torsdag 27 december 2007

Chockdoktrinen av Naomi Klein, 2007


Boken är ett skrämmande dokument som visar hur Chicagouniversitetets ekonomiska modell i sann nyliberalistisk design, vinner mark i land efter land med hjälp av kriser och befolkningar i chock.
Konceptet går ut på att först skapa ett tillstånd av förlamande chock, till exempel en statskupp, för att sedan snabbt utnyttja den rädsla och förvirring som uppstår till att införa en ny ekonomisk politik. Nationalekonomen Milton Friedman (1912-2006) anses vara den som skrivit manualen för den totalt avreglerade och otyglade kapitalismen, och han har många lärjungar runt om i världen. Friedmans första ekonomiska och ideologiska experiment blev den av USA iscensatta statskuppen i Chile 1973. Han var då ekonomisk rådgivare åt general Augusto Pinochet. Friedman avled 2006, nittiofyra år gammal, och hans sista debattinlägg i Wall Street Journal handlade om skolväsendet i det orkandrabbade New Orleans. Han ansåg att nu när staden låg i ruiner skulle man passa på att ”reformera” skolsystemet, alltså att använda de pengar som var tänkta för återuppbyggnaden till att privatisera skolorna.

Naomi Klein skriver klarsynt om det ideologiska korståg som har kulminerat med fullständig privatisering med hjälp av krig och katastrofer, och hur nyliberala ekonomer med USA och Internationella valutafonden i spetsen ser på både ödelagda nationer och människor nedbrutna av tortyr som ”oskrivna blad”, och alltså ett tillfälle att börja om från noll. Vi får exempel från olika länder i Latinamerika där ekonomier kollapsat. Ett kapitel handlar om Polen och Solidaritets valseger 1988 och den uteblivna ekonomiska hjälpen från IMF. Klein skriver om det som hände i Sydafrika när ANC och Nelson Mandela vunnit valet och insåg att deras händer var bakbundna av IMF.
Margaret Thatcher såg sin chans att privatisera stora delar av Storbritanniens ekonomi med hjälp av Falklandskriget.
Det färskaste exemplet av chockdoktrinens tillämpning är invasionen av Irak.
Som sagt, land efter land …..

Boken känns stundtals tung att läsa, inte språkmässigt och inte för att den är späckad med fakta, men för att innehållet gör att man tappar sugen och hoppet ett tag. Jag kan avslöja att det dock finns positiva tecken och ett visst hopp. Mot slutet av boken ger Klein exempel på folk och länder som hämtat sig efter chockterapin och där man tillsammans bygger upp människovänligare samhällen.
En fantastisk research ligger till grund för denna vår tids kanske viktigaste bok.
Läs den!

Ewa Nyhlén 071211

fredag 21 december 2007

Uppslukad!

"Åh, kommer den på SVENSKA nu!" utropade en av våra besökare glatt höstas. Hon fortsatte: "min man som inte brukar läsa alls, var totalt uppslukad av den här boken, på engelska".

Det handlar om Shantaram av Gregory David Roberts. Som nu även ska filmas med Johnny Depp i huvudrollen som den f.d. australiensiske fången som rymmer till Indien. En självbiografisk, hisnande äventyrlig kärleksförklaring till Indien.


Alla som läser den verkar bli som hypnotiserade. Maken var totalt okontaktbar när han läste den. Hörde inte när barnen slogs. Valde att läsa istället för att spela hockey som han annars aldrig missar. Men han hoppade över kärlekshistorien, tyckte att den var alldeles för episk. Samtidigt påstår han att boken höll hela vägen ut. Man kanske skulle prova nu, när det blir en massa helger och man med gott samvete kan ligga på soffan och läsa hela dagarna? /Caroline

tisdag 4 december 2007

Slarvigt!

Har lyssnat klart på Camilla Läckbergs senaste; Tyskungen. Som CD-bok alltså. Bitvis ganska spännande, i alla fall i de historiska tillbakablickarna. I alla fall när man sitter i en bil och färdas fram på mörka, vintriga vägar. Katarina Ewerlöf läser fantastiskt bra och gör nog historien än bättre. Men det måste ha gått fort med produktionen - det är en del irriterande slarvfel i inläsningen. Som att den gamle naziforskarens Erik namn förväxlas med huvudpersonens Erica Falck t ex.
Boken tar vid exakt där den förra, Olycksfågeln, slutar och man får veta mer om Ericas mamma Elsie och om varför hon alltid var så kall mot sina små flickor. Kanske ska man också varna känsliga personer för detaljerade förlossningsbeskrivningar?
/Caroline

tisdag 27 november 2007

Bad sex in Fiction Awards

Jaha, skulle just tipsa om det lilla mästerverket ”På Chesil Beach” när jag råkade läsa att Ian McEwan blivit nominerad till Literary Reviews dåligt sex-pris för just den boken. Och det såklart – det kan man ju efter att ha läst boken förstå. Fast det är nu inte därför man ska läsa den. Det är en mycket bra bok – föredömligt kort och stilmässigt briljant. Florence och Edward reser nygifta till ett hotell i Dorset där de ska tillbringa bröllopsnatten. Båda är mycket nervösa och okunniga, och de kan dessutom inte prata med varandra om saken. Obönhörligen går de mot en katastrof. Samtidigt får man följa paret både bakåt och framåt i tiden. Ytterst underhållande och gastkramande psykologisk spänning. Och förtjänar den ett Bad Sex in Fiction Award? Läs och avgör själv.

