Jessie är 42 år och lever sedan tjogo år tillbaka ett vardagligt liv tillsammans med sin man Hugh som hon älskar. När Jessie Sullivans mor med flit hugger av sig sitt ena finger, tvingas Jessie Sullivan åka tillbaka till sin barndoms ö Egret Island, för att ta itu med mammans psykiska problem. På ön träffar hon munken broder Thomas som snart ska avlägga sitt klosterlöfte. Med Thomas känner Jessie en frihet hon inte känt på länge, men har samtidigt ständigt dålig samvete eftersom hon sviker Hugh.I ett myllrande galleri av oförglömliga kvinnor och omgiven av exotiskt vacker natur slits Jessie mellan åtrå och förnekelse, mellan en frihet som känns överväldigande rätt och de omutliga krav som äktenskapet och familjen ställer. Så småningom upptäcker Jessie vad som är orsaken till moderns självstympning, en hemlighet vars rötter sträcker sig till Jessies egen barndom.
Trevlig läsning för stunden, men lite väl pratig. Naturen däremot beskrivs engagerat och hängivet, det märks att författaren är intresserad av den och har lagt ner tid på att undersöka den närmare. Roligt med lite färgstarka kvinnor i historien och det klassiska mor/dotter-förhållandet funkar alltid för mig. Kanske är jag bara lite för ung för att läsa om medelålderskrisande kvinnor, själv har jag fullt upp med trettioårskris...
Karin
Finns titeln inne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar