Till styvmoderns lov av Mario Vargas Llosa Nobelpristagare i litteratur 2010

Mario Vargas Llosa är en gudabenådad historieberättare och hans språk är så vackert och rikt. Trots att det är en mycket speciellt komponerad bok är handlingen ganska lätt att följa. Den lilla boken består av 165 sidor med 15 korta kapitel och ett pinakotek, (ett tavelgalleri). Huvudberättelsen handlar om den rike aristokraten Rigoberto som har tagit sig en ny hustru, den sköna Lucrecia, som han avgudar. Deras älskog är utöver det vanliga och varje famntag beskrivs så vackert och med sådan inlevelse att illusionen blir fullständig. Desto obehagligare blir det när Rigobertos son börjar göra närmanden på sin styvmoder. Redan i inledningen förstår man att det moraliska förfallet kommer att förstöra den ljuva lyckan. Det utvecklas till en riktigt smaklös och grym historia. De kapitel där vi får följa Rigobertos ritualer i badrummet blir en aning för fysiskt och tråkigt.
Vissa kapitel är fantasier över konstverken i tavelgalleriet, längst bak i boken, och som vävs in i berättelsen med sin symbolik och bildspråk. Det är otroligt suggestivt och mästerligt uppbyggt.
När man tror att det dramatiska slutet skall komma berättar författaren i stället den vackraste tänkbara historien till konstverket "Bebådelsen" av Angelico, om hur Jungfru Maria tar emot ärkeängeln Gabriels förebud. Den historien etsar sig fast i ens medvetande. Därefter kommer slutet i epilogen vilket jag inte skall gå närmare in på för de som har tänkt läsa boken.

Det är en fördel att ha en uppslagsbok om antikens mytologi när man läser denna bok så blir läsupplevelsen ännu rikare. / Lili

Överenskommelser

Nu finns den nyupptäckta Simona Ahrnstedts debutroman, Överenskommelser att låna på biblioteket!

Året är 1880 när de möts första gången på Operan i Stockholm, Beatrice Löwenström och Seth Hammerstaal. Beatrice bor med sin farbror och hans familj, de lever ett hårt och vanligt borgarliv där kvinnor inte har några egna åsikter. Seth, den karismatiska omtalade ungkarlen och en av Sveriges rikaste män, lever inte efter någon annan eller några regelböcker.

Efter det första mötet korsar deras vägar ständigt, när de socialiserar sig bland Stockholms finare invånare och det växer fram en minst sagt sprakande romans. Seth förundras över Beatrices energi och frispråkighet, och med sitt röda hår liknar hon inte någon annan kvinna han har träffat. Men Beatrices liv är redan planerat och överenskommelser mellan personer i Beatrices liv är redan avtalade och klara. Synd bara att Beatrice inte vet något om det och att hennes liv inte kommer innefatta både frihet, lycka eller Seth.

En bok som verkligen förflyttar läsaren till Stockholm, tillbaka till Sverige under 1880-talet. En helt underbar berättelse, som inte gick att släppa förens sista sidan var utläst. Både personerna, deras öden och omgivningarna skildras på ett vackert, fyndigt och roligt sätt. Man rycks med och upplever de svängande känslorna lika mycket som karaktärerna och inser att Simona Ahrenstedt kommer verkligen bli den svenska Jane Austen!

/Marie

Labyrinten

Om man tar sig tid bland hyllorna hittar man de skymda, men OM (!) så bra böckerna. En sommardag bland hyllorna för att jag skulle hitta den; Labyrinten av Kate Mosse.