/Caroline

onsdag 21 november 2007

Tusen strålande solar

Läste att Hosseini har varit nervös för att ge ut den här boken. Efter hans underbara bok Flyga drake som såldes i stora upplagor kan jag förstå det. Jag skulle också ha varit nervös i samma situation. Men han har varit nervös i onödan, folk älskar Tusen strålande solar, och så gör även jag!

Det är en underbar och hemsk berättelse som förmodligen skulle kunna vara helt sann. Det gör den bara ännu mer sorglig! För sorglig är den. Om du tänker Titanic, så kommer du kanske nära. Tusen strålande solar är betydligt mer allvarlig än Flyga drake, och det är inte heller konstigt. De två kvinnor vi följer stannar kvar i Afghanistan när kriget kommer. En bok om krig kan inte vara lustig. Men den handlar inte alls bara om elände, som alltid har kärleken och vänskapen en central roll i Hosseinis historier. Den typ av kärlek och vänskap som överlever allt, till och med livet.

Ge den här historien lite tid, när allting vänder kan du inte sluta läsa även om du skulle vilja. Om du inte redan tittar lite extra när de visar nyheter från Afghanistan kommer du att göra det nu, det kan ju finnas någon som påminner om Mariam och Laila där någonstans.

/Catrin

Nyfiken? Här kan du provläsa Tusen strålande solar: http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9146217282
Har du redan läst boken får du gärna skriva en kommentar! Tyckte du också att den var bra?

måndag 12 november 2007

Ett sista möte med Frank Bascombe...


Vi väntar ivrigt på att få Richard Fords senaste bok "Som landet ligger" till biblioteket. Den är beställd med har ännu inte kommit. Vem blir först med att få låna den? Det är den sista boken i triologin om fastighetsmäklaren Frank Bascombe och hans liv. Men böckerna är så mycket mer än bara en historia om en enstaka människa. Det är en resa genom den amerikanska folksjälen - lite som Bruce Springsteens låtar, fast i bokform. Richard Ford har också inspirerats av Springsteen. Läs om det och mycket mer i intervjun med Ford i lördagens DN. Eller i söndagens Aftonblad. Spännade och dramatisk författare som skriver ljuvliga böcker!

/Caroline

fredag 9 november 2007

Sviken kärlek, vansinne, spöken och spänning!


Den trettonde historien av Diane Setterfield


Succéförfattaren Vida Winter har hela livet lyckats dölja sin rätta identitet. Hon är nu döende, och kallar till sig den unga Margaret Lea för att skriva hennes livs historia. Och vilken historia! Detta är berättelsen om den vackra familjen Angelfield, den viljestarka Isobel och hennes vilda tvillingar. Boken utspelar sig på en stor förfallen herrgård på den vindpinade Yorkshireheden och ja - den är klart inspirerad av systrarna Brontë.

En härlig bok full av överraskningar och spänning. Kanske en smula förutsägbar men inte så att det stör helhetsintrycket.

Lyssna gärna på CD-boken där Anna Maria Käll som inläsare ger berättelsen en extra dimension!

/Caroline

onsdag 7 november 2007

Skugga

av Karin Alvtegen

Kan människan göra vad som helst för att upprätthålla en fasad?
Är också människan beredd att gå hur långt som helst för att få bekräftelse?
Dessa två frågor är centrala i Alvtegens nya bok.

Axel Ragnerfeldt är den hyllade svenske författaren, nobelpristagaren som gjort en klassresa och nått en position i samhället där han räknas till de största. Han har nyligen drabbats av stroke och befinner sig på ett vårdhem. Han har mist förmågan att förmedla sig med andra, men hans minnen av åren som gått är glasklara. Där finns sannerligen en hel del att grubbla över….
En handfull personer lever i hans skugga och gör allt för att bevara den närmast helgonlika bilden av mannen som skrivit så insiktsfulla berättelser om människans godhet och ondska. Etiskt anses den store Ragnerfeldt överträffa de flesta.

Hans hustru, Alice, en gång själv författare fick överge sin egen karriär för att ta hand om barnen.
Sonen Jan-Erik, som har till uppgift att förvalta faderns författarskap genom att åka på föreläsningsturnéer runt om i landet och sprida ”evangeliet”. Han dricker för mycket och är ständigt otrogen mot sin hustru Louise. Deras tolvåriga dotter Ellen är en främling för honom.

En gammal kvinna, Gerda Persson, dör och det visar sig att hon en gång arbetade som familjen Ragnerfeldts hushållerska. Bland hennes kvarlåtenskap hittas uppgifter som gör att fasaden börjar krackelera och fasansfulla hemligheter börjar sippra fram.

Karin Alvtegen är en skicklig berättare och spänningen blir ibland ”olidlig”. Hon är också mycket bra på att skildra olika karaktärer och känslolägen. Språket är lätt, men har ändå tyngd. Det finns formuleringar som är direkt eleganta, och några meningar minns jag faktiskt utantill efter att ha läst färdigt boken.

