Byöker, byöker, byöker!

Bloggen har flyttat!

2011-03-25T15:01:00.002+01:00

Älvdalens biblioteksbloggar har flyttat in på vår ny fina bibliotekshemsida. Bloggen har stått en anining still ett tag då biblioteket har bytt personal och vi har jobbat hårt med den nya sidan och den nya bloggen. Jag hoppas att alla våra trogna bloggföljare skall hitta till den nya sidan nu när den kommit igång.

På den nya bloggen kan vem som helst skriva ett blogginlägg! Det är fritt fram att tipsa, tycka, hylla eller såga böcker, skivor, filmer eller vad som helst. Det är dags att dela med sig och bygga bloggen tillsammans! (De flesta gamla inlägg från den här bloggen har dessutom flyttats över till den nya bloggen)

Den NYA bloggen finner du på denna adress:

http://bibliotek.alvdalen.se/web/arena/article

Välkommen!

Mvh
/Vi på bibblan

Calla Lily Ponders magiska händer, av Rebecca Wells

2011-03-12T10:33:00.002+01:00

Visserligen läser jag det mesta som kommer i min väg och det brukar bli en blandad kompott, men det hindrar inte att jag har en förkärlek för en viss sorts böcker. Till exempel gillar jag starkt romaner som utspelas i sömniga, varma små utländska byar, där många människors öden och äventyr flätas samman. Kapten Corellis mandolin, Drömmar vid havet, la Cucina, Stekata gröna tomater är exempel på sådana böcker som jag aldrig kan få nog av! Och nu har ytterligare en sådan ramlat över mig, Calla Lily Ponders magiska händer. När det gäller den föll jag direkt för både omslag och titel. Författaren har tidigare skrivit den omåttligt populära Ya-ya-flickornas hemlighet som även filmatiserats. I båda dessa böcker har månen en stor betydelse och i Calla Lily, heter också huvudpersonens hemby La Luna- månen.
Calla Lily växer upp i en liten by tillsammans med mamma, pappa och två bröder. Föräldrarna driver en dansstudio och Callas mamma en frisörsalong. Avsaknaden av systrar bidrar till de starka band som utvecklas mellan Calla och hennes vänner. Calla älskar och avgudar sin mamma så när mamman dör blir Calla förtvivlad. Hon försöker gå vidare och ser fram mot att utbilda sig inom skönhetsområdet och att så småningom slå sig till ro med sin stora kärlek, grannpojken Tuck. Men Tuck krossar hennes hjärta och hon flyttar till New Orleans för att börja ett nytt liv. Längtan tillbaka till La Luna finns dock alltid kvar..

Vill man läsa något roligt, något sorgligt, något om kärlek, vänskap och förlust, då kan jag varmt rekommendera Calla Lily Ponders magiska händer. Om ni tycker att de kursiverade kapitlen som mångudinnan skriver är onödiga är det faktiskt bara att hoppa över dem, det gjorde jag när det blev lite väl patetiskt!

/Karin

Din nästas hus, Jetta A. Kaarsbol

2011-03-10T14:44:00.005+01:00

Att jag valde den här boken beror på en diffus kunskap om Kaarsbols debutroman Den stängda boken, som jag tänkte läsa när den kom 2005, men det blev aldrig av. Omslagets bild och färg var också väldigt lockande. Baksidestexten lovade: "författaren lyckas skildra mångfasetterade mänskliga relationer på en klar och vacker prosa" Och vad tyckte jag?

Huvudpersonen, Laus Lindborg är en framgångsrik arkitekt i 40-års åldern och köpenhamnsbo. Hans far, som också är arkitekt men en inte särskild lyckad sådan, dör och Laus måste ta itu med begravningen. Deras förhållande har inte varit bra, fadern var bitter, ensam, elak och Laus valde bort honom . Laus mår inte heller särskilt bra, han har allt men ändå inget. Han driver en arkitektfirma med sin mångårige vän Ulf. Arbete och trassliga förhållanden har fyllt hans liv. När fadern dör händer något inom Laus och han flyttar tillfälligt till en liten landsortsstad där han blir som en i familjen hos prästen Stig.

Här händer nu saker, Laus dras till Stigs yngre hustru Alma men även till Stig – som vän och kanske fadersfigur. Han retar sig på Stigs förträfflighet och besservissertendens men tycker samtidigt om den värme och omtänksamhet som Stig är frikostig med i motsats till fadern.

Laus sugs in i familjelivet och Kaarsbol beskriver på ett trovärdigt sätt hans känslor, ambivalensen inför ett "stadgat" liv, rädslan att ta ansvar, att binda sig till något beständigt, att vilja se vad han behöver, att förstå vad som är viktigt.

Känslorna mellan Laus och Alma ligger som en botten i historien men det tar aldrig över. Boken handlar om så mycket mer, hur hitta sitt sätt att leva, vilka val gör vi, hur påverkas vi av dem och vad händer om valet inte blev så bra, hur hitta förmåga att förändra.

Boken var ett bra val, jag rekommenderar den och tänker nu läsa Kaarsbols debutroman från 2005.

/ Gun-Britt

Det vita bandet av Michael Haneke

2011-02-02T16:32:00.003+01:00

Krypande hot och stillsamt obehag i Hanekes historiska film från 2009

Året är 1913 och en hårt hållen protestantism präglar den lilla byn i norra Tyskland där Michael Hanekes film från 2009 utspelar sig. Byn och dess invånare och de tillhörande sociala hierarkierna utgör ett eget litet isolerat universum där livet verkar lugnt och harmoniskt vid första anblicken. Men märkliga och oförklarliga illdåd och våldsyttringar skakar plötsligt bygden och en tyst misstänksamhet sprider sig bland byborna. Vem är det som gillrar livsfarliga fällor? Varför har någon fört bort den unge baronsonen och misshandlat honom mitt under den pågående skördefesten? Barnen i byn verkar dölja något...

Filmen är ytterst obehaglig men samtidigt fri från skildringar av grafiskt våld. Den olustiga stämningen byggs istället upp av det som antyds i dialog och ageranden och av det stillsamma men olycksbådande kameraarbetet. Hela filmen igenom känner man hotet av en annalkande katastrof och relationerna byborna emellan framträder som mer och mer osunda och snedvridna ju längre det lider. Haneke har tidigare chokat publiken med filmer som ”Cache” (Dolt hot) och ytterst otäcka ”Funny Games” och delar av samma obehag genomsyrar även denna film. Men jag upplever ”det vita bandet” som mer mångbottnad och återhållsam i jämförelse med Handkes tidigare provokationer. Här har ambitionen varit att skapa en trovärdig och ambitiös skillring av den tyska landsbygden i början av 1900-talet och den hotfulla stämningen tätnar än mer då den får dela plats med en väldigt fin och skör kärlekshistoria.

Som vanligt när det gäller Haneke känner jag mig lite kluven. Det är helt enkelt svårt att förhålla sig till hans mörka och ofta förvirrande filmer. Det vita bandet slutar ganska abrupt och lämnar mig med en påtagligt oförlöst obehagskänsla, på gott och ont. Hur som helst så är det en mycket välregisserad och vacker film där det svartvita fotot och de perfekt castade skådespelarna bidrar till en extremt autentisk känsla. Röster kring filmen har antytt att Haneke med filmen har velat säga något om det tragiska som hände i Tyskland senare under 1900-talet. Denna dimension gör filmen extra tänkvärd och intressant.

/Jonas

Öppen scen på Älvdalens bibliotek i februari

2011-01-18T11:18:00.002+01:00

Skriver du låtar, haiku eller egna pjäser? Är du kanske bra på att trolla, dansa street eller helt enkelt bäst på flöjtsolon?

Öppen scen är till för dig!

Älvdalens bibliotek. 22/2 , kl. 18. Framför något själv eller titta på andras uppträdanden. Alla former av scenkonst och alla åldrar är välkomna. Ring 0251-80175 för att anmäla ditt framträdande. Det går också bra att anmäla sig på plats men då blir framträdandet i mån av tid.

Arrangörer: Bibliotek & Kultur, Studiefrämjandet och Musikskolan

Jultips!

2010-12-07T15:22:00.015+01:00

Bibliotekets personal tipsar om saker att ge bort eller låna och njuta av under julhelgen.

Carinas tips

Till den matlagningsglade

"Barnens stora kokbok : att laga mat med barnen" en ny

kokbok med enkel och lättläst text som gör det lätt att

följa alla recepten steg för steg. De läckra bilderna gör att

man blir sugen på att genast sätta i gång att laga allt från

smårätter till smarriga efterrätter.

Till Älvdalingen

"Upi gron såt aikuonn" en cd-skiva med 22 fina barnvisor

på älvdalska sjungna av barn från Äldalen, ackompanjerad

av Rune Westlin, Björn Gyris och Barbro Götesson.

Lilis tips

Till barnfamiljen

Mitt bästa julklappstips till en barnfamilj är att köpa DVD med tv-serien om trollkarlen Merlin. Varje box har 3-4 cd-skivor med hela säsongens avsnitt. Det är en BBC produktion om legenden och sägnerna kring Merlin och Kung Arthur och hans riddare kring runda bordet. Man får följa Merlin från och med när han beger sig till Camelot och träffar prins Arthur första gången. Det är en mycket spännande och välgjord serie. Och även om jag har sett den förut så ser jag den gärna många gånger till.

Här finns lite information om den klassiska sägnen som tv-serien inte följer i detalj.

Susannes tips

Till Hockeyfantasten

Ingenting är omöjligt av Stellan Kvärre och Andres Norin

Boken är skriven av två sportjournalister, Stellan Kvärre och Anders Norin , till Mora IK:s 75-årsjubileum. Intervjuer och bilder av många spelare och tränare som varit verksamma i Moras hockeyklubb. Plus en faktadel.

Till alla som vill få sig ett gott skratt

Det var ju tråkigt av David Batra

Fotografier av lappar som är uppsatta i trappuppgångar, affärer m fl ställen. Lapparna har skrivits av folk och uttrycker deras missnöje med olika företeelser i vardagen. Mycket humoristiskt med Batras kommentarer till.

Klaras tips

Små genier och stora äventyrare

Valda verk av T.S Spivet av Reif Larsen

Underbarnet Tecumseh Sparrow (T.S) Spivet är en tolvåring som älskar att undersöka hur undergivningen fungerar och sedan rita diagram och kartor över den samma. Han bor på en ranch i Montana med sin cowboypappa, sin mamma som är vetenskapsman(-kvinna?), sin truliga tonårssyster och sin döde bror som ett ständigt närvarande spöke. T.S talanger leder honom ut på en vådlig färd genom USA. Det är spännande, mysigt, sorgligt, läskigt och T.S, det kloka barnet, är ett fantastiskt sällskap! (Det är en vuxenbok, men kan absolut läsas högt för barn från ca 10 år)

Nyfikna barn och nostalgiska vuxna

Pelle på planetfärd av Jan Lööf

Medan Pelle spelar dataspel och läser seritidningar hoppas han förtvivlat att han ska få vara med om ett äventyr på riktigt någon gång. Och han behöver inte vänta länge, innan förmiddagen är slut har han farit upp i rymden på uppdrag. I denna bilderbok får vi göra kära återssenden, såsom Skrot-Nisse, hans son Kalle och Bertil Enstöring. Och mindre kära återssenden, som den girige Ture Björkman.

Astrids tips

För gubbar och tanter

En röd liten fågel i jultid av Fannie Flagg

En liten bok som är så ända in i själen god. Rekommenderas när man vill ha en stund alldeles för sig själv och inte låta sig störas av något. En liten påminnelse om att vi ska ta hand om varandra eftersom den har ett sånt fint budskap. Den som har läst Flaggs "Stekta gröna tomater på Whistle stop cafe " känner igen sig i den här boken.

För den som gillar deckare kan jag rekommendera Mord under julgranen som är alldeles ypperlig när man bara känner att man måste vara ensam ett tag för att inte bli galen av alla "måsten".

Den består nämligen av noveller av den svenska deckareliten; bl a Håkan Nesser Henning Mankell och Arne Dahl: Alltså kan man stjäla sig små stunder då och då.

Slutligen vill jag till den som är en verklig "julfreak" rekommendera den gamla gedigna Dalajul som svenskt ideal av Anne Marie Rådström. Den innehåller vackra bilder av bl a Carl Larsson, Zorn och Ottilia Adelborg samt lite om hur julen firades i våra kända dalakonstnärers hem i början av förra seklet. Hoppas på många fridfulla lässtunder i jul.

Första Moseboken, Genesis

2010-11-11T16:27:00.004+01:00

illustrerad av Robert Crumb

Detta är något så spännande som Första Mosebok i serieform! Serietecknaren Robert Crumb har gett sig i kast med denna, i vår del av världen, så centrala och betydelsefulla text. Detta är ingen tolkning i litterär mening, den riktiga texten finns där, i oförändrat skick. Crumbs bidrag ligger istället i illustrationerna. För Första Mosebok kan såklart läsas och tolkas olika!

Konceptet är i min mening genialt. Illustrationerna lättar upp texten, som annars kan vara svårläst. Men de ger samtidigt en ny dimension och saker som varit svåra att begripa blir tydligare. Plus att serien är snygg. Men glöm inte att den också är en tolkning, läs och gör din egen!

/Klara

Till styvmoderns lov av Mario Vargas Llosa Nobelpristagare i litteratur 2010

2010-10-19T18:01:00.012+02:00

Mario Vargas Llosa är en gudabenådad historieberättare och hans språk är så vackert och rikt. Trots att det är en mycket speciellt komponerad bok är handlingen ganska lätt att följa. Den lilla boken består av 165 sidor med 15 korta kapitel och ett pinakotek, (ett tavelgalleri). Huvudberättelsen handlar om den rike aristokraten Rigoberto som har tagit sig en ny hustru, den sköna Lucrecia, som han avgudar. Deras älskog är utöver det vanliga och varje famntag beskrivs så vackert och med sådan inlevelse att illusionen blir fullständig. Desto obehagligare blir det när Rigobertos son börjar göra närmanden på sin styvmoder. Redan i inledningen förstår man att det moraliska förfallet kommer att förstöra den ljuva lyckan. Det utvecklas till en riktigt smaklös och grym historia. De kapitel där vi får följa Rigobertos ritualer i badrummet blir en aning för fysiskt och tråkigt.
Vissa kapitel är fantasier över konstverken i tavelgalleriet, längst bak i boken, och som vävs in i berättelsen med sin symbolik och bildspråk. Det är otroligt suggestivt och mästerligt uppbyggt.
När man tror att det dramatiska slutet skall komma berättar författaren i stället den vackraste tänkbara historien till konstverket "Bebådelsen" av Angelico, om hur Jungfru Maria tar emot ärkeängeln Gabriels förebud. Den historien etsar sig fast i ens medvetande. Därefter kommer slutet i epilogen vilket jag inte skall gå närmare in på för de som har tänkt läsa boken.

Det är en fördel att ha en uppslagsbok om antikens mytologi när man läser denna bok så blir läsupplevelsen ännu rikare. / Lili

Överenskommelser

2010-09-29T10:28:00.010+02:00

Nu finns den nyupptäckta Simona Ahrnstedts debutroman, Överenskommelser att låna på biblioteket!

Året är 1880 när de möts första gången på Operan i Stockholm, Beatrice Löwenström och Seth Hammerstaal. Beatrice bor med sin farbror och hans familj, de lever ett hårt och vanligt borgarliv där kvinnor inte har några egna åsikter. Seth, den karismatiska omtalade ungkarlen och en av Sveriges rikaste män, lever inte efter någon annan eller några regelböcker.

Efter det första mötet korsar deras vägar ständigt, när de socialiserar sig bland Stockholms finare invånare och det växer fram en minst sagt sprakande romans. Seth förundras över Beatrices energi och frispråkighet, och med sitt röda hår liknar hon inte någon annan kvinna han har träffat. Men Beatrices liv är redan planerat och överenskommelser mellan personer i Beatrices liv är redan avtalade och klara. Synd bara att Beatrice inte vet något om det och att hennes liv inte kommer innefatta både frihet, lycka eller Seth.

En bok som verkligen förflyttar läsaren till Stockholm, tillbaka till Sverige under 1880-talet. En helt underbar berättelse, som inte gick att släppa förens sista sidan var utläst. Både personerna, deras öden och omgivningarna skildras på ett vackert, fyndigt och roligt sätt. Man rycks med och upplever de svängande känslorna lika mycket som karaktärerna och inser att Simona Ahrenstedt kommer verkligen bli den svenska Jane Austen!

/Marie

Labyrinten

2010-09-23T10:01:00.004+02:00

Om man tar sig tid bland hyllorna hittar man de skymda, men OM (!) så bra böckerna. En sommardag bland hyllorna för att jag skulle hitta den; Labyrinten av Kate Mosse.

Den handlar om bandet mellan två kvinnor, Alice och Alaïs, som genom en magisk hemlighet förenas, fast att 800 år skiljer dem åt.
Alaïs, lever i Carcassonne i södra Frankrike. År 1209, övertar hon av sin far en mystisk bok, en bok som fadern hävdar innehåller den sanna Graalens hemligheter. Alaïs förstår inte innebörden av boken men känner starkt för att beskydda den. Detta innebär att när albigenskriget inleds i Sydfrankirke och alla katater hotas och dödas, måste föra boken i säkerhet. Det betyder stora offer och en stark tro för att försvara labyrintens hemlighet, som sträcker sig tillbaka till det forntida Egypten.
Alice lever år 2005 och engagerar sig en sommar vid en utgrävning utanför Carcassonne, i Sabarthès-bergen. Där hittar hon en dold grotta och faller över två skelett. Grottan visar sig vara en grav och Alice uppfattar en ond känsla. Hon inser att på något mystiskt sätt förstår hon inristningarna på grottans väggar och upptäcker också att nu när grottan hittats drar en hel härva med händelser igång och hon blir sammanbunden med kataternas och Alaïs öde för 800 år sedan.

Boken är ruskigt spännande och man blir involverad i en uråldrig historisk berättelse, som med hjälp av två olika tidsspår berättar om var och en av kvinnorna och deras öden. Labyrinten är mycket välskriven, en underbar blandning av livets upptäckter och förluster, actionfylld och det historiska perspektivet är trovärdigt.

En bok man måste läsa!
/Marie

Den sista önskningen

2010-09-04T11:43:00.002+02:00

Den polska författaren Andrzej Sapkowski har blivit hyllad och vunnit flera priser inom fantasy-genren för sin serie Sagan om häxkarlen så det är allt på tiden att den kommit ut på svenska!

Den sista önskningen är den första boken av sju och här blir läsaren presenterad för den ökända, bittra och blaserade häxkarlen Geralt. Hans arbete går ut på att fara land och rike runt och slå ihjäl olika monster och väsen med hjälp av både våld och magi. Arvodet som människorna betalar för de döda monstren är Geralts enda inkomst och monster-prognosen ser inte bra ut. De har blivit allt färre och de monster som är kvar har människorna börjat vänja sig vid och faktiskt dra nytta av. Men trots det finns det gott om farliga äventyr kvar för Geralt som träffar på många olika hemskheter och förtrollningar. Språket är bitvis grovt och fyllt av svart humor.

