Tre sekunder

Anders Roslund & Börge Hellström har gjort det igen.

Senaste thrillern med kommissarie Ewert Grens i centrum är verkligen i toppklass och andlöst spännande. Och som alltid är det välskrivet och utan lösa trådar någonstans.

Som i deras övriga böcker får man också här en autentisk känsla – detta kunde ha varit en dokumentär kriminalhistoria om polisarbete, hierarki, och hemliga beslutsvägar inom polismyndigheten som visar sig vara ytterst skrämmande.

Huvudpersonen Piet Hoffman lever ett farligt dubbelliv som infiltratör både på uppdrag av svensk polis och polsk maffia. Han kallar sig Paula och litar egentligen inte på någon…
Om något skulle gå galet har han allt att förlora – sin älskade fru, två små pojkar, men också sitt liv. Skulle hans cover up avslöjas står han helt ensam och han vet att det bara tar tre sekunder att dö……

Ewert Grens är en mycket speciell man som ibland är riktigt svår att gilla, men han tillhör den sortens polis som inte ger sig, och det är jag i det här fallet mycket tacksam för. Här växer han i mina ögon och framstår mer och mer som en riktig hjälte. I det här fallet får han vara hur udda och kantig som helst – jag är bara så glad att han finns!

Jag finner inga ord för att beskriva den här boken. Bara läs den.

Ewa Nyhlén

Alla thrillers och deckare är inte bra..

Jag ska inte sticka under stol med att jag älskar spännande böcker, både thriller och deckare. Det mesta går ner trots att kvaliteten växlar. Jag är inte kräsen när det gäller deckare, men jag föredrar naturligtvis överlag BRA böcker. Den här boken, Svart marmor av någon som heter David Ericson, är inte bra. Den är nog den sämsta jag läst på flera år och jag är förundrad över att den getts ut över huvud taget. Handlingen usel, språket uselt. Känns som om den är skriven av en omogen men råbarkad chaffis som haft tråkigt när han kört på vägarna, kunskapen om yrket verkar stort. Språket är rått med massor av grova ord, jag är inte känslig, men någonstans går gränsen! hade mina föraningar redan vid omslaget, men längtade desperat efter god spänning..Läs inte!!



Ytterligare ett bottenapp i träsket av spänningslitteratur. Den kära Mårtensson har ju hängt med ett tag så jag tyckte att det skulle vara ett säkert kort där man redan i förväg vet vad man har att vänta. Oj, oj. Mårtensson har som sagt hållit på i några år, men tiden verkar gått honom helt förbi. Det värsta jag vet i böcker är engelska uttryck eller ännu värre svengelska. Det har visserligen varit modernt någon gång har jag för mig, men inte nu för tiden väl? Dödssyndens karaktärer svänger sig alla med svengelska, kanske för att verka käcka, vad vet jag? I mina öron låter det bara töntigt! Många manliga författare ger sig på den stora utmaningen att allt för ingående beskriva sina karaktärers kläder. Ofta blir jag alldeles häpen över vad folk kan ha på sig! Har någon man verkligen gula byxor nu för tiden, särskilt när han ska vara finklädd? Hjälp! Dessutom vet man att författaren börjar bli till åren när namnen på personerna i böckerna inte riktigt stämmer överens med den ålder de har, alltså när yngre personer har namn som ingen i den åldern heter i verkligheten. Förutom ovanstående sågningar så är jag inte intresserad av böcker där höga företagsledare, kungar eller presidenter dör som flugor, tacka vet jag deckare som handlar om vanliga människor, det är ju då det blir läskigt! Nej, den här boken avslutades aldrig, historieföreläsningar, den sega handligen och den högljudda töntvarningen blev till slut för mycket. Läs inte den här heller!

/Karin

Kinesen

av Henning Mankell

Jag fick den här boken i present nyligen och började läsa – och kunde inte sluta! Boken kom ut för ett år sedan, men jag har inte riktigt kommit mig för att läsa den förrän nu. Ändå har jag tidigare läst mycket av Henning Mankell, till exempel slukade jag varje ny Kurt Vallander-deckare.

Det här är bättre än alla Vallander-deckare tillsammans! Här har Mankell skrivit en internationell thriller med en fantastisk bredd och med många bottnar. Dessutom är den mycket välskriven och skrämmande aktuell.

En vinterdag 2006 hittas arton åldringar bestialiskt slaktade i en liten by utanför Hudiksvall. Det är nästan samtliga innevånare i byn, och det visar sig så småningom att alla är släkt med varandra. Domaren Birgitta Roslin i Helsingborg läser om morden och får veta att hennes mors fosterföräldrar finns bland de döda. Hon reser till Hudiksvall, träffar den ansvarige polisen och kommer över en gammal dagbok som skrivits av en manlig släkting i Amerika under senare hälften av 1800-talet när han var förman vid byggandet av järnvägen mellan öst- och västkusten. Järnvägen byggdes huvudsakligen av kinesiska slavar som behandlades värre än djur.

Del två av boken tar oss 150 år tillbaka i tiden, till Kina där vi får följa tre bröder som under fruktansvärda lidanden fångas och fraktas som slavar till Amerika. Bara en av bröderna lyckas överleva detta helvete på jorden under flera år, och tar sig småningom tillbaka till Kina. Han skriver ner berättelsen om sitt liv och dokumentet finns kvar i hans släkt fram till våra dagar.

Birgitta Roslin gräver på egen hand vidare i mordgåtan i Hudiksvall, och råkar snubbla över spår som tyder på att mördaren kan vara kines. Spåren leder henne vidare rakt in ett världspolitiskt spel där supermakten Kina visar sig vara något helt annat än den maoistiska idealbild hon drömde om som ung student. Fram träder en hänsynslös supermakt som har koloniala ambitioner i Afrika. I sitt sökande efter svaret på mordgåtan i Sverige, reser Birgitta Roslin till Beijing. Där händer saker som får henne att förstå att hennes liv är i fara.

Det är mästerligt att kunna väva ihop flera parallellhandlingar på det här sättet, och samtidigt göra det både så spännande och så lärorikt. Kinesen är en stor läsupplevelse som jag rekommenderar starkt.

Ewa Nyhlén

Mordbyn

av Andrea Maria Schenkel

Den här korta (156 sidor) thrillern är bland det mest gastkramande jag någonsin läst! Det är en fantastisk författarbedrift att kunna hugga tag i läsaren från första sidan, och med förhållandevis ganska sparsam text bygga upp en nästan outhärdlig spänning och hålla ett järngrepp om läsaren till sista sidan. Här finns inget som är förutsägbart.

Boken bygger på en verklig händelse och utspelar sig på den tyska landsbygden. Året är 1955 och skuggan av Andra Världskriget vilar fortfarande över befolkningen.

Något står inte riktigt rätt till på den ensligt belägna bondgården Tannöd, och olika bybors vittnesmål om den udda familjen Danner ger en dokumentär känsla och driver berättelsen framåt. Många har något att säga om den elake bonden, den kuvade hustrun, dottern och de två barnbarnen.

Redan från början vilar en mycket kuslig stämning över den lilla Bayerska bondbyn, och som läsare har man hela tiden känslan av en annalkande katastrof. Det är inte alls någon vanlig deckare med grubblande poliser och kriminaltekniska detaljer. Nej, det är en suggestiv historia som steg för steg obevekligt avslöjas genom byborna, som på olika sätt haft kontakt med familjen.

Det är korta kapitel som varvas med intensiva böner om nåd och frälsning…

Historien påminner till formen om den antika grekiska tragedin, där byborna är kören, vars uppgift i dramat är att vara ”folkets röst” och ge stämningsbakgrund åt själva handlingen.

En mycket skickligt skriven kriminalroman, som jag läste ut på bara några timmar!

Andrea Maria Schenkel har fått flera litterära utmärkelser för Mordbyn, bland annat Deutscher Krimipreis 2007. Den översätts till ett tjugotal språk, och ska dessutom filmatiseras.

Ewa Nyhlén februari-09

Blunddockan

av Jeffery Deaver

Äntligen! Jeffery Deaver har kommit med en ny bok.
I den här thrillern är det dock inte Lincoln Rhyme och Amelia Sachs som är huvudpersonerna, utan specialagenten och förhörsexperten Kathryn Dance vid Californiens utredningsenhet, CBI.