Boken gav mig en stor läsupplevelse, men jag kände ett påtagligt, men något märkligt behov av att vädra garderoben när jag var färdig….

Ewa Nyhlén
2007-11-07

torsdag 11 oktober 2007

Årets Nobelpris till Doris Lessing!


Åh vad roligt! Doris Lessing får Nobelpriset i litteratur. Jag älskar hennes böcker. Allt från "Martha" - boken om den unga flickan Martha, hennes liv i Sydrhodesia och hennes ständiga längtan till det riktiga livet, livet i England och vidare med böcker som "En god grannes dagbok" som handlar om en medelålders kvinna som mot sin vilja tar hand om en gammal, ensam och inte alls tacksam granne. Eller "Det femte barnet", en ruggig historia om vad som händer en familj när Ben föds. Ben är nämligen inte alls som andra barn. Det finns de som hävdar att det egentligen är en berättelse om Sydafika men jag har läst en intervju med Doris Lessing där hon förnekade detta. Tanken är dock hissnande! Eller "Mara och Dann" som är en framtidsvision om en värld där vatten blivit en bristvara. Man är ständigt törstig när man läser den. Det finns en mängd intressanta böcker att läsa, inte minst Doris Lessings självbiografier som förutom att de berättar om hennes liv även berättar kommunismens blodiga historia.
Läs t ex "Kärlekens teater" om en gammal kvinnas passionerade och ovälkomna kärlek till en yngre man. Jag rekommenderar - upptäck eller återupptäck Doris Lessing!
/Caroline

onsdag 3 oktober 2007

Edward Finnegans upprättelse

av Anders Roslund & Börge Hellström

Det här är den tredje boken av succéparet Roslund (journalist) och Hellström (kriminalvårdsdebattör). Den kom 2006 och nominerades till bästa svenska kriminalroman.

Och det är bra, mycket bra!

De skriver med en politisk och moralisk hållning i samma anda som Sjöwall-Wahlöö, och ställer frågan: Vem är offer och vem är brottsling?

Edward Finnegans upprättelse är en finurligt skriven kriminalroman, med ett ödesmättat driv i handlingen, som kretsar kring dödsstraffets vara eller inte vara, om dess konsekvenser och inte minst bestialiteten och absurditeten i själva hanteringen.

I handlingens centrum står John Schwartz, häktad efter en misshandel på en Finlandsfärja. Men vem är han egentligen? Det är något som inte stämmer med hans identitet, och kriminalkommissarie Ewert Grens och kollegorna vid Stockholmspolisen står snart i en ohygglig situation, med ett polisiärt, moraliskt och även politiskt dilemma som ställer saker och ting på sin vassaste spets. Intelligent skrivet med många vändningar och turer. Trots det är det ingen risk att man tappar tråden.

I USA finns Edward Finnegan, som aldrig får ro och som bär ett hat som är bittrare än någonsin, trots att det nu är många år sedan hans dotter mördades.

Detta är ett rejält boktips. Missar du den här pärlan kan jag bara beklaga.

Ewa Nyhlén, 3 oktober 2007

måndag 24 september 2007

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon


Det är svårt att sätta sig in i hur världen kan te sig för en 15-årig pojke med autism, men här får man en klar inblick! Christopher är ute på en av sina nattliga promenader, när han hittar grannens pudel ihjälstucken med en högaffel. Han bestämmer sig för att lösa "fallet" men hans pappa förbjuder honom att leka detektiv. Han har sina skumma skäl, ska det visa sig.
Christopher beskriver sin tillvaro med egna ord, och efter att ha läst boken förstår man verkligen innebörden av att inte kunna tolka metaforer och att inte kunna hantera ironier och lögner. Den för oss så vanliga vardagen innebär stora svårigheter för den, som i likhet med Christopher, är beroende av rutiner. Han äter t ex inte mat som nuddat vid annan mat på tallriken. Boken är också en lek med siffror - Christopher är ett matematiskt geni och han indelar bokens kapitel i primtal (han kan alla primtal). Han klarar också av svårigheterna i livet genom att tänka matematiskt.
Förutom att alla som kommer i kontakt med människor med autism borde läsa den här boken, så är den både rolig och sorglig och man saknar verkligen Christopher efter att ha slagit igen pärmarna för sista gången.

/Caroline

tisdag 18 september 2007

Tid att dö av Jeffery Deaver

Äntligen har det kommit en ny thriller med den förlamade kriminalteknikern
Lincoln Rhyme och kriminalpolisen Amelia Sachs i centrum.
Den första – The bone collector (I samlarens spår) - kom 1998, och Deaver fick genast en stor läsekrets. Boken blev också film med Denzel Washington i huvudrollen.
Tid att dö är den sjunde Rhyme-deckaren.

Den utspelar sig även den här gången i New York, men det är också det enda som påminner om de tidigare böckerna, ja, förutom det kriminaltekniska pusslet förstås.
I den här boken blir man som läsare överraskad av handlingen gång på gång.
Just när man kommit in i handlingen och tror att man förstår vad det handlar om, så tar händelserna en ny vändning, och man tänker snart: ”aha, nu förstår jag vart det är på väg!”
Men, det tror man bara….

