torsdag 17 september 2009

Klockan 21.37

av Karin Alfredsson

En av mina favoritförfattare alla kategorier!

Det här är den tredje boken om kvinnoläkaren Ellen Elg, som när historien börjar, just fått sitt andra barn och är mammaledig. Hon får ett erbjudande från en holländsk kvinnoorganisation om att följa med båten Aurora till Polen och där ankra på internationellt vatten för att kunna erbjuda polska kvinnor abort, sexualrådgivning och preventivmedel. Allt detta är förbjudet i Polen, med den självklara följden att de många illegala aborterna får förödande konsekvenser för många kvinnor. Förbudet, som till stor del beror på att den katolska kyrkans förtryckarfascism nästlat sig in i politiken, leder givetvis också till att många barn föds ovälkomna till misär och elände.

Ellen, som också i de tidigare böckerna engagerat sig i, och arbetat för kvinnors utsatta situation i både Vietnam (Kvinnorna på 10:e våningen) och i Zambia (80 º från Varmvattnet) känner att hon måste tacka ja till det här erbjudandet. Det ska visa sig att uppdraget är långt ifrån riskfritt…..

Parallellt med Ellens familjeliv får vi följa några medlemmar ur en polsk familj av idag, men vi får också insyn i en rätt så ruggig organisation med rötterna i USAs religiösa högerextremistiska antiabortrörelse, som håller på att etablera sig i Polen med hjälp av vilsna ungdomar som kyrkan fått sitt grepp om. De kallar sig Hela Polens ungdom och har en mycket konservativ inställning till det mesta som rör kvinnors rättigheter och jämställdhet överhuvudtaget.

Genom bokens berättelse löper också en privat brevväxling från 1960-talet, alltså på den tiden när abort var förbjudet i Sverige men tillåtet i Polen….

Som i de andra böckerna om Ellen Elg, säger Karin Alfredsson även här att allt viktigt är sant, trots den påhittade inramningen.

En jättebra spänningsroman som engagerar djupt!

Karin Alfredsson är journalist och författare, har jobbat som reporter på Aftonbladet och som redaktör för Aktuellt. Hon har också skrivit för Sidas tidning och bott i flera olika länder. För sin första bok om Ellen Elg (80º från Varmvattnet) fick hon Svenska Deckarakademins debutantpris.

Ewa Nyhlén

Den orolige mannen

av Henning Mankell

Här känns det som att vi tar adjö av Kurt Wallander, och det en mycket trött och inte helt frisk kommissarie vi möter. I epilogen säger Mankell själv att detta är den sista boken om Ystadspolisen Kurt Wallander, som nu hunnit bli 60 år, men trots det inte blivit varsammare med sig själv eller sitt liv.

I långa stycken känns det som om Wallander gör upp med sitt liv och sitt åldrande – att det inte går att förvänta sig något mer positivt av livet när man nått så här långt. Han bereder sig på en tilltagande skröplighet och han är rädd för döden.
Han köper ett hus och en hund – Jussi – och flyttar ut på landet.

Dottern Linda har träffat en man och skaffat barn. Wallander har alltså blivit morfar till en liten flicka – Klara – som verkar vara den enda ljusglimten på hans annars rätt dystra himmel.
En dag försvinner Lindas svärfar, den pensionerade sjöofficeren Håkan von Enke, spårlöst under sin vanliga promenad på Djurgården. Stockholmspolisen får hand om fallet, men Wallander blir givetvis engagerad, fast mer som privatspanare. Han har nämligen gott om tid, eftersom han just blivit suspenderad från sin tjänst för ett tag framöver.

Det finns inga spår efter von Enke och efter ett tag försvinner även hans hustru Louise lika spårlöst. Frågetecknen blir bara fler, samtidigt som Wallander nystar, funderar och letar uppslag och trådändar. Till slut börjar det hända saker och vi leds tillbaka till 1980-talet och jakten på U-båtar i svensk skärgård. Wallander befinner sig plötsligt 2008 mitt i det kalla kriget igen, med politiska spänningar och spionhärvor som involverar både Ryssland och USA. Och hur var det egentligen med Sveriges alliansfrihet?

En rätt så spännande bok när Kurt Wallander väl får upp ångan och hans fenomenala förmåga att se och att tolka det han ser, tar fart.

Men som helhet är det en rätt tragisk historia som färgas mycket av Wallanders egen sorgsna övertygelse om att livet nog inte har särskilt mycket mer att erbjuda, och att samhället gått åt helvete.

Ewa Nyhlén

torsdag 10 september 2009

Tjuvarnas stad



Den här boken är så välskriven och är ett sådant mästerstycke att man skulle kunna tro att den är skriven av en av de riktigt stora, gamla, klassiska författarna. Den här författaren, David Benioff, är ung, amerikan och har skrivit flera filmmanus. Han har lagt stor vikt vid språket och den berättarteknik som kännetecknar en bra roman. Personerna är komplexa och levande, intrigen är trovärdig och den har ett lite oväntat slut. Det är spännande, roligt och sorgligt Historien utspelar sig under brinnande krig. Leningrad är belägrat av tyskarna. Under några dygn utspelar sig en kamp om livet för de två unga männen boken handlar om. De skall genomföra ett till synes omöjligt uppdrag och bli fria. Om de misslyckas kommer de avrättas. Boken lär ha verklighetsbakgrund
Läs denna underbara bok. / Lili