Sapkowski lyckas bra med att förmedla en bild av en svunnen tid och enligt hans förlag Coltso har han byggt upp sin värld på medeltida syn och tro på magi, häxor och oknytt. Coolt grepp tycker jag! Jag gillar också att Geralt trots att han är häxkarl fattar ologiska beslut, har svårt med behärskningen och inte alls stämmer överrens med min bild av en vis, stark och lite tråkig trollkarl. Vad jag däremot har svårt för är den unkna kvinnosyn som förmedlas i boken och den grabbiga jargongen. Där blir det verkligen ett fett minus trots att boken i övrigt är klart läsvärd.

Sapkowskis Sagan om häxkarlen ligger till grund för spelet The Witcher som du kan kika på här. Trailern ger en ganska bra bild av hur boken faktiskt är.

Nyinköpta filmer

2010-08-23T08:30:00.004+02:00

Vi köpte in dessa två filmer för att vi fått förfrågningar på mer barnfilm. Och visst kan dessa filmer ses av barn med stor behållning, men de är precis lika roliga för vuxna! Båda bygger kända barnböcker.

Till vildingarnas land är från början en bilderbok av Maurice Sendak, som innehåller ca 10 meningar text. På gott och ont har man fått bygga på storyn för att få den att funka i långfilmsformat. Jag som älskade boken när jag var liten känner inte riktigt igen mig. Men det är en häftig film och man blir berörd. Dock ingen gullig saga. Det kan vara en god idé att vuxen och barn ser filmen tillsammans.

Också i Den fantastiska räven (skriven av Roald Dahl) har historien byggts på. Nya karaktärer och intriger har skrivits in. Den fina stop-motionanimationen är underbar för alla åldrar att skåda. Likaså är historien fartfylld och spännande för alla. Sedan har en massa vuxenhumor och satir lagts in som kanske inte de minsta hänger med i. Men det gör väl inget? Återigen, se den ihop, det är nog roligast för alla!

/Klara

Lila hibiskus

2010-08-18T15:23:00.005+02:00

Lila hibiskus utspelar sig i Nigeria och där ses 15-åriga Kambilis pappa som en hjälte. Han hjälper fattiga med mat och skolgång och driver en regimkritisk tidning som kämpar mot förtrycket från den korrupta regeringen. Han får pris av Amnesty för sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Paradoxalt nog är han en tyrann mot sin familj. Han misshandlar sin fru så hon får missfall och slår sina barn sönder och samman. Han pressar Kambili och hennes bror med minutiösa studiescheman för de måste bara vara bäst i sina klasser. Pappan är också fanatiskt kristen, intolerant mot alla som inte är katoliker och betraktar till och med sin egen far som hedning. Kambili får aldrig leka och hon har inga kamrater utom sin bror. Det blir omöjligt att inte känna med Kambili som helt har stagnerat efter att aldrig ha fått en chans att leva ett normalt liv. Och länge verkar det som om det är för sent för henne. Adichie beskriver på ett otroligt sätt Kambilis blandade känslor för sin far och sin familj. Det är en nattsvart berättelse men det finns massor av hopp och glädje i den. Och gott om upprorsanda!

Chimamanda Ngozi Adichie slog igenom med En halv gul sol som kom 2007. Jag är så himla glad för att jag missade den för då kan jag läsa den nu när jag bara vill ha mer Adichie! Hennes sätt att skriva är väldigt inkännande och karaktärsbeskrivningarna sanslöst verkliga. Hon står verkligen ut och blir definitivt min nya favorit!

/Tove

Soundtrack till Musik & Motor

2010-08-11T15:28:00.004+02:00

Vi på biblioteket har snickrat ihop vårt alldeles egna soundtrack till veckans festligheter! Lyssna, njut och lägg till egna låtar!

Klicka på länken för att komma till listan. Du måste ha Spotify för att kunna lyssna.

Musik & Motor

Lite sommarnyheter

2010-08-03T15:17:00.018+02:00

Nyligen kom Babben Larssons självbiografiska Jag vägrar dö nyfiken ut. Babben Larsson är mest känd som komiker men hon har också bland annat turnerat som jazzsångerska och haft en egen tv-show. Ett sånt liv genererar massor av anekdoter och dom berättar hon här. Boken verkar minsann ha en ganska hög skvallerfaktor och om det är någon som kan göra humor av dråpliga situationer så är det hon. Boken är också full av citat signerade Babben vilket är en kul idé men ofta stämmer de inte riktigt överrens med texten och blir lite störande. En ovanligt humoristisk biografi blir det i alla fall!

Att Moa Matthis har blivit inspirerad att skriva Maria Eleonora - Drottningen som sa nej är inte svårt att förstå. Maria Eleonora uppförde sig inte alls som en drottning under 1600-talet borde - hon ställde till med skandal och konflikter vid hovet och klassades till slut som galen. Men var hon verkligen det? Moa Matthis har gjort en djupdykning i Maria Eleonoras liv med antagandet att drottningen faktiskt var en politiskt medveten kvinna som vågade säga nej. Spännande!

Att hitta en bra jakthund verkar inte vara lätt! För er som har jakthundar finns det nu en sprillans ny bok om hur man väljer rätt hundras, uppfostrar och jakttränar den. Författaren heter Sten Christoffersson och han behandlar allt från foder och klickerträning till sjukdomar och spårträning.

Jag vill även tipsa om en minst sagt informell och prestigelös kokbok. Ord som mojsa, donka till och gegga runt har ersatt tranchera, pochera och sautera och resultatet är underhållande och inspirerande. Boken heter Buffé helt enkelt - 101 rätter för alla fester och är skriven av Jon Hansson som annars skirver för Aftonbladet och fotograf är Camilla Lindqvist. Bufféer är ju alltid en hit att bjuda på! Jag gillar särskilt att den här boken erbjuder en mängdguide för problemet med bufféer är ju oftast att det blir på tok för mycket mat. Recepten är fördelade mellan lite olika matformer: 10 spett, 10 sallader, 10 mackor osv. så att man själv kan komponera ihop en liten buffé. Recepten är ganska enkla men ändå nyskapande och fräscha. Jag gillar att varje recept har "kompisar" alltså vilka andra maträtter i boken som passar bra ihop. Vissa recept är allt lite knäppa till exempel kycklinghjärtan i brand(y), jag menar vem vill servera kycklinghjärtan?! Kokboken känns väldigt inspirerad av Per Morbergs lite charmigt hafsiga och ibland burdusa matlagningsstil från tv-programmet Vad blir det för mat?. Språket är som sagt informellt, lite i överkant faktiskt men den är ändå roligare än någon avancerad och allvarlig kokbok.

Den sista men verkligen inte minsta nyheten är Sara Granérs seriealbum Med vänlig hälsning. Sara Granér har tidigare gett ut Det är bara lite aids och hennes serier är samhällssatiriska såväl som humoristiska. Hon drar sig inte för att vädra sina politiska åsikter och det är ett hårt och kallt samhälle som skildras. Vanligt förkommande är manliga figurer i kostym som bland annat ber barn i tredje världen att svälta lite tystare, slänger lite kärnkraftsavfall och ser vad som händer och struntar helt i klimathotet. Genom humorn och satiren blir verkligheten filtrerad men skrattet fastnar titt som tätt i halsen för Granér ringar in de viktigaste problemen och orättvisorna på ett fenomenalt sätt.

Här är ett smakprov på Sara Granérs Med vänliga häslningar och är hämtat från ordfront.se (http://www.ordfront.se/Galago/Serier/Sara%20Graner.aspx).

Vive la france!

2010-07-29T10:09:00.013+02:00

Det blev visst tema Frankrike på bloggen den här veckan med Maries Coco Chanel-film och nu två stycken heta franska författare: Faïza Guéne och Tatiana de Rosnay.

Tatiana de Rosnay har tidigare gett ut den omtalade Sarahs nyckel och Bumerang är hennes tionde roman. Bokens huvudperson är Antoine Rey: en medelålders, nyskild, småtjock man som lever ett ganska deppigt och trist liv. Inte så lockande alls tänkte jag när jag började läsa men det fick jag äta upp! Det är Antoine som gör boken så bra: hans tankar, känslor och liknelser är så rakt på sak och har ovanligt mycket insiktsfullhet. Antoines historia börjar med att han tillsammans med sin syster besöker en badort som de reste till som barn. På vägen hem börjar systern berätta om ett minne som kommit tillbaka till henne under besöket. Något viktigt som glömt som kan få dem att förstå vad som egentligen hände deras mor som dog när de fortfarande var små. Men precis när systern ska berätta om det avgörande minnet kör hon av vägen och skadas svårt. Antoine börjar nysta i det förflutna och det blir allt mer viktigt för honom att få veta sanningen för att kunna leva vidare och ta tag i sitt eländiga liv. Läsaren får möta många livsöden i Bumerang och det är likadant i Faïza Guénes Sista beställningen på Balto.

Berättelsen här rör sig kring den mördade Joël Morvier och hans bar Balto. Men vem är det som har mördat honom? Morvier var en vidrig person och gjorde ingenting för att bli omtyckt. Snarare gillade han bråk och det finns en rad med personer som har motiv att döda honom. Medan mordets utreds får läsaren lära känna olika personer som har koppling till Balto och deras invecklade relationer till varandra och till Morvier. Sista beställningen på Balto är en nattsvart historia så om den inte vore så bra skriven hade det nog blivit lite väl tungt. Jag gillar särskilt att Faïza Guénes karaktärer har ett psykologiskt djup som skapas av att de olika karaktärerna får berätta både om varandra och om sig själva. Ett minus är ju dock det extremt trista omslaget, särskilt jämfört med det stiliga omslaget till Bumerang.

I övrigt är min franska favoritförfattre Claire Castillon. Ingen kan skriva som henne! Hon har bland annat gett ut den fantastiska novellsamlingen Insekt och romanen Därunder ett helvete.

/ Tove

Filmrecension av Coco Chanel

2010-07-26T10:27:00.009+02:00

Jag är en liten, men en ack så påverkad modevärlds följare och nu har jag äntligen sett även denna film om modevärldens legendariska kläd- och stilskapare, Coco Chanel (2008)!
Filmen handlar om hur den unga och fattiga Gabrielle, kämpar mot överklassens nedvärderande blickar samtidigt som hon skapar sitt eget namn och senare också en revolution inom modevärlden. Historien innehåller också en livshistoria som är båda fylld med passionerad kärlek och tragiska motgångar,och är helt enkelt slående vacker!

Filmen är underbart bra, den är både rolig och sorglig och har blivit favoriten av de filmer jag har sett om Coco Chanel. Jag tyckte om att filmen visade både den unga och den äldre Coco, och fast att de pratar engelska så har både Shirley Maclaine och Barbora Bobulova visat en varsin strålande version av Coco som person och som den kända modeskaparinnan. Att filmen är uppdelad i två delar... vet jag inte vad jag tycker om, men det funkade och flöt på ändå.

Ett filmmåste för alla som älskar mode eller går i god för ett och annat kostymdrama!

/Marie

Andra bra franska filmer som du också hittar på biblioteket är:

VÅGA VARA

2010-07-23T11:24:00.002+02:00

Våga vara av Jana Söderberg är en uppmuntrande och praktisk bok om föräldraskapets med- och motgångar. Den handlar om hur man som förälder kan visa barnet vägen till en bättre självkänsla. Jana fokuserar på olika beteendemönster både hos den vuxne och barnet och beskriver ingående betydelsen av att uttrycka känslor. Hon ger även motiverande exempel på praktiska verktyg för hur man kan sätta gränser och lösa konflikter.

Jana Söderberg är utbildad samtalsterapeut och arbetar enligt principen: Om vi hjälper barnen att utvecklas till de individer de är – till att vara sig själva – så kommer de att må mycket bättre.

Jag som förälder upplevde boken som mycket inspirerande och framförallt uppmuntrande. Vi önskar nog alla våra barn den bästa av självkänsla och vill hjälpa dem att uppnå den. Men i det ofta tumultartade och stressade vardagslivet är det ibland lätt att börja tvivla. Då kan Janas bok vara en hjälp i att återigen landa i det som är viktigast, att SE våra barn som de är. //Annika

Inred lantligt - inne & ute....

2010-07-20T10:34:00.004+02:00

Nu har biblioteket fått in Anna Örnbergs nya bok Inred lantligt inne & ute.

Den är precis som hennes tidigare inredningsböcker fylld av inspirerande bilder och kreativa ideér, allt i den ljusa och lantliga stilen som kallas shabby chic.
Det är charmiga loppisfynd, detaljer i zink och pastellfärgade tyger blandat med sirliga ljuskronor och vitmålade möbler. Du får också en hel del "gör det själv"-tips för alla årstider, både inne och utomhus.

Boken innehåller mycket "ögon-godis" för den shabby chic-frälsta! //Annika

Virka amigurumi

2010-07-15T11:33:00.005+02:00

När trenden att virka amigurumi svepte som intensivast genom landet för något år sen var vi många som längtade efter en svensk bok i ämnet. Amigurumi är nämligen japanska och betyder ungefär virkat eller stickat mjukdjur.

Nu finns den här lilla pärlan Virka amigurumi skapad av Mia Bengtsson, en fantasifull och kreativ pysslerska som hela tiden kommer med nya mönster och figurer. Man kan inte annat än inspireras till att genast hämta en virknål, lite garn och börja prova sig fram.

I boken finns lättfattliga instruktioner med bilder kring tillvägagångssätt och mönster på diverse små amigurumis såsom en mus, en häxa, en sköldpadda, en tårta m.m. För den totala nybörjaren inom virkning finns en enkel virkskola.

Boken innehåller verkligen något för alla, från novisen till den som vill ha lite mer att bita i, och därmed tycker jag den vänder sig både till lite äldre barn, ungdomar och vuxna. Och är du som jag lite otålig, och inte vill att ett handarbete ska pågå i flera månader, så är risken mycket stor att du kommer älska att virka dessa söta små figurer, det går ju så fort.

På internet kan du följa Mias blogg en En kreativ liten blogg och titta på fler av hennes alster. Snart kommer även hennes andra bok om att virka amigurumis. //Annika

Att nudda vid botten- en personlig berättelse om depression.

2010-07-14T13:07:00.005+02:00

Sally Brampton, tidigare journalist på Vouge och den som lanserade den brittiska utgåvan av Elle var mitt uppe i en framgångsrik mediakarriär när hon drabbades av en djup depression.
I biografin Att nudda vid botten beskriver hon att det kändes som att fullständigt tappa balansen, som om hon föll raklång och inte kunde resa sig igen.

Boken är mycket självutlämnande och ibland så rakt på att man som läsare nästan tappar andan. Men det känns viktigt och nödvändigt att Sally berättar exakt så starkt, att detta tillstånd inte förskönas eller romantiseras. Depression är en sjukdom.

Samtidigt som Sally berättar sin egen historia väver hon in fakta, teorier och små råd på ett omväxlande sätt. Hon redogör utförligt för de behandlingar hon genomgår under sjukdomstiden. Efter fyra år lyckas hon själv få till en kombination som ger henne kraft att gå vidare och leva ett gott liv.
Boken blir trots det kanske lite tragiska innehållet aldrig för tungt att fortsätta läsa, istället fylls man av hopp och tillförsikt allteftersom Sally tillfrisknar.

Den här boken tycker jag ska läsas av alla som har egen erfarenhet av depression eller har någon i sin närhet som är drabbad, av allehanda vårdpersonal och de som bara vill ta del av ännu ett drabbande levnadsöde.
//Annika

När barnet lagt sig

2010-07-12T15:17:00.006+02:00

2007 sommarpratade Michael Nyqvist i P1:s ”Sommar” och berättade då för första gången att han var adopterad. Boken När barnet lagt sig ska vara en fördjupning av det ”sommarpratet”.

Hur kändes det att få veta att du var adopterad? Hur hittade du din identitet och blev en av Sveriges populäraste skådespelare utan en aning om vilka dina biologiska föräldrar var?

Det vill jag veta när jag öppnar Michael Nyqvists självbiograf. Jag vill bli berörd på samma sätt som jag ofta blir av Michaels skådespeleri, fångas av känslorna så att tiden upphör. Men jag blir inte berörd….det är något som fattas. Han sparar på sig och sitt. Han beskriver platser, miljöer, människor och sina känslor förvisso, men det är tillrättalagt och lämnar inte ut något som skulle kunna misstolkas. Det är som om han inte har landat detta inom sig själv ännu, han vill inte såra…han aktar sig för det djupa, han är osäker.

Språket är rakt och meningarna korta. Det känns lite stumt och platt. Därför undrar jag bara när boken är slut varför han skrev den, varför han inte väntade lite längre, lät det mogna inom sig. Eller är boken bara ett försök att kramar ur liiite mer ur den pågående berömmelsevågen?

För den som bara vill ha en lättsmält liten inblick i teaterns värld passar boken utmärkt. //Annika

Annonsflickan från Odessa

2010-07-08T08:27:00.005+02:00

Detta, mina damer och herrar, är typiskt bra chick lit. Enligt min mening. Annonsflickan från Odessa av Janest Skeslien Charles, handlar om Darja, en ung, vacker ukrainska. För att försörja sig själv och sin mormor har hon två jobb. Ett som sekreterare på ett israeliskt importföretag i Odessa, ett som översättare på en kontaktförmedling mellan ukrainska kvinnor och amerikanska män. Förmedlingen drivs av en gammal pamp från kommunistpartiet och heter fyndigt nog Soviet Unions.

Darja som är både välutbildad och kompetent, drömmer om USA. Där skulle hon kunna få arbeta som maskiningenjör istället för att muta tulltjänstemän och koka kaffe. Hon misstänker att hennes chef på Soviet Unions är något på spåren - för att få komma till USA behöver man en amerikansk man. Men Darja är kär i den lokale maffiabossen Vlad...

Lite ovanlig inramning för en chick lit kanske. Men den innehåller de klassiska ingredienserna. En ung kvinna, kärlek, karriär etc. Den är lättsam och lättläst, utan att bli enfaldig. Och den visar på ett Ukraina vi sällan ser i väst.

/Klara

När kalla nätter plågar mig med minnen...

2010-07-05T17:08:00.004+02:00

Sångerskan Jessica Andersson har i den här boken naket och ärligt berättat om uppväxten med en alkoliserad mamma och hur detta har påverkat och gjort henne till den hon är idag.

Boken är lättläst med ett enkelt språk och relativt korta kapitel. Man får följa Jessica från liten flicka till genombrottet som artist i och med hennes medverkan i TV:succén Famefactory. Hon berättar om våldsamma situationer i familjehemmet, hur syskonen splittras och hamnar i olika fosterfamiljer. Hon blir om och om igen sviken av samhället men ger aldrig upp drömmen hon har att få göra det hon allra helst vill, nämligen att SJUNGA. Det är där på scenen, omgiven av musiken som hon kan vila från allt det andra...
En lite sorglig men stark berättelse om ännu ett "maskrosbarn"! Läs den och du förstår vemodet i Jessicas ögon... //Annika

Finns inte på kartan

2010-07-01T08:26:00.004+02:00

Vad sägs om lite glesbygdsfeelgood (ja, jag hittade på det ordet själv)? Carin Hjulströms Finns inte på kartan handlar om Frida som läser sista året på journalisthögskolan i Göteborg. Det har blivit dags för praktik och när klasskamraterna hamnar på creddiga tidningar som Aftonbladet och SOLO, visar det sig att Frida inte fått något av sina fem rankade val. Hon ska istället skeppas ut på landsbygden, närmare bestämt till en liten ort på småländska höglandet vid namn Bruseryd. Stadstjejen Frida är alldeles förstörd. Vad ska hon där i obygden att göra? Skriva reportage om bortsprungna katter?

I sin jakt på något, vad som helst, att skriva om, råkar Frida snubbla över Cartago AB. De ritar kartorna som finns i telefonkatalogen och en ny upplaga är på väg. I den upplaga kommer Bruseryd inte att finnas med. Det är för litet. Denna upptäckt sätter såklart igång en hel kedja av händelser, som jag inte tänker avslöja så mycket om.

Finns inte på kartan är i mitt tycker utomordentlig hängmatteläsning. Typisk feelgood. Ganska förutsägbar, osannolik och tunn, förvisso. Men ack så spännande och trevlig. Här finns kärlek, en kamp för en gemensam sak, misslyckade människor som tar tag i sina liv etc etc. När man läst sista sidan är man glad och tycker om sina medmänniskor.

/Klara

Fem frågor om böcker!

2010-06-23T11:29:00.001+02:00

Ewa Nyhlén
Läste just Mari Jungstedt, den dubbla tystnaden

Vilken är den bästa bok du har läst?
Åh nej! Då säger jag Berättelsen om Pi av Yann Martell, den är i alla fall en av de bästa!

Vilken är din sämsta läsupplevelse och varför var den det?
Det var nog den där överreklamerade Da Vinci koden av Dan Brown. Det är en action som går i 140 knyck, och den är inte trovärdig för 5 öre!

Om du varit en bokkaraktär vilken skulle det varit och varför?
Jag skulle ha varit rättsläkare Kay Scarpetta i böckerna av Patricia Cornwell, därför att hon har ett sådant intressant jobb!

Vilken typ av böcker tycker du om att läsa?
Thrillers och deckare, men även klassiker som John Steinbeck och Strindberg.

Vilken bok tar du med dig till en öde ö?
En oläst och tjock!

Av:Linnéa Siitari

Seriefrossa

2010-06-18T15:00:00.004+02:00

Jag älskar verkligen serier! Bild och text! Jag menar kan det bli annat än tokbra? Därför gjorde jag en liten glädjedans när dessa kom in. Åsa Grennvall är en favorit sedan tidigare medan Alison Bechdel är en ny stjärna på min seriehimmel.

Grennvall skriver ganska så mörka och deppiga serier så om man vill ha rosa moln och sockersöta kärlekshistorier är man helt fel ute. Just Svinet problematiserar mannen som misshandlar och personerna i hans omgivning. Svinet himself är en ganska ung man med konstnärliga ambitioner och höga tankar om sig själv. Kvinnorna charmar han totalt tills de fallit för honom och suger sedan livsglädjen ur dom med både psykisk och fysisk misshandel. För att inte tala om hur han behandlar sin mamma. Och hur känner egentligen mamman till en son som slår? Grennvalls bilder är som vanligt fulsnygga och uttrycksfulla.

Alison Bechdels Husfrid har fått fin kritik och den är faktiska ganska annorlunda. Den är om jag förstått det rätt självbiografisk och handlar om Alisons uppväxt. Hon får reda på att hennes far är homosexuell samtidigt som hon själv kommer ut som lesbisk. I och med detta faller en hel del bitar på plats för Alison. Hon försöker analysera sin barndom i ljuset av den omvälvande vetskapen och hur det har påverkat henne. Husfrid är väldigt tilltalande både gällande bild och språk. Bechdel har verkligen inte hållit igen på de litterära parallellerna och analyserna och det är kul men kanske något i överkant.

Båda serierna är helt klart läsvärda!

/ Tove

Semesterläsning

2010-06-15T16:12:00.008+02:00

Jaha, gott folk, snart är det semestertider. För mig innebär det att jag ska ta tag i någon tegelsten som gnager mitt samvete. En sån där bok man vill läsa, men inte känner att man hinner/orkar annars.

I år har jag semester i två omgångar, och därmed två rejäla läsprojekt:

1. Bröderna Karamazov Fjodor Dostojevskij

Varför jag inte läst den hittills är en gåta. Brott och Straff och Idioten tillhör båda två mina allra största läsupplevelser. Dostojevskij har lite oförtjänt (tycker jag) fått symbolisera svår, pretentiös finkultur. Visst, flera av hans verk är rätt långa och ganska snåriga (med alla personer och platser och händelser). Men utrustad med tid och koncentrationsförmåga blir man rikligen belönad.

2. Krig och fred Leo Tolstoj

Här har vi den ultimata romanen att läsa för den som vill visa sig på styva linan. Och det vill jag. Om jag läser hela Krig och fred behöver jag aldrig mer bevisa något i hela mitt liv.

När Oprah Winfrey valde Tolstojs Anna Karenina till sin bokklubb, tryckte hon samtidigt upp T-shirts där det stod typ "I survived Anna Karenina", som läsarna fick (köpa?). Mesigt. Visst, den är lång, men den är nästan lika lättsmält som en romantisk hollywoodfilm. Krig och fred däremot... Jag känner mig nästan lite rädd. 3 band, 1500 sidor. Sida upp och sida ner med militärstrategiska redogörelser (har jag hört). Men nån gång måste det göras, om man heter Klara Cederstrand.

Utifrån dessa, mina två läsprojekt, skulle vi kunna dra slutsatsen att jag är både slavofil och masochist. Delvis sant. Men oroa er icke, jag kommer givetvis att gå på en balanserad diet i sommar, som även innehåller deckare och chick lit! Till exempel är jag lite sugen på:

Vad ska ni läsa på semestern? Och vad har ni för "borde läsa"-böcker, som gör att ni ligger och vrider och vänder er om nätterna?

/Klara

Hungerflickan

2010-06-08T08:26:00.007+02:00

Hungerflickan av Hillevi Wahl är uppföljaren på Kärleksbarnet som kom ut för några år sedan. Böckerna handlar om Irmeli som växer upp i en väldigt trasig och dysfunktionell familj. Föräldrarna dricker och tar inget ansvar alls för sitt barn. I Hungerflickan är Irmeli äldre än i den första boken och har helt brutit med sin missbrukande mor. Hon bor nu med sin lika missbrukande men mindre misshandlande pappa. Eller bor och bor, han vill inte alls ha henne där och hon får stanna på nåder. Irmeli får klara allt ensam trots att hon fortfarande är alldeles för ung. Speciellt hemskt tycker jag det är när Irmeli skadar sin tumme. Blodet flyter och av skolsystern tvingas hon ringa hem till sin fulla pappa som inte alls bryr sig om hur dottern ska ta sig till akuten. Irmeli får stå där med både smärtan och skammen.

Irmelis barndom gör att hon ständigt söker nya starter i livet och tänker varje gång att hon äntligen ska få ett värdigt liv. Men med hennes bagage är det inte helt lätt att bryta sig loss och börja om. Hennes ständiga oro och ångest får henne till slut att utveckla ett eget missbruk. Men inte alkohol eller droger utan mat.

Hungerflickan har undertiteln En berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan och det är precis det som Hungerflickan handlar om. Om du gillade Susanna Alakoskis Svinalängorna eller Åsa Linderborgs Mig äger ingen så är Hillevi Wahls delvis självbiografiska roman något för dig. Den går bra att läsa utan att ha läst Kärleksbarnet.

Tips till lärare och föräldrar

2010-05-06T16:59:00.000+02:00

Hur få barn intresserade av naturvetenskap? Kanske med hjälp av Russinhissen!

mord.net

2010-05-02T20:13:00.006+02:00

av Dag Öhrlund och Dan Buthler

En skakande thriller som utspelar sig i flera länder och där Internet är den gemensamma nämnaren. När jag kommit en bit in i boken kändes temat bekant på något sätt, och jag kommer på att man lånat grundidén från Hitchocks infernaliska mordintrig i ”Främlingar på tåg”. Man mördar alltså åt varandra…..

Det handlar om den växande brottsligheten på Internet, och känns skrämmande aktuell och väcker många frågeställningar. Jag tänker flera gånger medan jag sträckläser: Tänk om det är sant!

Här står poliskårer i flera länder maktlösa när en våg av oförklarliga mord sveper fram, samtidigt som internationella företag utsätts för utpressning via nätet. Boken gör en rivstart när en ung flicka i Hässelby skjuts till döds en kväll av en tysk affärsman. De har aldrig träffats tidigare.Kriminalpolisen Jacob Colt och hans kollegor har inte ett spår, inget alls att gå på, och mordet verkar helt obegripligt. På en konferens om internationell brottslighet får han kontakt med poliser från andra länder som berättar om samma fenomen. De börjar samarbeta och får till sist upp ett spår som leder till Ryssland – ett närmast laglöst land i upplösning och där kriminaliteten breder ut sig, till synes ohämmat.

I St Petersburg finns en maktgalen psykopat med politiska ambitioner, som vill ta revansch - både för Sovjetunionen och för egen del - vars främsta affärsidé är ett gigantiskt mordnätverk via Internet.

Handlingen är mycket skickligt upplagd och de olika karaktärerna vävs samman på ett häpnadsväckande sätt. Ibland är det som om boken är ihopsatt av flera olika noveller, eller korta berättelser om de olika personerna och en avgörande händelse i deras liv. Händelser som får ödesdigra konsekvenser via mord.net.

Gillar du spännande böcker med bra flyt och bra språk så missa inte den här! Det är effektivt berättat och med en grundlig research i botten. Jag kan knappt vänta tills nästa bok av dessa herrar kommer, särskilt som den här slutade med en saftig cliffhanger!

Ewa Nyhlén
Maj, 2010

Nyheter på biblioteket

2010-04-27T16:23:00.008+02:00

En av vårens nyheter på biblioteket är till exempel den här boken av Sten Berglind som handlar om filmbilar. Boken heter just Filmbilar – Från Smultronstället till Vägens djävlar. Det är en orgie av snygga bilar mest från utländska filmer men också från svenska. Bilarna är hämtade från filmer från helt olika tidsepoker som till exempel Gone in sixty seconds från 2000 och Sensationernas män från 1932.
Filmbilar innehåller också en hel del kuriosa som vilken bil Bonnie and Clyde dog i, hur många Thunderbirds som användes vid inspelningen av Thelma and Louise och vem som byggde ”batmobilen”. Jag tycker det här är en bra bok både för den riktigt inbitne bilfantasten men också för den som inte är särskilt insatt. Till och med jag som har noll intresse för bilar har svårt att sluta läsa i den här fina och påkostade boken som man både kan lusläsa eller bara bläddra i en stund.

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, Sveriges tramsigaste men också smartaste programledarpar har skrivit Tårtgeneralen. Den handlar om Hasse P som gav sig sjutton på att få in den ganska deppiga och mediokra lilla staden Köping i Guinness rekordbok. Hans idé om hur det ska gå till är väl inte direkt den smartaste: han tänker baka världens längsta smörgåstårta!

Nu när Stephen Hawking har varnat oss för farliga ufos kanske det är bäst att läsa på lite! Tur att Håkan Blomqvist nyss har kommit ut med sin Främlingar på vår jord – Ufokontakter i Sverige där han ingående studerar olika uforapporter. Vad är myt och vad är verklighet?

Inred och dekorera ljust och lantligt är en väldigt inspirerande bok och fokus ligger på en charmigt sliten inredningsstil. Loppis är det hetaste stället att handla på och den minimalistiska inredningsstilen är miltals bort. Gör-det-själv är ledordet men vissa av tipsen verkar vara lite avancerade som till exempel borra i glas och snickra en egen tallrikshylla. Men fint blir det och inte alltför dyrt.

De fattiga i Lodz

2010-04-24T12:13:00.003+02:00

Mordechai Chaim Rumkowski, judeäldste, blev av nazisterna utsedd till ordförande i gettot de lät upprätta i den polska staden Lodz 1940. I gettot fanns fabriker, verkstäder, sjukhus och barnhem m m . Som exempel på vad som tillverkades där kan nämnas manufakturfabriker där man sydde uniformer till till nazisterna och arbetade i treskift med detta. Som mest bodde omkring 250 000 människor här och man hade t om egna frimärken och egen valuta (rumkies). Matransonerna var dock otillräckliga och folket svalt.

Rumkowski tilltrodde sig själv en väldig makt. Han ville att folket skulle dyrka honom och trodde sig kunna förhandla med nazisterna för att rädda sitt folk. Detta var ju, som vi vet i efterhand, bara ett spel för gallerierna. Hela gettot var omgärdat av murar och taggtrådstängsel och den som försökte "spränga tråden" blev genast nedskjuten av nazisterna som vaktade området dygnet runt. Hösten 1944 deporterades alla och fördes till koncentrationsläger, alla maskiner , fordon och verktyg fraktades också iväg och hela gettot utplånades. Man får följa några familjer och deras öden i gettot.

Denna roman bygger till stora delar på verkliga händelser. namnet Rumkowski samt ytterligare några namn (se kommentar i boken) är autentiska. Detta är en mycket läsvärd och välskriven roman som verkligen förtjänade Augustpriset 2009. Rekommenderas å det varmaste! Men....det tog lång tid att läsa. Man måste ideligen återvända till ordlistan längst bak i boken för att översätta alla ord och uttryck på jiddsch som förekommer i boken. Det är det dock värt!

/Astrid

Det stora blå

2010-04-20T08:30:00.004+02:00

Vi har köpt in kultrullen Det stora blå av Luc Besson. Där får man träffa Jacques och Enzo redan som små pojkar, där de dyker efter mynt i hamnen. Båda fortsätter att dyka upp i vuxen ålder och mellan dem finns en märklig vänskap, med starka inslag av rivalitet. Och efterhand triggar rivaliteten dem emellan rent livsfarliga situationer i tävlingssammanhang.

Förutom relationen de båda dykande männen emellan, får vi även följa med när Jacques träffar Johana. Hon älskar honom förbehålls- och besinningslöst, och Jacques älskar henne. Men inte tillräckligt för att sätta punkt för det farliga fridykningstävlandet.

Det stora blå är på många sätt en stor film. Karaktärerna är fint gestaltade, med stor personlighet. Särskilt Enzo, spelad av Jean Reno. Helt otroligt rolig, jag skrattade mig igenom halva filmen tack vare honom. Men trots all komedi innehåller filmen stor tragik i relationerna mellan Jacques, Enzo och Johana. Sen har vi ju dykscenerna, som är legendariska. Gillar man sådant är Det stora blå värd att se bara för den sakens skull (undertecknad har dock undervattensfobi och blundade sig därmed igenom alla dykscener). Tyvärr kan jag inte låta bli att reta mig på karaktärerna ganska mycket. De är ganska störande personer allihop, som krånglar och har sig.

Till syvende och sist är det ju lite så att man ska ha sett Det stora blå, vad jag förstått. Så när man gjort det kan man ju klappa sig lite på axeln och känna sig intellektuell. Utan att det ens var jobbigt att uppnå.

/Klara

Den goda människan från Sezuan

2010-04-12T08:28:00.002+02:00

Imorgon ges Bertolt Brechts Den goda människan från Sezuan uppe i sporthallen. Är det något att se tro?

Brecht levde mellan 1898 - 1956, föddes i Tyskland, men tvingades i exil under nazitiden eftersom han var kommunist. Mycket av hans produktion är starkt politiskt färgad. Men Brecht är långt ifrån någon plakat-teater, han var helt enkelt mycket mer begåvad än så. Han arbetade med vad som kallas episk teater, vars syfte är att mana åskådaren till tanke och aktivitet, istället för att enbart underhålla. Publiken skulle inte gå och se Brechts pjäser för att absorberas helt av föreställningen och därmed fly undan vardagen. Ett knep för att uppnå detta är att använda sk. distanseringseffekter, som att låta skådespelarna tilltala publiken direkt, fråga oss om vår åsikt (oroa er inte, att publiken svarar direkt ingår inte!).

Den goda människan från Sezuan är ett av Brechts centrala verk. Här går att läsa in författarens politiska åskådning, men det går också att se handligen som en moralisk frågeställning. Denna frågeställning lyder: Går det att vara god i en värld som är ond?

Shen Te är en ung kvinna som försöker göra gott och hjälpa sina medmänniskor, trots att hon har det fattigt och eländigt själv. Gudarna ser henne och ger henne en liten tobaksaffär, både som en gåva och som ett test. Kommer hon fortsätta att vara god, nu när hon klättrat på samhällsstegen?

Ja, Shen Te är god. Hon är god så till den milda grad att andra människor utnyttjar henne. Tillslut blir situationen ohållbar och Shen Te måste värja sig. Då kommer Shui Ta in på scenen. Han kan ryta ifrån och han kan peka med hela handen. Han är precis vad Shen Te behöver för att inte gå under. Vad många inte vet är att Shui Ta är Shen Te, fast med manskäder...

Shui Ta räddar som sagt Shen Te, men hur god är han egentligen?

Trots att Den goda männsikan från Sezuan är skriven runt 1940 och handlingen utspelar sig i ett agrart Kina, känns den väldigt modern. Den passar i det kinesiska bondesamhället, men fungerar lika bra i nutid. Jag har sett en uppsättning där handlingen förlagts till våra dagar, med Shen Te som blyg viol och Shui Ta som världens playboy med Armani-kostym och flådiga bilar. Fungerade utmärkt. Nu ser jag med spänning fram emot vad Dalateatern gjort med pjäsen!

/Klara

Innan jag dör

2010-04-09T12:29:00.004+02:00

Jenny Downhams Innan jag dör är en vuxen ungdomsbok eller en ungdomlig vuxenbok. Döm själva. Helt klart är det en riktig snyftare! Se inlägget här.

Hennes mjukaste röst, av Bengt Ohlsson

2010-04-07T19:01:00.003+02:00

Efter att ha försökt mig på Bengt Ohlssons bok Gregorius som kom för några år sedan, var jag något misstänksam när jag för några dagar sedan fick Hennes mjukaste röst i handen..men skam den som ger sig och alla författare förtjänar väl åtminstone något mer än en chans. Och det är konstigt det där med böcker och deras författare, ibland visar sig den där andra eller tredje chansen man ger dem vara ett riktigt lyckokast- för en själv alltså.

Hennes mjukaste röst handlar om Karen. Efter att ha blivit våldsamt förtvivlad av att ha blivit lämnad av sin sambo, råkar hon ut för en fruktansvärd bilolycka och hamnar på sjukhus under en längre tid. Under sjukhusvistelsen granskar hon sitt liv, vad som format det och framförallt de män som format det. Karen har två vuxna barn, Frank och Julia och Karen tycker att hon varit en dålig mor till dem, att hon aldig tagit sig tid med dem, aldrig lyssnat tillräckligt på dem, eftersom all hennes tid gått åt till att vänta på, fundera över och ängslas över någon man. På sjukhuset träffar Karen Rita, ytterligare en skör kvinna som bestämt sig för att svälta sig till döds men hittas i sista stund. Rita och Karen blir nära vänner och söker sig till varandra även efter sjukhusvistelsen.