En seriemördare - Urmakaren - börjar operera på Manhattan. Samtidigt pågår en utredning som luktar korruption inom polisen. Dessa olika polisutredningar har inget med varandra att göra….eller har de det?

Det är som alltid spännande och bra skrivet när Deaver är i farten

Håll tungan rätt i mun, men framför allt, håll fokus på handlingen för här gäller det att hänga med!

Ewa

tisdag 28 augusti 2007

Duck city av Lena Andersson

Ingen bok att läsa när man är gravid och illamående...! Den totalt osmaklig, provocerande, hämningslöst frossande i...frosseri!Och rätt rolig och bra faktiskt! Men under ytan ett avgrundsdjup av allvar.




Sockret, fettet och kalorier i mänder härskar i Duck city. Bantningskliniker och kontroller införs i regeringens och den anorektiske presidentens kamp mot fetman, men beroendet av socker och fett är lönsamt och John von Andersson som är vän med presidenten, gör sig stora affärer på sina friterade och fettdrypande produkter.

Ja, vad gör man egentligen åt ett land som håller på att äta ihjäl sig? Bantningskliniker och kontroller i all välmening, men vad händer med folkets fria vilja? Bra frågor!

En härligt skruvad och sjuk bok, men samtidigt tankeväckande!

/Karin

Kärlekens bojor av Lauren Baratz-Logsted

En riktigt härlig tantsnuskbok, fast lite spännande och krypande på samma gång!

Boken utspelar sig kring sekelskiftet och huvudperson är överklasskvinnan Emma Smith och hennes familj. Emma lider som många andra överklasskvinnor av sysslolöshet och när hennes make föreslår att hon ska börja brevväxla med en livstidsdömd fånge, tycker hon att det är en god idé. Från att gå trögt i början utvecklar sig så småningom brevskrivandet till en het kärleksaffär och när fången Chance Wood benådas, börjar kärleksparet smida planer på att röja Emmas man ur vägen...

Den är en erotisk, sensuell men handlar även om misstroende och svek och till min förvåning är den riktigt välskriven!

/Karin

måndag 27 augusti 2007

Mörkt vatten av Joyce Carol Oates

Oates är verkligen en av mina absoluta favoritförfattare! Hennes språk är fantastiskt, likaså engagemanget. Allt hon skriver är inte bra, men det mesta. MEN- varför skriver hon så otäcka böcker?! Hennes ämnen är både äckliga och otäcka, kusliga och skrämmande, hon älskar att frossa i det mänskliga psykets vidrigheter...och ändå läser man henne, slukar hennes böcker och vill aldrig sluta läsa..!

Hon skriver också ofta om händelser som inträffat i verkligheten, så även denna bok. Den här historien bygger på en tragisk händelse som utspelades 1969 i USA. En känd senator raggar upp en ung kvinna på en fest och de ger sig ut på en vinglig bilfärd som slutar med att de kör av vägen ner i vatten och kvinnan omkommer.

I Oates roman är handlingen förlagd till 1991 och den som kommer till tals i boken är den unga kvinnan själv. Läsaren får följa hennes kamp i vattnet, hennes drömmar och förväntningar innan olyckan, hennes korta liv och alla de händelser som ledde till bilfärden och olyckan. Hon är för ung för att dö, hennes liv har ju nyss börjat, hon skulle börja våga lite mer, ta för sig av livet. Hon beskriver sin sin dragning till den äldre mannen som hon bara känt i några timmar- inte kan han väl lämna henne ensam i bilen och det mörka vattnet, visst kommer han och räddar henne? Tänker hon medan vattnet strömmar in i bilen. Hon har hans sko i handen, den lossnade när han sparkade sig fri från henne, hon håller hans sko och tänker att han ska rädda henne...

Gastkramande, skrämmande och klaustrofobisk och lika bra som alla hennes andra böcker...läs den!
/Karin

tisdag 31 juli 2007

Jag dödar av Giorgio Faletti

Vi befinner oss i Monte Carlo, jetsetarnas paradis som sägs ha världens bästa polis, med låg kriminalitet och hög säkerhet. Den stora Formel 1-tävlingen förbereds som bäst, och det vimlar av turister och kändisar i staden. Då hittas tävlingsföraren Jochen Walden och den världsberömda schackspelaren Arijane Parker brutalt mördade på en lyxbåt. Båda har fått sina ansikten flådda.

Jean-Loup Verdier, välkänd radiopratare på Radio Monte Carlo, får ett samtal i direktsändning från en man som kallar sig Ingen, som säger:
- Jag kan inte sova på natten för mitt lidande vilar aldrig
- Vad gör du för att lindra dina plågor? säger Verdier
- Jag dödar…

En serie ovanligt råa och iskalla mord tar sin början, och kommissarie Nicolas Hulot och hans kollegor befinner sig mitt i denna mardröm till utredning, med en ovanligt smart mördare som inte lämnar minsta spår efter sig.
I det läget kontaktar Hulot sin vän Frank Ottobre, amerikan och FBI-agent, som dragit sig undan till Monte Carlo för att läka sig själv efter sina traumatiska upplevelser i hemlandet USA. Frank beslutar sig till sist för att hjälpa sin vän med utredningen av seriemorden och en febril jakt på ”Ingen” tar sin början.

