Anders Roslund & Börge Hellström har gjort det igen.
Senaste thrillern med kommissarie Ewert Grens i centrum är verkligen i toppklass och andlöst spännande. Och som alltid är det välskrivet och utan lösa trådar någonstans.
Som i deras övriga böcker får man också här en autentisk känsla – detta kunde ha varit en dokumentär kriminalhistoria om polisarbete, hierarki, och hemliga beslutsvägar inom polismyndigheten som visar sig vara ytterst skrämmande.
Huvudpersonen Piet Hoffman lever ett farligt dubbelliv som infiltratör både på uppdrag av svensk polis och polsk maffia. Han kallar sig Paula och litar egentligen inte på någon…
Om något skulle gå galet har han allt att förlora – sin älskade fru, två små pojkar, men också sitt liv. Skulle hans cover up avslöjas står han helt ensam och han vet att det bara tar tre sekunder att dö……
Ewert Grens är en mycket speciell man som ibland är riktigt svår att gilla, men han tillhör den sortens polis som inte ger sig, och det är jag i det här fallet mycket tacksam för. Här växer han i mina ögon och framstår mer och mer som en riktig hjälte. I det här fallet får han vara hur udda och kantig som helst – jag är bara så glad att han finns!
Jag finner inga ord för att beskriva den här boken. Bara läs den.
Ewa Nyhlén
Recensera, kommentera, inspirera, läsa mera!
Här hittar du boktips från både Älvdalens bibliotekspersonal och bibliotekets besökare. Maila dina boktips till bibliotek-kultur@alvdalen.se så lägger vi ut dem så att andra kan läsa dem!
Klicka här för att komma till bibliotekets webbsida
Visar inlägg med etikett ewa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ewa. Visa alla inlägg
söndag 18 oktober 2009
torsdag 17 september 2009
Klockan 21.37
av Karin Alfredsson
En av mina favoritförfattare alla kategorier!
Det här är den tredje boken om kvinnoläkaren Ellen Elg, som när historien börjar, just fått sitt andra barn och är mammaledig. Hon får ett erbjudande från en holländsk kvinnoorganisation om att följa med båten Aurora till Polen och där ankra på internationellt vatten för att kunna erbjuda polska kvinnor abort, sexualrådgivning och preventivmedel. Allt detta är förbjudet i Polen, med den självklara följden att de många illegala aborterna får förödande konsekvenser för många kvinnor. Förbudet, som till stor del beror på att den katolska kyrkans förtryckarfascism nästlat sig in i politiken, leder givetvis också till att många barn föds ovälkomna till misär och elände.
Ellen, som också i de tidigare böckerna engagerat sig i, och arbetat för kvinnors utsatta situation i både Vietnam (Kvinnorna på 10:e våningen) och i Zambia (80 º från Varmvattnet) känner att hon måste tacka ja till det här erbjudandet. Det ska visa sig att uppdraget är långt ifrån riskfritt…..
Parallellt med Ellens familjeliv får vi följa några medlemmar ur en polsk familj av idag, men vi får också insyn i en rätt så ruggig organisation med rötterna i USAs religiösa högerextremistiska antiabortrörelse, som håller på att etablera sig i Polen med hjälp av vilsna ungdomar som kyrkan fått sitt grepp om. De kallar sig Hela Polens ungdom och har en mycket konservativ inställning till det mesta som rör kvinnors rättigheter och jämställdhet överhuvudtaget.
Genom bokens berättelse löper också en privat brevväxling från 1960-talet, alltså på den tiden när abort var förbjudet i Sverige men tillåtet i Polen….
Som i de andra böckerna om Ellen Elg, säger Karin Alfredsson även här att allt viktigt är sant, trots den påhittade inramningen.
En jättebra spänningsroman som engagerar djupt!
Karin Alfredsson är journalist och författare, har jobbat som reporter på Aftonbladet och som redaktör för Aktuellt. Hon har också skrivit för Sidas tidning och bott i flera olika länder. För sin första bok om Ellen Elg (80º från Varmvattnet) fick hon Svenska Deckarakademins debutantpris.
Ewa Nyhlén
En av mina favoritförfattare alla kategorier!
Det här är den tredje boken om kvinnoläkaren Ellen Elg, som när historien börjar, just fått sitt andra barn och är mammaledig. Hon får ett erbjudande från en holländsk kvinnoorganisation om att följa med båten Aurora till Polen och där ankra på internationellt vatten för att kunna erbjuda polska kvinnor abort, sexualrådgivning och preventivmedel. Allt detta är förbjudet i Polen, med den självklara följden att de många illegala aborterna får förödande konsekvenser för många kvinnor. Förbudet, som till stor del beror på att den katolska kyrkans förtryckarfascism nästlat sig in i politiken, leder givetvis också till att många barn föds ovälkomna till misär och elände.
Ellen, som också i de tidigare böckerna engagerat sig i, och arbetat för kvinnors utsatta situation i både Vietnam (Kvinnorna på 10:e våningen) och i Zambia (80 º från Varmvattnet) känner att hon måste tacka ja till det här erbjudandet. Det ska visa sig att uppdraget är långt ifrån riskfritt…..