Hennes mjukaste röst är en vacker, gripande men också vardaglig bok. I alla tider har väl kvinnor väntat, längtat och ängslats över sina män och funderat över hur de är som föräldrar. Språket är så skimrande vackert med fantstiska beskrivningar av vardagliga ting och jag förundras över hur en man kan skriva så inkännande och träffande om en kvinna.

Efter denna underbara roman kommer Bengt Ohlsson att få mer än en chans till av mig!

/Karin

(500) Days of Summer

2010-03-15T15:59:00.002+01:00

Är en film om unga vuxna, recension här.

Jag är bröderna Walker

2010-03-15T15:29:00.003+01:00

Jag är bröderna Walker av Jan Kjærstad handlar om Odd Marius Walaker som under en tid i sin ungdom - glappet mellan barn och tonåring - upplever att han får något som liknar superkrafter. Hans självförtroende höjs till skyarna och han får en suverän intellektuell förmåga att genomskåda verkligheten och synliggöra sakers verkliga samband. Han börjar använda ord som han inte tidigare förstått och inser att verkligheten är mer komplex än den ser ut att vara. Och att människor inte bara har en sida utan oändligt många. Odd Marius ger sig ut på Oslos gator för att teckna av människors händer och intervjua de personer som han tycker är intressanta. Människorna som han intervjuar har de mest fantastiska historier att berätta men vad Odd Marius frågar får läsaren lista ut själv. Allt som han upplever under den här tiden skriver han ned i sin dagbok. Slutligen försvinner hans superkrafter och han börjar istället intressera sig för sitt utseende och fester.

Det finns också en parallellhistoria där Odd Marius är Norges mäktigaste man och står inför en stor katastrof som håller på att drabba landet. Han tvingas vända tillbaka till den tid då han var ung och såg saker ur ett klarare perspektiv för att ha en chans att lösa krisen.

Egentligen är det inte handlingen som är den viktiga i Jag är bröderna Walker utan hur historierna i boken berättas. Jan Kjærstad lägger stor vikt på historier och han väver ihop sina berättelser på ett sätt som är unikt. Till slut hänger allt samman på de mest sällsynta sätt. Kjærstad målar upp ett helt otroligt persongalleri och alla karaktärer i hans böcker förtjänar sin egen roman. Här finns gott om intressanta människoöden och inte en endaste tråkig biroll. Kjærstad vrider och vänder på sina karaktärer och till slut är ingen den som man först trott att den var. Nackdelen med alla dessa paralleller och fantastiska samband är att det tar lite tid innan läsningen flyter på. Det tar en liten stund att vänja sig dels vid Kjærstads otroliga språk men också att vara tillräckligt uppmärksam för att kunna hänga med i alla perspektivändringar. Ingen tråd lämnas lös så det gäller att hänga med! Jan Kjærstad beskrivs som en av nordens ledande författare och han skriver intelligent och nyskapande med en väldigt personlig stil. Även om Jag är bröderna Walker är en fantastisk roman så är det ändå hans trilogi om Jonas Wergeland (Förföraren, Erövraren och Upptäckaren) som lätt hamnar på min tio-i-topplista över favoritromaner.

/ Tove

Ledarskap med Cesar av Cesar Millan

2010-03-04T18:11:00.016+01:00

Vilken otroligt kunnig huntränare. Hans tv-serie följer man med stort intresse. Det är en fröjd att läsa denna bok också. Man lär sig inte bara om hur man skall bete sig med sin egen hund utan med främmande hundar. Och man lär sig en hel del om sig själv och om ledarskap även bland människor.

Ett måste för alla hundägare som vill lyckas med hunduppfostran. / Lili

Tuppen är död av Ingrid Noll.

2010-03-04T18:11:00.014+01:00

Jag har läst en bok från 1993.Tuppen är död av Ingrid Noll.-en mästerlig deckare!

Den handlar om Rosemarie Hirte, 52 år som lever ensam efter några kortare förhållanden och har ett ganska trist liv. En kväll följer hon sin enda väninna på en föreläsning och blir störtförälskad i föreläsaren bara hon hör hans röst. Hon blir helt besatt av att få veta allt om den här mannen och kan bokstavligen gå över lik för att få som hon vill! Jag tänker inte avslöja mer nu annat än att detta är en klart läsvärd bok där man får se hur tilfälligheterna ibland kan spela folk i händerna! Ibland tar det sin lilla runda tid att upptäcka en bok -men bättre sent än aldrig!

Astrid.

Postcard killers

2010-03-03T11:07:00.004+01:00

Av Liza Marklund och James Patterson

Boken motsvarade inte mina förväntningar. Den är visserligen hyfsat spännande, men både intrigen, språket, miljöerna och personerna känns platta och griper aldrig tag i läsaren. Storyn saknar psykologiskt djup och är full av enkla knep. Och det hela går alldeles för fort för att man ska hinna få någon riktig bild, eller äkta engagemang för någon av personerna.
Den är inte ett dugg trovärdig, helt enkelt.

Det handlar om ett amerikanskt par – unga och vackra – som åker kors och tvärs i Europa och skär halsen av andra unga och vackra par. Morden föregås av ett anonymt vykort till en lokal journalist, som några dagar senare också får en bild tagen av offren. Till sist dyker mördarna upp i Sverige, och Dessie Larsson på Aftonposten i Stockholm visar sig vara den ”utvalda” journalisten.

In på scenen stormar snart Jacob Kanon, en polis från New York, som hämndlystet och alltmer desperat jagat mördarna över hela världen i ett år. Hans dotter Kimberly blev mördarnas första offer…

Det hela går som sagt väldigt fort, och man kan läsa den här boken med halva hjärnan urkopplad för den kräver inte mycket av läsaren. Den är dessutom totalt förutsägbar. Behöver jag säga att Dessie Larssons och Jacob Kanons samarbete leder till visst kärlekstrassel ?

En annan klyscha är också att den svenska polisen inte klarar av sitt jobb. Alltså måste Liza Marklunds journalist - i bästa Annica Bengtzonstil – klara upp detta själv tillsammans med polisen från NYPD. Han som tränger sig in i den svenska polisutredningen med inställningen ”Cut the crap, guys. Jag kan det här”

Det här är en av de sämre böcker i genren som jag läst faktiskt.

Ewa Nyhlén

Marshmallows till frukost

2010-02-25T15:41:00.005+01:00

av Dorothy Koomson

En feelgood-roman, men som inte är lättviktig, skulle jag vilja kalla den här berättelsen.
Bara titeln låter lockande tycker jag!

Det är en varm historia, men med kalla stråk av något hotfullt som finns i bakgrunden och som läsaren får små ledtrådar till, undan för undan. Outhärdligt små ledtrådar – man vill hela tiden vidare fort för att se vad som döljer sig i det förflutna….

Kendra kommer tillbaka till England efter några år i Sydney, rejält tilltufsad av livet och med en mörk och väl dold hemlighet i bagaget. Hon hyr ett rum av Kyle, som just blivit lämnad med tvillingarna Summer och Jaxson sex år, av sin alkoholiserade fru. Deras liv är kaotiskt och barnen tyr sig till Kendra och har snart”adopterat” henne som sin nya mamma.Hon i sin tur vill bara bli lämnad i fred och släpper ingen in på livet, men med tiden kommer hon alltmer att bli en del av Kyles familj och hon upptäcker att hon verkligen fäst sig vid dessa två barn.

Kvar i Australien finns en trasig kärlekhistoria med Will, den ende mannen i Kendras liv, och som var en av anledningarna till att hon reste.

Boken är verkligen bra. Den handlar om relationer, kärlek och mod att våga växa som människa och bearbeta det som är svårt och som hindrar. Kendra är, trots sina svårigheter, en kvinna som är orädd och som står stadigt med båda fötterna på jorden. De egenskaperna blir räddningen för Kyle och barnen. Och faktiskt också för Kendra själv.

Ewa Nyhlén
2010-02-25

Children of men

2010-02-23T13:27:00.009+01:00

Varför jag inte sett Children of men tidigare är en gåta (den är inte precis ny). Dystopier är ju bland det bästa jag vet. Särskilt bra tycker jag att de gör sig i visuella media, jag kollar hellre på det än läser det. Samma sak med deckare förresten. Läser nästan aldrig deckare, men har antagligen sett alla avsnitt av Midsomer Murders som finns att tillgå. Inte heller har jag läst Children of men av P.D James. Men dystopier som film/tv är alltså min melodi. Minns ni Dark Angel som gick på 4:an för ett antal år sedan, med Jessica Alba? Varje måndagkväll samlades vi, ibland 10-15 personer, för att kolla i min lägenhet om 15 kvm (finns det hjärterum så finns det stjärterum). Det var liksom veckans höjdpunkt. När serien lades ned och slutade mitt i en cliffhanger var vi otröstliga.

I Children of men får vi följa med till Storbritannien 2027. Sedvanliga dystopiingredienser återfinnens, såsom miljöförstöring, laglöshet, fattigdom, politisk/religiös extremism och en korrumperad och repressiv statsapparat. Dessutom har mänskligheten blivit infertil. Det har inte fötts ett barn på 18 år, ett faktum som sprider en känsla av hopplöshet över hela världen.

Vår hjälte, Theo Faron, får ett uppdrag av en gerillagrupp: att hjälpa en flykting att lämna landet. Alla behandlar hennes som om hon vore gjord av glas och värd sin vikt i guld. Theo förstår snart varför. Hon är gravid i åttonde månaden.

Infertilitetstemat i denna dystopi tycker jag är intressant. Dels frågor som rör hur vuxna påverkas av att det inte finns några barn, inte någonstans. Men också frågan om individ kontra kollektiv i detta fallet. Det första barnet som föds på 18 år kan bli en symbol för hopp för hela mänskligheten. Men har man rätt att använda en människa, ett barn som politiskt flaggskepp? Jätteintressanta frågor, som gärna hade kunnat diskuteras grundligare (kanske ska läsa boken ändå...).

Varning utfärdas för mycket våld och obehagliga scener. Men överlag en spännande och tankeväckande film. Och slutligen - Clive Owen. Är han snygg, eller är han snygg?!

Låna den av oss!

/Klara

Delaktighet inom äldreomsorgen - Om att låta de äldre få behålla makten över sina liv. av Charlotte Roos

2010-02-17T12:11:00.005+01:00

Boken är mycket angelägen i fråga om etik inom äldrevården. Charlotte Roos inleder med hur det kan se ut. Vad delaktighet betyder. Vidare om de
svårigheter som kan uppstå. Hur man kan kan arbeta för att öka de äldres delaktighet. Människosyn, vårdideologi, värdegrund och praktiska tillämpningar.

Att arbeta med äldrevård är viktigt. Det är mycket intressant och roligt också. Därför är den här boken viktig att läsa för beslutfattare som direkt styr över den tid vårdpersonal har med brukare.

I tidningen Dagens samhälle nr 5, 2010 kan man läsa en fin artikel om hur äldre har inflytande över sina hemtjänsttimmar. De har länge kunnat välja om de vill ha städat, spela kort eller gå ut på promenad. Jag blir så glad åt denna utveckling för vårdtagarnas och personalens skull.

/Lili

Vi som aldrig sa hora

2010-02-10T09:55:00.006+01:00

Det har tagit mig lång tid att förmå mig att läsa Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora. Det var ju en hel del ståhej kring den när den kom, och därför tänkte jag att den kunde vara intressant. Men redan vid titeln tar det nästan stopp för mig. Jag blir så provocerad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Vad vill Sandahl med den titeln? Att alla tjejer unisont ska resa sig upp och göra vågen?

Nu gör jag det oförlåtliga och blandar ihop person och fiktion. Bara för att Sandahl skriver en bok om unga män som vill ha applåder för att de inte beter sig direkt illa, behöver han ju inte vara av samma åsikt själv. Men, jag kommer inte ifrån känslan att han vill ha något sagt, både med titeln och med hela romanen. Detta något kan lite enkelt sammanfattas i följande sensmoral: tjejer tycker inte om snälla killar, utan är bara intresserade av skitstövlar, därför måste snälla killar också börja bete sig illa, annars får de aldrig ligga. Typ. Har ni hört den förr? Det har jag. Gäääsp. Och det var länge sedan jag läste om karaktärer som tyckte så förtvivlat synd om sig själva.

Synd. För Sandahl skriver bra och boken är spännande. Man vill veta hur det går. Ibland lyckas han också gå utanför ramarna för sin sensmoral (som jag så schematiskt beskrev ovan). Och då blir det intressant. Ämnet - unga män och maskulinitet - är ju faktiskt angeläget.

/Klara

Bergets döttrar

2010-02-08T09:42:00.003+01:00

Älskar du vardagsnära skildring av människoöden i folkhemssverige? Skildring av kvinnor, män, deras relationer, glädjeämnen och sorger? Har du läst allt av Elsie Johansson för länge sedan?

Jag får alltid problem när det kommer låntagare och vill läsa något som liknar Elsie Johansson. Trots att jag vet precis vad ni menar. Trots att jag älskar genren själv. Men får hjärnsläpp när jag ska rekommendera något. Det är det slut med nu.

I Anna Jörgensdotters Bergets döttrar får vi följa syskonen Steen från en liten by utanför Sandviken. Främst får vi lära känna systrarna Sofia och Emelie och följa dem från ungdom till medelålder. Berättelsen börjar 1938 och avslutas 1958.

Spänningen i romanen ligger i kontrasterna. Mitt i vardagen och småbestyren möte karaktärerna ond bråd död. Bakom den knapphändiga dialogen döljer sig känslor så stora att de riskerar att förbruka allt syre. I Sandviken med omnejd går livet sin gilla gång, ute i Europa rasar kriget, både avlägset och ständigt närvarande.

Anna Jörgensdotters språk är magiskt. Hon kan göra det lilla, obetydliga vansinningt intressant. Det är vackert. Det känns som att man är liten och sitter med mormors smyckeskrin och lyfter ut lådor och lager, hittar det ena vackrare än det andra. Lägger pärlor på rad, sorterar silvret, drömmer. Man kan nästan läsa Bergets döttrar bara för språkets estetik.

Ska man säga något negativt är boken möjligen en smula lång. Hur ljuvligt språkbruk Jörgensdotter än har, tappar jag koncentrationen de sista hundra sidorna. Där går intrigen lite i stå. Det blir inte dåligt, inte alls. Men första halva av boken är så stark, att andra halva bleknar lite i jämförelse.

BO HAGSTRÖMS KOKBOK FRÅN MORMOR TILL MEDELHAVET

2010-02-03T19:02:00.006+01:00

Alla som följer TV-programmet "Solens mat" kommer glädjas åt denna fina kokbok. Bo Hagström har sådan inlevelse och är så kunnig. Han älskar verkligen god och bra mat.

Några recept jag absolut skall prova är, skånsk senapssill, pilgrimsmusslor med sparrismajonäs, paj med ugnspakade körsbärstomater m.m.

/ Lili

Kändisar och böcker!

2010-02-02T12:09:00.009+01:00

Det har blivit allt vanligare att kändisar skriver böcker, både biografier och skönlitteratur. Ofta handlar de om personens barndom som varit mer eller mindre tuff i rad olika variationer. Ett exempel är skådespelaren Mikael Nykvists bok När barnet lagt sig som handlar om hur han påverkats av att vara adoptivbarn och vilken roll teatern har haft i hans identitetssökande. Nykvist beskriver också sökandet efter sina biologiska föräldrar. Själv säger författaren att han började skriva boken när han fick barn och insåg att dottern var den enda biologiska släkting han träffat.

Mia Skäringer är ännu en kändis som gett ut en bok under 2009. Dyngkåt och hur helig som helst heter den och innehåller egentligen mest material från Skäringers väldigt omtalade och självutlämnande blogg. Tidigare har Mia Skäringer gjort det fantastiska humorprogrammet Mia och Klara men också Roll on i P3. Är du nyfiken på den så läs Klaras blogginlägg längre ned!

Jonas Karlsson är ytterligare en skådespelare som tänker sig en författarkarriär. I sin första novellsamling Det andra målet tycker jag att han har lyckats med bravur om än att lite finslipning eftersökes. Jonas Karlsson skriver kul, ironiskt och rappt och hans noveller är inte sådana som man läser och glömmer bort utan de stannar kvar i minnet. 2009 gav han ut en ny bok: Den perfekte vännen. Om man gillar Jonas Karlsson kan man även lyssna på hans sommarprat från 2005 på sr.se! Det är minst sagt väldigt underhållande!

Även Alex Schulman som mest är känd för sin bloggkarriär och provokativa humor har skrivit om sin barndom och relationen till sin pappa i Skynda att älska. Jag har inte varit så imponerad av Schulman och hans påhitt förut men nyligen har han öppnat en bokhandel i Stockholm där han säljer så kallad “skräplitteratur” för runt en tusing stycket och ordnar bokbål med “god litteratur”. Vågat tycker jag och det är alltid lite befriande när någon försöker vända på vedertagna normer och smak. Så jag gav karln en chans och läste Skynda att älska. Jag blev faktiskt positivt överraskad trots att boken inte fått ett direkt översvallande mottagande. Jag är ju också på tok för ung för att kunna relatera till hans kända pappa Allan Schulman så för mig blir det som vilken barndomsskildring som helst. Alex pappa närmade sig redan sextioårsåldern när sonen föddes vilket är något som präglar deras relation ganska tidigt. Alex pappa orkar inte göra allt som andra barns pappor orkar och deras tid tillsammans blir alldeles för kort. Alex tänker efter pappans död tillbaka på en mängd barndomsminnen av sin pappa som är både fina och roliga samtidigt som dom är väldigt rörande. Jag tycker Skynda att älska är väldigt kärleksfull och sorglig. Och olik det som Schulman tidigare gjort vilket gör att jag mer än gärna läser om hur han alldeles för sent bearbetar sorgen över sin far.

Inget att förlora

2010-01-18T16:08:00.003+01:00

Det är bra att erkänna, jag är helt såld på

alla dessa Jack Reacher-böcker! Jag blir tårögd av lycka när det kommer en ny (och det gör det ju titt som tätt) och när jag lånat hem en så turas jag och sambon om att läsa och nappar åt oss boken så snart den andre råkar lägga den ifrån sig en stund. Jack Reacher är hård, hårdare än de flesta, en ensamvarg som dock alltid lyckas ragga upp någon lika hård, (men snyggare) brud. Det jag gillar mest med dessa böcker är dels alla ingående beskrivningar av vapen, slagsmål och ruffiga miljöer, dels att det alltid finns en tuff brud med, som Reacher inte skulle klara sig utan. Bakom hårdheten finns alltid en stor portion humor och därför är det ett rent nöje att läsa dessa hårdföra böcker!

