Lite sommarnyheter

Nyligen kom Babben Larssons självbiografiska Jag vägrar dö nyfiken ut. Babben Larsson är mest känd som komiker men hon har också bland annat turnerat som jazzsångerska och haft en egen tv-show. Ett sånt liv genererar massor av anekdoter och dom berättar hon här. Boken verkar minsann ha en ganska hög skvallerfaktor och om det är någon som kan göra humor av dråpliga situationer så är det hon. Boken är också full av citat signerade Babben vilket är en kul idé men ofta stämmer de inte riktigt överrens med texten och blir lite störande. En ovanligt humoristisk biografi blir det i alla fall!

Att Moa Matthis har blivit inspirerad att skriva Maria Eleonora - Drottningen som sa nej är inte svårt att förstå. Maria Eleonora uppförde sig inte alls som en drottning under 1600-talet borde - hon ställde till med skandal och konflikter vid hovet och klassades till slut som galen. Men var hon verkligen det? Moa Matthis har gjort en djupdykning i Maria Eleonoras liv med antagandet att drottningen faktiskt var en politiskt medveten kvinna som vågade säga nej. Spännande!

Att hitta en bra jakthund verkar inte vara lätt! För er som har jakthundar finns det nu en sprillans ny bok om hur man väljer rätt hundras, uppfostrar och jakttränar den. Författaren heter Sten Christoffersson och han behandlar allt från foder och klickerträning till sjukdomar och spårträning.

Jag vill även tipsa om en minst sagt informell och prestigelös kokbok. Ord som mojsa, donka till och gegga runt har ersatt tranchera, pochera och sautera och resultatet är underhållande och inspirerande. Boken heter Buffé helt enkelt - 101 rätter för alla fester och är skriven av Jon Hansson som annars skirver för Aftonbladet och fotograf är Camilla Lindqvist. Bufféer är ju alltid en hit att bjuda på! Jag gillar särskilt att den här boken erbjuder en mängdguide för problemet med bufféer är ju oftast att det blir på tok för mycket mat. Recepten är fördelade mellan lite olika matformer: 10 spett, 10 sallader, 10 mackor osv. så att man själv kan komponera ihop en liten buffé. Recepten är ganska enkla men ändå nyskapande och fräscha. Jag gillar att varje recept har "kompisar" alltså vilka andra maträtter i boken som passar bra ihop. Vissa recept är allt lite knäppa till exempel kycklinghjärtan i brand(y), jag menar vem vill servera kycklinghjärtan?! Kokboken känns väldigt inspirerad av Per Morbergs lite charmigt hafsiga och ibland burdusa matlagningsstil från tv-programmet Vad blir det för mat?. Språket är som sagt informellt, lite i överkant faktiskt men den är ändå roligare än någon avancerad och allvarlig kokbok.

Den sista men verkligen inte minsta nyheten är Sara Granérs seriealbum Med vänlig hälsning. Sara Granér har tidigare gett ut Det är bara lite aids och hennes serier är samhällssatiriska såväl som humoristiska. Hon drar sig inte för att vädra sina politiska åsikter och det är ett hårt och kallt samhälle som skildras. Vanligt förkommande är manliga figurer i kostym som bland annat ber barn i tredje världen att svälta lite tystare, slänger lite kärnkraftsavfall och ser vad som händer och struntar helt i klimathotet. Genom humorn och satiren blir verkligheten filtrerad men skrattet fastnar titt som tätt i halsen för Granér ringar in de viktigaste problemen och orättvisorna på ett fenomenalt sätt.

Här är ett smakprov på Sara Granérs Med vänliga häslningar och är hämtat från ordfront.se (http://www.ordfront.se/Galago/Serier/Sara%20Graner.aspx).

Den goda människan från Sezuan

Imorgon ges Bertolt Brechts Den goda människan från Sezuan uppe i sporthallen. Är det något att se tro?

Brecht levde mellan 1898 - 1956, föddes i Tyskland, men tvingades i exil under nazitiden eftersom han var kommunist. Mycket av hans produktion är starkt politiskt färgad. Men Brecht är långt ifrån någon plakat-teater, han var helt enkelt mycket mer begåvad än så. Han arbetade med vad som kallas episk teater, vars syfte är att mana åskådaren till tanke och aktivitet, istället för att enbart underhålla. Publiken skulle inte gå och se Brechts pjäser för att absorberas helt av föreställningen och därmed fly undan vardagen. Ett knep för att uppnå detta är att använda sk. distanseringseffekter, som att låta skådespelarna tilltala publiken direkt, fråga oss om vår åsikt (oroa er inte, att publiken svarar direkt ingår inte!).

Den goda människan från Sezuan är ett av Brechts centrala verk. Här går att läsa in författarens politiska åskådning, men det går också att se handligen som en moralisk frågeställning. Denna frågeställning lyder: Går det att vara god i en värld som är ond?

