Demoner

av Harry Roos & Nina Hemmingsson

Hade ingen aning om att det finns så många demoner! Men nu när jag vet är det ju helt logiskt. Vi lider alla av en vardagsdemon eller två, det där beteendet som bara kommer över oss utan att vi har en suck att sätta emot. Den här lilla svarta boken är oumbärlig om du vill lära känna dina och andras demoner. Kanske slipa på en mottaktik?

För vi har alla sett dem, låt mig presentera ett exempel från boken:
Icander-demonen. Lika med köbytardemonen, (Snabbaryckus nevrosa). Den besatta har endast en tanke i huvudet: att på kortast möjliga tid komma fram till kassan. Framför offrets ögon börjar plötsligt tusentals frågor att flimra förbi: vilken kö är kortast, vilken går snabbast, i vilken kö finns pensionären som vill betala jämnt med femtioöringar, är någon kassörska långsammare än de andra, vilken kö har en fullgubbe, en knarkare, ett småbarn som kan börja härja när pappa ska betala? Med snabba blickar försöker Icanders offer räkna ut det genomsnittliga antalet varor per kund i varje kö.

Men alla ansträngningar är förgäves. Inte sällan ser vi de besatta glida sidledes mellan olika köer eller göra dödsföraktande rusningar kring tidningsställen när en ny kassa öppnas. […] Andra har memorerat butikspersonalens namn och drömmer om att kunna imitera en högtalare för att själv ha makten att ropa ”Anders till kassa fem tack”.

Demoner, demoner, demoner - nästan lika vardagligt som lappar i tvättstugan! :-)

/Catrin

Den som inte tar bort luddet ska dö!

av David Batra

Religion, drama och feminism i all ära, men ibland vill man bara läsa någonting roligt. Den som inte tar bort luddet ska dö! är en bok fylld med arga lappar hämtade från tvättstugor, trapphus och kontorspentryn, och den fick mig att skratta tills tårarna rann.

Det går från filosofiskt till ilsket till personligt, och slutresultatet blir en hysteriskt rolig bok att bläddra i, citera högt ur, och känna igen sig i.

Ett par exempel:

Den som spikar på julafton har allvarliga problem

Morgondagen inställd på grund av bristande intresse

Du som följde med hem i fre. Tog inte bara min oskuld utan även tvättstuge nyckel. Varför? Onödigt. Det här förhållandet saknar kommunikation. /D


Får inte missas!

/Sanna

Om Gud

av Jonas Gardell

Om Gud kom ut för fem år sedan och jag har gått och sneglat på boken sedan dess. Egentligen vet jag inte varför det tagit mig så länge att börja. Var det ämnet som kändes för stort, för främmande? Eller var det att Jonas Gardell är en fantastisk komiker, men att jag tvivlade på hans förmåga att skriva facklitteratur på ett övertygande sätt?

Det var med viss skepsis som jag lånade hem boken. På baksidan står det att den riktar sig till likväl troende som tvivlande. "Den kan läsas av den bibelvane lika gärna som av sökande som ännu aldrig öppnat en bibel. I boken söker Jonas Gardell Guds spår. Följ med på en resa, på spaning efter Gud."

Att likna böcker vid resor är en uttjatad kliché, men i det här fallet är det svårt att hitta en mer passande beskrivning. Efter bara några sidor är jag fast. Gardell menar att den kristna guden inte är en gud, utan resultatet av mängder av gudsbilder som smält samman under historiens gång. Med utgångspunkt i Gamla Testamentet tecknar han en fascinerande berättelse om en näst intill schizofren gudomlig kraft som går från att vara en enkel, personlig stamgud till en krigs- och skapargud så helig att ingen människa kan se hans ansikte och överleva.

Boken tar sin början i Gardells personliga gudsbild och den ständiga frågan om hur Gud kan vara både kärleksfull och blodtörstig på en och samma gång. Jag tror inte alls att man behöver vara kristen för att uppskatta den. Med sitt personliga tilltal kan boken med fördel läsas som en roman om kampen mellan gudar och människor genom årtusendena.

/Sanna