Parallellt med Ellens familjeliv får vi följa några medlemmar ur en polsk familj av idag, men vi får också insyn i en rätt så ruggig organisation med rötterna i USAs religiösa högerextremistiska antiabortrörelse, som håller på att etablera sig i Polen med hjälp av vilsna ungdomar som kyrkan fått sitt grepp om. De kallar sig Hela Polens ungdom och har en mycket konservativ inställning till det mesta som rör kvinnors rättigheter och jämställdhet överhuvudtaget.
Genom bokens berättelse löper också en privat brevväxling från 1960-talet, alltså på den tiden när abort var förbjudet i Sverige men tillåtet i Polen….
Som i de andra böckerna om Ellen Elg, säger Karin Alfredsson även här att allt viktigt är sant, trots den påhittade inramningen.
En jättebra spänningsroman som engagerar djupt!
Karin Alfredsson är journalist och författare, har jobbat som reporter på Aftonbladet och som redaktör för Aktuellt. Hon har också skrivit för Sidas tidning och bott i flera olika länder. För sin första bok om Ellen Elg (80º från Varmvattnet) fick hon Svenska Deckarakademins debutantpris.
Ewa Nyhlén
torsdag 30 april 2009
Till dess din vrede upphör
av Åsa Larsson
Nu har jag sträckläst en natt igen!
Den fjärde boken om åklagare Rebecka Martinsson och poliserna i Kiruna är såå bra.
Åsa Larsson lyckas få igång alla känslor hos mej med den här berättelsen. Hon är välformulerad o precis, samtidigt som språket nästan är poetiskt ibland. Det har något med den norrländska miljön och språket att göra, det blir exotiskt och kargt, vänligt och hårt på samma gång. Den lite mystiska stämningen understryks av att berättaren stundtals är den döda unga flickan Wilma.
Boken inleds med något av det mest mardrömslika mord jag stött på i litteraturen. De två ungdomarna Simon och Wilma ska dyka efter det tyska transportplan som försvann 1943, och som man tror ligger på botten av sjön Vittangijärvi. Det är vinter och de slår upp en vak, där de fäster en säkerhetslina i ett träkryss för att kunna hitta tillbaka. När Wilma märker att linan lossnat, simmar hon tillbaka och hittar hålet i isen. Det är bara det att någon lagt en trädörr över hålet och står nu ovanpå….
När man hittar Wilmas kropp ett halvår senare, förstår man snart att hon är mördad och polisinspektör Anna-Maria Mella drar igång en utredning.
Den illa omtyckta åkerifamiljen Krekula, med de våldsamma sönerna Tore och Hjalmar, hamnar snart i fokus, och en grym och tragisk historia nystas så sakteliga upp. Något hände de två små sönerna 1956, som gav vansinnet och ondskan i familjen Krekula fritt spelrum.
Familjen har både fysiskt och moraliskt blod på sina händer, och historiens trådar går så långt tillbaka som till 1940-talet och nazitysklands behov av svenska hjälpinsatser både i jakten på motståndsmän och med transporter i Sveriges gränstrakter.
Här finns flera psykologiskt intressant skildrade personer, de flesta både varma, mänskliga och litet bräckliga, medan livet har format andra till iskallt hänsynslösa individer.
Läs den. Läs den. Läs den.
Ewa Nyhlén
Nu har jag sträckläst en natt igen!Den fjärde boken om åklagare Rebecka Martinsson och poliserna i Kiruna är såå bra.
Åsa Larsson lyckas få igång alla känslor hos mej med den här berättelsen. Hon är välformulerad o precis, samtidigt som språket nästan är poetiskt ibland. Det har något med den norrländska miljön och språket att göra, det blir exotiskt och kargt, vänligt och hårt på samma gång. Den lite mystiska stämningen understryks av att berättaren stundtals är den döda unga flickan Wilma.
Boken inleds med något av det mest mardrömslika mord jag stött på i litteraturen. De två ungdomarna Simon och Wilma ska dyka efter det tyska transportplan som försvann 1943, och som man tror ligger på botten av sjön Vittangijärvi. Det är vinter och de slår upp en vak, där de fäster en säkerhetslina i ett träkryss för att kunna hitta tillbaka. När Wilma märker att linan lossnat, simmar hon tillbaka och hittar hålet i isen. Det är bara det att någon lagt en trädörr över hålet och står nu ovanpå….
När man hittar Wilmas kropp ett halvår senare, förstår man snart att hon är mördad och polisinspektör Anna-Maria Mella drar igång en utredning.
Den illa omtyckta åkerifamiljen Krekula, med de våldsamma sönerna Tore och Hjalmar, hamnar snart i fokus, och en grym och tragisk historia nystas så sakteliga upp. Något hände de två små sönerna 1956, som gav vansinnet och ondskan i familjen Krekula fritt spelrum.
Familjen har både fysiskt och moraliskt blod på sina händer, och historiens trådar går så långt tillbaka som till 1940-talet och nazitysklands behov av svenska hjälpinsatser både i jakten på motståndsmän och med transporter i Sveriges gränstrakter.
Här finns flera psykologiskt intressant skildrade personer, de flesta både varma, mänskliga och litet bräckliga, medan livet har format andra till iskallt hänsynslösa individer.
Läs den. Läs den. Läs den.
Ewa Nyhlén
torsdag 2 april 2009
Kvinnorna på 10:e våningen
av Karin Alfredsson
Den svenska läkaren Ellen Elg bor med sin familj i Hanoi, där hon har en biståndstjänst på en kvinnoklinik. Hon träffar många kvinnor som far illa, unga flickor som tvingats in i prostitution och blivit svårt misshandlade. Hon får ta sig an oönskade graviditeter och fall med flickor som gjort egna desperata försök till abort. Kvinnoförtrycket finns överallt, både bland patienter och kollegor. Allmänna sjukförsäkringar finns inte och korruption och fattigdom är ett stort problem i dagens Vitnam.
Den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sin egen tragiska historia, och hon söker sina barn som togs ifrån henne av mannen efter krigsslutet. Hon upptäcker att nyfödda barn säljs i parken som ligger intill hennes trottoarplats på en av Hanois gator. Ofta kommer samma kvinna med en sportbag i handen, som snabbt byter ägare i skymundan. Lieu spanar vidare och bestämmer sig för att göra vad hon kan för att stoppa det som pågår.
Kanske kan hon tala med den svenska kvinnliga läkaren om vad hon sett…..
Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson faller oförklarligt ner från Hotel Continentals 10:e våning och dör. Polisen tror att det antingen är en olyckshändelse eller självmord.
Men vad är det som hänt egentligen? Och vad är det som pågår på våning 10? Det visar sig att Johansson har en vietnamesisk fru och barn hemma i Sverige, och har dessutom varit gift två gånger tidigare med unga vietnamesiska flickor. Vem är han egentligen?
Berättelsen är spännande och känns mycket angelägen, och den är skriven med ett lätt och rakt språk. Miljön är exotisk och man kan nästan känna den fuktiga värmen och doften av pho-buljong som värms överallt. Jag tycker mig höra taximotorcyklarna trängas på de larmande gatorna i Hanoi, där Ellen, Björn och dottern Nadja är de enda som använder cykelhjälm!
Det är ett svårt och tungt ämne, men som är så välskrivet och bra berättat att det blir en stor läsupplevelse. Karin Alfredsson får de vietnamesiska kvinnorna att skimra med stor lyskraft i den här berättelsen.
Missa den inte.
Ewa Nyhlén
Den svenska läkaren Ellen Elg bor med sin familj i Hanoi, där hon har en biståndstjänst på en kvinnoklinik. Hon träffar många kvinnor som far illa, unga flickor som tvingats in i prostitution och blivit svårt misshandlade. Hon får ta sig an oönskade graviditeter och fall med flickor som gjort egna desperata försök till abort. Kvinnoförtrycket finns överallt, både bland patienter och kollegor. Allmänna sjukförsäkringar finns inte och korruption och fattigdom är ett stort problem i dagens Vitnam.Den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sin egen tragiska historia, och hon söker sina barn som togs ifrån henne av mannen efter krigsslutet. Hon upptäcker att nyfödda barn säljs i parken som ligger intill hennes trottoarplats på en av Hanois gator. Ofta kommer samma kvinna med en sportbag i handen, som snabbt byter ägare i skymundan. Lieu spanar vidare och bestämmer sig för att göra vad hon kan för att stoppa det som pågår.
Kanske kan hon tala med den svenska kvinnliga läkaren om vad hon sett…..
Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson faller oförklarligt ner från Hotel Continentals 10:e våning och dör. Polisen tror att det antingen är en olyckshändelse eller självmord.
Men vad är det som hänt egentligen? Och vad är det som pågår på våning 10? Det visar sig att Johansson har en vietnamesisk fru och barn hemma i Sverige, och har dessutom varit gift två gånger tidigare med unga vietnamesiska flickor. Vem är han egentligen?
Berättelsen är spännande och känns mycket angelägen, och den är skriven med ett lätt och rakt språk. Miljön är exotisk och man kan nästan känna den fuktiga värmen och doften av pho-buljong som värms överallt. Jag tycker mig höra taximotorcyklarna trängas på de larmande gatorna i Hanoi, där Ellen, Björn och dottern Nadja är de enda som använder cykelhjälm!
Det är ett svårt och tungt ämne, men som är så välskrivet och bra berättat att det blir en stor läsupplevelse. Karin Alfredsson får de vietnamesiska kvinnorna att skimra med stor lyskraft i den här berättelsen.
Missa den inte.
Ewa Nyhlén
lördag 7 mars 2009
Kinesen
av Henning Mankell
Jag fick den här boken i present nyligen och började läsa – och kunde inte sluta! Boken kom ut för ett år sedan, men jag har inte riktigt kommit mig för att läsa den förrän nu. Ändå har jag tidigare läst mycket av Henning Mankell, till exempel slukade jag varje ny Kurt Vallander-deckare.
Det här är bättre än alla Vallander-deckare tillsammans! Här har Mankell skrivit en internationell thriller med en fantastisk bredd och med många bottnar. Dessutom är den mycket välskriven och skrämmande aktuell.
En vinterdag 2006 hittas arton åldringar bestialiskt slaktade i en liten by utanför Hudiksvall. Det är nästan samtliga innevånare i byn, och det visar sig så småningom att alla är släkt med varandra. Domaren Birgitta Roslin i Helsingborg läser om morden och får veta att hennes mors fosterföräldrar finns bland de döda. Hon reser till Hudiksvall, träffar den ansvarige polisen och kommer över en gammal dagbok som skrivits av en manlig släkting i Amerika under senare hälften av 1800-talet när han var förman vid byggandet av järnvägen mellan öst- och västkusten. Järnvägen byggdes huvudsakligen av kinesiska slavar som behandlades värre än djur.