Den handlar om bandet mellan två kvinnor, Alice och Alaïs, som genom en magisk hemlighet förenas, fast att 800 år skiljer dem åt.
Alaïs, lever i Carcassonne i södra Frankrike. År 1209, övertar hon av sin far en mystisk bok, en bok som fadern hävdar innehåller den sanna Graalens hemligheter. Alaïs förstår inte innebörden av boken men känner starkt för att beskydda den. Detta innebär att när albigenskriget inleds i Sydfrankirke och alla katater hotas och dödas, måste föra boken i säkerhet. Det betyder stora offer och en stark tro för att försvara labyrintens hemlighet, som sträcker sig tillbaka till det forntida Egypten.
Alice lever år 2005 och engagerar sig en sommar vid en utgrävning utanför Carcassonne, i Sabarthès-bergen. Där hittar hon en dold grotta och faller över två skelett. Grottan visar sig vara en grav och Alice uppfattar en ond känsla. Hon inser att på något mystiskt sätt förstår hon inristningarna på grottans väggar och upptäcker också att nu när grottan hittats drar en hel härva med händelser igång och hon blir sammanbunden med kataternas och Alaïs öde för 800 år sedan.

Boken är ruskigt spännande och man blir involverad i en uråldrig historisk berättelse, som med hjälp av två olika tidsspår berättar om var och en av kvinnorna och deras öden. Labyrinten är mycket välskriven, en underbar blandning av livets upptäckter och förluster, actionfylld och det historiska perspektivet är trovärdigt.

En bok man måste läsa!
/Marie

Annonsflickan från Odessa

Detta, mina damer och herrar, är typiskt bra chick lit. Enligt min mening. Annonsflickan från Odessa av Janest Skeslien Charles, handlar om Darja, en ung, vacker ukrainska. För att försörja sig själv och sin mormor har hon två jobb. Ett som sekreterare på ett israeliskt importföretag i Odessa, ett som översättare på en kontaktförmedling mellan ukrainska kvinnor och amerikanska män. Förmedlingen drivs av en gammal pamp från kommunistpartiet och heter fyndigt nog Soviet Unions.

Darja som är både välutbildad och kompetent, drömmer om USA. Där skulle hon kunna få arbeta som maskiningenjör istället för att muta tulltjänstemän och koka kaffe. Hon misstänker att hennes chef på Soviet Unions är något på spåren - för att få komma till USA behöver man en amerikansk man. Men Darja är kär i den lokale maffiabossen Vlad...

Lite ovanlig inramning för en chick lit kanske. Men den innehåller de klassiska ingredienserna. En ung kvinna, kärlek, karriär etc. Den är lättsam och lättläst, utan att bli enfaldig. Och den visar på ett Ukraina vi sällan ser i väst.

/Klara

Hennes mjukaste röst, av Bengt Ohlsson

Efter att ha försökt mig på Bengt Ohlssons bok Gregorius som kom för några år sedan, var jag något misstänksam när jag för några dagar sedan fick Hennes mjukaste röst i handen..men skam den som ger sig och alla författare förtjänar väl åtminstone något mer än en chans. Och det är konstigt det där med böcker och deras författare, ibland visar sig den där andra eller tredje chansen man ger dem vara ett riktigt lyckokast- för en själv alltså.

Hennes mjukaste röst handlar om Karen. Efter att ha blivit våldsamt förtvivlad av att ha blivit lämnad av sin sambo, råkar hon ut för en fruktansvärd bilolycka och hamnar på sjukhus under en längre tid. Under sjukhusvistelsen granskar hon sitt liv, vad som format det och framförallt de män som format det. Karen har två vuxna barn, Frank och Julia och Karen tycker att hon varit en dålig mor till dem, att hon aldig tagit sig tid med dem, aldrig lyssnat tillräckligt på dem, eftersom all hennes tid gått åt till att vänta på, fundera över och ängslas över någon man. På sjukhuset träffar Karen Rita, ytterligare en skör kvinna som bestämt sig för att svälta sig till döds men hittas i sista stund. Rita och Karen blir nära vänner och söker sig till varandra även efter sjukhusvistelsen.

Hennes mjukaste röst är en vacker, gripande men också vardaglig bok. I alla tider har väl kvinnor väntat, längtat och ängslats över sina män och funderat över hur de är som föräldrar. Språket är så skimrande vackert med fantstiska beskrivningar av vardagliga ting och jag förundras över hur en man kan skriva så inkännande och träffande om en kvinna.

Efter denna underbara roman kommer Bengt Ohlsson att få mer än en chans till av mig!

/Karin

(500) Days of Summer

Är en film om unga vuxna, recension här.

Kändisar och böcker!