I den här boken befinner sig Jack som vanligt på drift, han har hamnat någonstans mellan städerna Hope och Dispair. Jack beslutar sig för att vänta på lift i Despair och tar sig under tiden något att äta. Men i Despair vill man inte ha någon okänd hårding lös och Jack hamnar genast i trubbel med polisen. Det verkar som om man har något att dölja i staden och självklart vill Jack ta reda på vad...till sin hjälp har han den här gången en kvinnlig polis från staden Hope. Spännande, rolig och ack så underhållande..jag fortsätter med glädje att sluka fler Jack Reacher..

Chick lit och lad lit!

2010-01-18T10:19:00.003+01:00

Gillade du Bridget Jones dagbok? Har du sett alla avsnitt av Sex and the city? I så fall är genren chick lit något för dig! Chick lit handlar om en kvinna i sina bästa år mitt i karriären. Övriga ingredienser är att hitta den stora kärleken, att lyckas på sitt jobb och ha koll på vilket mode som gäller. Ofta kommer huvudkaraktären till en och annan insikt om sig själv, män och livet. Härligt underhållande! Det finns också lad lit som har samma tema fast med en man i huvudrollen. Just nu har vi en särskild avdelning med chick och lad lit-tips på bibblan!

Där hittar du bland annat I hennes skor av Jennifer Weiner som jag roat mig med att läsa. Den handlar om ett par systrar som är väldigt olika. Den ena systern Rose, är en lite tantigt klädd och tråkig men framgångsrik advokat. Den andra systern är den vilda Maggie med den perfekta kroppen och som får alla män men har alkoholvanor som inte är av denna värld och trasslar jämt till det - ordentligt! Rose är rätt trött på sin syster som ockuperar hennes lägenhet efter att ha blivit vräkt (igen) och tar genröst för sig av Roses pengar, skor och till slut även av hennes pojkvän. Det blir såklart en svår konflikt mellan systrarna. Parallellt med systrarnas liv berättas också historien om en gammal kvinna som fortfarande sörjer sin dotter och anklagar sig själv för hennes död. Hon är också förtvivlad över att hon har förbjudits att ta kontakt med sina två dotterdöttrar. Under bokens gång tvingas de här tre kvinnorna att ta reda på saker om sig själva och acceptera livets berg- och dalbana. I hennes skor blir faktiskt ganska så psykologiserande om än på ett ganska ytligt sätt. Boken är underhållande och innehåller karaktärer som man både kan bli arg på och sympatisera med. En riktigt feel-good bok! Vad jag kan ha svårt för med chick lit är dock att den ofta signalerar att kvinnan måste hitta en man att leva med. Först måste hon ju såklart hitta sig själv och trivas med sig själv men sen måste hon ha en man och det illa kvickt. Det är ganska stereotyp tycker jag men det hör lite till genren så det är bara att gilla läget.

Älskade syster

2010-01-09T13:04:00.002+01:00

Av Joyce Carol Oates har jag tidigare bara läst Dödgrävarens dotter och tyckte inte alls om den. Jag läste inte ens ut den! Men eftersom alla fortsätter att hävda Oates storhet gav jag henne under julen en ny chans för att begripa varför alla är så lyriska över hennes böcker. Och vilken tur att jag gjorde det!

Älskade syster är fantastisk och den enda som jag kan kristera är väl den etiska aspekten. Oates har i Älskade syster gjort en skönlitterär historia om en verklig händelse: det extremt uppmärksammade mordet på skridskoprinsessan JonBenét Ramsey. Det är inte första gången som hon skriver med verklig förankring: Blonde som kom ut i Sverige 2001 handlar om Marilyn Monroes liv. I Älskade syster är huvudpersonen den mördade flickans bror som i boken kallas för Skyler. Hans liv raseras när systern mördas. Massmedias hetsjakt, föräldrarnas oförmåga att ta hand om sitt barn och alla mediciner som proppades i honom mot den långa listan av diagnoser gjorde honom till en väldig trasig människa. Skyler blir även misstänkt för att ha mördat sin syster vilket till slut får honom att själv tvivla på sin oskuld.

Skyler skriver därför om sin barndom för att hitta svaren på vad som egentligen hände hans älskade syster och varför han inte kunde skydda henne från det hemska. Familjen är en minst sagt disfunktionell familj där pappan är otrogen och bara bryr sig om karriären, mamman mån om att bli accepterad i det fina området och hon tar dotterns talang till hjälp. Men boken handlar också om systern som har otroliga krav på sig både gällande skridskoåkningen men också utseendet. Istället för att leka i parken måste hon träna i timtal, få håret lagt, äta strikt och får inte en tillstymmelse till barndom. Till slut blir hon ett sexårigt nervvrak. Skyler däremot glöms ofta bort av föräldrarna som bara har ögon för systerns karriär.

Jag tycker det är intressant att Oates har valt brodern som huvudperson när hon vrider och vänder på det här gamla mordfallet som massmedia har varit som galna över. Hon kommer nära på ett sätt som inte fanns i Dödgrävarens dotter och resultatet blir väldigt gripande. Men jag tycker det blir lite dubbetydigt när Oates så målande beskriver Skylers upplevelser av massmedias jakt på familjen när det faktiskt är vad hon samtidigt gör med den här boken. Så jag tycker allt att det är lite omoraliskt att skriva den här historien. Det måste kännas väldigt osmakligt för den riktige ”Skyler” att en författare skriver en historia med utgångspunkt i dennes liv. Och att det hemska än en gång granskas och ny uppmärksamhet skapas krig familjen.

/ Tove

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

2009-12-28T18:40:00.013+01:00

Detta är en riktigt tokig bok. Bara uppslaget är hur kul som helst. Allan Karlsson som ska fylla hundra år rymmer från ålderdomshemmet på sin födelsedag. Han har helt enkelt ledsnat på det tråkiga inrutade livet åldringsvården kan ge. Allan öppnar helt enkelt bara fönstret och kliver ut i friheten. Han inser att han måste försvinna från den lilla orten så snabbt som möjligt då både kommunalråd och tidningsreportrar skall uppvakta honom och att det kommer bli uppståndelse när de inser att han är försvunnen. På busshållplatsen kommer han över en väska som han lovar vakta åt en man medan mannen går på toaletten. Men Allan åker i stället iväg med bussen som kommer in på stationen och tar mannens packning med sig. Det är upptakten till att både polisen och mannen med väskan som visar sig vara kriminell och riktigt farlig jagar Allan Karlsson. Det ena tokigare än det andra händer på vägen och galenskaperna staplas på varandra att det till slut nästan blir lite för mycket. Författarens pauser är lika händelserika som den drivande historien. Men tillbakablickarna på den gamle mannens liv är kanske roligast. Vi får följa honom från hans födsel fram till den dag han rymmer genom fönstret. Hur Allan påverkar världspolitiken på sitt nollställda och coola vis. Vi möter president Truman, Churchill, Castro , ja alla de verkligt inflytelserika i världshistorien som är samtida med huvudpersonen. Allan Karlsson är eftertraktat för sina kunskaper i kärnfysik som är lätt som en plätt för denne man som bara gått 6 år i folkskola. Hans okomplicerade sätt att förhålla sig till livet där tanke och handling är samma sak följer som en röd tråd genom hela romanen.

På omslaget står det att Lasse Berghagen tycker att det är den roligaste bok han läst.

Och visst är den rolig. Det påminner mycket om vår käre Arto Paasilinnas berättarkonst, men i svensk tappning, kanske inte lika skarpsinnigt och språkligt elegant som Paasilinnas texter men väl värd att läsa och bli road av.

/ Lili

ANDNINGSGUNGA av Herta Müller

2009-12-28T18:01:00.008+01:00

Årets nobelpristagare i litteratur, Herta Müller, är en så begåvad och intressant författare. Hon är en illusionernas mästare. För var gång du öppnar boken är du omedelbart på den plats berättarjaget är. Det är stor magi och jag blir hänförd.

Denna gång är historien inte självupplevd men det är en sann berättelse om den unge, Oskar Pastiors, som deporteras till ryskt fångläger i slutet av andra världskriget. Alla arbetsföra tyskspråkiga rumäner tvångsförflyttades till arbetsläger i Sovjetunionen 1944. Denna bok är ett dokument över denna händelse. Mycket läsvärd / Lili

Jag skulle vara din hund...av Anneli Jordahl

2009-12-28T12:14:00.004+01:00

Väntan. Och mer väntan. Häftiga humörsvängningar. skratt. Och gråt. Det är kärlek. Lycklig- och olycklig, men dock- alltid denna kärlek. Som inte förändrats särskilt mycket genom tiderna, bara formen på det vi väntar på. Nu: sms, mail, mobilsamtal eller vanligt telefonsamtal. Då: Brev. Brev brev och åter brev är vad Ellen väntar på i denna bok. Ellen Key och Urban von Feilitzen finner varandra under det radikala 1880-talet, då äktenskapet och könsrollerna har börjat ifrågasättas. Båda är kritiker. Ellen arbetar som lärare och bor i Stockholm. Urban är godsägare och bor med sin fru och sina fyra barn utanför Linköping. Kärleken blir himlastormande men svår, Urban tvekar ständigt mellan kärleken till Ellen och sin familj. Ellen väntar och väntar, på nästa brev, på nästa möte, på nästa kärleksförklaring. De kan inte leva utan varandra, men inte heller riktigt med varandra. Och Ellen längtar efter ett eget barn..

Ellen Key är känd som författare och pedagog. Som författare skrev hon bland annat en biografi över sin far, böcker om folkbildning, arbetarrrörelsen och samtidspolitiska pamfletter, och författaranalyser. Det verk som blivit mest omtalat är Barnets århundrade (1900) som översatts till ett tiotal språk och handlade om Keys synpunkter på skola och uppfostran.

Läsaren får ta del av några av de ofantligt många brev som de älskande skrev till varandra genom åren. Ellen framställs helt subjektivt, utan några som helst brister, men språket är vackert, och poetiskt, handlingen gripande och sorglig. Det är en speciell roman, det långsamma tempot något ovant, men om den får den tid den kräver är denna roman en pärla!

/Karin

Borta Bäst av Sara Kadefors

2009-12-21T16:01:00.006+01:00

Den här boken var både rolig och socialrealistisk på ett uppfriskande sätt. Kadefors är bra på samhällsskildringar utan en massa pekpinnar. Det är en god berättelse med personer som hamnar i svårigheter på grund av karaktärsfel eller omständigheter och så småningom kommer till insikt och tar nya beslut för att förändra sina liv.

Den vackra och belevade Sylvia rör sig smidigt i sina märkeskläder och ingen anar att hon äter rester på restaurangen och tvättar sig på toaletten på Ikeas varuhus. Hon har vissa principer trots att hon är hemlös och utblottad. Det har även Lisbet, knarkaren och Astrid, bibliotekarien som blir Sylvias nya vänner.

Boken är så spännande, en riktig bladvändare. Att bokens omslag är så tilltalande både i färg och struktur var ett plus.

Läsvärd är även Sara Kadefors ungdomsroman,"Sandor Slash Ida". / Lili

Sista julnöten!

2009-12-14T11:55:00.002+01:00

”Glad jul, morbror!” ropade någon med munter röst. ”Gud välsigne dig!”
Det var Scrooges systerson som kom in på kontoret. Gubben hade inte hört hans steg i gränden och blev fullständigt överrumplad.
”Asch!” muttrade Scrooge. ”Tala inte med mig om sådana dumma påhitt!”
Scrooges systerson var varm efter sin raska promenad i kylan, och hans kinder glödde varmt rosenröda. Ögonen glänste, och andedräkten stod som en sky omkring honom.
”Julen är väl inget dumt påhitt, morbror!” sa Scrooges systerson. ”Det menar du väl ändå inte!”
”Jo det är just vad jag gör”, sa Scrooge. ”Glad jul, säger du! Vad har du för rätt att vara glad? Har du någon anledning till det kanske? Så fattig som du är!”

Texten är hämtad från en klassisk julsaga men vem skrev den? Mejla svaret till: bibliotek-kultur@alvdalen.se och vinn lite jullitteratur!

Nobelveckan - Vilka ska man läsa?

2009-12-12T10:37:00.007+01:00

Man kan ju tro att en bibliotekarie läst alla noblepristagare. Så är inte fallet, i mitt fall. Av 106 pristagare genom tiderna vet jag med säkerhet att jag läst något av 27 av dem. Många av de 106 utvalda tror jag är astrista och förtjänar den glömska vari de fallit, och jag har ingen som helst avsikt att någonsin läsa dem. Några skäms jag över att inte ha läst, till dessa hör exempelvis Toni Morrison och Doris Lessing. Jag vet ju att jag kommer att älska dem när jag väl läser, det är ödesbestämt.

Sen är jag nyfiken på ytterligare några. Har någon läst och har en åsikt? Hojta gärna till!

Ivo Andric (1892-1975, Bosnien-Hercegovina/Jugoslavien)

Balkanhalvöns sorgliga historia fascinerar mig. Splittrat och enat, om vart annat. Ibland betraktat som en stat, med ett folk. Sedan inbördeskrig och grannar som mördar varandra. Ivo Andric skrev främst historiska romaner om området, från tiden när det var under turkiskt herravälde (1400-1500 e. kr, lite beroende på). Klara säger "Ja tack" till detta.

Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008, Ryssland/Sovjetunionen)

Kapten i sovjetiska armén och sedan fänglsad i sibirien under Stalin, benådades efter dennes död. Hans verk handlar bland annat om vardagslivet i dessa läger. Sjukt intressant.

Naguib Mahfouz (1911-2006, Egypten)

Läste för några månader sen Alaa al-Aswanys Yacoubians hus (2003), som var en fascinerade skröna, vilken kretsade kring just Yacoubians hus och den gata där det låg. Man fick möta en rad olika människor och deras livsöden i det moderna Egypten. Vad jag förstått är den inspirerad av en roman av Mahfouz, nämligen Midaqq-gränden från 1947. Eftersom jag gillade al-Aswany, vill jag ju gärna bekanta mig med dennes inspirationskälla.

Harold Pinter (1930-2008, England)

Dramer måste inte bara ses på teatern. Ibland är det himla skönt att läsa dramatik, det glömmer man lätt bort. Man får en hel historia, som i en roman, men mycket mindre textmassa att arbeta sig igenom. Pinter känns som en färgstark gubbtjyv, både i liv och dikt. Arg politisk aktivist, som kallat Tony Blair för "massmördare", men samtidigt försvarat Kuba och självaste Slobodan Milosevic. Jag tror inte att hans dramatik går i samma anda (för det har jag verkligen ingen lust att läsa), utan snarare handlar om mänsklig kommunikation. Värt ett försök.

/Klara

Nobelveckan - Orka läsa poesi?!

2009-12-11T10:02:00.008+01:00

Genom åren har nobelpriset i litteratur tillfallit en brokig skara författare. Tänkte göra ett nedslag hos tre sinsemellan mycket olika poeter. En tråkig, en svår och en riktigt bra (enligt mig då, såklart). Here goes:

Verner von Heidenstam (1859-1940)

Svensk gubbe, som avverkade kvinnor på löpande band och beundrade Mussolini. Inte poet i första hand kanske, utan prosaist. Men jag lägger fokus på poesin, för prosan är så tråkig att man riskerar att dö av leda om man ger sig in där. Till exempel finns där att läsa novellsamlingen Karolinerna, om svenska soldater under och efter Stora nordiska kriget (1700-1721). Ansatsen att beskriva kriget ur fotsoldaternas, snarare än kungar och fältherrars, ögon är förvisso lovvärd.

Ett smakprov ur Heidenstams poetiska repertoar, en liten dikt kallad Mannens sista ord till kvinnan:

Jag följde kärleksyr din rosenstig;

det tillhör stormens muntra tid och våren.

Jag mötte dig med löjen och med krig;

det tillhör sommaren och mandomsåren.

Du vart min lycka och jag tackar dig;

det tillhör hösten, då man bäddar båren.

Heidenstam skilde sig alltså tre gånger under sitt liv. Jag undrar om han är ironisk, eller om denna dikt är skriven till Kvinnan, snarare än någon specifik...

T S Eliot (1888-1965)

Mest känd för den 433 långa, med notapparat försedda, dikten The waste land. Den utkom 1922 och är ett försök att sätta fingret på det krigshärjade Europa. Titeln är talande, landet är fysiskt skadat och människorna i det förvirrade, desillusionerad och vilsna. Stilen är experimentell och notapparaten behövs... Svårtläst med vacker. I den utgåvan vi har på biblioteket finns en CD med, där Eliot själv läser uttdrag ur The waste land. Svårt att hänga med, men han läser väldigt bra och det känns både mysigt och inte så lite intellektuellt att lyssna på!

April is the cruellest month, breeding

Lilacs out of the dead land, mixing

Memory and desire, stiring

Dull roots with spring rain.

Musikalen Cats bygger på en diktsamling av T S Eliot. Hans största bidrag till eftervärlden?

Wislawa Szymborska (1923- )

Egentligen är jag fel person att skriva om poeter, eftersom jag sällan, nästan aldrig, läser poesi. Det är svårt, tycker jag. Det är något med formatet, att så mycket information måste in på så lite plats, att varje ord är betydelsebärande (så är ju inte fallet med all poesi såklart). I en roman kam man ofta skumläsa och ändå hänga med. Poesi kräver en helt annan typ av fokus. Orka.

En poet jag faktiskt orkar läsa är polskan Wislawa Szymborska. Hon är fenomenal på att få till det, så att hennes dikter är lättlästa, utan att bli banala. Viktigt och vardagligt behandlas på vackert men begripligt språk. Hon har skrivit en dikt om just poesi, som får avsluta det hela:

Somliga gillar poesi

Somliga-

alltså inte alla.

Inte de flesta, bara ett mindretal.

Om man inte räknar skolorna där de måste,

och poeterna själva,

så går det väl två såna på tusen.

Gillar-

men gillar gör man också makaronibuljong,

man gillar komplimanger och blått,

man gillar sin gamla sjal,

man gillar att hålla på sitt,

man gillar att klappa hunden.

Poesi-

fast vad är poesi för nånting.

Månget vingligt svar har getts på den frågan.

Och jag vet inte och vet inte och håller mig i det,

som i ett räddande räcke.

/Klara

Bitlit!!

2009-12-11T09:00:00.004+01:00

I dessa vampyrtider tycker jag allt att man kan damma av Anne Rices Vampyrkrönikan. Den består av ett flertal titlar men den mest kända är En vampyrs bekännelse som filmatiserades under 90-talet med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna. I En vampyrs bekännelser får en pojke som gör radiointervjuer en historia som han inte riktigt hade förväntat sig. En vampyr ber honom spela in dennes livshistoria och pojken får höra om ett minst sagt ovanligt liv som dessutom sträcker sig över ett par århundraden. En vampyrs bekännelser är en väldigt spännande men också ganska filosofisk bok och det diskuteras flitigt vad ondska är och om odödlighet verkligen är önskvärt. Anne Rice bygger verkligen upp sin vampyrvärld på ett välgrundat och fantasifullt sätt och flera av de vampyrer man får träffa i första boken återkommer senare i serien. Huvudpersonen i den här boken är Louis som inte riktigt kan förlika sig med sin vampyrtillvaro och än värre blir det när hans vän skapar ett vampyrbarn. Mycket blod, kärlek och mystik blir det och En vampyrs bekännelser är helt klart läsvärd om man inte kan få nog av vampyrer. Annan bitlit som böcker om vampyrer kallas är ju så klart den klassiska Dracula av Bram Stoker men varför inte Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in som är riktigt bra både som film och bok. Inger Edelfeldt har minsann också skrivit om vampyrer i Skuggorna i spegeln och vill du ha ännu mer bitlit-tips så kom in till bibblan och fråga!