Det är en spännande thriller, berättad i ett högt tempo och med bra flyt i både intrig och språk. Att det hela dessutom utspelar sig i lilleputtlandet Monaco med dess exotiska miljöer och människor gör det hela litet extra intressant, tycker jag.

Om jag ska vara litet petig så tycker jag att personerna känns en aning platta och schablonartade. Det känns som om man betraktar dem på ett visst avstånd hela tiden. Ett litet minus till är att boken är dåligt korrekturläst vid översättningen.

Men boken är ett måste för den som gillar den här typen av böcker, med svårfångade psykopater och utmattade poliser som pressas både från chefer och mediedrev, och som måste ha nästintill ett sjätte sinne för att kunna klara upp det hela.

Boken är italienaren Falettis debutroman, och är planerad att filmas.
Ewa Nyhlén, juli 2007

Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro

Häromdagen fick jag i min hand en bok som jag hade glömt att jag läst.
En bok som jag tyckte mycket om och som det pratades mycket om då på 1990-talet. Och den är väl värd att tipsa om för de som kanske missade den när den var ny.

Den är skriven i dagboksform av en äldre kvinna som på sätt och vis gör ett bokslut över sitt liv. Hon berättar ärligt, med värme och inlevelse om sitt liv, och ger sin bild av allt som hänt. Om en trångsynt katolsk uppfostran, ett kärlekslöst äktenskap och en hemlig kärlek som resulterade i en dotter. Dottern Ilaria, som tragiskt förolyckades för många år sedan och lämnade en liten flicka kvar för mormodern att uppfostra och ta hand om.

Kvinnan går ensam i sin trädgård och sköter om sina blommor med bara hunden Buck som sällskap. Hon vet att hon snart ska dö, och bestämmer sig för att skriva till sin älskade dotterdotter, som rest långt bort. Det är hennes tankar, livserfarenhet och klokhet som i berättelsen kan sammanfattas som ett budskap till dotterdottern – gå din egen väg, lyssna till ditt hjärta och gör det som känns rätt, oberoende av konventionerna

Det är en berättelse om tre generationer kvinnor, om kärlek och sorg, om hur svårt det kan vara att ha en ärlig relation med de människor som står dig närmast.

Boken har ett fint språk med en del filosofiska betraktelser och samtidigt en jordnära vardagsprosa.

Ewa N, 30 juli 2007

tisdag 24 juli 2007

Skumtimmen, av Johan Theorin

Åh, vilken spännande debut, hoppas vi snart får läsa fler böcker av Johan Theorin!Spännande, spännande från första sidan! Blev glatt överraskad eftersom boken skiljer sig en del från traditionella deckare, men är så otroligt spännande ändå! Visserligen växlar berättelsen mellan två olika tidsperioder, vilket verkar vara en trend inom deckargenren just nu. I vanliga fall brukar detta irritera mig, men här förhöjer greppet bara njutningen och spänningen och man undrar verkligen: Vad hände där ute på Alvaret egentligen?
Förutom att vara en en spänningsroman, så är Skumtimmen också en berättelse om sorg och saknad. En förälders ofattbara sorg efter att ett barn försvunnit, utan minsta ledtråd. Skumtimmen är en bok man minns länge, just nu hör den till mina absoluta favoriter!
"En kort stund funderade pojken på att vända om , gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.Pojken stannade. Han höll andan. Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam. Hade han hört ljud i dimman?

"En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

Karin

tisdag 3 juli 2007

En man med litet ansikte av Helene Tursten

Sommartid är deckartid för många, har jag förstått. Själv är jag en storkonsument av deckare och kriminalromaner och slukar dem året om. Vilket betyder att jag läst några stycken genom åren….
Det här är den sjunde och senaste boken om kommissarie Irene Huss vid Göteborgspolisen, och den är bra. En riktig nagelbitare!
Den handlar om trafficking och narkotika, kriminalitet som ödelägger livet för många kvinnor och barn, och som rör sig mellan olika länder.

Här upptäcks kroppen av en tolvårig flicka i en jordkällare mitt i smällkalla vintern, och det visar sig bli svårt att identifiera henne. Efter ett mödosamt spaningsarbete uppdagas det att hon kommer från Ryssland, och ett otäckt mönster börjar ta form. En organisation som handlar med människor, med förgreningar i flera länder visar sig bli en tuff och jobbig härva för Huss och kollegorna att nysta upp.

Jag tycker att Turstens böcker blir bara bättre och bättre, och känns alltid aktuella och med ett fräscht språk. Dessutom är det ganska befriande att träffa en polis i ledande befattning som inte super ner sig, eller grubblar ihjäl sig då och då. Irene Huss är en cool bekantskap, en före detta europamästarinna i jujutsi, och med en varm familjerelation. Äkta maken är kock och tvillingarna Jenny och Katarina är i 20-årsåldern och på väg att flytta hemifrån.

Gillar du kriminalromaner så missa inte den här.

