Den här boken liknar inget annat jag läst tidigare. Den är inte heller så lätt att beskriva, men det är sannerligen värt att göra ett försök så att den här fantastiska, bisarra, humoristiska, allvarliga och ibland otäcka historien, som till formen mest påminner om en skröna, kanske når ut till ännu fler bokmalar.
Pojken som kallas Pi, växer upp i en mindre stad i Indien där familjen har ett zoo. Under uppväxtåren lär han sig därmed allt om djur. Pi är en tänkare och sökare och han blir tidigt intresserad av religion. Han känner sig dragen till tre av de största religionerna
– kristendomen, islam och hinduismen – och tycker att samtligas budskap låter bra, och ansluter sig till alla tre. Det leder till stor förvirring inom trossamfunden och i hans familj.
När Pi är i 15-årsåldern beslutar sig familjen för att emigrera till Kanada, och djuren säljs till en djurpark i USA. Under resan över Stilla Havet förliser fartyget under en storm, och kvar som enda överlevande i en livbåt är Pi, en hyena, en zebra, en orangutang och en bengalisk tiger vid namn Richard Parker! Jag tycker att nu först börjar egentligen denna otroliga historia, som handlar om överlevnad i ordets rätta bemärkelse. Nu är goda råd dyra och här gäller det att anpassa sig till förutsättningar som han aldrig ens kunnat fantisera om.
Det blir en låång resa över havet, men även en inre resa för Pi. Han slängs mellan hopp och förtvivlan, mellan ganska skapliga dagar och dagar när han är övertygad om att han ska dö, antingen bli uppäten av Richard Parker eller törsta ihjäl. Nu knyter författaren an till den första delen av boken, där Pi växer upp och visar sig ha en enkel och okomplicerad syn på livet, Gud, människan och djuren bland annat. Det synsättet har han stor nytta av nu.
Jag blev djupt fascinerad av den här historien och den var en läsupplevelse utöver det vanliga, men jag är fortfarande litet konfunderad över slutet…
Läs den helt förutsättningslöst och ha inte för bråttom. Hoppas du har lika stort utbyte av den som jag hade.
Ewa
Pojken som kallas Pi, växer upp i en mindre stad i Indien där familjen har ett zoo. Under uppväxtåren lär han sig därmed allt om djur. Pi är en tänkare och sökare och han blir tidigt intresserad av religion. Han känner sig dragen till tre av de största religionerna
– kristendomen, islam och hinduismen – och tycker att samtligas budskap låter bra, och ansluter sig till alla tre. Det leder till stor förvirring inom trossamfunden och i hans familj.
När Pi är i 15-årsåldern beslutar sig familjen för att emigrera till Kanada, och djuren säljs till en djurpark i USA. Under resan över Stilla Havet förliser fartyget under en storm, och kvar som enda överlevande i en livbåt är Pi, en hyena, en zebra, en orangutang och en bengalisk tiger vid namn Richard Parker! Jag tycker att nu först börjar egentligen denna otroliga historia, som handlar om överlevnad i ordets rätta bemärkelse. Nu är goda råd dyra och här gäller det att anpassa sig till förutsättningar som han aldrig ens kunnat fantisera om.
Det blir en låång resa över havet, men även en inre resa för Pi. Han slängs mellan hopp och förtvivlan, mellan ganska skapliga dagar och dagar när han är övertygad om att han ska dö, antingen bli uppäten av Richard Parker eller törsta ihjäl. Nu knyter författaren an till den första delen av boken, där Pi växer upp och visar sig ha en enkel och okomplicerad syn på livet, Gud, människan och djuren bland annat. Det synsättet har han stor nytta av nu.
Jag blev djupt fascinerad av den här historien och den var en läsupplevelse utöver det vanliga, men jag är fortfarande litet konfunderad över slutet…
Läs den helt förutsättningslöst och ha inte för bråttom. Hoppas du har lika stort utbyte av den som jag hade.
Ewa
1 kommentar:
En av mina favoriter! Handlingen kan ju låta enformig, men det är den absolut inte. Slutet är mycket överraskande och får hela historien att ta en ny vändning. Eller kanske inte? Tänker ofta på Pi, fast det var länge sedan jag läste den nu och det är nog tack vare slutet. Vad var det egentligen som hände? Läs själv, och välj ståndpunkt!
Skicka en kommentar