Det har blivit allt vanligare att kändisar skriver böcker, både biografier och skönlitteratur. Ofta handlar de om personens barndom som varit mer eller mindre tuff i rad olika variationer. Ett exempel är skådespelaren Mikael Nykvists bok När barnet lagt sig som handlar om hur han påverkats av att vara adoptivbarn och vilken roll teatern har haft i hans identitetssökande. Nykvist beskriver också sökandet efter sina biologiska föräldrar. Själv säger författaren att han började skriva boken när han fick barn och insåg att dottern var den enda biologiska släkting han träffat.







Mia Skäringer är ännu en kändis som gett ut en bok under 2009. Dyngkåt och hur helig som helst heter den och innehåller egentligen mest material från Skäringers väldigt omtalade och självutlämnande blogg. Tidigare har Mia Skäringer gjort det fantastiska humorprogrammet Mia och Klara men också Roll on i P3. Är du nyfiken på den så läs Klaras blogginlägg längre ned!







Jonas Karlsson är ytterligare en skådespelare som tänker sig en författarkarriär. I sin första novellsamling Det andra målet tycker jag att han har lyckats med bravur om än att lite finslipning eftersökes. Jonas Karlsson skriver kul, ironiskt och rappt och hans noveller är inte sådana som man läser och glömmer bort utan de stannar kvar i minnet. 2009 gav han ut en ny bok: Den perfekte vännen. Om man gillar Jonas Karlsson kan man även lyssna på hans sommarprat från 2005 på sr.se! Det är minst sagt väldigt underhållande!

Även Alex Schulman som mest är känd för sin bloggkarriär och provokativa humor har skrivit om sin barndom och relationen till sin pappa i Skynda att älska. Jag har inte varit så imponerad av Schulman och hans påhitt förut men nyligen har han öppnat en bokhandel i Stockholm där han säljer så kallad “skräplitteratur” för runt en tusing stycket och ordnar bokbål med “god litteratur”. Vågat tycker jag och det är alltid lite befriande när någon försöker vända på vedertagna normer och smak. Så jag gav karln en chans och läste Skynda att älska. Jag blev faktiskt positivt överraskad trots att boken inte fått ett direkt översvallande mottagande. Jag är ju också på tok för ung för att kunna relatera till hans kända pappa Allan Schulman så för mig blir det som vilken barndomsskildring som helst. Alex pappa närmade sig redan sextioårsåldern när sonen föddes vilket är något som präglar deras relation ganska tidigt. Alex pappa orkar inte göra allt som andra barns pappor orkar och deras tid tillsammans blir alldeles för kort. Alex tänker efter pappans död tillbaka på en mängd barndomsminnen av sin pappa som är både fina och roliga samtidigt som dom är väldigt rörande. Jag tycker Skynda att älska är väldigt kärleksfull och sorglig. Och olik det som Schulman tidigare gjort vilket gör att jag mer än gärna läser om hur han alldeles för sent bearbetar sorgen över sin far.

Jag skulle vara din hund...av Anneli Jordahl

Väntan. Och mer väntan. Häftiga humörsvängningar. skratt. Och gråt. Det är kärlek. Lycklig- och olycklig, men dock- alltid denna kärlek. Som inte förändrats särskilt mycket genom tiderna, bara formen på det vi väntar på. Nu: sms, mail, mobilsamtal eller vanligt telefonsamtal. Då: Brev. Brev brev och åter brev är vad Ellen väntar på i denna bok. Ellen Key och Urban von Feilitzen finner varandra under det radikala 1880-talet, då äktenskapet och könsrollerna har börjat ifrågasättas. Båda är kritiker. Ellen arbetar som lärare och bor i Stockholm. Urban är godsägare och bor med sin fru och sina fyra barn utanför Linköping. Kärleken blir himlastormande men svår, Urban tvekar ständigt mellan kärleken till Ellen och sin familj. Ellen väntar och väntar, på nästa brev, på nästa möte, på nästa kärleksförklaring. De kan inte leva utan varandra, men inte heller riktigt med varandra. Och Ellen längtar efter ett eget barn..