Del två av boken tar oss 150 år tillbaka i tiden, till Kina där vi får följa tre bröder som under fruktansvärda lidanden fångas och fraktas som slavar till Amerika. Bara en av bröderna lyckas överleva detta helvete på jorden under flera år, och tar sig småningom tillbaka till Kina. Han skriver ner berättelsen om sitt liv och dokumentet finns kvar i hans släkt fram till våra dagar.
Birgitta Roslin gräver på egen hand vidare i mordgåtan i Hudiksvall, och råkar snubbla över spår som tyder på att mördaren kan vara kines. Spåren leder henne vidare rakt in ett världspolitiskt spel där supermakten Kina visar sig vara något helt annat än den maoistiska idealbild hon drömde om som ung student. Fram träder en hänsynslös supermakt som har koloniala ambitioner i Afrika. I sitt sökande efter svaret på mordgåtan i Sverige, reser Birgitta Roslin till Beijing. Där händer saker som får henne att förstå att hennes liv är i fara.
Det är mästerligt att kunna väva ihop flera parallellhandlingar på det här sättet, och samtidigt göra det både så spännande och så lärorikt. Kinesen är en stor läsupplevelse som jag rekommenderar starkt.
Ewa Nyhlén
Jag fick den här boken i present nyligen och började läsa – och kunde inte sluta! Boken kom ut för ett år sedan, men jag har inte riktigt kommit mig för att läsa den förrän nu. Ändå har jag tidigare läst mycket av Henning Mankell, till exempel slukade jag varje ny Kurt Vallander-deckare.Det här är bättre än alla Vallander-deckare tillsammans! Här har Mankell skrivit en internationell thriller med en fantastisk bredd och med många bottnar. Dessutom är den mycket välskriven och skrämmande aktuell.
En vinterdag 2006 hittas arton åldringar bestialiskt slaktade i en liten by utanför Hudiksvall. Det är nästan samtliga innevånare i byn, och det visar sig så småningom att alla är släkt med varandra. Domaren Birgitta Roslin i Helsingborg läser om morden och får veta att hennes mors fosterföräldrar finns bland de döda. Hon reser till Hudiksvall, träffar den ansvarige polisen och kommer över en gammal dagbok som skrivits av en manlig släkting i Amerika under senare hälften av 1800-talet när han var förman vid byggandet av järnvägen mellan öst- och västkusten. Järnvägen byggdes huvudsakligen av kinesiska slavar som behandlades värre än djur.
Del två av boken tar oss 150 år tillbaka i tiden, till Kina där vi får följa tre bröder som under fruktansvärda lidanden fångas och fraktas som slavar till Amerika. Bara en av bröderna lyckas överleva detta helvete på jorden under flera år, och tar sig småningom tillbaka till Kina. Han skriver ner berättelsen om sitt liv och dokumentet finns kvar i hans släkt fram till våra dagar.
Birgitta Roslin gräver på egen hand vidare i mordgåtan i Hudiksvall, och råkar snubbla över spår som tyder på att mördaren kan vara kines. Spåren leder henne vidare rakt in ett världspolitiskt spel där supermakten Kina visar sig vara något helt annat än den maoistiska idealbild hon drömde om som ung student. Fram träder en hänsynslös supermakt som har koloniala ambitioner i Afrika. I sitt sökande efter svaret på mordgåtan i Sverige, reser Birgitta Roslin till Beijing. Där händer saker som får henne att förstå att hennes liv är i fara.
Det är mästerligt att kunna väva ihop flera parallellhandlingar på det här sättet, och samtidigt göra det både så spännande och så lärorikt. Kinesen är en stor läsupplevelse som jag rekommenderar starkt.
Ewa Nyhlén
söndag 1 mars 2009
Mordbyn
av Andrea Maria Schenkel
Den här korta (156 sidor) thrillern är bland det mest gastkramande jag någonsin läst! Det är en fantastisk författarbedrift att kunna hugga tag i läsaren från första sidan, och med förhållandevis ganska sparsam text bygga upp en nästan outhärdlig spänning och hålla ett järngrepp om läsaren till sista sidan. Här finns inget som är förutsägbart.
Boken bygger på en verklig händelse och utspelar sig på den tyska landsbygden. Året är 1955 och skuggan av Andra Världskriget vilar fortfarande över befolkningen.
Något står inte riktigt rätt till på den ensligt belägna bondgården Tannöd, och olika bybors vittnesmål om den udda familjen Danner ger en dokumentär känsla och driver berättelsen framåt. Många har något att säga om den elake bonden, den kuvade hustrun, dottern och de två barnbarnen.
Redan från början vilar en mycket kuslig stämning över den lilla Bayerska bondbyn, och som läsare har man hela tiden känslan av en annalkande katastrof. Det är inte alls någon vanlig deckare med grubblande poliser och kriminaltekniska detaljer. Nej, det är en suggestiv historia som steg för steg obevekligt avslöjas genom byborna, som på olika sätt haft kontakt med familjen.
Det är korta kapitel som varvas med intensiva böner om nåd och frälsning…
Historien påminner till formen om den antika grekiska tragedin, där byborna är kören, vars uppgift i dramat är att vara ”folkets röst” och ge stämningsbakgrund åt själva handlingen.
En mycket skickligt skriven kriminalroman, som jag läste ut på bara några timmar!