Ewa 28 juni 2007

Finns boken inne?

onsdag 27 juni 2007

Jungfrutronen av Sue Monk Kidd

Jessie är 42 år och lever sedan tjogo år tillbaka ett vardagligt liv tillsammans med sin man Hugh som hon älskar. När Jessie Sullivans mor med flit hugger av sig sitt ena finger, tvingas Jessie Sullivan åka tillbaka till sin barndoms ö Egret Island, för att ta itu med mammans psykiska problem. På ön träffar hon munken broder Thomas som snart ska avlägga sitt klosterlöfte. Med Thomas känner Jessie en frihet hon inte känt på länge, men har samtidigt ständigt dålig samvete eftersom hon sviker Hugh.

I ett myllrande galleri av oförglömliga kvinnor och omgiven av exotiskt vacker natur slits Jessie mellan åtrå och förnekelse, mellan en frihet som känns överväldigande rätt och de omutliga krav som äktenskapet och familjen ställer. Så småningom upptäcker Jessie vad som är orsaken till moderns självstympning, en hemlighet vars rötter sträcker sig till Jessies egen barndom.

Trevlig läsning för stunden, men lite väl pratig. Naturen däremot beskrivs engagerat och hängivet, det märks att författaren är intresserad av den och har lagt ner tid på att undersöka den närmare. Roligt med lite färgstarka kvinnor i historien och det klassiska mor/dotter-förhållandet funkar alltid för mig. Kanske är jag bara lite för ung för att läsa om medelålderskrisande kvinnor, själv har jag fullt upp med trettioårskris...



Karin

Finns titeln inne?

måndag 11 juni 2007

Luftslottet som sprängdes, av Stieg Larsson

Åh, som jag väntat på den tredje och sista delen om Lisbeth Salander! Blev jag avskräckt av dess 704 sidor? NEJ! Var den så bra som jag trodde? JA! Som småbarnsförälder har jag inte så mycket tid till att läsa, men den här gången stal jag mig till lässtunder lite då och då så fort jag kunde och gick och la mig ännu tidigare än vanligt bara för att kunna och hinna läsa så mycket som möjligt! Liksom de andra böckerna i serien var den spännande, smart och genialiskt skriven. Visserligen lite omständig ibland med onödiga sidospår, men det var nästan skönt.
Lite oväntad upplösning, trodde liksom boken var slut egentligen, men så hände det ytterligare som gjorde att hela historien fick ett riktigt avslut.

Ont och gott kämpar mot varandra även i den här boken. De onda är lite ondare men också dummare och de goda som är förvånansvärt många är godare och också smartare. Salander själv är smartast av de alla och lyckas vid sidan av sina egna problem, inlåst på sjukhuset, att lista ut vem som förföljer Erika Berger. Liksom i tidigare delar förekommer många udda och oväntade figurer och Lisbeth Salander själv är ju den coolaste hjätinnan som finns och trots hennes kantighet, så tycker man om henne på något vis. Jag rekommenderar alla att läsa hela trilogin, den är mer än läsvärd!Hisnande, spännande och roligt!



Karin




tisdag 5 juni 2007

Bitterfittan av Maria Sveland

Ska man skratta eller gråta? Både och kanske. Jag skrattade i alla fall mycket och igenkännande många gånger medan jag läste Bitterfittan! Bara titeln – man hoppar högt!

Bokens huvudperson Sara lämnar man och barn för en vecka och åker på charter till Teneriffa. Hon behöver komma ifrån, vila och reflektera över hur hennes liv ser ut. Vad hände? Hur blev hon så bitter av att få barn? Och vad hände med relationen till hennes sambo? Sara trodde att hon och Johan levde i ett jämställt förhållande. Men det kanske aldrig var så?

Så här säger Sara (ungefär) och det är verkligen något som får en att öppna ögonen: ”om jag levde med en svart man i Sydafrika under apartheid-regimen, skulle jag kämpa med livet som insats för att han skulle bli betraktad som lika mycket värd som jag. Så varför nöjer sig män med att kvinnor är i underläge i vårt samhälle? Var finns de när andra män misshandlar sina fruar eller tjänar mer för samma arbete? Eller när deras barn är sjuka?”
Mitt i prick – kan man säga det bättre?

Detta är en svidande uppgörelse med moderskapsmyten, kärleksmyten och jämställdhetsmyten. Ett knytnävsslag i magen. Läs den! Ge den till alla du känner! Världen borde bli bättre då!




Caroline

fredag 1 juni 2007

En helt annan historia, av Håkan Nesser

Skönt att äntligen få slippa Van Veeteren och stifta en ny bekantskap med Gunnar Barbarotti. Det här är andra boken om den medelålders tvivlaren men bejakande av bibelord.

I början av 2000-talet träffas några svenskar under en semester i Frankrike. De njuter av livet några dagar men så nästlar sig en orm in i paradiset och inget blir som de tänkt. Och fem år senare mördas de inblandade en efter en...Före varje mord förvarnas Gunnar Barbarotti av mördaren själv..

Lite seg var den allt måste jag erkänna, ingen riktig Nesser-höjdare, men skönt på något sätt med det otroligt långsamma tempot! Snopet slut bara. Lite uttjatat också med polis som måste avbryta semestern. Men eftersom jag ändå tragglade mig till slutet så hade den nog sina poänger, den där Barbarotti verkar ju vara en riktig mysgubbe och romantiker!