Först var jag litet skeptisk när jag förstod att det inte var en Rhyme-deckare, för det brukar inte alltid bli så bra när deckarförfattarna får för sig att börja med olika sidoprojekt, som att hitta på andra karaktärer och planera en ny serie böcker. Dessbättre hade jag fel. Kathryn Dance är en mycket sympatisk och intressant bekantskap. Man känner också igen Jeffery Deavers thrillerspråk och hans förmåga att bygga upp spänningen, som ibland blir nästan outhärdlig.

Man kan säga att Dance är en levande lögndetektor, alltså expert på kroppsspråk och hon är specialutbildad i att avläsa om människor ljuger, eller talar sanning. Hon är en skicklig polis, men har faktiskt också har ett ”riktigt” liv vid sidan av arbetet. På fritiden snokar hon till exempel upp bra blues – och folkmusikband som hon hittar över hela USA, och erbjuder dem att ladda ner sin musik på den webbsida hon driver tillsammans med en god vän. Dessutom spelar hon musik själv. Familjen har också två hundar - Dylan och Patsy (!) - och hundälskare får alltid en extra poäng hos mig! Det finns dock ett mörkt stråk i Kathryn Dance´s liv då hon bär på en stor sorg efter att hennes man, och tillika barnens far, omkommit i en bilolycka.

Boken börjar med att den manipulative mördaren och sektledaren Daniel Pell, som är dömd för mord på en familj för 8 år sedan, men där den ena dottern överlevde, ska förhöras i samband med att nya spår i det gamla fallet har framkommit. Han lyckas rymma med hjälp utifrån och Kathryn Dance ska leda jakten på denne man som har psykopatens förmåga att dupera människor, och som inte skyr några som helst medel för att nå sitt mål.
Det blir viktigt att hitta den överlevande Theresa Croyton, idag 17 år, som kallas Blunddockan eftersom hon låg och sov den gången hennes familj knivmördades av Daniel Pell. Problemet är bara att hon bytt identitet och ingen vet var hon finns.

Jakten på mördaren börjar och det är action vill jag lova! Spänningen byggs skickligt upp, sida för sida. Polisteamet utökas så småningom med en expert på sekt – och kultledarmentalitet i hopp om att bättre förstå hur den här typen av narcissistiska och hyperintelligenta mördare tänker.

Allt utspelar sig i John Steinbeckland – alltså Montereyhalvön och i områden som Carmel och Salinas. Mitt i det intensiva polisarbetet påminns vi om De himmelska ängderna, Vredens Druvor och Cannery Row (Det stora kalaset). Stora frukt – och grönsaksodlingar, vindpinade klippor och pittoreska hus inramar historien, och ger läsaren en chans att hämta andan när författaren lättar på gasen en aning.

Jeffery Deaver fick sitt genombrott med boken Tyst gisslan 1996, men är kanske mest känd för boken The Bone Collector (I samlarens spår), som också filmades 1999.

Ewa Nyhlén
Nov 2008

Som jag har väntat!!!

Åh, som jag väntat ända sedan jag läste den lysande debuten Skumtimmen av Theorin! Men nu är den äntligen här, hans nya Nattfåk, bara namnet låter spännande och lockar till läsning, eller hur? Trots att jag inte har så mycket tid att läsa har jag under två dagar stulit till mig en minut här, en halvtimme där och frossat och läst så ögonen blött, allt för att hinna läsa så mycket som möjligt innan matlagning, nattning av barn eller annat gör sig påminnt...Nattfåk är visserligen inte riktigt i samma klass som Skumtimmen, men nästan och det är ett mycket bra betyg! Nattfåk har allt en spänningsälskare önskar sig, spöken, rysare, thriller och deckare- allt i ett! Theorin har verkligen en förmåga att skriva i bilder, man ser fåken framför sig, den rykande snön, det vildsinta havet och den oberäkneliga isen.
I början blir jag lite besviken, språket känns alltför likt Camilla Läckberg som jag personligen är lite tveksam till, men snart glömmer jag den liknelsen och njuter bara av Johan Theorins alldeles egna underbara berättande där saga, mystik och gränslandet mellan verklighet och dröm står i fokus.