Andrea Maria Schenkel har fått flera litterära utmärkelser för Mordbyn, bland annat Deutscher Krimipreis 2007. Den översätts till ett tjugotal språk, och ska dessutom filmatiseras.
Ewa Nyhlén februari-09
Den här korta (156 sidor) thrillern är bland det mest gastkramande jag någonsin läst! Det är en fantastisk författarbedrift att kunna hugga tag i läsaren från första sidan, och med förhållandevis ganska sparsam text bygga upp en nästan outhärdlig spänning och hålla ett järngrepp om läsaren till sista sidan. Här finns inget som är förutsägbart.Boken bygger på en verklig händelse och utspelar sig på den tyska landsbygden. Året är 1955 och skuggan av Andra Världskriget vilar fortfarande över befolkningen.
Något står inte riktigt rätt till på den ensligt belägna bondgården Tannöd, och olika bybors vittnesmål om den udda familjen Danner ger en dokumentär känsla och driver berättelsen framåt. Många har något att säga om den elake bonden, den kuvade hustrun, dottern och de två barnbarnen.
Redan från början vilar en mycket kuslig stämning över den lilla Bayerska bondbyn, och som läsare har man hela tiden känslan av en annalkande katastrof. Det är inte alls någon vanlig deckare med grubblande poliser och kriminaltekniska detaljer. Nej, det är en suggestiv historia som steg för steg obevekligt avslöjas genom byborna, som på olika sätt haft kontakt med familjen.
Det är korta kapitel som varvas med intensiva böner om nåd och frälsning…
Historien påminner till formen om den antika grekiska tragedin, där byborna är kören, vars uppgift i dramat är att vara ”folkets röst” och ge stämningsbakgrund åt själva handlingen.
En mycket skickligt skriven kriminalroman, som jag läste ut på bara några timmar!
Andrea Maria Schenkel har fått flera litterära utmärkelser för Mordbyn, bland annat Deutscher Krimipreis 2007. Den översätts till ett tjugotal språk, och ska dessutom filmatiseras.
Ewa Nyhlén februari-09
måndag 9 februari 2009
Det lömska nätet
av Helene Tursten
Jag har på två dagar slukat den senaste boken om kriminalinspektör Irene Huss vid Göteborgspolisen. Det är den åttonde fristående boken om poliserna vid våldsroteln i Göteborg, och enligt min mening en av de bästa.
Boken handlar om två olika fall. En utredning drivs av cold case-avdelningen, och har förgreningar så långt tillbaka som 1941, till andra Världskriget och Allmänna säkerhetstjänsten. Allmänna säkerhetstjänsten var en hemlig svensk underrättelsebyrå under krigsåren, som bl a sysslade med kontraspionage och censur, och var en föregångare till SÄPO. Utredningen startas när man vid rivningen av en gammal kåk hittar ett inmurat lik. Det visar sig vara kvarlevorna efter Mats Persson, som anmäldes försvunnen 1983. Han var son till säkerhetspolisen Elof Persson som hade mördats fyrtio år tidigare, ett mord som aldrig blev uppklarat.
Samtidigt arbetar Huss och hennes kollegor intensivt med att spåra och sätta fast en mördare som via Internet bekantar sig med unga tonårsflickor, lockar och snärjer dem för att till slut döda dem. Hans djävulska plan går ut på att vinna unga, naiva och sårbara flickors förtroende för att kunna locka dem till sig när tiden är mogen……
Det är riktigt, riktigt spännande och riktigt, riktigt otäckt!
Det som är mest otäckt är att just detta med nätgrooming händer i verkligheten, här och nu.
Hur många sjuka människor driver inte just nu sitt ondskefulla spel med aningslösa barn och ungdomar?
Missa inte den här, om du gillar välskrivna deckare med aktuellt innehåll.
Ewa Nyhlén
Jag har på två dagar slukat den senaste boken om kriminalinspektör Irene Huss vid Göteborgspolisen. Det är den åttonde fristående boken om poliserna vid våldsroteln i Göteborg, och enligt min mening en av de bästa.Boken handlar om två olika fall. En utredning drivs av cold case-avdelningen, och har förgreningar så långt tillbaka som 1941, till andra Världskriget och Allmänna säkerhetstjänsten. Allmänna säkerhetstjänsten var en hemlig svensk underrättelsebyrå under krigsåren, som bl a sysslade med kontraspionage och censur, och var en föregångare till SÄPO. Utredningen startas när man vid rivningen av en gammal kåk hittar ett inmurat lik. Det visar sig vara kvarlevorna efter Mats Persson, som anmäldes försvunnen 1983. Han var son till säkerhetspolisen Elof Persson som hade mördats fyrtio år tidigare, ett mord som aldrig blev uppklarat.
Samtidigt arbetar Huss och hennes kollegor intensivt med att spåra och sätta fast en mördare som via Internet bekantar sig med unga tonårsflickor, lockar och snärjer dem för att till slut döda dem. Hans djävulska plan går ut på att vinna unga, naiva och sårbara flickors förtroende för att kunna locka dem till sig när tiden är mogen……
Det är riktigt, riktigt spännande och riktigt, riktigt otäckt!
Det som är mest otäckt är att just detta med nätgrooming händer i verkligheten, här och nu.
Hur många sjuka människor driver inte just nu sitt ondskefulla spel med aningslösa barn och ungdomar?
Missa inte den här, om du gillar välskrivna deckare med aktuellt innehåll.
Ewa Nyhlén
onsdag 28 januari 2009
Kall som graven
av Peter Robinson
Den som följt Robinsons böcker om Alan Banks och Annie Cabbot upptäcker snart att den här historien utspelar sig flera år bakåt i tiden. Den skrevs redan 2000, men har inte översatts till svenska förrän 2008. Men det gör inte så mycket, tycker jag, för boken är som vanligt välskriven och mycket spännande och deckarintrigen är helt fristående. Det enda som känns litet märkligt är hur huvudpersonerna står i relation till varandra. Det har ju hänt en hel del med Banks och Cabbot i de senare böckerna.
I Kall som graven försvinner polismästarens unga dotter Emily, och Alan Banks blir
inkopplad för leta reda på henne. Han hittar henne i London, där hon hamnat i en farlig värld av sex, droger och kriminalitet, och där allt kan köpas för pengar. Flera mord inträffar och när Banks börjar nysta i de olika trådarna, verkar det först som om alla spår leder tillbaka till Barry Clough, en affärsman helt utan skrupler, men med gott om pengar. Men ju längre brottsutredningen pågår, framträder också ett annat obehagligt mönster, som tyder på att familjen Riddle har en del lik i garderoben…
Banks har sedan tidigare ett komplicerat förhållande till sin chef, polismästare Jimmy Riddle, som i sin tur har en rent fientlig inställning till Banks och hans polisarbete, och har sagt att han tänker sätta punkt för hans karriär. Nu blir Banks den kollega han inofficiellt vänder sig till och måste lita på för att få hem dottern. Det blir en mardrömssituation för Banks som inte har riktig tillgång till sin polisiära makt då han förväntas vara diskret och lojal mot sin chef.
Hur ska han till exempel förhöra sin polismästare?
En riktig bladvändare som ni inte får missa om ni gillar kriminalromaner av högsta kvalitet.
Peter Robinson har fått flera priser och utmärkelser för sina böcker, och 2006 fick Kall som graven den danska deckarakademiens Palle Rosenkrantz-priset för årets bästa kriminalroman.
Ewa Nyhlén januari-09
Den som följt Robinsons böcker om Alan Banks och Annie Cabbot upptäcker snart att den här historien utspelar sig flera år bakåt i tiden. Den skrevs redan 2000, men har inte översatts till svenska förrän 2008. Men det gör inte så mycket, tycker jag, för boken är som vanligt välskriven och mycket spännande och deckarintrigen är helt fristående. Det enda som känns litet märkligt är hur huvudpersonerna står i relation till varandra. Det har ju hänt en hel del med Banks och Cabbot i de senare böckerna.I Kall som graven försvinner polismästarens unga dotter Emily, och Alan Banks blir
inkopplad för leta reda på henne. Han hittar henne i London, där hon hamnat i en farlig värld av sex, droger och kriminalitet, och där allt kan köpas för pengar. Flera mord inträffar och när Banks börjar nysta i de olika trådarna, verkar det först som om alla spår leder tillbaka till Barry Clough, en affärsman helt utan skrupler, men med gott om pengar. Men ju längre brottsutredningen pågår, framträder också ett annat obehagligt mönster, som tyder på att familjen Riddle har en del lik i garderoben…
Banks har sedan tidigare ett komplicerat förhållande till sin chef, polismästare Jimmy Riddle, som i sin tur har en rent fientlig inställning till Banks och hans polisarbete, och har sagt att han tänker sätta punkt för hans karriär. Nu blir Banks den kollega han inofficiellt vänder sig till och måste lita på för att få hem dottern. Det blir en mardrömssituation för Banks som inte har riktig tillgång till sin polisiära makt då han förväntas vara diskret och lojal mot sin chef.
Hur ska han till exempel förhöra sin polismästare?
En riktig bladvändare som ni inte får missa om ni gillar kriminalromaner av högsta kvalitet.
Peter Robinson har fått flera priser och utmärkelser för sina böcker, och 2006 fick Kall som graven den danska deckarakademiens Palle Rosenkrantz-priset för årets bästa kriminalroman.
Ewa Nyhlén januari-09
måndag 17 november 2008
Blunddockan
av Jeffery Deaver
Äntligen! Jeffery Deaver har kommit med en ny bok.
I den här thrillern är det dock inte Lincoln Rhyme och Amelia Sachs som är huvudpersonerna, utan specialagenten och förhörsexperten Kathryn Dance vid Californiens utredningsenhet, CBI.
Först var jag litet skeptisk när jag förstod att det inte var en Rhyme-deckare, för det brukar inte alltid bli så bra när deckarförfattarna får för sig att börja med olika sidoprojekt, som att hitta på andra karaktärer och planera en ny serie böcker. Dessbättre hade jag fel. Kathryn Dance är en mycket sympatisk och intressant bekantskap. Man känner också igen Jeffery Deavers thrillerspråk och hans förmåga att bygga upp spänningen, som ibland blir nästan outhärdlig.
Man kan säga att Dance är en levande lögndetektor, alltså expert på kroppsspråk och hon är specialutbildad i att avläsa om människor ljuger, eller talar sanning. Hon är en skicklig polis, men har faktiskt också har ett ”riktigt” liv vid sidan av arbetet. På fritiden snokar hon till exempel upp bra blues – och folkmusikband som hon hittar över hela USA, och erbjuder dem att ladda ner sin musik på den webbsida hon driver tillsammans med en god vän. Dessutom spelar hon musik själv. Familjen har också två hundar - Dylan och Patsy (!) - och hundälskare får alltid en extra poäng hos mig! Det finns dock ett mörkt stråk i Kathryn Dance´s liv då hon bär på en stor sorg efter att hennes man, och tillika barnens far, omkommit i en bilolycka.
Boken börjar med att den manipulative mördaren och sektledaren Daniel Pell, som är dömd för mord på en familj för 8 år sedan, men där den ena dottern överlevde, ska förhöras i samband med att nya spår i det gamla fallet har framkommit. Han lyckas rymma med hjälp utifrån och Kathryn Dance ska leda jakten på denne man som har psykopatens förmåga att dupera människor, och som inte skyr några som helst medel för att nå sitt mål.
Det blir viktigt att hitta den överlevande Theresa Croyton, idag 17 år, som kallas Blunddockan eftersom hon låg och sov den gången hennes familj knivmördades av Daniel Pell. Problemet är bara att hon bytt identitet och ingen vet var hon finns.
Jakten på mördaren börjar och det är action vill jag lova! Spänningen byggs skickligt upp, sida för sida. Polisteamet utökas så småningom med en expert på sekt – och kultledarmentalitet i hopp om att bättre förstå hur den här typen av narcissistiska och hyperintelligenta mördare tänker.
Allt utspelar sig i John Steinbeckland – alltså Montereyhalvön och i områden som Carmel och Salinas. Mitt i det intensiva polisarbetet påminns vi om De himmelska ängderna, Vredens Druvor och Cannery Row (Det stora kalaset). Stora frukt – och grönsaksodlingar, vindpinade klippor och pittoreska hus inramar historien, och ger läsaren en chans att hämta andan när författaren lättar på gasen en aning.
Jeffery Deaver fick sitt genombrott med boken Tyst gisslan 1996, men är kanske mest känd för boken The Bone Collector (I samlarens spår), som också filmades 1999.
Ewa Nyhlén
Nov 2008
Äntligen! Jeffery Deaver har kommit med en ny bok.I den här thrillern är det dock inte Lincoln Rhyme och Amelia Sachs som är huvudpersonerna, utan specialagenten och förhörsexperten Kathryn Dance vid Californiens utredningsenhet, CBI.
Först var jag litet skeptisk när jag förstod att det inte var en Rhyme-deckare, för det brukar inte alltid bli så bra när deckarförfattarna får för sig att börja med olika sidoprojekt, som att hitta på andra karaktärer och planera en ny serie böcker. Dessbättre hade jag fel. Kathryn Dance är en mycket sympatisk och intressant bekantskap. Man känner också igen Jeffery Deavers thrillerspråk och hans förmåga att bygga upp spänningen, som ibland blir nästan outhärdlig.
Man kan säga att Dance är en levande lögndetektor, alltså expert på kroppsspråk och hon är specialutbildad i att avläsa om människor ljuger, eller talar sanning. Hon är en skicklig polis, men har faktiskt också har ett ”riktigt” liv vid sidan av arbetet. På fritiden snokar hon till exempel upp bra blues – och folkmusikband som hon hittar över hela USA, och erbjuder dem att ladda ner sin musik på den webbsida hon driver tillsammans med en god vän. Dessutom spelar hon musik själv. Familjen har också två hundar - Dylan och Patsy (!) - och hundälskare får alltid en extra poäng hos mig! Det finns dock ett mörkt stråk i Kathryn Dance´s liv då hon bär på en stor sorg efter att hennes man, och tillika barnens far, omkommit i en bilolycka.
Boken börjar med att den manipulative mördaren och sektledaren Daniel Pell, som är dömd för mord på en familj för 8 år sedan, men där den ena dottern överlevde, ska förhöras i samband med att nya spår i det gamla fallet har framkommit. Han lyckas rymma med hjälp utifrån och Kathryn Dance ska leda jakten på denne man som har psykopatens förmåga att dupera människor, och som inte skyr några som helst medel för att nå sitt mål.
Det blir viktigt att hitta den överlevande Theresa Croyton, idag 17 år, som kallas Blunddockan eftersom hon låg och sov den gången hennes familj knivmördades av Daniel Pell. Problemet är bara att hon bytt identitet och ingen vet var hon finns.
Jakten på mördaren börjar och det är action vill jag lova! Spänningen byggs skickligt upp, sida för sida. Polisteamet utökas så småningom med en expert på sekt – och kultledarmentalitet i hopp om att bättre förstå hur den här typen av narcissistiska och hyperintelligenta mördare tänker.
Allt utspelar sig i John Steinbeckland – alltså Montereyhalvön och i områden som Carmel och Salinas. Mitt i det intensiva polisarbetet påminns vi om De himmelska ängderna, Vredens Druvor och Cannery Row (Det stora kalaset). Stora frukt – och grönsaksodlingar, vindpinade klippor och pittoreska hus inramar historien, och ger läsaren en chans att hämta andan när författaren lättar på gasen en aning.
Jeffery Deaver fick sitt genombrott med boken Tyst gisslan 1996, men är kanske mest känd för boken The Bone Collector (I samlarens spår), som också filmades 1999.