Ellen Key är känd som författare och pedagog. Som författare skrev hon bland annat en biografi över sin far, böcker om folkbildning, arbetarrrörelsen och samtidspolitiska pamfletter, och författaranalyser. Det verk som blivit mest omtalat är Barnets århundrade (1900) som översatts till ett tiotal språk och handlade om Keys synpunkter på skola och uppfostran.

Läsaren får ta del av några av de ofantligt många brev som de älskande skrev till varandra genom åren. Ellen framställs helt subjektivt, utan några som helst brister, men språket är vackert, och poetiskt, handlingen gripande och sorglig. Det är en speciell roman, det långsamma tempot något ovant, men om den får den tid den kräver är denna roman en pärla!

/Karin

Dyngkåt och hur helig som helst

När jag lånade Dyngkåt och hur helig som helst hade jag skyhöga förväntningar. Det ska man aldrig ha. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men antagligen var det Roll on eller Mia och Klara i bokform. Jag ÄLSKAR Mia Skäringer och Klara Zimmergren i radio och på tv. Så en hel bok med Skäringer verkade ju som himmelriket.

Det som är charmen med Skäringer/Zimmergren tycker jag är hänsynslösheten, satiren och cynismen. Gjort med hjärta såklart. Man skrattar både med och åt Tabita och Gulletussan. Men Dyngkåt och hur helig som helst, som innehåller både krönikor och en sammanställning av Skäringers blogg, innehåller nästan bara hjärta och väldigt lite sarkasmer. Och jag känner att jag kommer henne för nära. Föredrar att ha illusionen av fiktion mellan mig och henne.

När man kollar på Mia och Klara förstår man ju att karaktärer och situationer ofta är hämtade ur deras liv, men dragna till sin spets, tillskruvade. I boken känns det mer som att jag sitter med Mia Skäringer och hela familjen i soffan ute på ön i göteborgs skärgård. Men där har jag ju egentligen inget att göra.

/Klara

Medinas juvel, av Sherry Jones

Det är en lycka att hålla denna modiga bok i sin hand! Lycka att författaren vågade skriva den och lycka att så många såg till att censuren inte lyckades!

Aisha drömmer som liten om att få rida med beduinerna, kriga och ha ett självständigt liv. Istället gifts hon som 9-åring mot sin vilja bort med den då 54-årige profeten Muhammed och ser bröllopet med sin älskade Safwan gå om intet. I profetens växande harem tvingas Aisha använda allt sitt mod och all sin list för att klara de hårda villkoren. Hon får visserligen möjlighet att svinga sitt svärd i strid, men kvinnornas frihet begränsas allt mer, oftast genom profetens närmaste mäns försorg eller genom profeten själv efter att han fått budskap från Allah. Så småningom växer en stark kärlek fram mellan profeten och barnbruden och även om han till Aishas bitterhet tar sig allt fler hustrur, är det henne som profeten alltid återvänder till. Det är exotiskt men också skrämmande att läsa om kvinnorna i haremet, den växande religionen och de strider och det kvinnoförtryck som följer i dess spår. Förutom att boken är en stark kärleksskildring är den också en lysande uppväxtskildring och en historisk inblick i födelsen av islam.

Boken anses av många vara värre än Salman Rushdies Satansverserna och har väckt många reaktioner runtom i världen. Det första förlaget valde att stoppa utgivningen, det andra att dra in upplagan från bokhandlarna och det tredje förlaget utsattes för brandbombattentat. Uppståndelsen kring boken visar hur viktigt det är med yttrandefrihet och att vi alla tillsammans måste arbeta för att förhindra censur av sådan här litteratur! Mycket mycket läsvärd!

/Karin

Bättre än Twilight

Det tycker i alla fall jag, om Stephenie Meyers vuxenroman Genom dina ögon. Missförstå mig rätt, jag var helt uppslukad av Twilight Saga när jag läste dem på ljudbok. Låg hemma på min kammare och glömde bort att äta, tvätta mig, you name it. Det var en kärlekshistoria som spelade på helt rätt strängar, så att man blev alldeles matt och själv nästan lite kär i Edward Cullen.