Karin

Sekten, av Peter Pohl

Efter att en av deras tvillingdöttrar genom en olyckshändelse fått glassplitter i ett öga, söker föräldrarna hjälp hos flera läkare, men ingen kan göra göra ögat friskt. Som sista utväg vänder sig familjen till ett medium som tar sig an flickan och även resten av familjen, som mediumet anser är bunden av onda krafter. Guds moder, som mediumet kallar sig får allt mer inflytande över familjen och efter åtta år är familjen splittrad i två fiendeläger och kämpar mot varandra i långdragna rättegångar. Författaren har liksom i ett par av hans tidigare böcker återskapat en berättelse med hjälp av samtal med de inblandade, radioprogram, rättegångsmaterial med mera.

Jag har alltid haft lite fördomar om sekter. Att medlemmarna är hårt styrda, deras liv begränsas och att den som vill gå ur sekten eller ifrågasätter kan råka illa ut. Och när jag läser den här boken av Peter Pohl, besannas många av mina fördomar.

Till en början förstår man de desperata föräldrarnas vilja att göra sitt barn friskt och att de som sista utväg väljer en alternativ lösning. Men sedan undrar man varför de inte ifrågasätter tidigare? Inte ens när deras egna barn far illa gör de något åt saken, förrän efter lång lång tid. Det är ganska skrämmande läsning, desto mer skrämmande eftersom berättelsen baseras på en sann historia.

Trots att Peter Pohl skriver ganska torrt och rapporterande i typisk Peter Poh-stil, så är det något med hans sätt att skriva som alltid fångar läsaren och gör att man engagerar sig helhjärtat i hans böcker. Jag rekommenderar varmt alla hans böcker!

Karin

fredag 18 maj 2007

Jenny S, av Denise Rudberg

Jenny är den präktiga tjejen från hålan Habo. Efter att henne kille och drömprins dumpat henne för hennes bästa vän, rämnar Jennys tillvaro. Hon sticker till Stockholm för att börja ett nytt liv. Man kan ju tror att hon skulle råka ut för motgångar i storstan, men väl där går allt som på räls från början till slut. Hon får ett jättebra jobb på en mäklarfirma, där hon naturligtvis gör sig helt oumbärlig och den annars krävande och kinkiga chefen är helnöjd med henne. Hon blir inneboende hos chefens homosexuelle bror, vars sambo lär henne att klä sig snyggt, trendigt och lyxigt.

Den här boken (som jag fick på köpet när jag handlade en veckotidning) är verkligen bland de sämsta jag har läst! Den är skriven som en riktigt dålig skoluppsats, både när det gäller intrig och språk. Det finns ingenting i boken som lockar att läsa vidare, ingen spänning, ingen romantik, den är totalt ointressant både som underhållning och ur litterär aspekt. Man blir överöst med detaljerade beskrivningar om precis allting så att man helt tappar bort sig eller irriterat bläddrar framåt i boken i sökandet efter handlingen och mer substans. Till alla er som älskar Denise Rudbergs böcker- VAD är det som är bra med dem?!

Karin

lördag 5 maj 2007

Fågelbovägen 32, av Sara Kadefors


En spännande roman som känns mycket aktuell och med många infallsvinklar; den svenska ”präktigheten” eller duktigheten om man så vill, svart arbetskraft som utnyttjas i den välbeställda svenska överklassen (hushållsnära tjänster), gömda och livrädda flyktingar, och det är dessutom en bok om makt, kontrollbehov och relationer.
Boken ställer frågor som: Vem är en god människa? På vems villkor hjälper vi någon?Huvudpersonerna i boken är Karin, gynekolog till yrket, gift tvåbarnsmor som bor i det ”fina” småborgerliga villaområdet, men som egentligen inte vill tillhöra den sortens människor som hon anser bor där. Hon är minsann ingen samhällsparasit, utan arbetar t ex ideellt på en hemlig klinik för gömda flyktingar. Karin drivs av ett stort rättspatos och anser sig var en god människa med ”rätt” åsikter.Katerina är från Moldavien – en av Europas fattigaste länder – och har skamlöst blivit utnyttjad som underbetald, svart piga i en rik familj. Hon kommer till den hemliga kliniken med lunginflammation, och när Karin förstår hur Katerina har det, beslutar hon sig för att låta henne bo hemma på Fågelbovägen 32 hos Karin och familjen tills hon blivit frisk.
Det är bara det att Katerina måste arbeta och försörja sin familj i hemlandet och hon gör sig sakta men säkert oumbärlig i Karins tillvaro.

Karin har svårt att hantera hela situationen och hennes värld börjar sakta falla sönder mer och mer, och hennes självbild av den duktiga, osjälviska och goda människan visar sig innehålla en helt annan sida. Hon tvingas möta en del av sig själv som hon inte visste om, och hon hamnar i en livskris.

Jag sträckläste boken. Det är en mycket spännande berättelse, och ställer hela tiden saker på sin spets. Missa den inte.


