Nyheter på biblioteket

En av vårens nyheter på biblioteket är till exempel den här boken av Sten Berglind som handlar om filmbilar. Boken heter just Filmbilar – Från Smultronstället till Vägens djävlar. Det är en orgie av snygga bilar mest från utländska filmer men också från svenska. Bilarna är hämtade från filmer från helt olika tidsepoker som till exempel Gone in sixty seconds från 2000 och Sensationernas män från 1932.
Filmbilar innehåller också en hel del kuriosa som vilken bil Bonnie and Clyde dog i, hur många Thunderbirds som användes vid inspelningen av Thelma and Louise och vem som byggde ”batmobilen”. Jag tycker det här är en bra bok både för den riktigt inbitne bilfantasten men också för den som inte är särskilt insatt. Till och med jag som har noll intresse för bilar har svårt att sluta läsa i den här fina och påkostade boken som man både kan lusläsa eller bara bläddra i en stund.





Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, Sveriges tramsigaste men också smartaste programledarpar har skrivit Tårtgeneralen. Den handlar om Hasse P som gav sig sjutton på att få in den ganska deppiga och mediokra lilla staden Köping i Guinness rekordbok. Hans idé om hur det ska gå till är väl inte direkt den smartaste: han tänker baka världens längsta smörgåstårta!









Nu när Stephen Hawking har varnat oss för farliga ufos kanske det är bäst att läsa på lite! Tur att Håkan Blomqvist nyss har kommit ut med sin Främlingar på vår jord – Ufokontakter i Sverige där han ingående studerar olika uforapporter. Vad är myt och vad är verklighet?













Inred och dekorera ljust och lantligt är en väldigt inspirerande bok och fokus ligger på en charmigt sliten inredningsstil. Loppis är det hetaste stället att handla på och den minimalistiska inredningsstilen är miltals bort. Gör-det-själv är ledordet men vissa av tipsen verkar vara lite avancerade som till exempel borra i glas och snickra en egen tallrikshylla. Men fint blir det och inte alltför dyrt.

De fattiga i Lodz

Mordechai Chaim Rumkowski, judeäldste, blev av nazisterna utsedd till ordförande i gettot de lät upprätta i den polska staden Lodz 1940. I gettot fanns fabriker, verkstäder, sjukhus och barnhem m m . Som exempel på vad som tillverkades där kan nämnas manufakturfabriker där man sydde uniformer till till nazisterna och arbetade i treskift med detta. Som mest bodde omkring 250 000 människor här och man hade t om egna frimärken och egen valuta (rumkies). Matransonerna var dock otillräckliga och folket svalt.

Rumkowski tilltrodde sig själv en väldig makt. Han ville att folket skulle dyrka honom och trodde sig kunna förhandla med nazisterna för att rädda sitt folk. Detta var ju, som vi vet i efterhand, bara ett spel för gallerierna. Hela gettot var omgärdat av murar och taggtrådstängsel och den som försökte "spränga tråden" blev genast nedskjuten av nazisterna som vaktade området dygnet runt. Hösten 1944 deporterades alla och fördes till koncentrationsläger, alla maskiner , fordon och verktyg fraktades också iväg och hela gettot utplånades. Man får följa några familjer och deras öden i gettot.

Denna roman bygger till stora delar på verkliga händelser. namnet Rumkowski samt ytterligare några namn (se kommentar i boken) är autentiska. Detta är en mycket läsvärd och välskriven roman som verkligen förtjänade Augustpriset 2009. Rekommenderas å det varmaste! Men....det tog lång tid att läsa. Man måste ideligen återvända till ordlistan längst bak i boken för att översätta alla ord och uttryck på jiddsch som förekommer i boken. Det är det dock värt!

/Astrid

Det stora blå

Vi har köpt in kultrullen Det stora blå av Luc Besson. Där får man träffa Jacques och Enzo redan som små pojkar, där de dyker efter mynt i hamnen. Båda fortsätter att dyka upp i vuxen ålder och mellan dem finns en märklig vänskap, med starka inslag av rivalitet. Och efterhand triggar rivaliteten dem emellan rent livsfarliga situationer i tävlingssammanhang.

Förutom relationen de båda dykande männen emellan, får vi även följa med när Jacques träffar Johana. Hon älskar honom förbehålls- och besinningslöst, och Jacques älskar henne. Men inte tillräckligt för att sätta punkt för det farliga fridykningstävlandet.

Det stora blå är på många sätt en stor film. Karaktärerna är fint gestaltade, med stor personlighet. Särskilt Enzo, spelad av Jean Reno. Helt otroligt rolig, jag skrattade mig igenom halva filmen tack vare honom. Men trots all komedi innehåller filmen stor tragik i relationerna mellan Jacques, Enzo och Johana. Sen har vi ju dykscenerna, som är legendariska. Gillar man sådant är Det stora blå värd att se bara för den sakens skull (undertecknad har dock undervattensfobi och blundade sig därmed igenom alla dykscener). Tyvärr kan jag inte låta bli att reta mig på karaktärerna ganska mycket. De är ganska störande personer allihop, som krånglar och har sig.

