Den sista önskningen

Den polska författaren Andrzej Sapkowski har blivit hyllad och vunnit flera priser inom fantasy-genren för sin serie Sagan om häxkarlen så det är allt på tiden att den kommit ut på svenska!

Den sista önskningen är den första boken av sju och här blir läsaren presenterad för den ökända, bittra och blaserade häxkarlen Geralt. Hans arbete går ut på att fara land och rike runt och slå ihjäl olika monster och väsen med hjälp av både våld och magi. Arvodet som människorna betalar för de döda monstren är Geralts enda inkomst och monster-prognosen ser inte bra ut. De har blivit allt färre och de monster som är kvar har människorna börjat vänja sig vid och faktiskt dra nytta av. Men trots det finns det gott om farliga äventyr kvar för Geralt som träffar på många olika hemskheter och förtrollningar. Språket är bitvis grovt och fyllt av svart humor.

Sapkowski lyckas bra med att förmedla en bild av en svunnen tid och enligt hans förlag Coltso har han byggt upp sin värld på medeltida syn och tro på magi, häxor och oknytt. Coolt grepp tycker jag! Jag gillar också att Geralt trots att han är häxkarl fattar ologiska beslut, har svårt med behärskningen och inte alls stämmer överrens med min bild av en vis, stark och lite tråkig trollkarl. Vad jag däremot har svårt för är den unkna kvinnosyn som förmedlas i boken och den grabbiga jargongen. Där blir det verkligen ett fett minus trots att boken i övrigt är klart läsvärd.

Sapkowskis Sagan om häxkarlen ligger till grund för spelet The Witcher som du kan kika på här. Trailern ger en ganska bra bild av hur boken faktiskt är.

Lila hibiskus

Lila hibiskus utspelar sig i Nigeria och där ses 15-åriga Kambilis pappa som en hjälte. Han hjälper fattiga med mat och skolgång och driver en regimkritisk tidning som kämpar mot förtrycket från den korrupta regeringen. Han får pris av Amnesty för sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Paradoxalt nog är han en tyrann mot sin familj. Han misshandlar sin fru så hon får missfall och slår sina barn sönder och samman. Han pressar Kambili och hennes bror med minutiösa studiescheman för de måste bara vara bäst i sina klasser. Pappan är också fanatiskt kristen, intolerant mot alla som inte är katoliker och betraktar till och med sin egen far som hedning. Kambili får aldrig leka och hon har inga kamrater utom sin bror. Det blir omöjligt att inte känna med Kambili som helt har stagnerat efter att aldrig ha fått en chans att leva ett normalt liv. Och länge verkar det som om det är för sent för henne. Adichie beskriver på ett otroligt sätt Kambilis blandade känslor för sin far och sin familj. Det är en nattsvart berättelse men det finns massor av hopp och glädje i den. Och gott om upprorsanda!

Chimamanda Ngozi Adichie slog igenom med En halv gul sol som kom 2007. Jag är så himla glad för att jag missade den för då kan jag läsa den nu när jag bara vill ha mer Adichie! Hennes sätt att skriva är väldigt inkännande och karaktärsbeskrivningarna sanslöst verkliga. Hon står verkligen ut och blir definitivt min nya favorit!

/Tove

Lite sommarnyheter

Nyligen kom Babben Larssons självbiografiska Jag vägrar dö nyfiken ut. Babben Larsson är mest känd som komiker men hon har också bland annat turnerat som jazzsångerska och haft en egen tv-show. Ett sånt liv genererar massor av anekdoter och dom berättar hon här. Boken verkar minsann ha en ganska hög skvallerfaktor och om det är någon som kan göra humor av dråpliga situationer så är det hon. Boken är också full av citat signerade Babben vilket är en kul idé men ofta stämmer de inte riktigt överrens med texten och blir lite störande. En ovanligt humoristisk biografi blir det i alla fall!

Att Moa Matthis har blivit inspirerad att skriva Maria Eleonora - Drottningen som sa nej är inte svårt att förstå. Maria Eleonora uppförde sig inte alls som en drottning under 1600-talet borde - hon ställde till med skandal och konflikter vid hovet och klassades till slut som galen. Men var hon verkligen det? Moa Matthis har gjort en djupdykning i Maria Eleonoras liv med antagandet att drottningen faktiskt var en politiskt medveten kvinna som vågade säga nej. Spännande!

Att hitta en bra jakthund verkar inte vara lätt! För er som har jakthundar finns det nu en sprillans ny bok om hur man väljer rätt hundras, uppfostrar och jakttränar den. Författaren heter Sten Christoffersson och han behandlar allt från foder och klickerträning till sjukdomar och spårträning.

Jag vill även tipsa om en minst sagt informell och prestigelös kokbok. Ord som mojsa, donka till och gegga runt har ersatt tranchera, pochera och sautera och resultatet är underhållande och inspirerande. Boken heter Buffé helt enkelt - 101 rätter för alla fester och är skriven av Jon Hansson som annars skirver för Aftonbladet och fotograf är Camilla Lindqvist. Bufféer är ju alltid en hit att bjuda på! Jag gillar särskilt att den här boken erbjuder en mängdguide för problemet med bufféer är ju oftast att det blir på tok för mycket mat. Recepten är fördelade mellan lite olika matformer: 10 spett, 10 sallader, 10 mackor osv. så att man själv kan komponera ihop en liten buffé. Recepten är ganska enkla men ändå nyskapande och fräscha. Jag gillar att varje recept har "kompisar" alltså vilka andra maträtter i boken som passar bra ihop. Vissa recept är allt lite knäppa till exempel kycklinghjärtan i brand(y), jag menar vem vill servera kycklinghjärtan?! Kokboken känns väldigt inspirerad av Per Morbergs lite charmigt hafsiga och ibland burdusa matlagningsstil från tv-programmet Vad blir det för mat?. Språket är som sagt informellt, lite i överkant faktiskt men den är ändå roligare än någon avancerad och allvarlig kokbok.

Den sista men verkligen inte minsta nyheten är Sara Granérs seriealbum Med vänlig hälsning. Sara Granér har tidigare gett ut Det är bara lite aids och hennes serier är samhällssatiriska såväl som humoristiska. Hon drar sig inte för att vädra sina politiska åsikter och det är ett hårt och kallt samhälle som skildras. Vanligt förkommande är manliga figurer i kostym som bland annat ber barn i tredje världen att svälta lite tystare, slänger lite kärnkraftsavfall och ser vad som händer och struntar helt i klimathotet. Genom humorn och satiren blir verkligheten filtrerad men skrattet fastnar titt som tätt i halsen för Granér ringar in de viktigaste problemen och orättvisorna på ett fenomenalt sätt.

Här är ett smakprov på Sara Granérs Med vänliga häslningar och är hämtat från ordfront.se (http://www.ordfront.se/Galago/Serier/Sara%20Graner.aspx).

Vive la france!

Det blev visst tema Frankrike på bloggen den här veckan med Maries Coco Chanel-film och nu två stycken heta franska författare: Faïza Guéne och Tatiana de Rosnay.

Tatiana de Rosnay har tidigare gett ut den omtalade Sarahs nyckel och Bumerang är hennes tionde roman. Bokens huvudperson är Antoine Rey: en medelålders, nyskild, småtjock man som lever ett ganska deppigt och trist liv. Inte så lockande alls tänkte jag när jag började läsa men det fick jag äta upp! Det är Antoine som gör boken så bra: hans tankar, känslor och liknelser är så rakt på sak och har ovanligt mycket insiktsfullhet. Antoines historia börjar med att han tillsammans med sin syster besöker en badort som de reste till som barn. På vägen hem börjar systern berätta om ett minne som kommit tillbaka till henne under besöket. Något viktigt som glömt som kan få dem att förstå vad som egentligen hände deras mor som dog när de fortfarande var små. Men precis när systern ska berätta om det avgörande minnet kör hon av vägen och skadas svårt. Antoine börjar nysta i det förflutna och det blir allt mer viktigt för honom att få veta sanningen för att kunna leva vidare och ta tag i sitt eländiga liv. Läsaren får möta många livsöden i Bumerang och det är likadant i Faïza Guénes Sista beställningen på Balto.

Berättelsen här rör sig kring den mördade Joël Morvier och hans bar Balto. Men vem är det som har mördat honom? Morvier var en vidrig person och gjorde ingenting för att bli omtyckt. Snarare gillade han bråk och det finns en rad med personer som har motiv att döda honom. Medan mordets utreds får läsaren lära känna olika personer som har koppling till Balto och deras invecklade relationer till varandra och till Morvier. Sista beställningen på Balto är en nattsvart historia så om den inte vore så bra skriven hade det nog blivit lite väl tungt. Jag gillar särskilt att Faïza Guénes karaktärer har ett psykologiskt djup som skapas av att de olika karaktärerna får berätta både om varandra och om sig själva. Ett minus är ju dock det extremt trista omslaget, särskilt jämfört med det stiliga omslaget till Bumerang.

I övrigt är min franska favoritförfattre Claire Castillon. Ingen kan skriva som henne! Hon har bland annat gett ut den fantastiska novellsamlingen Insekt och romanen Därunder ett helvete.

/ Tove

Seriefrossa

Jag älskar verkligen serier! Bild och text! Jag menar kan det bli annat än tokbra? Därför gjorde jag en liten glädjedans när dessa kom in. Åsa Grennvall är en favorit sedan tidigare medan Alison Bechdel är en ny stjärna på min seriehimmel.

Grennvall skriver ganska så mörka och deppiga serier så om man vill ha rosa moln och sockersöta kärlekshistorier är man helt fel ute. Just Svinet problematiserar mannen som misshandlar och personerna i hans omgivning. Svinet himself är en ganska ung man med konstnärliga ambitioner och höga tankar om sig själv. Kvinnorna charmar han totalt tills de fallit för honom och suger sedan livsglädjen ur dom med både psykisk och fysisk misshandel. För att inte tala om hur han behandlar sin mamma. Och hur känner egentligen mamman till en son som slår? Grennvalls bilder är som vanligt fulsnygga och uttrycksfulla.

Alison Bechdels Husfrid har fått fin kritik och den är faktiska ganska annorlunda. Den är om jag förstått det rätt självbiografisk och handlar om Alisons uppväxt. Hon får reda på att hennes far är homosexuell samtidigt som hon själv kommer ut som lesbisk. I och med detta faller en hel del bitar på plats för Alison. Hon försöker analysera sin barndom i ljuset av den omvälvande vetskapen och hur det har påverkat henne. Husfrid är väldigt tilltalande både gällande bild och språk. Bechdel har verkligen inte hållit igen på de litterära parallellerna och analyserna och det är kul men kanske något i överkant.

Båda serierna är helt klart läsvärda!

/ Tove

Hungerflickan

Hungerflickan av Hillevi Wahl är uppföljaren på Kärleksbarnet som kom ut för några år sedan. Böckerna handlar om Irmeli som växer upp i en väldigt trasig och dysfunktionell familj. Föräldrarna dricker och tar inget ansvar alls för sitt barn. I Hungerflickan är Irmeli äldre än i den första boken och har helt brutit med sin missbrukande mor. Hon bor nu med sin lika missbrukande men mindre misshandlande pappa. Eller bor och bor, han vill inte alls ha henne där och hon får stanna på nåder. Irmeli får klara allt ensam trots att hon fortfarande är alldeles för ung. Speciellt hemskt tycker jag det är när Irmeli skadar sin tumme. Blodet flyter och av skolsystern tvingas hon ringa hem till sin fulla pappa som inte alls bryr sig om hur dottern ska ta sig till akuten. Irmeli får stå där med både smärtan och skammen.

Irmelis barndom gör att hon ständigt söker nya starter i livet och tänker varje gång att hon äntligen ska få ett värdigt liv. Men med hennes bagage är det inte helt lätt att bryta sig loss och börja om. Hennes ständiga oro och ångest får henne till slut att utveckla ett eget missbruk. Men inte alkohol eller droger utan mat.

Hungerflickan har undertiteln En berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan och det är precis det som Hungerflickan handlar om. Om du gillade Susanna Alakoskis Svinalängorna eller Åsa Linderborgs Mig äger ingen så är Hillevi Wahls delvis självbiografiska roman något för dig. Den går bra att läsa utan att ha läst Kärleksbarnet.

Nyheter på biblioteket

En av vårens nyheter på biblioteket är till exempel den här boken av Sten Berglind som handlar om filmbilar. Boken heter just Filmbilar – Från Smultronstället till Vägens djävlar. Det är en orgie av snygga bilar mest från utländska filmer men också från svenska. Bilarna är hämtade från filmer från helt olika tidsepoker som till exempel Gone in sixty seconds från 2000 och Sensationernas män från 1932.
Filmbilar innehåller också en hel del kuriosa som vilken bil Bonnie and Clyde dog i, hur många Thunderbirds som användes vid inspelningen av Thelma and Louise och vem som byggde ”batmobilen”. Jag tycker det här är en bra bok både för den riktigt inbitne bilfantasten men också för den som inte är särskilt insatt. Till och med jag som har noll intresse för bilar har svårt att sluta läsa i den här fina och påkostade boken som man både kan lusläsa eller bara bläddra i en stund.





Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, Sveriges tramsigaste men också smartaste programledarpar har skrivit Tårtgeneralen. Den handlar om Hasse P som gav sig sjutton på att få in den ganska deppiga och mediokra lilla staden Köping i Guinness rekordbok. Hans idé om hur det ska gå till är väl inte direkt den smartaste: han tänker baka världens längsta smörgåstårta!









Nu när Stephen Hawking har varnat oss för farliga ufos kanske det är bäst att läsa på lite! Tur att Håkan Blomqvist nyss har kommit ut med sin Främlingar på vår jord – Ufokontakter i Sverige där han ingående studerar olika uforapporter. Vad är myt och vad är verklighet?













Inred och dekorera ljust och lantligt är en väldigt inspirerande bok och fokus ligger på en charmigt sliten inredningsstil. Loppis är det hetaste stället att handla på och den minimalistiska inredningsstilen är miltals bort. Gör-det-själv är ledordet men vissa av tipsen verkar vara lite avancerade som till exempel borra i glas och snickra en egen tallrikshylla. Men fint blir det och inte alltför dyrt.

Innan jag dör

Jenny Downhams Innan jag dör är en vuxen ungdomsbok eller en ungdomlig vuxenbok. Döm själva. Helt klart är det en riktig snyftare! Se inlägget här.

Jag är bröderna Walker

Jag är bröderna Walker av Jan Kjærstad handlar om Odd Marius Walaker som under en tid i sin ungdom - glappet mellan barn och tonåring - upplever att han får något som liknar superkrafter. Hans självförtroende höjs till skyarna och han får en suverän intellektuell förmåga att genomskåda verkligheten och synliggöra sakers verkliga samband. Han börjar använda ord som han inte tidigare förstått och inser att verkligheten är mer komplex än den ser ut att vara. Och att människor inte bara har en sida utan oändligt många. Odd Marius ger sig ut på Oslos gator för att teckna av människors händer och intervjua de personer som han tycker är intressanta. Människorna som han intervjuar har de mest fantastiska historier att berätta men vad Odd Marius frågar får läsaren lista ut själv. Allt som han upplever under den här tiden skriver han ned i sin dagbok. Slutligen försvinner hans superkrafter och han börjar istället intressera sig för sitt utseende och fester.

Det finns också en parallellhistoria där Odd Marius är Norges mäktigaste man och står inför en stor katastrof som håller på att drabba landet. Han tvingas vända tillbaka till den tid då han var ung och såg saker ur ett klarare perspektiv för att ha en chans att lösa krisen.

Egentligen är det inte handlingen som är den viktiga i Jag är bröderna Walker utan hur historierna i boken berättas. Jan Kjærstad lägger stor vikt på historier och han väver ihop sina berättelser på ett sätt som är unikt. Till slut hänger allt samman på de mest sällsynta sätt. Kjærstad målar upp ett helt otroligt persongalleri och alla karaktärer i hans böcker förtjänar sin egen roman. Här finns gott om intressanta människoöden och inte en endaste tråkig biroll. Kjærstad vrider och vänder på sina karaktärer och till slut är ingen den som man först trott att den var. Nackdelen med alla dessa paralleller och fantastiska samband är att det tar lite tid innan läsningen flyter på. Det tar en liten stund att vänja sig dels vid Kjærstads otroliga språk men också att vara tillräckligt uppmärksam för att kunna hänga med i alla perspektivändringar. Ingen tråd lämnas lös så det gäller att hänga med! Jan Kjærstad beskrivs som en av nordens ledande författare och han skriver intelligent och nyskapande med en väldigt personlig stil. Även om Jag är bröderna Walker är en fantastisk roman så är det ändå hans trilogi om Jonas Wergeland (Förföraren, Erövraren och Upptäckaren) som lätt hamnar på min tio-i-topplista över favoritromaner.

/ Tove

Kändisar och böcker!

Det har blivit allt vanligare att kändisar skriver böcker, både biografier och skönlitteratur. Ofta handlar de om personens barndom som varit mer eller mindre tuff i rad olika variationer. Ett exempel är skådespelaren Mikael Nykvists bok När barnet lagt sig som handlar om hur han påverkats av att vara adoptivbarn och vilken roll teatern har haft i hans identitetssökande. Nykvist beskriver också sökandet efter sina biologiska föräldrar. Själv säger författaren att han började skriva boken när han fick barn och insåg att dottern var den enda biologiska släkting han träffat.







Mia Skäringer är ännu en kändis som gett ut en bok under 2009. Dyngkåt och hur helig som helst heter den och innehåller egentligen mest material från Skäringers väldigt omtalade och självutlämnande blogg. Tidigare har Mia Skäringer gjort det fantastiska humorprogrammet Mia och Klara men också Roll on i P3. Är du nyfiken på den så läs Klaras blogginlägg längre ned!







Jonas Karlsson är ytterligare en skådespelare som tänker sig en författarkarriär. I sin första novellsamling Det andra målet tycker jag att han har lyckats med bravur om än att lite finslipning eftersökes. Jonas Karlsson skriver kul, ironiskt och rappt och hans noveller är inte sådana som man läser och glömmer bort utan de stannar kvar i minnet. 2009 gav han ut en ny bok: Den perfekte vännen. Om man gillar Jonas Karlsson kan man även lyssna på hans sommarprat från 2005 på sr.se! Det är minst sagt väldigt underhållande!

Även Alex Schulman som mest är känd för sin bloggkarriär och provokativa humor har skrivit om sin barndom och relationen till sin pappa i Skynda att älska. Jag har inte varit så imponerad av Schulman och hans påhitt förut men nyligen har han öppnat en bokhandel i Stockholm där han säljer så kallad “skräplitteratur” för runt en tusing stycket och ordnar bokbål med “god litteratur”. Vågat tycker jag och det är alltid lite befriande när någon försöker vända på vedertagna normer och smak. Så jag gav karln en chans och läste Skynda att älska. Jag blev faktiskt positivt överraskad trots att boken inte fått ett direkt översvallande mottagande. Jag är ju också på tok för ung för att kunna relatera till hans kända pappa Allan Schulman så för mig blir det som vilken barndomsskildring som helst. Alex pappa närmade sig redan sextioårsåldern när sonen föddes vilket är något som präglar deras relation ganska tidigt. Alex pappa orkar inte göra allt som andra barns pappor orkar och deras tid tillsammans blir alldeles för kort. Alex tänker efter pappans död tillbaka på en mängd barndomsminnen av sin pappa som är både fina och roliga samtidigt som dom är väldigt rörande. Jag tycker Skynda att älska är väldigt kärleksfull och sorglig. Och olik det som Schulman tidigare gjort vilket gör att jag mer än gärna läser om hur han alldeles för sent bearbetar sorgen över sin far.

Chick lit och lad lit!

Gillade du Bridget Jones dagbok? Har du sett alla avsnitt av Sex and the city? I så fall är genren chick lit något för dig! Chick lit handlar om en kvinna i sina bästa år mitt i karriären. Övriga ingredienser är att hitta den stora kärleken, att lyckas på sitt jobb och ha koll på vilket mode som gäller. Ofta kommer huvudkaraktären till en och annan insikt om sig själv, män och livet. Härligt underhållande! Det finns också lad lit som har samma tema fast med en man i huvudrollen. Just nu har vi en särskild avdelning med chick och lad lit-tips på bibblan!

Där hittar du bland annat I hennes skor av Jennifer Weiner som jag roat mig med att läsa. Den handlar om ett par systrar som är väldigt olika. Den ena systern Rose, är en lite tantigt klädd och tråkig men framgångsrik advokat. Den andra systern är den vilda Maggie med den perfekta kroppen och som får alla män men har alkoholvanor som inte är av denna värld och trasslar jämt till det - ordentligt! Rose är rätt trött på sin syster som ockuperar hennes lägenhet efter att ha blivit vräkt (igen) och tar genröst för sig av Roses pengar, skor och till slut även av hennes pojkvän. Det blir såklart en svår konflikt mellan systrarna. Parallellt med systrarnas liv berättas också historien om en gammal kvinna som fortfarande sörjer sin dotter och anklagar sig själv för hennes död. Hon är också förtvivlad över att hon har förbjudits att ta kontakt med sina två dotterdöttrar. Under bokens gång tvingas de här tre kvinnorna att ta reda på saker om sig själva och acceptera livets berg- och dalbana. I hennes skor blir faktiskt ganska så psykologiserande om än på ett ganska ytligt sätt. Boken är underhållande och innehåller karaktärer som man både kan bli arg på och sympatisera med. En riktigt feel-good bok! Vad jag kan ha svårt för med chick lit är dock att den ofta signalerar att kvinnan måste hitta en man att leva med. Först måste hon ju såklart hitta sig själv och trivas med sig själv men sen måste hon ha en man och det illa kvickt. Det är ganska stereotyp tycker jag men det hör lite till genren så det är bara att gilla läget.

Älskade syster

Av Joyce Carol Oates har jag tidigare bara läst Dödgrävarens dotter och tyckte inte alls om den. Jag läste inte ens ut den! Men eftersom alla fortsätter att hävda Oates storhet gav jag henne under julen en ny chans för att begripa varför alla är så lyriska över hennes böcker. Och vilken tur att jag gjorde det!

Älskade syster är fantastisk och den enda som jag kan kristera är väl den etiska aspekten. Oates har i Älskade syster gjort en skönlitterär historia om en verklig händelse: det extremt uppmärksammade mordet på skridskoprinsessan JonBenét Ramsey. Det är inte första gången som hon skriver med verklig förankring: Blonde som kom ut i Sverige 2001 handlar om Marilyn Monroes liv. I Älskade syster är huvudpersonen den mördade flickans bror som i boken kallas för Skyler. Hans liv raseras när systern mördas. Massmedias hetsjakt, föräldrarnas oförmåga att ta hand om sitt barn och alla mediciner som proppades i honom mot den långa listan av diagnoser gjorde honom till en väldig trasig människa. Skyler blir även misstänkt för att ha mördat sin syster vilket till slut får honom att själv tvivla på sin oskuld.

Skyler skriver därför om sin barndom för att hitta svaren på vad som egentligen hände hans älskade syster och varför han inte kunde skydda henne från det hemska. Familjen är en minst sagt disfunktionell familj där pappan är otrogen och bara bryr sig om karriären, mamman mån om att bli accepterad i det fina området och hon tar dotterns talang till hjälp. Men boken handlar också om systern som har otroliga krav på sig både gällande skridskoåkningen men också utseendet. Istället för att leka i parken måste hon träna i timtal, få håret lagt, äta strikt och får inte en tillstymmelse till barndom. Till slut blir hon ett sexårigt nervvrak. Skyler däremot glöms ofta bort av föräldrarna som bara har ögon för systerns karriär.

Jag tycker det är intressant att Oates har valt brodern som huvudperson när hon vrider och vänder på det här gamla mordfallet som massmedia har varit som galna över. Hon kommer nära på ett sätt som inte fanns i Dödgrävarens dotter och resultatet blir väldigt gripande. Men jag tycker det blir lite dubbetydigt när Oates så målande beskriver Skylers upplevelser av massmedias jakt på familjen när det faktiskt är vad hon samtidigt gör med den här boken. Så jag tycker allt att det är lite omoraliskt att skriva den här historien. Det måste kännas väldigt osmakligt för den riktige ”Skyler” att en författare skriver en historia med utgångspunkt i dennes liv. Och att det hemska än en gång granskas och ny uppmärksamhet skapas krig familjen.

/ Tove

Bitlit!!

I dessa vampyrtider tycker jag allt att man kan damma av Anne Rices Vampyrkrönikan. Den består av ett flertal titlar men den mest kända är En vampyrs bekännelse som filmatiserades under 90-talet med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna. I En vampyrs bekännelser får en pojke som gör radiointervjuer en historia som han inte riktigt hade förväntat sig. En vampyr ber honom spela in dennes livshistoria och pojken får höra om ett minst sagt ovanligt liv som dessutom sträcker sig över ett par århundraden. En vampyrs bekännelser är en väldigt spännande men också ganska filosofisk bok och det diskuteras flitigt vad ondska är och om odödlighet verkligen är önskvärt. Anne Rice bygger verkligen upp sin vampyrvärld på ett välgrundat och fantasifullt sätt och flera av de vampyrer man får träffa i första boken återkommer senare i serien. Huvudpersonen i den här boken är Louis som inte riktigt kan förlika sig med sin vampyrtillvaro och än värre blir det när hans vän skapar ett vampyrbarn. Mycket blod, kärlek och mystik blir det och En vampyrs bekännelser är helt klart läsvärd om man inte kan få nog av vampyrer. Annan bitlit som böcker om vampyrer kallas är ju så klart den klassiska Dracula av Bram Stoker men varför inte Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in som är riktigt bra både som film och bok. Inger Edelfeldt har minsann också skrivit om vampyrer i Skuggorna i spegeln och vill du ha ännu mer bitlit-tips så kom in till bibblan och fråga!

/ Tove

Sekten av Peter Pohl

Peter Pohls bok Sekten är en väldigt obehaglig bok om en familj som blivit felbehandlade av vården och istället söker alternativ hjälp för sin sjuka dotter. De kommer i kontakt med en healer på ett hälsocenter som lovar dem att flickan ska bli frisk och till en början ser det ut som om healern kan bota henne. Men snart kommer kraven krypande. Familjen måste leva strikt gällande kost och hygien och de måste be i timtal varje dag annars kommer flickan aldrig att återhämta sig. De får heller inte träffa sina ”orena” vänner och tvingas bryta med sin familj. Till slut får de inte heller ha kvar sina jobb, barnen får inte gå i skolan med risk för att bli smittade av orena människor och bostaden i stan är för syndig. De flyttar till Hälsocentret och isolerar sig helt tillsammans med de andra medlemmarna medan tillvaron blir allt mer styrd. Inom sekten förekommer mängder av kränkningar både psykiska och fysiska, till och med barnmisshandel.
Sekten har undertiteln – En sann historia och Peter Pohl har mött några av människorna som varit medlemmar i sekten och tagit del av deras berättelser för att sedan bygga sin egen historia. Och det märks. Sekten ger i alla fall en liten förklaring på hur en människa kan låta sig manipuleras och styras så totalt av en så uppenbart despotisk och ego-centrerad person utan att reagera.

Peter Pohl skriver framförallt barn- och ungdomsböcker och står alltid på barnens sida. Han har en förmåga att berätta ur barnens perspektiv och om ämnen som berör. Även i Sekten skriver han ur barnens synvinkel och beskriver hur de får utstå slag och psykiska kränkningar för saker de inte vet att de har gjort och hur de upplever att de inte kan lita på någon då till och med föräldrarna är angivare. Pohl skildrar också hur det känns för barnen att radera ut sin egen personlighet av rädsla för att få skäll och slag och framförallt hur de går miste om sin barndom.

/ Tove