Lycka är en god bok!

Efter föregående besvikelser på litteraturfronten kände jag att jag verkligen behövde läsa någon bra för att få tillbaka tron på litteraturen och dess kraft igen. Var dock lite misstänksam mot denna bok eftersom jag inte var så jättelyrisk över den förra, Vindens skugga. Men skam den som ger sig, författaren förtjänade en chans till och- oh, vilken lycka! En spännande dramatisk, oförutsägbar roman om det skrivna och framförallt- det oskrivna!

David Martín är en ung författare på väg att nå framgång men vars liv förmörkas av en olycklig kärlekshistoria. En dag träder en man, som påstår sig vara förläggare, fram ur skuggorna och ger honom ett märkligt erbjudande som han inte kan motstå: David ska skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar, och kanske något annat.

Så spännande, så vacker och som tur är- så tjock! Håller inte med en läsare som tyckte att man borde läsa Claes Ohlsson-katalogen istället, däremot en annan läsare som menade att om man bad Da Vinci, Picasso, Salvador Dali och Carl Larsson att skriva en bok så hade det blivit den här. Konstig, otäck men framförallt- njutningsfullt välskriven och alldeles alldeles underbar! Sträckläste hela natten och slutade inte förrän vartenda litet ord i boken var färdigläst...Ska nu ge mig i kast med Vindens skugga igen för att se om jag gjorde en missbedömning förra gången.

/Karin

Alla thrillers och deckare är inte bra..

Jag ska inte sticka under stol med att jag älskar spännande böcker, både thriller och deckare. Det mesta går ner trots att kvaliteten växlar. Jag är inte kräsen när det gäller deckare, men jag föredrar naturligtvis överlag BRA böcker. Den här boken, Svart marmor av någon som heter David Ericson, är inte bra. Den är nog den sämsta jag läst på flera år och jag är förundrad över att den getts ut över huvud taget. Handlingen usel, språket uselt. Känns som om den är skriven av en omogen men råbarkad chaffis som haft tråkigt när han kört på vägarna, kunskapen om yrket verkar stort. Språket är rått med massor av grova ord, jag är inte känslig, men någonstans går gränsen! hade mina föraningar redan vid omslaget, men längtade desperat efter god spänning..Läs inte!!



Ytterligare ett bottenapp i träsket av spänningslitteratur. Den kära Mårtensson har ju hängt med ett tag så jag tyckte att det skulle vara ett säkert kort där man redan i förväg vet vad man har att vänta. Oj, oj. Mårtensson har som sagt hållit på i några år, men tiden verkar gått honom helt förbi. Det värsta jag vet i böcker är engelska uttryck eller ännu värre svengelska. Det har visserligen varit modernt någon gång har jag för mig, men inte nu för tiden väl? Dödssyndens karaktärer svänger sig alla med svengelska, kanske för att verka käcka, vad vet jag? I mina öron låter det bara töntigt! Många manliga författare ger sig på den stora utmaningen att allt för ingående beskriva sina karaktärers kläder. Ofta blir jag alldeles häpen över vad folk kan ha på sig! Har någon man verkligen gula byxor nu för tiden, särskilt när han ska vara finklädd? Hjälp! Dessutom vet man att författaren börjar bli till åren när namnen på personerna i böckerna inte riktigt stämmer överens med den ålder de har, alltså när yngre personer har namn som ingen i den åldern heter i verkligheten. Förutom ovanstående sågningar så är jag inte intresserad av böcker där höga företagsledare, kungar eller presidenter dör som flugor, tacka vet jag deckare som handlar om vanliga människor, det är ju då det blir läskigt! Nej, den här boken avslutades aldrig, historieföreläsningar, den sega handligen och den högljudda töntvarningen blev till slut för mycket. Läs inte den här heller!

/Karin

Ett hem vid världens ände

av Michael Cunningham

På sistone har jag varit rastlös. Jag har svårt för att se på film, kan inte koncentrera mig på att skriva, och om en roman inte fångar mig inom tio sidor lägger jag av. Jag lånar hem berg av böcker som jag bara bläddrar lite slött i och sen lämnar tillbaka olästa. Det mesta tråkar ut mig.

Därför var det så underbart att börja läsa Ett hem vid världens ände. Boken handlar om Jonathan och Bobby, som växer upp som bästa vänner i en amerikansk småstad på 1970-talet. Deras vänskap blir till kärlek som håller i sig ända tills Jonathan flyttar för att börja på college.

I vuxen ålder återförenas Jonathan och Bobby i New York. De flyttar ihop i en lägenhet i ett nedgånget kvarter tillsammans med den äldre kvinnan Clare. Jonathan brottas med att bli vuxen, sin rädsla för AIDS och svartsjukan när Clare och Bobby inleder ett sexuellt förhållande. Triangelförhållandet kompliceras ytterligare när Clare blir gravid. I ett försök att bygga upp ett gemensamt liv flyttar alla tre ut till ett hus utanför staden.

Ett hem vid världens ände är en stillsam, vacker berättelse om ensamhet, förlust, kärlek och överlevnad, skriven med otrolig fingertoppskänsla. Det är en njutning från första sidan till sista, trovärdig och lätt att leva in sig i.

/Sanna

Blåsta - Nedskärningsåren som formade en generation

av Gustav Fridolin

Åttiotalisterna är den första generation som inte förväntar sig att få det lite bättre ställt än sina föräldrar. Det är generationen som växte upp under 90-talets ekonomiska kris och massiva nedskärningar inom den offentliga sektorn som ledde till att skolkuratorer försvann, fritidsgårdar stängdes, skolbibliotek lades ned och lärartätheten minskade.

Gustav Fridolin diskuterar med stort engagemang nedskärningarnas effekter på en hel generation. Han skriver förvånansvärt personligt och varvar statistik och aktuell forskning med minnen från den egna uppväxten i nittiotalets Sverige.

Det är en viktig bok, och särskilt aktuell nu när vi är inne i en ny kris utan att ha hämtat oss från följderna av den förra. Ibland kan jag tycka att Fridolin generaliserar lite väl brett, och störa mig på att upplevelser som han beskriver som universiella för alla åttiotalister i själva verket är stadsfenomen och inget jag känner igen från min uppväxt i den tornedalska glesbygden. Ändå är Blåsta en spännande, engagerade, och mycket läsvärd bok.

/Sanna

Raggarkonst - Vernissage

Igår, onsdagen den 5/8 hade vi vernissage för vår utställning med motortema. Lokala entusiaster ställer ut alltifrån modellbilar till akvareller. Trots att evenemanget krockade med hemvändarkvällen på Rot skans, dök det upp 20-25 personer. Och det verkade som de hade trevligt.

Vem skulle inte ha trevligt förresten? Inledningstal av Jan Thiger, mopedåkning inne i biblioteket, livemusik från grabbarna i It Turns och varmkorv till alla.

Missade du denna eminenta tillställning behöver du inte misströsta. Utställningen hänger ett tag till, välkommen in att kika!