Ewa Nyhlén, 4 maj 2007

torsdag 3 maj 2007

Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg, 2006


Romanen handlar om Anne Persdotter, en ung svenska som är gift med en tysk köpman och bosatt i Lübeck. Det är sent 1300-tal och boken börjar med att Anne och hennes man befinner sig på ett Hansaskepp, på väg mot Stockholm. Anne väntar sitt första barn och ser fram emot att flytta hem till Sverige igen. De hamnar i en kraftig storm, skeppet förliser i Stockholms skärgård och hon är den enda som överlever. Hon får hjälp av några personer från öarna och hon tror att hon är trygg, men snart förstår hon att hon svävar i livsfara…Stockholm är en politiskt orolig stad där danskar, svenskar och tyskar slåss om makten, och till detta kaos lyckas Anne fly från skärgården, föda sitt barn – som visar sig vara dödfött – och hålla sig undan sina fiender som följt i hennes spår från skärgårdsön in till staden.Det pågår en del skumma saker ute på öarna - en slags gerillaverksamhet, ledd av de fruktade Vitaliebröderna - och folk är rädda för vad hon kan ha sett ute på ön. Anne är dock smart, och envis som få. Det är mycket spännande att läsa om hur hon gör för att klara sig. Hon får även en god vän, en kvinna som driver ett värdshus, men som visar sig vara involverad i den motståndsrörelse som börjar gro i Stockholm.Ingen vet riktigt vem man vågar lita på. Jag tycker att boken är bra. Den är välskriven och ger en levande bild av ett medeltida Stockholm i kaos och uppror. Där finns allsköns människor på gator och torg; gycklare, värdshusmamseller, köpmän och soldater. Men där finns också kärlek och romantik, såklart.


Ewa

onsdag 2 maj 2007

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, av Bodil Malmsten


Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är en loggbok, Bodil Malmstens journal över ett år i mitten av 2000-talet. Om vardagen i Finistère, stockholmsbesöken, förortsupproren i Frankrike, passenheten i Stockholm. The Shield, Paris Hilton, Orhan Pamuk, poesi. Och mullvadarna, dessa mullvadar i sina tunnlar under huset. Tänkvärt och underhållande berättar hon, med den språkliga finess som hennes läsare kommit att känna och älska. Hon illustrerar med sina egna teckningar och fotografier i fyrfärgstryck; allt inom vackert gyllene pärmar med gummiband och förvaringsfickor i rispapper.


En läsare tycker att "det är en fantastiskt vacker bok, inuti och utanpå. Den liknar en tjusigt formgiven dagbok, komplett med fickor på insidan och bokmärke, och är fylld av Bodil Malmstens intelligenta, välskrivna observationer."
Lili

fredag 20 april 2007

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion



Joan Didion är en av de mest betydelsefulla författarna i USA. 2003 drabbades hon av en fruktansvärd tragedi. Hennes make och författarkollega John Gregory Dunne, dog i en hjärtinfarkt samtidigt som deras enda dotter låg i koma i en livshotande sjukdom.

Boken är en berättelse om tiden efter makens död, varvat med tillbakablickar på deras långa, gemensamma liv. Joan berättar om vardagens bestyr, om den oerhörda sorgen och oron över dottern. Den är mycket personlig men de flesta drabbas någon gång av sorg, så detta är en angelägen bok för alla.


Caroline

Berättelsen om Pi av Yann Martel, 2004


Den här boken liknar inget annat jag läst tidigare. Den är inte heller så lätt att beskriva, men det är sannerligen värt att göra ett försök så att den här fantastiska, bisarra, humoristiska, allvarliga och ibland otäcka historien, som till formen mest påminner om en skröna, kanske når ut till ännu fler bokmalar.

Pojken som kallas Pi, växer upp i en mindre stad i Indien där familjen har ett zoo. Under uppväxtåren lär han sig därmed allt om djur. Pi är en tänkare och sökare och han blir tidigt intresserad av religion. Han känner sig dragen till tre av de största religionerna
– kristendomen, islam och hinduismen – och tycker att samtligas budskap låter bra, och ansluter sig till alla tre. Det leder till stor förvirring inom trossamfunden och i hans familj.
När Pi är i 15-årsåldern beslutar sig familjen för att emigrera till Kanada, och djuren säljs till en djurpark i USA. Under resan över Stilla Havet förliser fartyget under en storm, och kvar som enda överlevande i en livbåt är Pi, en hyena, en zebra, en orangutang och en bengalisk tiger vid namn Richard Parker! Jag tycker att nu först börjar egentligen denna otroliga historia, som handlar om överlevnad i ordets rätta bemärkelse. Nu är goda råd dyra och här gäller det att anpassa sig till förutsättningar som han aldrig ens kunnat fantisera om.

Det blir en låång resa över havet, men även en inre resa för Pi. Han slängs mellan hopp och förtvivlan, mellan ganska skapliga dagar och dagar när han är övertygad om att han ska dö, antingen bli uppäten av Richard Parker eller törsta ihjäl. Nu knyter författaren an till den första delen av boken, där Pi växer upp och visar sig ha en enkel och okomplicerad syn på livet, Gud, människan och djuren bland annat. Det synsättet har han stor nytta av nu.

Jag blev djupt fascinerad av den här historien och den var en läsupplevelse utöver det vanliga, men jag är fortfarande litet konfunderad över slutet…

Läs den helt förutsättningslöst och ha inte för bråttom. Hoppas du har lika stort utbyte av den som jag hade.

Ewa