Men Genom dina ögon är så otroligt mycket mer intressant. Antagligen är det genren som tilltalar mig, sci-fi och dystopi. Jorden har blivit kolonialiserad av en art som heter Själar. De är en parasit, som behöver en värdkropp för att överleva. När en Själ väl ockuperat en värdkropp börjar den ta över. Den har tillgång till sin mänskliga värds minnen och känslor, men människan själv försvinner. Men ibland går någonting snett. En själ som kallas Vandraren opereras in i den mänskliga värden Melanie. Problemet är att Melanie vägrar ge upp sin kropp och sitt medvetande. Hon kan inte dö innan hon vet att hennes älskade är i säkerhet.

Personligen gillar jag dystopier för att de tvingar en att tänka på det som är obehagligt. Instinktivt reagerar jag mot att en annan art ska kolonialisera jorden och utplåna mänskligheten. Men samtidigt, precis som Meyer låter själarna påpeka, gör vi människor vårt bästa för att utplåna både vår art och vår planet på egen hand. Förtjänar vi verkligen att finnas, som art betraktat alltså?

Sen, eftersom det är Stphenie Meyer vi talar om, är Genom dina ögon givetvis en kärlekshistoria också. Inte lika intensiv som i Twilight och därför inte heller lika störande. Det är svårt att inte påverkas av Meyers romantik, men så fort jag tittar på det utifrån blir jag lite bestört. Hennes hjältinnor är så barnlika och själuppoffrande och hennes hjältar alltid aggressiva och överbeskyddande. Jag undrar vad Freuds skulle säga...

/Klara

Ett hem vid världens ände

av Michael Cunningham

På sistone har jag varit rastlös. Jag har svårt för att se på film, kan inte koncentrera mig på att skriva, och om en roman inte fångar mig inom tio sidor lägger jag av. Jag lånar hem berg av böcker som jag bara bläddrar lite slött i och sen lämnar tillbaka olästa. Det mesta tråkar ut mig.

Därför var det så underbart att börja läsa Ett hem vid världens ände. Boken handlar om Jonathan och Bobby, som växer upp som bästa vänner i en amerikansk småstad på 1970-talet. Deras vänskap blir till kärlek som håller i sig ända tills Jonathan flyttar för att börja på college.

I vuxen ålder återförenas Jonathan och Bobby i New York. De flyttar ihop i en lägenhet i ett nedgånget kvarter tillsammans med den äldre kvinnan Clare. Jonathan brottas med att bli vuxen, sin rädsla för AIDS och svartsjukan när Clare och Bobby inleder ett sexuellt förhållande. Triangelförhållandet kompliceras ytterligare när Clare blir gravid. I ett försök att bygga upp ett gemensamt liv flyttar alla tre ut till ett hus utanför staden.

Ett hem vid världens ände är en stillsam, vacker berättelse om ensamhet, förlust, kärlek och överlevnad, skriven med otrolig fingertoppskänsla. Det är en njutning från första sidan till sista, trovärdig och lätt att leva in sig i.

/Sanna

Vindens namn

av Patrick Rothfuss

Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev reglerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta.

Jag heter Kvothe.

Ni kanske har hört talas om mig.

Jag är så glad att hela Vindens namn kommit ut på svenska. Jag minns att det var i SF-bokhandeln i Stockholm som jag läste de här orden för första gången, då på engelska, och det var kärlek vid första ögonkastet. Varje ord som följde bekräftade bara vad jag redan visste: den här boken skulle helt förändra mina kriterier för vad som är bra fantasy. Plötsligt verkade allt annat dassigt, trist och klichéartat i jämförelse. Jag letade inte längre efter "bara" ha en bra bok - jag ville ha en som var lika bra som den bästa jag någonsin läst.

Det här är första delen i en ny fantasyserie, Berättelsen om kungadråparen. Del två, som heter The Wise Man's Fear, beräknas komma ut på engelska i april nästa år. Det är länge att vänta när man längtar så att det gör ont, men Vindens namn står sig väl på egen hand och håller för en och annan omläsning under tiden.

Jag kan inte rekommendera den här boken nog.

