även om tekniken är det.

Ett måste för alla som intresserar sig för upphovsrätt, fildelning och teknik.

/Sanna

Från singel till självbo

av Kicki Biärsjö

40 procent av alla hushåll i Sverige är ensamhushåll. Siffran är högre i städerna och lägre på glesbygden, men faktum kvarstår: en stor del av Sveriges befolkning lever inte i familj med barn.

Från singel till självbo - konsten att trivas i sitt eget sällskap är en personlig och livsbejakande bok om den självvalda ensamheten. Kicki Biärsjö skriver öppet och okomplicerat om hennes väg från att leta lycka i andra till att hitta den i sig själv.

Hon tar upp positiv och negativ ensamhet, storhelger, resor, kärlek, vänskap, barn, parmiddagar och omgivningens reaktioner på hennes livsstil, och för den som valt att ställa sig utanför par- och familjenormen finns det mycket att känna igen sig i.

/Sanna

Vindens namn

av Patrick Rothfuss

Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev reglerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta.

Jag heter Kvothe.

Ni kanske har hört talas om mig.

Jag är så glad att hela Vindens namn kommit ut på svenska. Jag minns att det var i SF-bokhandeln i Stockholm som jag läste de här orden för första gången, då på engelska, och det var kärlek vid första ögonkastet. Varje ord som följde bekräftade bara vad jag redan visste: den här boken skulle helt förändra mina kriterier för vad som är bra fantasy. Plötsligt verkade allt annat dassigt, trist och klichéartat i jämförelse. Jag letade inte längre efter "bara" ha en bra bok - jag ville ha en som var lika bra som den bästa jag någonsin läst.

Det här är första delen i en ny fantasyserie, Berättelsen om kungadråparen. Del två, som heter The Wise Man's Fear, beräknas komma ut på engelska i april nästa år. Det är länge att vänta när man längtar så att det gör ont, men Vindens namn står sig väl på egen hand och håller för en och annan omläsning under tiden.

Jag kan inte rekommendera den här boken nog.

/Sanna

Våtmarker

En av årets snackisar alltså. Genial och provocerande? Eller bara provocerande och äcklig?Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Charlotte Roches Våtmarker.

Bokens huvudperson är 18-åriga Helen Memel, som ligger på sjukhus med en mycket besvärande analfissur (orsakad av slarvig intimrakning). Sin konvalescens använder Helen till att försöka sammanföra sin frånskilda föräldrar, samt hålla en inre monolog om sin syn på hygien och sex/onani. Helens syn på dessa ämnen skiljer sig radikalt från den gängse. Hon har få spärrar vad gäller sin egen kropp, och allt vad hon gör med den får läsaren ta del av. Den som funderar på att läsa boken bör förbereda sig på ett ymnigt flöde av kroppsvätskor och fekalier.

Ramberättelsen är, i mitt tycke, tunn och osannolik. Varför skulle en artonåring, som låter en främmande man raka hennes underliv varje lördag och som steriliserade sig så fort hon blev myndig, ha som högsta dröm att se sina skilda föräldrar återförenade?

Men jag ska inte sticka under stol med att jag fnissade mig igenom boken, Roche är både småfyndig och dråplig. Hon gör även en del fina poänger om att kvinnor inte ska skämmas över sina kroppar och deras funktioner/utsöndringar. Samtidigt undrar jag om det verkligen är viktigt att kämpa för allas rätt att få äta upp sina utklämda pormaskar? Ni kommer i alla fall inte att se mig på barrikaderna för den sakens skull...

/Klara