Shen Te är en ung kvinna som försöker göra gott och hjälpa sina medmänniskor, trots att hon har det fattigt och eländigt själv. Gudarna ser henne och ger henne en liten tobaksaffär, både som en gåva och som ett test. Kommer hon fortsätta att vara god, nu när hon klättrat på samhällsstegen?

Ja, Shen Te är god. Hon är god så till den milda grad att andra människor utnyttjar henne. Tillslut blir situationen ohållbar och Shen Te måste värja sig. Då kommer Shui Ta in på scenen. Han kan ryta ifrån och han kan peka med hela handen. Han är precis vad Shen Te behöver för att inte gå under. Vad många inte vet är att Shui Ta är Shen Te, fast med manskäder...

Shui Ta räddar som sagt Shen Te, men hur god är han egentligen?

Trots att Den goda männsikan från Sezuan är skriven runt 1940 och handlingen utspelar sig i ett agrart Kina, känns den väldigt modern. Den passar i det kinesiska bondesamhället, men fungerar lika bra i nutid. Jag har sett en uppsättning där handlingen förlagts till våra dagar, med Shen Te som blyg viol och Shui Ta som världens playboy med Armani-kostym och flådiga bilar. Fungerade utmärkt. Nu ser jag med spänning fram emot vad Dalateatern gjort med pjäsen!

/Klara

Borta Bäst av Sara Kadefors

Den här boken var både rolig och socialrealistisk på ett uppfriskande sätt. Kadefors är bra på samhällsskildringar utan en massa pekpinnar. Det är en god berättelse med personer som hamnar i svårigheter på grund av karaktärsfel eller omständigheter och så småningom kommer till insikt och tar nya beslut för att förändra sina liv.

Den vackra och belevade Sylvia rör sig smidigt i sina märkeskläder och ingen anar att hon äter rester på restaurangen och tvättar sig på toaletten på Ikeas varuhus. Hon har vissa principer trots att hon är hemlös och utblottad. Det har även Lisbet, knarkaren och Astrid, bibliotekarien som blir Sylvias nya vänner.

Boken är så spännande, en riktig bladvändare. Att bokens omslag är så tilltalande både i färg och struktur var ett plus.

Läsvärd är även Sara Kadefors ungdomsroman,"Sandor Slash Ida". / Lili

Nobelveckan - Äckliga Elfriede

Han har inget hjärta denne man, som eld förtär han sitt hus och plågar sin fru. Barnet börjar böla. Ute kämpar ett ensamt avgasrör för uppmärksamheten hos de sovande, vilka likt djuret känner vittring men inte törs säga någonting. (ur Lust, 1989)

När Elfriede Jelinek fick nobelpriset 2004 lämnade en av svenska akademiens ledamöter (Knut Ahnlund) sin stol. Han tyckte att Jelineks böcker var pornografiska. Även andra var missnöjda med valet av pristagare, hon är för obskyr och för svår.

Detta är min snabba analys: Elfriede Jelineks böcker och dramer är inte pornografiska, eftersom hon näppeligen har för avsikt att skriva eggande. Visst är hon explicit, men hon skriver inte sensuellt. Företrädesvis redogör hon för våldtäktsscener.

Hon är inte obskyr, utan skriver om sådant de flesta av oss känner till. Hur det är att leva i västvärlden i efterkrigstid. Om relationen mellan man och kvinna, om relationen mellan arbete och privatliv, om vad det är för en värld våra barn tvingas växa upp i. Men draget till sin spets (förhoppningsvis behöver inte många gå igenom vad hennes figurer måste utså).

Vad som däremot stämmer är att hon är svårläst. Detta är ingen underhållningslitteratur. Jelinek är inte nådig mot sina karaktärer, de plågas och förnedras, fysiskt och psykiskt. Det är äckligt, smärsamt och sorgligt. Språket är fullkomligt lysande, men svårgenomträngligt. Jelinek blandar högt och lågt. Gammaldags meningsbyggnad och ålderdomliga ord används för att beskriva de mest banala ting. Mitt i allt det högtravande dyker det helt plötsligt upp svordomar och könsord.

Varför ska man då läsa detta elände? Jo, genom sin skruvade framställning dissikerar Jelinek relationen mellan människa och ekonomi, samhälle och sexualitet. Det är vansinnigt intressant och flera gånger har jag känt att det gått upp ett ljus för mig under läsningen "Aha, kanske är det så att...". Sen ska man läsa henne för språkets skull. Elfriede Jelinek är en sann konstnär. Mitt i allt det nattsvarta och vedervärdiga, lyckas hon göra situationer...dråpliga, komiska. Hon har en torr humor som är genial.

Allra bäst av det jag läst av Jelinek, tycker jag om Pianolärarinnan. Den är också en utmärkt bok att börja med om man vill närma sig henne. Jämförelsevis lättläst, mindre våld och sexuell förnedring än i exempelvis Lust. Pianolärarinnan finns även som film, vilken jag hört ska vara bra den med.

/Klara

Ännu en fantastisk bok av Carl- Johan Vallgren!