/Sanna

Visst finns det gudar i Alabama

av Joshilyn Jackson

Arlene har gjort en deal med Gud. Om han gör så att ingen hittar kroppen, så ska hon aldrig mer ljuga, aldrig mer ha sex före äktenskapet, och aldrig återvända hem till Alabama. Gud håller sin del av avtalet i tio år, men sedan händer något som gör att Arlene ställs ansikte mot ansikte med sitt förflutna. Och samtidigt ger hennes pojkvän henne ett ultimatium: antingen tar hon med sig honom till Alabama för att presentera honom för sin familj, eller så är deras förhållande slut. Vilket skulle vara mycket lättare om han inte råkade vara svart, och hennes familj inte var rasister hela högen...

Låter det bisarrt? Det är det, på ett underbart sätt! Det finns ingen beskrivning som gör den här romanen rättvisa. Den handlar om mord, kärlek, familjeband och fördomar, och den är lika överraskande som den är rolig. Ett rent nöje att läsa!

/Sanna

Den stulna barnet

av Keith Donohue

Som jag har väntat! Den här boken, med sitt vackra omslag och titeln lånad från artonhundratalsdikten av Yeats, ser ut att vara fantasyläsarens dröm. Det är en vacker, engagerande nutidssaga där magisk realism för en gångs skull känns som en passande beskrivning, och inte bara ett sätt att säga "fantasy" utan att göra kopplingar till Tolkien, Goodkind och Jordan.

Jag tyckte om den. Inte så mycket som jag hade hoppats, men jag har alltid höga förhoppningar på ny fantasy. Det är den genren mitt hjärta slår för, och jag kan inte påbörja en ny roman utan att hoppas att just den här kommer att vara det bästa jag någonsin läst.

Det stulna barnet är inte det bästa jag läst - inte ens det bästa jag läst de senaste månaderna - men den är bra, väldigt, väldigt bra. Den handlar om Henry Day som rymmer hemifrån och blir stulen av bortbytingarna, som tar honom med sig, döper om honom till Aniday och fångar honom i en evig barndom utanför tiden och samhället.

I hans ställe lämnas en dubbelgångare som tar över Henrys liv. Den nye Henry Day blir bokens andra huvudperson, och kapitlen skrivs växelvis ur Henrys och Anidays perspektiv. Donohue skildrar barnets och mannens längtan efter familj och tillhörighet, deras sökande efter identitet och sammanhang. Henry Day brottas med rädsla och skuldkänslor, och skräcken för att själv förlora sin egen son till bortbytingarna riskerar att förstöra hela det liv han byggt upp. Det är en vemodig, stillsam, ibland hjärtskärande vacker berättelse.

/Sanna

Baby Jane

av Sofi Oksanen

Vad hände med Helsingfors coolaste flata? Hur blev den fräcka och gränslösa tjejen fånge i sitt eget hem, på gränsen till undernärd?

Baby Jane är en kärlekshistoria som griper tag. Det snåriga förhållandet mellan berättarjaget och hennes flickvän skildras tonsäkert, rakryggat, och med sinne för detaljer, men utan att rygga undan från det som gör ont. Det är samtidigt en berättelse om panikångest, svartsjuka, ensamhet och längtan.

Rekommenderas varmt!

/Sanna

En ordsymfoni som förvånar

Varje jul läser jag en bok som faller utanför min vanliga preferensram. Eftersom jag blir lätt generad brukar jag skippa kärleksromaner så Jungfrutronen av Sue Monk Kidds verkade vara det perfekta valet som årets julbok. Den visade sig dock inte vara alltför generande trots lovande baksidetext.

Huvudpersonen Jessie far tillbaka till sitt föräldrahem när hennes mor huggit av sig sitt pekfinger. Det verkar inte röra sig om någon olycka utan modern verkar på ett mycket medvetet sett siktat köttyxan och kapat fingret. Varför?

Jessie och modern har haft ett bräckligt förhållande ända sen fadern gick bort när Jessie bara var 9 år. Trevande försöker Jessie nå sin mor och börjar samtidigt reflektera över sitt eget liv. I samma veva möter hon en munk, broder Thomas, som fungerar som en slags katalysator för Jessies uppvaknande (i brist på bättre ord). Faderns död finns hela tiden i bakgrunden och det förflutna dyker ständigt upp till ytan.

