Sextonåriga Tessa har leukemi och bara några månader kvar att leva. Hon gör en lista över saker hon vill uppleva innan hon dör. Att bli av med oskulden är bara början.Jag läste Innan jag dör nästan non-stop: i sängen, under frukosten, medan jag lagade middag, framför TV:n och i hallen medan jag satte på mig ytterkläder och skor. Och på slutet fick den mig att gråta i linssoppan.
Den här boken är precis lika bra som alla säger, och det är inte lite. Det är imponerande att kunna tackla ett så tungt ämne rakryggat och helt utan sentimentalitet. Hur hanterar man vetskapen om att man snart ska dö? Den första kärleken, relationen till familjen och föräldrarnas hjälplöshet skildras med fantastisk närvarokänsla. Det är svårt att tro att det här är Jenny Downhams debutroman, och jag ser fram emot att läsa mer från henne!
/Sanna