Till syvende och sist är det ju lite så att man ska ha sett Det stora blå, vad jag förstått. Så när man gjort det kan man ju klappa sig lite på axeln och känna sig intellektuell. Utan att det ens var jobbigt att uppnå.

/Klara

Den goda människan från Sezuan

Imorgon ges Bertolt Brechts Den goda människan från Sezuan uppe i sporthallen. Är det något att se tro?

Brecht levde mellan 1898 - 1956, föddes i Tyskland, men tvingades i exil under nazitiden eftersom han var kommunist. Mycket av hans produktion är starkt politiskt färgad. Men Brecht är långt ifrån någon plakat-teater, han var helt enkelt mycket mer begåvad än så. Han arbetade med vad som kallas episk teater, vars syfte är att mana åskådaren till tanke och aktivitet, istället för att enbart underhålla. Publiken skulle inte gå och se Brechts pjäser för att absorberas helt av föreställningen och därmed fly undan vardagen. Ett knep för att uppnå detta är att använda sk. distanseringseffekter, som att låta skådespelarna tilltala publiken direkt, fråga oss om vår åsikt (oroa er inte, att publiken svarar direkt ingår inte!).

Den goda människan från Sezuan är ett av Brechts centrala verk. Här går att läsa in författarens politiska åskådning, men det går också att se handligen som en moralisk frågeställning. Denna frågeställning lyder: Går det att vara god i en värld som är ond?

Shen Te är en ung kvinna som försöker göra gott och hjälpa sina medmänniskor, trots att hon har det fattigt och eländigt själv. Gudarna ser henne och ger henne en liten tobaksaffär, både som en gåva och som ett test. Kommer hon fortsätta att vara god, nu när hon klättrat på samhällsstegen?

Ja, Shen Te är god. Hon är god så till den milda grad att andra människor utnyttjar henne. Tillslut blir situationen ohållbar och Shen Te måste värja sig. Då kommer Shui Ta in på scenen. Han kan ryta ifrån och han kan peka med hela handen. Han är precis vad Shen Te behöver för att inte gå under. Vad många inte vet är att Shui Ta är Shen Te, fast med manskäder...

Shui Ta räddar som sagt Shen Te, men hur god är han egentligen?

Trots att Den goda männsikan från Sezuan är skriven runt 1940 och handlingen utspelar sig i ett agrart Kina, känns den väldigt modern. Den passar i det kinesiska bondesamhället, men fungerar lika bra i nutid. Jag har sett en uppsättning där handlingen förlagts till våra dagar, med Shen Te som blyg viol och Shui Ta som världens playboy med Armani-kostym och flådiga bilar. Fungerade utmärkt. Nu ser jag med spänning fram emot vad Dalateatern gjort med pjäsen!

/Klara

Innan jag dör

Jenny Downhams Innan jag dör är en vuxen ungdomsbok eller en ungdomlig vuxenbok. Döm själva. Helt klart är det en riktig snyftare! Se inlägget här.

Hennes mjukaste röst, av Bengt Ohlsson

Efter att ha försökt mig på Bengt Ohlssons bok Gregorius som kom för några år sedan, var jag något misstänksam när jag för några dagar sedan fick Hennes mjukaste röst i handen..men skam den som ger sig och alla författare förtjänar väl åtminstone något mer än en chans. Och det är konstigt det där med böcker och deras författare, ibland visar sig den där andra eller tredje chansen man ger dem vara ett riktigt lyckokast- för en själv alltså.

Hennes mjukaste röst handlar om Karen. Efter att ha blivit våldsamt förtvivlad av att ha blivit lämnad av sin sambo, råkar hon ut för en fruktansvärd bilolycka och hamnar på sjukhus under en längre tid. Under sjukhusvistelsen granskar hon sitt liv, vad som format det och framförallt de män som format det. Karen har två vuxna barn, Frank och Julia och Karen tycker att hon varit en dålig mor till dem, att hon aldig tagit sig tid med dem, aldrig lyssnat tillräckligt på dem, eftersom all hennes tid gått åt till att vänta på, fundera över och ängslas över någon man. På sjukhuset träffar Karen Rita, ytterligare en skör kvinna som bestämt sig för att svälta sig till döds men hittas i sista stund. Rita och Karen blir nära vänner och söker sig till varandra även efter sjukhusvistelsen.

Hennes mjukaste röst är en vacker, gripande men också vardaglig bok. I alla tider har väl kvinnor väntat, längtat och ängslats över sina män och funderat över hur de är som föräldrar. Språket är så skimrande vackert med fantstiska beskrivningar av vardagliga ting och jag förundras över hur en man kan skriva så inkännande och träffande om en kvinna.

Efter denna underbara roman kommer Bengt Ohlsson att få mer än en chans till av mig!

/Karin