(500) Days of Summer

Är en film om unga vuxna, recension här.

Jag är bröderna Walker

Jag är bröderna Walker av Jan Kjærstad handlar om Odd Marius Walaker som under en tid i sin ungdom - glappet mellan barn och tonåring - upplever att han får något som liknar superkrafter. Hans självförtroende höjs till skyarna och han får en suverän intellektuell förmåga att genomskåda verkligheten och synliggöra sakers verkliga samband. Han börjar använda ord som han inte tidigare förstått och inser att verkligheten är mer komplex än den ser ut att vara. Och att människor inte bara har en sida utan oändligt många. Odd Marius ger sig ut på Oslos gator för att teckna av människors händer och intervjua de personer som han tycker är intressanta. Människorna som han intervjuar har de mest fantastiska historier att berätta men vad Odd Marius frågar får läsaren lista ut själv. Allt som han upplever under den här tiden skriver han ned i sin dagbok. Slutligen försvinner hans superkrafter och han börjar istället intressera sig för sitt utseende och fester.

Det finns också en parallellhistoria där Odd Marius är Norges mäktigaste man och står inför en stor katastrof som håller på att drabba landet. Han tvingas vända tillbaka till den tid då han var ung och såg saker ur ett klarare perspektiv för att ha en chans att lösa krisen.

Egentligen är det inte handlingen som är den viktiga i Jag är bröderna Walker utan hur historierna i boken berättas. Jan Kjærstad lägger stor vikt på historier och han väver ihop sina berättelser på ett sätt som är unikt. Till slut hänger allt samman på de mest sällsynta sätt. Kjærstad målar upp ett helt otroligt persongalleri och alla karaktärer i hans böcker förtjänar sin egen roman. Här finns gott om intressanta människoöden och inte en endaste tråkig biroll. Kjærstad vrider och vänder på sina karaktärer och till slut är ingen den som man först trott att den var. Nackdelen med alla dessa paralleller och fantastiska samband är att det tar lite tid innan läsningen flyter på. Det tar en liten stund att vänja sig dels vid Kjærstads otroliga språk men också att vara tillräckligt uppmärksam för att kunna hänga med i alla perspektivändringar. Ingen tråd lämnas lös så det gäller att hänga med! Jan Kjærstad beskrivs som en av nordens ledande författare och han skriver intelligent och nyskapande med en väldigt personlig stil. Även om Jag är bröderna Walker är en fantastisk roman så är det ändå hans trilogi om Jonas Wergeland (Förföraren, Erövraren och Upptäckaren) som lätt hamnar på min tio-i-topplista över favoritromaner.

/ Tove

Ledarskap med Cesar av Cesar Millan

Vilken otroligt kunnig huntränare. Hans tv-serie följer man med stort intresse. Det är en fröjd att läsa denna bok också. Man lär sig inte bara om hur man skall bete sig med sin egen hund utan med främmande hundar. Och man lär sig en hel del om sig själv och om ledarskap även bland människor.

Ett måste för alla hundägare som vill lyckas med hunduppfostran. / Lili

Tuppen är död av Ingrid Noll.

Jag har läst en bok från 1993.Tuppen är död av Ingrid Noll.-en mästerlig deckare!

Den handlar om Rosemarie Hirte, 52 år som lever ensam efter några kortare förhållanden och har ett ganska trist liv. En kväll följer hon sin enda väninna på en föreläsning och blir störtförälskad i föreläsaren bara hon hör hans röst. Hon blir helt besatt av att få veta allt om den här mannen och kan bokstavligen gå över lik för att få som hon vill! Jag tänker inte avslöja mer nu annat än att detta är en klart läsvärd bok där man får se hur tilfälligheterna ibland kan spela folk i händerna! Ibland tar det sin lilla runda tid att upptäcka en bok -men bättre sent än aldrig!

Astrid.

Postcard killers

Av Liza Marklund och James Patterson

Boken motsvarade inte mina förväntningar. Den är visserligen hyfsat spännande, men både intrigen, språket, miljöerna och personerna känns platta och griper aldrig tag i läsaren. Storyn saknar psykologiskt djup och är full av enkla knep. Och det hela går alldeles för fort för att man ska hinna få någon riktig bild, eller äkta engagemang för någon av personerna.
Den är inte ett dugg trovärdig, helt enkelt.

Det handlar om ett amerikanskt par – unga och vackra – som åker kors och tvärs i Europa och skär halsen av andra unga och vackra par. Morden föregås av ett anonymt vykort till en lokal journalist, som några dagar senare också får en bild tagen av offren. Till sist dyker mördarna upp i Sverige, och Dessie Larsson på Aftonposten i Stockholm visar sig vara den ”utvalda” journalisten.

In på scenen stormar snart Jacob Kanon, en polis från New York, som hämndlystet och alltmer desperat jagat mördarna över hela världen i ett år. Hans dotter Kimberly blev mördarnas första offer…

Det hela går som sagt väldigt fort, och man kan läsa den här boken med halva hjärnan urkopplad för den kräver inte mycket av läsaren. Den är dessutom totalt förutsägbar. Behöver jag säga att Dessie Larssons och Jacob Kanons samarbete leder till visst kärlekstrassel ?

En annan klyscha är också att den svenska polisen inte klarar av sitt jobb. Alltså måste Liza Marklunds journalist - i bästa Annica Bengtzonstil – klara upp detta själv tillsammans med polisen från NYPD. Han som tränger sig in i den svenska polisutredningen med inställningen ”Cut the crap, guys. Jag kan det här”

Det här är en av de sämre böcker i genren som jag läst faktiskt.

Ewa Nyhlén