/ Tove

Nobelveckan - Äckliga Elfriede

2009-12-10T12:22:00.005+01:00

Han har inget hjärta denne man, som eld förtär han sitt hus och plågar sin fru. Barnet börjar böla. Ute kämpar ett ensamt avgasrör för uppmärksamheten hos de sovande, vilka likt djuret känner vittring men inte törs säga någonting. (ur Lust, 1989)

När Elfriede Jelinek fick nobelpriset 2004 lämnade en av svenska akademiens ledamöter (Knut Ahnlund) sin stol. Han tyckte att Jelineks böcker var pornografiska. Även andra var missnöjda med valet av pristagare, hon är för obskyr och för svår.

Detta är min snabba analys: Elfriede Jelineks böcker och dramer är inte pornografiska, eftersom hon näppeligen har för avsikt att skriva eggande. Visst är hon explicit, men hon skriver inte sensuellt. Företrädesvis redogör hon för våldtäktsscener.

Hon är inte obskyr, utan skriver om sådant de flesta av oss känner till. Hur det är att leva i västvärlden i efterkrigstid. Om relationen mellan man och kvinna, om relationen mellan arbete och privatliv, om vad det är för en värld våra barn tvingas växa upp i. Men draget till sin spets (förhoppningsvis behöver inte många gå igenom vad hennes figurer måste utså).

Vad som däremot stämmer är att hon är svårläst. Detta är ingen underhållningslitteratur. Jelinek är inte nådig mot sina karaktärer, de plågas och förnedras, fysiskt och psykiskt. Det är äckligt, smärsamt och sorgligt. Språket är fullkomligt lysande, men svårgenomträngligt. Jelinek blandar högt och lågt. Gammaldags meningsbyggnad och ålderdomliga ord används för att beskriva de mest banala ting. Mitt i allt det högtravande dyker det helt plötsligt upp svordomar och könsord.

Varför ska man då läsa detta elände? Jo, genom sin skruvade framställning dissikerar Jelinek relationen mellan människa och ekonomi, samhälle och sexualitet. Det är vansinnigt intressant och flera gånger har jag känt att det gått upp ett ljus för mig under läsningen "Aha, kanske är det så att...". Sen ska man läsa henne för språkets skull. Elfriede Jelinek är en sann konstnär. Mitt i allt det nattsvarta och vedervärdiga, lyckas hon göra situationer...dråpliga, komiska. Hon har en torr humor som är genial.

Allra bäst av det jag läst av Jelinek, tycker jag om Pianolärarinnan. Den är också en utmärkt bok att börja med om man vill närma sig henne. Jämförelsevis lättläst, mindre våld och sexuell förnedring än i exempelvis Lust. Pianolärarinnan finns även som film, vilken jag hört ska vara bra den med.

/Klara

Nobelveckan - Älskade Selma!

2009-12-09T16:27:00.007+01:00

Som lokalpatriot och värmlänning går det ej att tala om nobelpristagare i litteratur utan att nämna Selma Lagerlöf. Selma är bäst. Hennes verk har allt. Spännande story, magi, fantastiskt spårk, ömsinta människoporträtt, you name it. Vad jag än läser och älskar återkommer jag alltid till Selma och läser om och läser om. Gösta Berlings saga och Kejsaren av Portugallien har jag läst så många gånger att jag tappat räkningen.

Kommer det någonsin mer att skrivas en debutroman som Gösta Berlings saga? Jag tvivlar på det. Karaktärerna! Människoödena! De värmländska skogarna! Det är skröna och saga, samtidigt blodigt allvar och svindlande höjder. Hör bara här, om hur det går när Gösta Berling och den fagra Marianne Sinclaire, spelar teater under en bal på Ekeby:

Medan ridån gick upp och ned, stodo de unga tu alltjämt kvar i samma ställning. Göstas ögon fasthöllo Mariannes, de tiggde och trugade.

Så upphörde applåderna, ridån höll sig stilla, ingen såg dem.

Då böjde den sköna Marianne sig ned och kysste Gösta Berling. Hon visst inte varför, hon måste.

[...]

De unga på balkongen märkte ingenting, förrän applådåskan åter dundrade emot dem.

Marianne ryckte till och ville fly, men Gösta höll fast henne, viskande:

- Stå stilla, de tror, att det tillhör tablån!

Han kände hur hennes kropp skalv av en rysning och hur kyssarnas glöd slocknade på hennes läppar.

- Var inte rädd! viskade han. Sköna läppar har rätt att kyssa.

Ah! Ni förstår ju själva. Förutom romantik bjuds bland annat på både björnjakt, botgöring och hin håle själv i mänsklig skepnad.

/Klara

En udda feelgoodroman

2009-12-09T08:16:00.005+01:00

Det var med en väldig skepsis jag plockade med mig Sara Lövestams Udda hem. Bokens tre huvudpersoner är Martin, som har en fetisch för amputerade kvinnor, Lelle, en obstinat punkflata och Paula som dokotrerar på patrikelverb och saknar båda benen.

Inte det att jag inte vill läsa böcker om sådana karaktärer. Det är bara det att när en författare skrivit in så många magrinaliserade grupper i en bok, anar jag alltid ugglor i mossen. Då förväntar jag mig politsk plakatroman á la Maria Sveland (Bitterfittan) eller Mian Lodalen. Och det är hemskt. När man tror att man ska få en skönlitterär upplevelse och istället får någons åsikter skrivna på näsan. Som om man vore dum i huvudet.

Udda klarar sig precis från att falla i den fällan. Man förstår ju att Lövestams ambition är att skapa förståelse och tvinga läsaren att se över sina fördomar, men det stör inte dirket. Boken är en bladvändare, jag låg uppe halva natten för att få veta hur det slutade. Den innehåller alla den romantiska filmens ingredienser, kärlek, svek, försoning o.s.v. Intrigen är långsökt och osannolik, men är samtidigt det som skapar spänning. Huvudpersonerna är fint skildrade och man tycker om dem. Det är ingen bok som kommer stanna i mitt medvetande länge, men den lämnade mig men en mysig känsla i magtrakten. Klassisk feelgood alltså, i annorlunda fodral.

/Klara

Nobelveckan

2009-12-08T12:28:00.009+01:00

Tänkte passa på att härma den eminenta bokbloggen bokhora, som nobelveckan till ära uppmärksammar nobelpristagare.

Detta året har jag för ovanlighetens skull läst pristagaren redan innan priset delades ut. Någon gång i våras, vill jag minnas, läste vi Herta Müllers Hjärtdjur i bokcirkeln jag var med i. Jag var kluven då och nu minns jag inte så jättemycket av den. Det är väl ett halvdant betyg. Å ena sidan är den ganska svårläst. Språket är poetisk och det är svårt att hänga med i händelseförloppet. Man får nästan försöka släppa det och bara flyta med. Men bitivs skildrade den, å andra sidan, hemskt gripande och obehagligt livet i en diktatur. Både rädlsan och ledan. Hur vanisinngt tråkig vardagen i Ceauşescus Rumänien kunde vara, var något jag inte reflekterat över innan.

Förutom Hjärtdjur har vi även:

Redan då var räven jägare

/Klara

Tredje julnöten

2009-12-07T14:47:00.001+01:00

En dag förra sommaren ringde min vän Rahim Khan från Pakistan. Han bad mig komma dit och hälsa på honom. När jag stod i köket med luren mot örat visste jag att det inte bara var Rahim Khan som ringde. Det var hela mitt förflutna, med alla synder som jag inte gjort bot för. När jag hade lagt på tog jag en promenad längs Spreckels Lake i norra delen av Golden Gate Park. Det var tidig eftermiddag och solen glittrade i vattnet där dussintals modellbåtar seglade, drivna av en frisk bris. Sedan lyfte jag blicken och fick syn på ett par drakar som svävade i skyn, röda med långa blå svansar. De dansade högt ovanför träden i västra änden av parken, ovanför väderkvarnarna, svävade sida vid sida som två ögon som blickade ner på San Francisco, den stad jag nu kallar mitt hem. Och plötsligt viskade Hassan i mitt huvud: För dig ska jag göra det tusen gånger om. Hassan den harmynte draklöparen.

Vad heter boken?
Maila ditt svar till: bibliotek-kultur@alvdalen.se

Årets bästa julskiva!

2009-12-03T18:28:00.005+01:00

Att Bob Dylan skulle göra en julskiva var väldigt otippat i min värld. Nästan lika osannolikt som att man skulle sätta upp en Lars Norén-pjäs som musikal, en tanke som kan roa en i åtskilliga minuter om man mediterar över den (vet ni förresten att The Kinks gjort en musikal om Ingmar Bergman? Ett stickspår bara).

Fortsatt otippat är att Christmas in the Heart är skitbra. Den innehåller tolkningar av både kända och okända julsånger. Bland annat en av mina personliga favoriter O' come all ye faithful (Dagen är kommen), Dylans raspiga röst passar den utmärkt och det hela resulterar i gåshud. Som kontrast kan nämnas Christmas Island, som låter precis som de låtar som börjar spelas i butikerna i slutet av oktober. Så att man vill kräkas på dem i början på november. Fast Dylan gör det bättre, så klart.

Finns till utlån på biblioteket, givetvis.

/Klara

Hypnotisören

2009-12-03T15:35:00.003+01:00

En man hittas mördad på en idrottsplats och därefter hittas frun och ena dottern döda i en lägenhet, sonen är svårt skadad och han äldsta dotter löper också stor risk att bli offer för gärningsmannen. Den enda som kan vittna om vem mördaren är, är den svårt skadade sonen som pendlar mellan koma och något annat konstigt tillstånd. Och det är endast genom hypnos som han kan tala om vad det är som hänt. Utredaren Joona tar kontakt med läkaren och hypnotisören Erik Maria Bark, som visserligen lovat att aldrig mer hypnotisera men som ändå går med på det för att rädda pojkens storasyster från en säker död. ..

Efter den otroliga mediala uppmärksamhet som denna bok fått från början, med sin spektakulära intrig, spekulationerna kring vem eller vilka författare som dolt sig bakom pseudonymen Lars Kepler, så gav jag mig tveksamt i kast med denna tegelsten. Den har kallats en tryggad pension (för författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril) och den har fått mycket varierad kritik, en del tycker att den är rent skräp, en del att den är helt genial och välskriven. Vad tycker jag då? Jo men visst är den välskriven. Och lite spännande, det måste jag ju medge, även om jag inte vill erkänna att jag går på alla de regelrätta deckar- och thrillerknepen. Men, jag tycker också att författarna gjort det enkelt för sig när de snott lite från Stieg Larsson, lite från Johan Theorin och resten från de vanliga andra nordiska deckarförfattarna, den är ett säkert kort. Men spekulativ, otäck, helt osannolik och ganska obehaglig. Men som sagt- spännande och klart läsvärd. Hm..

Dyngkåt och hur helig som helst

2009-12-02T08:57:00.003+01:00

När jag lånade Dyngkåt och hur helig som helst hade jag skyhöga förväntningar. Det ska man aldrig ha. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men antagligen var det Roll on eller Mia och Klara i bokform. Jag ÄLSKAR Mia Skäringer och Klara Zimmergren i radio och på tv. Så en hel bok med Skäringer verkade ju som himmelriket.

Det som är charmen med Skäringer/Zimmergren tycker jag är hänsynslösheten, satiren och cynismen. Gjort med hjärta såklart. Man skrattar både med och åt Tabita och Gulletussan. Men Dyngkåt och hur helig som helst, som innehåller både krönikor och en sammanställning av Skäringers blogg, innehåller nästan bara hjärta och väldigt lite sarkasmer. Och jag känner att jag kommer henne för nära. Föredrar att ha illusionen av fiktion mellan mig och henne.

När man kollar på Mia och Klara förstår man ju att karaktärer och situationer ofta är hämtade ur deras liv, men dragna till sin spets, tillskruvade. I boken känns det mer som att jag sitter med Mia Skäringer och hela familjen i soffan ute på ön i göteborgs skärgård. Men där har jag ju egentligen inget att göra.

/Klara

Veckans julnöt!

2009-11-30T09:15:00.001+01:00

Vem har skrivit boken?

Detta är en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika. De var de första som utflyttade från sin ort. De kom från de små stugornas och de stora barnkullarnas land. De var jordens folk och de kom från en släkt, som sedan årtusenden hade brukat den jord de lämnade. Släktleden hade bytt av varandra: sonen trädde till efter fadern vid harv och årder, och dottern tog moderns plats vid spinnrock och vävstol. Genom alla skiften förblev gården släktens hem och givaren av livets uppehälle. Brödet kom från rågåkern och sovlet från boskapen, av fårullen, linet och kreaturens hudar beredes kläder och skodon, som gångeskräddare och gångeskomakare sydde. Alla oumbärliga ting togs från jorden. Människorna berodde av Herrens väderlek, som gav dem godår och svagår, men av ingen annan makt under solen

Vet du vem författaren är? Mejla oss: bibliotek-kultur@alvdalen.se

Sekten av Peter Pohl

2009-11-24T13:23:00.004+01:00

Peter Pohls bok Sekten är en väldigt obehaglig bok om en familj som blivit felbehandlade av vården och istället söker alternativ hjälp för sin sjuka dotter. De kommer i kontakt med en healer på ett hälsocenter som lovar dem att flickan ska bli frisk och till en början ser det ut som om healern kan bota henne. Men snart kommer kraven krypande. Familjen måste leva strikt gällande kost och hygien och de måste be i timtal varje dag annars kommer flickan aldrig att återhämta sig. De får heller inte träffa sina ”orena” vänner och tvingas bryta med sin familj. Till slut får de inte heller ha kvar sina jobb, barnen får inte gå i skolan med risk för att bli smittade av orena människor och bostaden i stan är för syndig. De flyttar till Hälsocentret och isolerar sig helt tillsammans med de andra medlemmarna medan tillvaron blir allt mer styrd. Inom sekten förekommer mängder av kränkningar både psykiska och fysiska, till och med barnmisshandel.
Sekten har undertiteln – En sann historia och Peter Pohl har mött några av människorna som varit medlemmar i sekten och tagit del av deras berättelser för att sedan bygga sin egen historia. Och det märks. Sekten ger i alla fall en liten förklaring på hur en människa kan låta sig manipuleras och styras så totalt av en så uppenbart despotisk och ego-centrerad person utan att reagera.

Peter Pohl skriver framförallt barn- och ungdomsböcker och står alltid på barnens sida. Han har en förmåga att berätta ur barnens perspektiv och om ämnen som berör. Även i Sekten skriver han ur barnens synvinkel och beskriver hur de får utstå slag och psykiska kränkningar för saker de inte vet att de har gjort och hur de upplever att de inte kan lita på någon då till och med föräldrarna är angivare. Pohl skildrar också hur det känns för barnen att radera ut sin egen personlighet av rädsla för att få skäll och slag och framförallt hur de går miste om sin barndom.

/ Tove

Hämnden är min av Gösta Unefäldt

2009-11-13T12:47:00.007+01:00

Gösta Unefäldts poliser i Strömstad klarar upp ett mord igen. De är alla där, Gustav Jörgensson, Bo Kronborg, Pernilla Bitén, Nils Gryt och stora Evald Larsson. Det är med stor glädje man öppnar denna bok och återser sina gamla "bekanta". Och som vanligt gnabbas det i de äkta sängarna och i korridorerna på polishuset. Det är Jörgensson som ramlar på ett mordoffer denna gång och trots att han gått i pension låter Kronborg honom leda utredningen. Ett beslut han tar över huvuvdet på sin chef, Bitén, som även är hans kära hustru. Mordet visar sig vara en ruskig historia som bottnar i en gammal historia från Kongo och som klaras upp med sedvanlig kriminalteknik. Evald Larsson gör inga stora insatser denna gång men i det avgörande ögonblicket ramlar han givetvis över något som leder teamet på rätt spår.

Ingen hissnande läsupplevelse men trevligt och lättläst. Det här är den 14 boken med Strömstadspolisen. Böckerna har visats som TV-serie.

/ Lili

En välsignelse av Toni Morrison

2009-11-09T15:43:00.011+01:00

Toni Morrison skriver med en sådan intensitet att man nästan tappar andan. Bara det nödvändigaste beskrivs och berättas. Under berättelsens gång nystas människornas tankar och känslor upp och persongalleriet och miljöerna blir tydligare för läsaren. Handlingen utspelar sig i Amerika under slutet av 1600-talet, då slavhandeln med människor från Afrika startade. Vi får följa Florens, som blir såld tack vare att hennes mor ber Jacob Vaark att köpa henne. Denna handling förföljer Florens och hon har svårt att förlika sig med känslan av att bli bortvald. I slutet av boken får vi en förklaring.

Jacob Vaark är farmare och agent för Västindiska kompaniet. Han är helt emot slavhandel men tar Florens som betalning för en skuld.

Florens kommer till en bra familj som har en liten farm i norra Virginia. Hustrun Rebekka kommer från England. Hon blev bortgift och sänd till Amerika som ung. Jacob och Rebekka får barn vilka dör tidig ålder. Jacob tror att Florens kanske kan ersätta förlusten av dottern. På Farmen bor även indiankvinnan, Lina, och Sorg som är psykiskt sjuk. Deras livsöden vävs samman till en fantastisk kvinnoroman. En bok att läsa och bli uppslukad av.

Toni Morrison fick nobelpriset i litteratur år 1993.

Andra böcker av författaren är " Älskade" som kan ses som en fortsättning på, "En välsignelse" , då den utspelar sig på 1800-talet.

Men min absoluta favorit bland romaner av Toni Morrison är "Solomons sång".

Läs dem alla! / Lili

Medinas juvel, av Sherry Jones

2009-11-07T11:25:00.005+01:00

Det är en lycka att hålla denna modiga bok i sin hand! Lycka att författaren vågade skriva den och lycka att så många såg till att censuren inte lyckades!

Aisha drömmer som liten om att få rida med beduinerna, kriga och ha ett självständigt liv. Istället gifts hon som 9-åring mot sin vilja bort med den då 54-årige profeten Muhammed och ser bröllopet med sin älskade Safwan gå om intet. I profetens växande harem tvingas Aisha använda allt sitt mod och all sin list för att klara de hårda villkoren. Hon får visserligen möjlighet att svinga sitt svärd i strid, men kvinnornas frihet begränsas allt mer, oftast genom profetens närmaste mäns försorg eller genom profeten själv efter att han fått budskap från Allah. Så småningom växer en stark kärlek fram mellan profeten och barnbruden och även om han till Aishas bitterhet tar sig allt fler hustrur, är det henne som profeten alltid återvänder till. Det är exotiskt men också skrämmande att läsa om kvinnorna i haremet, den växande religionen och de strider och det kvinnoförtryck som följer i dess spår. Förutom att boken är en stark kärleksskildring är den också en lysande uppväxtskildring och en historisk inblick i födelsen av islam.

Boken anses av många vara värre än Salman Rushdies Satansverserna och har väckt många reaktioner runtom i världen. Det första förlaget valde att stoppa utgivningen, det andra att dra in upplagan från bokhandlarna och det tredje förlaget utsattes för brandbombattentat. Uppståndelsen kring boken visar hur viktigt det är med yttrandefrihet och att vi alla tillsammans måste arbeta för att förhindra censur av sådan här litteratur! Mycket mycket läsvärd!

/Karin

Frostnätter av Arnaldur Indridasson

2009-11-02T10:49:00.006+01:00

Arnaldur Idridassons senaste deckare har en passande titel nu när kölden biter i kinderna och rimfrosten glittrar i träden-Frostnätter. Jag har tidigare haft lite svårt för Indridassons deckare som genomgående hoppar mellan nutid och dåtid och väver ihop två historier till en. Men Frostnätter griper verkligen tag i mig trots något långsam handling, jag bläddrar och bläddrar, läser natten igenom tills jag bara har ett fåtal sidor kvar- då slutar jag för att ha något att se fram mot under mogondagen..

I helgen gästades Skavlan av en kvinna som blivit så nedkyld att hjärtat stannat, men genom långsam uppvärmnnig kunde hon återlupplivas. Detta är ett tema som även återfinns i Frostnätter..
En kulen höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Det verkar inte vara något mystiskt med hennes död, men en av kvinnans vänner anar oråd och ger Erlendur ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död. Det framkommer att kvinnan varit som besatt av tanken på döden och vad som händer när man dör, hon saknar även sin döda mamma väldigt mycket, liksom pappan som dog under oklara omständigheter hnär hon var liten. Erlendur börjar nysta och gräva i det förflutna för att ta reda på varför kvinnan liv fick ett så plötsligt och tragiskt slut. Samtidigt blir han engagerad i gamla olösta mysterier med försvunna människor och får tampas med spöken från sitt eget förgångna.

En otroligt välskriven och spännande bok som med stor behållning kan läsas av andra än frälsta deckarfans!

Bättre än Twilight

2009-10-26T08:35:00.008+01:00

Det tycker i alla fall jag, om Stephenie Meyers vuxenroman Genom dina ögon. Missförstå mig rätt, jag var helt uppslukad av Twilight Saga när jag läste dem på ljudbok. Låg hemma på min kammare och glömde bort att äta, tvätta mig, you name it. Det var en kärlekshistoria som spelade på helt rätt strängar, så att man blev alldeles matt och själv nästan lite kär i Edward Cullen.

Men Genom dina ögon är så otroligt mycket mer intressant. Antagligen är det genren som tilltalar mig, sci-fi och dystopi. Jorden har blivit kolonialiserad av en art som heter Själar. De är en parasit, som behöver en värdkropp för att överleva. När en Själ väl ockuperat en värdkropp börjar den ta över. Den har tillgång till sin mänskliga värds minnen och känslor, men människan själv försvinner. Men ibland går någonting snett. En själ som kallas Vandraren opereras in i den mänskliga värden Melanie. Problemet är att Melanie vägrar ge upp sin kropp och sitt medvetande. Hon kan inte dö innan hon vet att hennes älskade är i säkerhet.

Personligen gillar jag dystopier för att de tvingar en att tänka på det som är obehagligt. Instinktivt reagerar jag mot att en annan art ska kolonialisera jorden och utplåna mänskligheten. Men samtidigt, precis som Meyer låter själarna påpeka, gör vi människor vårt bästa för att utplåna både vår art och vår planet på egen hand. Förtjänar vi verkligen att finnas, som art betraktat alltså?

Sen, eftersom det är Stphenie Meyer vi talar om, är Genom dina ögon givetvis en kärlekshistoria också. Inte lika intensiv som i Twilight och därför inte heller lika störande. Det är svårt att inte påverkas av Meyers romantik, men så fort jag tittar på det utifrån blir jag lite bestört. Hennes hjältinnor är så barnlika och själuppoffrande och hennes hjältar alltid aggressiva och överbeskyddande. Jag undrar vad Freuds skulle säga...

/Klara

Tre sekunder

2009-10-18T15:17:00.006+02:00

Anders Roslund & Börge Hellström har gjort det igen.

Senaste thrillern med kommissarie Ewert Grens i centrum är verkligen i toppklass och andlöst spännande. Och som alltid är det välskrivet och utan lösa trådar någonstans.

Som i deras övriga böcker får man också här en autentisk känsla – detta kunde ha varit en dokumentär kriminalhistoria om polisarbete, hierarki, och hemliga beslutsvägar inom polismyndigheten som visar sig vara ytterst skrämmande.

Huvudpersonen Piet Hoffman lever ett farligt dubbelliv som infiltratör både på uppdrag av svensk polis och polsk maffia. Han kallar sig Paula och litar egentligen inte på någon…
Om något skulle gå galet har han allt att förlora – sin älskade fru, två små pojkar, men också sitt liv. Skulle hans cover up avslöjas står han helt ensam och han vet att det bara tar tre sekunder att dö……

Ewert Grens är en mycket speciell man som ibland är riktigt svår att gilla, men han tillhör den sortens polis som inte ger sig, och det är jag i det här fallet mycket tacksam för. Här växer han i mina ögon och framstår mer och mer som en riktig hjälte. I det här fallet får han vara hur udda och kantig som helst – jag är bara så glad att han finns!

Jag finner inga ord för att beskriva den här boken. Bara läs den.

Ewa Nyhlén

2009-10-17T12:05:00.003+02:00

Ännu en fantastisk bok av Carl- Johan Vallgren!

Kunzelmann och Kunzelmann är en otroligt underhållande roman om brott, bedrägeri, sant och falskt. Joakim Kunzelmann har misslyckats med det mesta i sitt liv och lever långt över sina tillgångar för att imponera på vänner och flickvänner och jagas till slut av Falkenbergs egen maffia..När hans pappa Viktor som är känd tavelkonservator dör framför sitt staffli, ser Joakim en ljusning på sina ekonomiska problem, men upptäcker snart att pappan inte varit den han trott. Dråpliga scener ur Joakims liv varvas med Viktors dramatiska och smått osannolika historia som utspelar sig i mellankrigets Tyskland under andra världskriget och framåt. Vi får följa med till förfalskarverkstäder, bögklubbar och fångläger och samtidigt som far och son levt helt olika liv, har de ändå dubbelheten gemensamt och att de båda utgett sig för att vara någon annan. Personligen är jag förtjust i Vallgrens vansinniga fabulerande och berättaglädje och jag tycker också om hans vassa samhällskritik. Kan varmt rekommendera denna och det bästa med den är att en räcker ett tag..

/Karin

Nya Satansverserna?

2009-10-06T11:15:00.003+02:00

Sherry Jones debutroman Medinas Juvel hyllades först av förlaget den skulle ges ut på, men när det började närma sig utgivning fick man plötsligt kalla fötter. Den stoppades med hänvisning till terrorhot. I USA har en historien lett till en debatt om yttrandefrihet och rädsla. Jag har inte sett till den debatten här, någon annan som har? Om inte så - synd, för det är ganska intressant. Vad får man skriva om religiösa auktoriteter? Vad är intressant och vad är bara stötande?

Jones roman handlar främst om profeten Muhammeds hustru Aisha. Om hennes längtan efter frihet, rättigheter, men också hennes längtan efter Muhammeds kärlek. Jag har inte svårt att förstå varför boken är kontroversiell. Muhammed hade många fruar, vanliga män fick ta sig max fyra hustrur, Muhammed hade det dubbla. Äktenskapen var förseglingar av allianser med andra mäktiga män. Men genom Aishas ögon ser vi också hur det handlar om lusta. Muhammed framställs som en riktig kvinnokarl. Det uppskattas antagligen inte av vissa. Samtidigt tycker jag Jones är mycket försiktig, visar på stor respekt för islam. Ingenting är helt svart eller vitt.

Temat för boken är intressant och den är ett gediget hantverk, bitvis mycket medryckande. Den fick mig att tänka. Samtidigt är det något som retar mig. Hellre hade jag läst en bok på samma tema skriven av en moderat muslimsk kvinna än en vit, amerikansk, kristen feminist. Någon som lever och andas i den muslimska världen, men ändå har ett kritiskt öga. Först då hade den blivit riktigt angelägen.

/Klara

Klockan 21.37

2009-09-17T20:33:00.002+02:00

av Karin Alfredsson

En av mina favoritförfattare alla kategorier!

Det här är den tredje boken om kvinnoläkaren Ellen Elg, som när historien börjar, just fått sitt andra barn och är mammaledig. Hon får ett erbjudande från en holländsk kvinnoorganisation om att följa med båten Aurora till Polen och där ankra på internationellt vatten för att kunna erbjuda polska kvinnor abort, sexualrådgivning och preventivmedel. Allt detta är förbjudet i Polen, med den självklara följden att de många illegala aborterna får förödande konsekvenser för många kvinnor. Förbudet, som till stor del beror på att den katolska kyrkans förtryckarfascism nästlat sig in i politiken, leder givetvis också till att många barn föds ovälkomna till misär och elände.

Ellen, som också i de tidigare böckerna engagerat sig i, och arbetat för kvinnors utsatta situation i både Vietnam (Kvinnorna på 10:e våningen) och i Zambia (80 º från Varmvattnet) känner att hon måste tacka ja till det här erbjudandet. Det ska visa sig att uppdraget är långt ifrån riskfritt…..

Parallellt med Ellens familjeliv får vi följa några medlemmar ur en polsk familj av idag, men vi får också insyn i en rätt så ruggig organisation med rötterna i USAs religiösa högerextremistiska antiabortrörelse, som håller på att etablera sig i Polen med hjälp av vilsna ungdomar som kyrkan fått sitt grepp om. De kallar sig Hela Polens ungdom och har en mycket konservativ inställning till det mesta som rör kvinnors rättigheter och jämställdhet överhuvudtaget.

Genom bokens berättelse löper också en privat brevväxling från 1960-talet, alltså på den tiden när abort var förbjudet i Sverige men tillåtet i Polen….

Som i de andra böckerna om Ellen Elg, säger Karin Alfredsson även här att allt viktigt är sant, trots den påhittade inramningen.

En jättebra spänningsroman som engagerar djupt!

Karin Alfredsson är journalist och författare, har jobbat som reporter på Aftonbladet och som redaktör för Aktuellt. Hon har också skrivit för Sidas tidning och bott i flera olika länder. För sin första bok om Ellen Elg (80º från Varmvattnet) fick hon Svenska Deckarakademins debutantpris.

Ewa Nyhlén

Den orolige mannen

2009-09-17T18:52:00.003+02:00

av Henning Mankell

Här känns det som att vi tar adjö av Kurt Wallander, och det en mycket trött och inte helt frisk kommissarie vi möter. I epilogen säger Mankell själv att detta är den sista boken om Ystadspolisen Kurt Wallander, som nu hunnit bli 60 år, men trots det inte blivit varsammare med sig själv eller sitt liv.

I långa stycken känns det som om Wallander gör upp med sitt liv och sitt åldrande – att det inte går att förvänta sig något mer positivt av livet när man nått så här långt. Han bereder sig på en tilltagande skröplighet och han är rädd för döden.
Han köper ett hus och en hund – Jussi – och flyttar ut på landet.

Dottern Linda har träffat en man och skaffat barn. Wallander har alltså blivit morfar till en liten flicka – Klara – som verkar vara den enda ljusglimten på hans annars rätt dystra himmel.
En dag försvinner Lindas svärfar, den pensionerade sjöofficeren Håkan von Enke, spårlöst under sin vanliga promenad på Djurgården. Stockholmspolisen får hand om fallet, men Wallander blir givetvis engagerad, fast mer som privatspanare. Han har nämligen gott om tid, eftersom han just blivit suspenderad från sin tjänst för ett tag framöver.

Det finns inga spår efter von Enke och efter ett tag försvinner även hans hustru Louise lika spårlöst. Frågetecknen blir bara fler, samtidigt som Wallander nystar, funderar och letar uppslag och trådändar. Till slut börjar det hända saker och vi leds tillbaka till 1980-talet och jakten på U-båtar i svensk skärgård. Wallander befinner sig plötsligt 2008 mitt i det kalla kriget igen, med politiska spänningar och spionhärvor som involverar både Ryssland och USA. Och hur var det egentligen med Sveriges alliansfrihet?

En rätt så spännande bok när Kurt Wallander väl får upp ångan och hans fenomenala förmåga att se och att tolka det han ser, tar fart.

Men som helhet är det en rätt tragisk historia som färgas mycket av Wallanders egen sorgsna övertygelse om att livet nog inte har särskilt mycket mer att erbjuda, och att samhället gått åt helvete.

Ewa Nyhlén

Tjuvarnas stad

2009-09-10T18:10:00.010+02:00

Den här boken är så välskriven och är ett sådant mästerstycke att man skulle kunna tro att den är skriven av en av de riktigt stora, gamla, klassiska författarna. Den här författaren, David Benioff, är ung, amerikan och har skrivit flera filmmanus. Han har lagt stor vikt vid språket och den berättarteknik som kännetecknar en bra roman. Personerna är komplexa och levande, intrigen är trovärdig och den har ett lite oväntat slut. Det är spännande, roligt och sorgligt Historien utspelar sig under brinnande krig. Leningrad är belägrat av tyskarna. Under några dygn utspelar sig en kamp om livet för de två unga männen boken handlar om. De skall genomföra ett till synes omöjligt uppdrag och bli fria. Om de misslyckas kommer de avrättas. Boken lär ha verklighetsbakgrund

Läs denna underbara bok. / Lili

Lycka är en god bok!

2009-08-18T15:43:00.005+02:00

Efter föregående besvikelser på litteraturfronten kände jag att jag verkligen behövde läsa någon bra för att få tillbaka tron på litteraturen och dess kraft igen. Var dock lite misstänksam mot denna bok eftersom jag inte var så jättelyrisk över den förra, Vindens skugga. Men skam den som ger sig, författaren förtjänade en chans till och- oh, vilken lycka! En spännande dramatisk, oförutsägbar roman om det skrivna och framförallt- det oskrivna!

David Martín är en ung författare på väg att nå framgång men vars liv förmörkas av en olycklig kärlekshistoria. En dag träder en man, som påstår sig vara förläggare, fram ur skuggorna och ger honom ett märkligt erbjudande som han inte kan motstå: David ska skriva en bok åt honom, en bok av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. I utbyte ska han få en stor summa pengar, och kanske något annat.

Så spännande, så vacker och som tur är- så tjock! Håller inte med en läsare som tyckte att man borde läsa Claes Ohlsson-katalogen istället, däremot en annan läsare som menade att om man bad Da Vinci, Picasso, Salvador Dali och Carl Larsson att skriva en bok så hade det blivit den här. Konstig, otäck men framförallt- njutningsfullt välskriven och alldeles alldeles underbar! Sträckläste hela natten och slutade inte förrän vartenda litet ord i boken var färdigläst...Ska nu ge mig i kast med Vindens skugga igen för att se om jag gjorde en missbedömning förra gången.

/Karin

Alla thrillers och deckare är inte bra..

2009-08-18T12:55:00.005+02:00

Jag ska inte sticka under stol med att jag älskar spännande böcker, både thriller och deckare. Det mesta går ner trots att kvaliteten växlar. Jag är inte kräsen när det gäller deckare, men jag föredrar naturligtvis överlag BRA böcker. Den här boken, Svart marmor av någon som heter David Ericson, är inte bra. Den är nog den sämsta jag läst på flera år och jag är förundrad över att den getts ut över huvud taget. Handlingen usel, språket uselt. Känns som om den är skriven av en omogen men råbarkad chaffis som haft tråkigt när han kört på vägarna, kunskapen om yrket verkar stort. Språket är rått med massor av grova ord, jag är inte känslig, men någonstans går gränsen! hade mina föraningar redan vid omslaget, men längtade desperat efter god spänning..Läs inte!!

Ytterligare ett bottenapp i träsket av spänningslitteratur. Den kära Mårtensson har ju hängt med ett tag så jag tyckte att det skulle vara ett säkert kort där man redan i förväg vet vad man har att vänta. Oj, oj. Mårtensson har som sagt hållit på i några år, men tiden verkar gått honom helt förbi. Det värsta jag vet i böcker är engelska uttryck eller ännu värre svengelska. Det har visserligen varit modernt någon gång har jag för mig, men inte nu för tiden väl? Dödssyndens karaktärer svänger sig alla med svengelska, kanske för att verka käcka, vad vet jag? I mina öron låter det bara töntigt! Många manliga författare ger sig på den stora utmaningen att allt för ingående beskriva sina karaktärers kläder. Ofta blir jag alldeles häpen över vad folk kan ha på sig! Har någon man verkligen gula byxor nu för tiden, särskilt när han ska vara finklädd? Hjälp! Dessutom vet man att författaren börjar bli till åren när namnen på personerna i böckerna inte riktigt stämmer överens med den ålder de har, alltså när yngre personer har namn som ingen i den åldern heter i verkligheten. Förutom ovanstående sågningar så är jag inte intresserad av böcker där höga företagsledare, kungar eller presidenter dör som flugor, tacka vet jag deckare som handlar om vanliga människor, det är ju då det blir läskigt! Nej, den här boken avslutades aldrig, historieföreläsningar, den sega handligen och den högljudda töntvarningen blev till slut för mycket. Läs inte den här heller!

/Karin

Ett hem vid världens ände

2009-08-17T08:43:00.005+02:00

av Michael Cunningham

På sistone har jag varit rastlös. Jag har svårt för att se på film, kan inte koncentrera mig på att skriva, och om en roman inte fångar mig inom tio sidor lägger jag av. Jag lånar hem berg av böcker som jag bara bläddrar lite slött i och sen lämnar tillbaka olästa. Det mesta tråkar ut mig.

Därför var det så underbart att börja läsa Ett hem vid världens ände. Boken handlar om Jonathan och Bobby, som växer upp som bästa vänner i en amerikansk småstad på 1970-talet. Deras vänskap blir till kärlek som håller i sig ända tills Jonathan flyttar för att börja på college.

I vuxen ålder återförenas Jonathan och Bobby i New York. De flyttar ihop i en lägenhet i ett nedgånget kvarter tillsammans med den äldre kvinnan Clare. Jonathan brottas med att bli vuxen, sin rädsla för AIDS och svartsjukan när Clare och Bobby inleder ett sexuellt förhållande. Triangelförhållandet kompliceras ytterligare när Clare blir gravid. I ett försök att bygga upp ett gemensamt liv flyttar alla tre ut till ett hus utanför staden.

Ett hem vid världens ände är en stillsam, vacker berättelse om ensamhet, förlust, kärlek och överlevnad, skriven med otrolig fingertoppskänsla. Det är en njutning från första sidan till sista, trovärdig och lätt att leva in sig i.