Kunzelmann och Kunzelmann är en otroligt underhållande roman om brott, bedrägeri, sant och falskt. Joakim Kunzelmann har misslyckats med det mesta i sitt liv och lever långt över sina tillgångar för att imponera på vänner och flickvänner och jagas till slut av Falkenbergs egen maffia..När hans pappa Viktor som är känd tavelkonservator dör framför sitt staffli, ser Joakim en ljusning på sina ekonomiska problem, men upptäcker snart att pappan inte varit den han trott. Dråpliga scener ur Joakims liv varvas med Viktors dramatiska och smått osannolika historia som utspelar sig i mellankrigets Tyskland under andra världskriget och framåt. Vi får följa med till förfalskarverkstäder, bögklubbar och fångläger och samtidigt som far och son levt helt olika liv, har de ändå dubbelheten gemensamt och att de båda utgett sig för att vara någon annan. Personligen är jag förtjust i Vallgrens vansinniga fabulerande och berättaglädje och jag tycker också om hans vassa samhällskritik. Kan varmt rekommendera denna och det bästa med den är att en räcker ett tag..

/Karin

Blåsta - Nedskärningsåren som formade en generation

av Gustav Fridolin

Åttiotalisterna är den första generation som inte förväntar sig att få det lite bättre ställt än sina föräldrar. Det är generationen som växte upp under 90-talets ekonomiska kris och massiva nedskärningar inom den offentliga sektorn som ledde till att skolkuratorer försvann, fritidsgårdar stängdes, skolbibliotek lades ned och lärartätheten minskade.

Gustav Fridolin diskuterar med stort engagemang nedskärningarnas effekter på en hel generation. Han skriver förvånansvärt personligt och varvar statistik och aktuell forskning med minnen från den egna uppväxten i nittiotalets Sverige.

Det är en viktig bok, och särskilt aktuell nu när vi är inne i en ny kris utan att ha hämtat oss från följderna av den förra. Ibland kan jag tycka att Fridolin generaliserar lite väl brett, och störa mig på att upplevelser som han beskriver som universiella för alla åttiotalister i själva verket är stadsfenomen och inget jag känner igen från min uppväxt i den tornedalska glesbygden. Ändå är Blåsta en spännande, engagerade, och mycket läsvärd bok.

/Sanna

Våtmarker

En av årets snackisar alltså. Genial och provocerande? Eller bara provocerande och äcklig?Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Charlotte Roches Våtmarker.

Bokens huvudperson är 18-åriga Helen Memel, som ligger på sjukhus med en mycket besvärande analfissur (orsakad av slarvig intimrakning). Sin konvalescens använder Helen till att försöka sammanföra sin frånskilda föräldrar, samt hålla en inre monolog om sin syn på hygien och sex/onani. Helens syn på dessa ämnen skiljer sig radikalt från den gängse. Hon har få spärrar vad gäller sin egen kropp, och allt vad hon gör med den får läsaren ta del av. Den som funderar på att läsa boken bör förbereda sig på ett ymnigt flöde av kroppsvätskor och fekalier.

Ramberättelsen är, i mitt tycke, tunn och osannolik. Varför skulle en artonåring, som låter en främmande man raka hennes underliv varje lördag och som steriliserade sig så fort hon blev myndig, ha som högsta dröm att se sina skilda föräldrar återförenade?

Men jag ska inte sticka under stol med att jag fnissade mig igenom boken, Roche är både småfyndig och dråplig. Hon gör även en del fina poänger om att kvinnor inte ska skämmas över sina kroppar och deras funktioner/utsöndringar. Samtidigt undrar jag om det verkligen är viktigt att kämpa för allas rätt att få äta upp sina utklämda pormaskar? Ni kommer i alla fall inte att se mig på barrikaderna för den sakens skull...

/Klara

Tankeväckande klassiker

Jag har tillbringat den senaste tiden med en klassiker; George Orwells 1984 (eller Nitton åttiofyra, Orwell skrev alltid ut titeln). Reaktionerna från omgivningen har pendlat mellan "oh den är så bra" och "har du inte lääääst den?!", för det är en sån där bok som man "ska" ha läst. Så mycket så att 1984 toppar listan över böcker som folk ljuger om att de har läst, iaf bland britter.

Boken publicerades 1949 men är lika aktuell idag som då. Orwell målar upp ett samhälle som baseras på kontroll och makt. Storebror ser allt och kontrollerar allt. Det förflutna ändras för att passa nuet, invånarna bevakas ständigt via dolda mikrofoner och teleskärmar, av varandra och inte minst av den lika hemlighetsfulla som skräckinjagande tankepolisen.

En språkreform har inletts där språket urvattnas, färre ord och med färre betydelser. Det slutgiltiga målet är att få struphuvudet att enbart fungera som ett talcentrum utan kontakt med hjärnan. Ett kontrollerat språk för att kunna kontrollera invånarnas tankar. Vem kan tänka revolution om begreppet inte existerar?

Mkt läsvärd och mkt tankeväckande.

/ Wilda