/Karin

Svek...

... av Karin Alvtegen.

Bilåkning och cd-böcker - det är min melodi. Här är det fråga om en författaruppläsning och en mycket bra sådan. Med lugn och inlevelsefull röst läser Alvtegen om Eva som konfronterar sin man Henrik med orden "Är det så att du helt enkelt ifrågasätter vår framtid tillsammans?". Istället för att neka väljer Henrik att inte svara...

Hopplösheten, den bristande kommunikationen (läs den icke existerande), Evas desperata försök att få tillbaka Henrik som bara leder till förnedring och de groende hämndtankarna som slutligen förverkligas, allt skildrar Alvtegen med ett ständigt driv framåt i texten.

Åsså var det ju det där med thrillerspänningen, för spännande blir det men det ska jag inte orda om här. Läs eller lyssna på Svek (finns både som bok och cd-bok här på bibblan) om du vill ha en spännande relationsthriller som bjuder på många överraskningar.

/ Wilda

Smärtbäraren

av Åsa Nilsonne

En annorlunda och fascinerande roman som utspelar sig i gränslandet mellan science fiction, deckare och thriller. Ada Zack har förmågan att gå in i andras kroppar och hantera deras ångest, smärta, rädsla, missbruk och viktproblem åt dem.

Hon arbetar på en lyxklinik för rika överklasskvinnor som kombinerar hennes tjänster med mer traditionella ingrepp som plastkirurgi och fettsugning. Hittills har allt gått som det ska, men den senaste klienten är annorlunda. Kroppen visar inga tecken på att ha försökt banta, det finns inga missbruk, inga blåmärken, inga sjukdomar, men ändå vaknar hon mitt i natten med ångest.

När klienten utsätts för ett mordförsök försöker Ada lämna kroppen, och upptäcker till sin förfäran att hon är fast. Fångad i någon annans kropp måste hon ta reda på vad det är som händer och vem som försöker mörda hennes klient...

/Sanna

Jag dödar av Giorgio Faletti

Vi befinner oss i Monte Carlo, jetsetarnas paradis som sägs ha världens bästa polis, med låg kriminalitet och hög säkerhet. Den stora Formel 1-tävlingen förbereds som bäst, och det vimlar av turister och kändisar i staden. Då hittas tävlingsföraren Jochen Walden och den världsberömda schackspelaren Arijane Parker brutalt mördade på en lyxbåt. Båda har fått sina ansikten flådda.

Jean-Loup Verdier, välkänd radiopratare på Radio Monte Carlo, får ett samtal i direktsändning från en man som kallar sig Ingen, som säger:
- Jag kan inte sova på natten för mitt lidande vilar aldrig
- Vad gör du för att lindra dina plågor? säger Verdier
- Jag dödar…

En serie ovanligt råa och iskalla mord tar sin början, och kommissarie Nicolas Hulot och hans kollegor befinner sig mitt i denna mardröm till utredning, med en ovanligt smart mördare som inte lämnar minsta spår efter sig.
I det läget kontaktar Hulot sin vän Frank Ottobre, amerikan och FBI-agent, som dragit sig undan till Monte Carlo för att läka sig själv efter sina traumatiska upplevelser i hemlandet USA. Frank beslutar sig till sist för att hjälpa sin vän med utredningen av seriemorden och en febril jakt på ”Ingen” tar sin början.

Det är en spännande thriller, berättad i ett högt tempo och med bra flyt i både intrig och språk. Att det hela dessutom utspelar sig i lilleputtlandet Monaco med dess exotiska miljöer och människor gör det hela litet extra intressant, tycker jag.

Om jag ska vara litet petig så tycker jag att personerna känns en aning platta och schablonartade. Det känns som om man betraktar dem på ett visst avstånd hela tiden. Ett litet minus till är att boken är dåligt korrekturläst vid översättningen.

Men boken är ett måste för den som gillar den här typen av böcker, med svårfångade psykopater och utmattade poliser som pressas både från chefer och mediedrev, och som måste ha nästintill ett sjätte sinne för att kunna klara upp det hela.

Boken är italienaren Falettis debutroman, och är planerad att filmas.
Ewa Nyhlén, juli 2007