/Sanna

Blåsta - Nedskärningsåren som formade en generation

2009-08-12T08:33:00.003+02:00

av Gustav Fridolin

Åttiotalisterna är den första generation som inte förväntar sig att få det lite bättre ställt än sina föräldrar. Det är generationen som växte upp under 90-talets ekonomiska kris och massiva nedskärningar inom den offentliga sektorn som ledde till att skolkuratorer försvann, fritidsgårdar stängdes, skolbibliotek lades ned och lärartätheten minskade.

Gustav Fridolin diskuterar med stort engagemang nedskärningarnas effekter på en hel generation. Han skriver förvånansvärt personligt och varvar statistik och aktuell forskning med minnen från den egna uppväxten i nittiotalets Sverige.

Det är en viktig bok, och särskilt aktuell nu när vi är inne i en ny kris utan att ha hämtat oss från följderna av den förra. Ibland kan jag tycka att Fridolin generaliserar lite väl brett, och störa mig på att upplevelser som han beskriver som universiella för alla åttiotalister i själva verket är stadsfenomen och inget jag känner igen från min uppväxt i den tornedalska glesbygden. Ändå är Blåsta en spännande, engagerade, och mycket läsvärd bok.

/Sanna

Raggarkonst - Vernissage

2009-08-06T10:12:00.009+02:00

Igår, onsdagen den 5/8 hade vi vernissage för vår utställning med motortema. Lokala entusiaster ställer ut alltifrån modellbilar till akvareller. Trots att evenemanget krockade med hemvändarkvällen på Rot skans, dök det upp 20-25 personer. Och det verkade som de hade trevligt.

Vem skulle inte ha trevligt förresten? Inledningstal av Jan Thiger, mopedåkning inne i biblioteket, livemusik från grabbarna i It Turns och varmkorv till alla.

Missade du denna eminenta tillställning behöver du inte misströsta. Utställningen hänger ett tag till, välkommen in att kika!

Drömmar vid havet, av Björn Larsson

2009-07-28T15:51:00.006+02:00

Under semestern har jag varit på västkusten och passat på att botanisera bland släktingars bokhyllor. Hittade den här pärlan som jag tyckte passade bra under en vistelse vid havet.

Marcel är en sorglös sjökapten vars största intresse är människor. Han är lugnet och tryggheten personifierad och vart han än kommer gör han ett oförglömligt intryck och förändrar livet för de människor han möter. I romanen får vi lära känna olika personer som bor i hamnstäder runt om i världen. Det är unga Rosa som drömmer om ett annat liv, Peter Symons som älskar juveler, änkan madame le Grand, som bjuder alla sjömän på middagar mot att de berättar sina innersta drömmar och önskningar och det avdankade datasnillet Jacob Nielsen som söker själsro efter en hektisk karriär. Dessa fyra människor påverkas extra mycket av mötet Marcel och de brinner alla efter att få träffa honom igen.

Boken handlar om människor, deras önskningar och livets mening i största allmänhet. Den har en lite sagoaktig ton och Marcel framställs också han som en sagans fe fast i stickad tröja.

Boken belönades 1999 med det franska priset Prix Médícis Etranger för bästa översatta bok. Jag kan varmt rekommendera den till alla!

/Karin

Historisk chic lit

2009-07-20T11:59:00.004+02:00

Det låter som en ljuvligt formel för eskapism i min öron. Så den läste jag under den regniga helgen. Jane Johnsons Den tionde gåvan är en parallelberättelse, som dels utspelar sig i nutid, dels under 1600-talets första hälft. Scenen är London, Cornwall och Marocko (visst låter det löjligt romantiskt). Julia Lovat blir övergiven av sin gifta älskare, men får en fin avskedsgåva, en gammal bok om broderier. Bokens tidigare ägarinna har dock inte bara använt den som instruktionsbok, utan även som dagbok. Ju mer Julia läser av den unga Catherines anteckningar, desto mer gripen blir hon av hennes öde. Catherine blir bortrövad av nordafrikanska sjörövare och Julia följer i hennes fotspår. Det visar sig att deras öden ska komma att få stora likheter, deras yttre olikhet till trots.

Settingen är som sagt extremt lovande för den som vill drömma sig bort till romatik och svunna tider. Tyvärr lyfter det aldrig riktigt. Det är som att boken innehåller lite för lite av allting (inte i storyn, utan i berättandet), för lite spänning, för lite mystik, för lite romantik. Det är ingen direkt dålig bok, ganska trevlig och harmlös snarare. Men den lovar lite mer än vad den förmår hålla. Tyvärr.

/Klara

Piraterna - de svenska fildelarna som plundrade Hollywood

2009-07-14T12:52:00.002+02:00

av Anders Rydell & Sam Sundvall

En reportagebok när den är som bäst. Författarna följer den svenska piratrörelsen genom upphovsrättsstrider, tekniska framsteg, segrar och motgångar, ända fram till Pirate Bay-rättegången som inleddes och avslutades i vintras.

Det är en dramatiserad skildring, vilket då och då får mig att undra var gränsen mellan dikt och sanning går. Men det är ändå en trovärdig redogörelse som baseras på intervjuer med fildelare, åklagare, experter och antipirater, med återkopplingar till upphovsrättens uppkomst.

Genom att ta upp filmbolagens panik när videon uppfanns och musikbranschens starka rektioner mot kassettbandspelarna - "Hometaping is killing music" - visar författarna att problematiken och debatten inte är ny, även om tekniken är det.

Ett måste för alla som intresserar sig för upphovsrätt, fildelning och teknik.

/Sanna

Från singel till självbo

2009-07-13T10:01:00.004+02:00

av Kicki Biärsjö

40 procent av alla hushåll i Sverige är ensamhushåll. Siffran är högre i städerna och lägre på glesbygden, men faktum kvarstår: en stor del av Sveriges befolkning lever inte i familj med barn.

Från singel till självbo - konsten att trivas i sitt eget sällskap är en personlig och livsbejakande bok om den självvalda ensamheten. Kicki Biärsjö skriver öppet och okomplicerat om hennes väg från att leta lycka i andra till att hitta den i sig själv.

Hon tar upp positiv och negativ ensamhet, storhelger, resor, kärlek, vänskap, barn, parmiddagar och omgivningens reaktioner på hennes livsstil, och för den som valt att ställa sig utanför par- och familjenormen finns det mycket att känna igen sig i.

/Sanna

Vindens namn

2009-07-06T08:55:00.008+02:00

av Patrick Rothfuss

Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev reglerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta.

Jag heter Kvothe.

Ni kanske har hört talas om mig.

Jag är så glad att hela Vindens namn kommit ut på svenska. Jag minns att det var i SF-bokhandeln i Stockholm som jag läste de här orden för första gången, då på engelska, och det var kärlek vid första ögonkastet. Varje ord som följde bekräftade bara vad jag redan visste: den här boken skulle helt förändra mina kriterier för vad som är bra fantasy. Plötsligt verkade allt annat dassigt, trist och klichéartat i jämförelse. Jag letade inte längre efter "bara" ha en bra bok - jag ville ha en som var lika bra som den bästa jag någonsin läst.

Det här är första delen i en ny fantasyserie, Berättelsen om kungadråparen. Del två, som heter The Wise Man's Fear, beräknas komma ut på engelska i april nästa år. Det är länge att vänta när man längtar så att det gör ont, men Vindens namn står sig väl på egen hand och håller för en och annan omläsning under tiden.

Jag kan inte rekommendera den här boken nog.

/Sanna

Våtmarker

2009-07-02T15:12:00.010+02:00

En av årets snackisar alltså. Genial och provocerande? Eller bara provocerande och äcklig?Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Charlotte Roches Våtmarker.

Bokens huvudperson är 18-åriga Helen Memel, som ligger på sjukhus med en mycket besvärande analfissur (orsakad av slarvig intimrakning). Sin konvalescens använder Helen till att försöka sammanföra sin frånskilda föräldrar, samt hålla en inre monolog om sin syn på hygien och sex/onani. Helens syn på dessa ämnen skiljer sig radikalt från den gängse. Hon har få spärrar vad gäller sin egen kropp, och allt vad hon gör med den får läsaren ta del av. Den som funderar på att läsa boken bör förbereda sig på ett ymnigt flöde av kroppsvätskor och fekalier.

Ramberättelsen är, i mitt tycke, tunn och osannolik. Varför skulle en artonåring, som låter en främmande man raka hennes underliv varje lördag och som steriliserade sig så fort hon blev myndig, ha som högsta dröm att se sina skilda föräldrar återförenade?

Men jag ska inte sticka under stol med att jag fnissade mig igenom boken, Roche är både småfyndig och dråplig. Hon gör även en del fina poänger om att kvinnor inte ska skämmas över sina kroppar och deras funktioner/utsöndringar. Samtidigt undrar jag om det verkligen är viktigt att kämpa för allas rätt att få äta upp sina utklämda pormaskar? Ni kommer i alla fall inte att se mig på barrikaderna för den sakens skull...

/Klara

Förökning av trädgårdens alla växter

2009-06-10T14:50:00.005+02:00

Ingela Jagne har skrivit en oumbärllig bok för alla trädgårdsintresserade.

Den är upplagd i olika kapitel, ett för varje sätt att föröka växter men även om botanik och olika jordar. Boken innehåller bra, överskådliga fotografier och teckningar till bokens text.

Jag ser fram emot att pröva några av metoderna redan i sommar.

/Lili

Visst finns det gudar i Alabama

2009-05-18T12:23:00.004+02:00

av Joshilyn Jackson

Arlene har gjort en deal med Gud. Om han gör så att ingen hittar kroppen, så ska hon aldrig mer ljuga, aldrig mer ha sex före äktenskapet, och aldrig återvända hem till Alabama. Gud håller sin del av avtalet i tio år, men sedan händer något som gör att Arlene ställs ansikte mot ansikte med sitt förflutna. Och samtidigt ger hennes pojkvän henne ett ultimatium: antingen tar hon med sig honom till Alabama för att presentera honom för sin familj, eller så är deras förhållande slut. Vilket skulle vara mycket lättare om han inte råkade vara svart, och hennes familj inte var rasister hela högen...

Låter det bisarrt? Det är det, på ett underbart sätt! Det finns ingen beskrivning som gör den här romanen rättvisa. Den handlar om mord, kärlek, familjeband och fördomar, och den är lika överraskande som den är rolig. Ett rent nöje att läsa!

/Sanna

Darling Jim

2009-05-15T11:43:00.005+02:00

av Christian Mørk

Det här var en riktig besvikelse. På baksidestexten lät det som en bok jag skulle gilla: "I sin succéroman Darling Jim har Christian Mørk förenat magi och grym verklighet på ett sätt som förfört både läsare och kritiker. Med ord tecknar han bilder så starka att de bränner sig fast på näthinnan och ger oss en modern saga som är på en gång andlös spänning och gripande drama, kort sagt storartad underhållning."

Den börjar starkt, med vad som verkar vara en obegriplig familjetragedi som utmynnar i tre brutala mord. Läsarens intresse väcks genast. Vad var det egentligen som hände? Varför?

Men när Mørk börjar nysta i mysteriet dras tempot ned rejält. Det som var andlöst spännande blir platt och klichéartat, den kringresande sagoberättarens lockelse förblir en gåta, miljöbeskrivningarna brister och personerna i boken kommer aldrig till liv. En stor del av romanen består av de dagböcker som skrevs av två av offren under deras sista timmar i livet. Och det är där berättelsen förlorar all sin trovärdighet. Ingen, som vet att hon högst har ett par timmar på sig att berätta sin livshistoria, skriver så omständligt. Dessutom är de båda dagböckerna - skrivna av två väldigt olika systrar - nästan identiska i ton och tilltal, vilket gör det ännu svårare för mig att tro på vad jag läser.

Det är väl ingen dålig bok, direkt. Men den är inte bra heller, och jag hade väldigt gärna velat ha en bra bok just nu.

/Sanna

Om Jesus

2009-05-06T09:50:00.006+02:00

av Jonas Gardell

För snart ett år sedan skrev jag om Jonas Gardells Om Gud: "Att likna böcker vid resor är en uttjatad kliché, men i det här fallet är det svårt att hitta en mer passande beskrivning. Efter bara några sidor är jag fast." Den beskrivningen kan lika gärna användas på Om Jesus.

I sin nya bok ställer Gardell vår invanda tanke på en milt leende, ljushyad, ung Messias mot den mer historiskt korrekta bilden av en utblottad man, obildad, tandlös, utstött och åldrad i förtid. Han tecknar ett levande porträtt av den historiske Jesus från Nasaret, mannen som efter sin död blev helt och hållet undanträngd av myten. Jesus var vägvisaren som blev vägen, budbäraren som blev budskapet.

Gardell jämför olika bibliska och apokryfiska skrifter - kristna texter som av olika skäl inte tagits med i Bibeln - och kopplar samman dem med kunskap om hur samhället såg ut när Jesus levde och verkade.

Det är fascinerande läsning. Texten är personligt hållen och resonemanget enkelt att följa med i, och jag har svårt att lägga boken i från mig. Har den någon svaghet så är det att Gardell gärna upprepar sig och ibland får jag känslan av att han är lite väl förtjust i sina egna formuleringar. När han hittar en han tycker om återanvänder han den gärna om och om igen, i olika sammanhang. Men jämfört med bokens alla fördelar väger det irritationsmomentet lätt.

Om Jesus är en bok för dig som är intresserad av myter och religion och av hur de uppstår, utvecklas och överlever under årtusenden.

/Sanna

Till dess din vrede upphör

2009-04-30T12:00:00.004+02:00

av Åsa Larsson

Nu har jag sträckläst en natt igen!

Den fjärde boken om åklagare Rebecka Martinsson och poliserna i Kiruna är såå bra.
Åsa Larsson lyckas få igång alla känslor hos mej med den här berättelsen. Hon är välformulerad o precis, samtidigt som språket nästan är poetiskt ibland. Det har något med den norrländska miljön och språket att göra, det blir exotiskt och kargt, vänligt och hårt på samma gång. Den lite mystiska stämningen understryks av att berättaren stundtals är den döda unga flickan Wilma.

Boken inleds med något av det mest mardrömslika mord jag stött på i litteraturen. De två ungdomarna Simon och Wilma ska dyka efter det tyska transportplan som försvann 1943, och som man tror ligger på botten av sjön Vittangijärvi. Det är vinter och de slår upp en vak, där de fäster en säkerhetslina i ett träkryss för att kunna hitta tillbaka. När Wilma märker att linan lossnat, simmar hon tillbaka och hittar hålet i isen. Det är bara det att någon lagt en trädörr över hålet och står nu ovanpå….

När man hittar Wilmas kropp ett halvår senare, förstår man snart att hon är mördad och polisinspektör Anna-Maria Mella drar igång en utredning.

Den illa omtyckta åkerifamiljen Krekula, med de våldsamma sönerna Tore och Hjalmar, hamnar snart i fokus, och en grym och tragisk historia nystas så sakteliga upp. Något hände de två små sönerna 1956, som gav vansinnet och ondskan i familjen Krekula fritt spelrum.

Familjen har både fysiskt och moraliskt blod på sina händer, och historiens trådar går så långt tillbaka som till 1940-talet och nazitysklands behov av svenska hjälpinsatser både i jakten på motståndsmän och med transporter i Sveriges gränstrakter.

Här finns flera psykologiskt intressant skildrade personer, de flesta både varma, mänskliga och litet bräckliga, medan livet har format andra till iskallt hänsynslösa individer.

Läs den. Läs den. Läs den.

Ewa Nyhlén

Karlstad zoologiska

2009-04-14T12:53:00.008+02:00

"Karlstad Zoologiska" av Hanna Hellquist är en intressant bok för alla djurälskare. Nämn det djur Hanna och hennes pappa INTE har haft. Boken är skriven med över nittio korta kapitel. Varje viktig händelse och varje djur har sitt eget kapitel. De korta berättelserna är kärnfulla ofta med en underfundig avslutning. Vissa episoder är roliga och man skrattar gott åt allt tokigt de gör och får vara med om, speciellt pappans galenskaper. Men hans
ansvarslöshet gentemot sin dotter väcker även sorg. Hanna Hellquist skriver ärligt om sin annorlunda uppväxt. / Lili

Årets bok!

2009-04-06T18:08:00.007+02:00

Boktjuven, Markus Zusak

Jag är lyrisk. Boktjuven placerar sig lätt på min topp-fem-lista över bästa böcker. Lätt.

Berättelsen förmedlas av ingen mindre än Döden. Det är andra världskrigets Tyskland. Döden har mycket att göra men tar sig ändå tid, av ren nyfikenhet, att följa den nioåriga Liesel Memingers öde. Liesel, som förlorat både föräldrar och lillebror, adopteras av familjen Hubermann och flyttar in på Himmel Straβe där hon får både vänner och ovänner.

Boktjuven handlar om en ung flickas förälskelse i ord och om en ung pojkes förälskelse i en ung flicka. Den handlar också om tragik och ondska, om mod och kärlek. Allt berättat på ett så ljuvt sätt att mitt bokhjärta drar efter andan på ett väldigt väldigt lyckligt sätt.

Läs läs läs!

Wilda

Kvinnorna på 10:e våningen

2009-04-02T19:03:00.004+02:00

av Karin Alfredsson

Den svenska läkaren Ellen Elg bor med sin familj i Hanoi, där hon har en biståndstjänst på en kvinnoklinik. Hon träffar många kvinnor som far illa, unga flickor som tvingats in i prostitution och blivit svårt misshandlade. Hon får ta sig an oönskade graviditeter och fall med flickor som gjort egna desperata försök till abort. Kvinnoförtrycket finns överallt, både bland patienter och kollegor. Allmänna sjukförsäkringar finns inte och korruption och fattigdom är ett stort problem i dagens Vitnam.

Den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sin egen tragiska historia, och hon söker sina barn som togs ifrån henne av mannen efter krigsslutet. Hon upptäcker att nyfödda barn säljs i parken som ligger intill hennes trottoarplats på en av Hanois gator. Ofta kommer samma kvinna med en sportbag i handen, som snabbt byter ägare i skymundan. Lieu spanar vidare och bestämmer sig för att göra vad hon kan för att stoppa det som pågår.
Kanske kan hon tala med den svenska kvinnliga läkaren om vad hon sett…..

Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson faller oförklarligt ner från Hotel Continentals 10:e våning och dör. Polisen tror att det antingen är en olyckshändelse eller självmord.
Men vad är det som hänt egentligen? Och vad är det som pågår på våning 10? Det visar sig att Johansson har en vietnamesisk fru och barn hemma i Sverige, och har dessutom varit gift två gånger tidigare med unga vietnamesiska flickor. Vem är han egentligen?

Berättelsen är spännande och känns mycket angelägen, och den är skriven med ett lätt och rakt språk. Miljön är exotisk och man kan nästan känna den fuktiga värmen och doften av pho-buljong som värms överallt. Jag tycker mig höra taximotorcyklarna trängas på de larmande gatorna i Hanoi, där Ellen, Björn och dottern Nadja är de enda som använder cykelhjälm!

Det är ett svårt och tungt ämne, men som är så välskrivet och bra berättat att det blir en stor läsupplevelse. Karin Alfredsson får de vietnamesiska kvinnorna att skimra med stor lyskraft i den här berättelsen.
Missa den inte.

Ewa Nyhlén