Jungfrutronen är en lättsam bok om relationer, både Jessies relation till sig själv och till andra. Det som överraskar är språket. Detta är stundtals väldigt ovanligt, inte nödvändigtvis särskilt bra men det är trevligt med ett språk som överraskar. Om det beror på författaren eller översättaren låter jag stå osagt. Avslutningsvis så ger jag prov på en av mina favoritbeskrivningar från boken.

Huvudpersonen Jessie tänker på sin man:

"Hans hår och ögon hade de fylliga höstfärgerna som för tankarna till majskolvar och tacksägelsearrangemang, och han hade en vacker grop i hakan."

Hur ser en sådan karl ut undrar jag.

God fortsättning! / Wilda

hon älskade...

...av Helena Henschen.

Jag gillar Henschens ton.

Hennes förra bok, I skuggan av ett brott, blev jag smått besatt av. Trots detta var jag lite osäker om Henschen var en bra författare eller om hon bara hade en spännande (och ack så tragisk) familjehistoria.

Även denna gång har Henschen grävt i släktens historia och levererar nu sin farmors liv (Signe Thiel) i romanform. Boken präglas av olika relationer. Vackra, tragiska, vanliga, ovanliga relationer vackert sammanvävda av Henschens hand. Visst är Henschen en författare och hon älskade är väl värd att läsas. Dock är I skuggan av ett brott strået vassare (men som sagt, det är ju en besatt som talar).

Tjingeling / Wilda

Till Mervas

av Elisabeth Rynell

Marta, Mart! Jag är i Mervas. Längre bort går det inte att komma. Och inte närmare heller. Din Kosti.

Så står det i brevet Marta får från sin ungdoms älskade, en man hon inte haft kontakt med på tjugo år. De korta raderna, nedklottrade på en bit kopieringspapper, drar genom henne som en stark vind och för med sig minnen från det förflutna. Hon säljer sina saker, köper en bil och ger sig av till Mervas, ett nedlagt gruvsamhälle mitt i den norrländska ödemarken.

Till Mervas är en smärtsamt vacker, stillsam skildring av en kvinnas strävan efter att återta det liv hon gömt sig för i nästan tjugo år. Det är en läsupplevelse som griper tag och skakar om, en bok värd att återkomma till. Elisabeth Rynell har även gett ut lyrik och det märks. Språket är poetiskt och sakligt på en och samma gång, skört och oerhört vackert.

Jag har hört andra beskriva romanen som tung, deprimerande och kall, men själv upplevde jag den som trösterik och vilsam, även om den stundvis fick mig att gråta.

Boken nominerades till Augustpriset 2002.

/Sanna

Tusen strålande solar

Läste att Hosseini har varit nervös för att ge ut den här boken. Efter hans underbara bok Flyga drake som såldes i stora upplagor kan jag förstå det. Jag skulle också ha varit nervös i samma situation. Men han har varit nervös i onödan, folk älskar Tusen strålande solar, och så gör även jag!

Det är en underbar och hemsk berättelse som förmodligen skulle kunna vara helt sann. Det gör den bara ännu mer sorglig! För sorglig är den. Om du tänker Titanic, så kommer du kanske nära. Tusen strålande solar är betydligt mer allvarlig än Flyga drake, och det är inte heller konstigt. De två kvinnor vi följer stannar kvar i Afghanistan när kriget kommer. En bok om krig kan inte vara lustig. Men den handlar inte alls bara om elände, som alltid har kärleken och vänskapen en central roll i Hosseinis historier. Den typ av kärlek och vänskap som överlever allt, till och med livet.

Ge den här historien lite tid, när allting vänder kan du inte sluta läsa även om du skulle vilja. Om du inte redan tittar lite extra när de visar nyheter från Afghanistan kommer du att göra det nu, det kan ju finnas någon som påminner om Mariam och Laila där någonstans.

/Catrin

Nyfiken? Här kan du provläsa Tusen strålande solar: http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9146217282
Har du redan läst boken får du gärna skriva en kommentar! Tyckte du också att den var bra?