Ewa Nyhlén
Nov 2008
tisdag 4 november 2008
Mig äger ingen
av Åsa Linderborg

Boken är en rak och ärlig, men också ömsint skildring av uppväxten med en ensamstående far – härdarmästare Leif Andersson, vid Metallverken i Västerås – vars yrkesstolthet, klasstillhörighet och alkoholproblem ger berättelsen dess röda tråd.
Det är berättelsen om en arbetarsläkt under det svenska folkhemmets storhet och fall, och handlar om klassmedvetenhet, utanförskap och manlighet.
Det handlar också om den blott 4-åriga Åsa, eller Natasja som hon ofta kallas av sin pappa, som blir kvar hos sin far efter föräldrarnas skilsmässa. Vid något tillfälle, när mamman får frågan hur hon kunde flytta från sitt barn, svarar hon: ”Jag lämnade kvar det bästa jag hade hos honom, annars hade han gått sönder”.
Vi kommer nära i vardagsskildringen, där far och dotter lever sina liv och gör det mesta tillsammans. Hon blir skjutsad på pappas cykel till dagis tidigast av alla varje morgon - vinter som sommar - de äter middagsmat hos farmor och farfar varje kväll, där det diskuteras politik och spelas Fia. Pappa har ofta ont om ”lall”, och får ibland ett bidrag av farmor.
Härdarmästare Leif Andersson verkar vara en motsägelsefull person; han dricker några öl varje kväll, men är ändå både sällskaplig och finns alltid där för sin dotter. Han är politiskt medveten, men misstror ändå den politiska kampen, han är stolt över sin yrkeskunskap, men avskyr sitt jobb som ger honom svullna händer och värk.
Ibland tycker jag att det är ett torftigt liv för en liten flicka, men ändå är det tydligt att berättelsen är skriven med värme och kärlek. Boken är både gripande, vemodig, tragisk och kul – i bland på samma gång – men aldrig sentimental. Här finns också hela den brokiga släkten, med många färgstarka och intressanta personer.
Åsa Linderborg skriver mycket bra, enligt min mening. Hon har ett rakt och enkelt språk och det blir inte tråkigt en sekund. Hon berättar så levande att man får en klar bild av både människor, händelser och miljöer, och när boken avslutas är hon vuxen med egen familj.
Förutom en innehållsrik barndoms – och uppväxtskildring är det också ett stycke svensk arbetarhistoria som idag känns mycket avlägsen, och just därför är så intressant att läsa om.
Åsa Linderborg är kulturskribent på Aftonbladet.
Ewa Nyhlén
nov-08

Boken är en rak och ärlig, men också ömsint skildring av uppväxten med en ensamstående far – härdarmästare Leif Andersson, vid Metallverken i Västerås – vars yrkesstolthet, klasstillhörighet och alkoholproblem ger berättelsen dess röda tråd.
Det är berättelsen om en arbetarsläkt under det svenska folkhemmets storhet och fall, och handlar om klassmedvetenhet, utanförskap och manlighet.
Det handlar också om den blott 4-åriga Åsa, eller Natasja som hon ofta kallas av sin pappa, som blir kvar hos sin far efter föräldrarnas skilsmässa. Vid något tillfälle, när mamman får frågan hur hon kunde flytta från sitt barn, svarar hon: ”Jag lämnade kvar det bästa jag hade hos honom, annars hade han gått sönder”.
Vi kommer nära i vardagsskildringen, där far och dotter lever sina liv och gör det mesta tillsammans. Hon blir skjutsad på pappas cykel till dagis tidigast av alla varje morgon - vinter som sommar - de äter middagsmat hos farmor och farfar varje kväll, där det diskuteras politik och spelas Fia. Pappa har ofta ont om ”lall”, och får ibland ett bidrag av farmor.
Härdarmästare Leif Andersson verkar vara en motsägelsefull person; han dricker några öl varje kväll, men är ändå både sällskaplig och finns alltid där för sin dotter. Han är politiskt medveten, men misstror ändå den politiska kampen, han är stolt över sin yrkeskunskap, men avskyr sitt jobb som ger honom svullna händer och värk.
Ibland tycker jag att det är ett torftigt liv för en liten flicka, men ändå är det tydligt att berättelsen är skriven med värme och kärlek. Boken är både gripande, vemodig, tragisk och kul – i bland på samma gång – men aldrig sentimental. Här finns också hela den brokiga släkten, med många färgstarka och intressanta personer.
Åsa Linderborg skriver mycket bra, enligt min mening. Hon har ett rakt och enkelt språk och det blir inte tråkigt en sekund. Hon berättar så levande att man får en klar bild av både människor, händelser och miljöer, och när boken avslutas är hon vuxen med egen familj.
Förutom en innehållsrik barndoms – och uppväxtskildring är det också ett stycke svensk arbetarhistoria som idag känns mycket avlägsen, och just därför är så intressant att läsa om.
Åsa Linderborg är kulturskribent på Aftonbladet.
Ewa Nyhlén
nov-08
måndag 6 oktober 2008
Lärarinnan i Villette
av Ingrid Hedström.

Det här är den första i en serie kriminalromaner med handlingen förlagd till den fiktiva belgiska staden Villette, och med utredningsdomare Martine Poirot i centrum.
En mycket omtyckt, numera pensionerad lärarinna, Jeanne Demaret, blir påkörd och dödad, och flera vittnen hävdar bestämt att det inte var en olycka. När Martine Poirot och hennes medarbetare börjar utreda saken, visar det sig att lärarinnan bar på en mörk hemlighet som berör både stadens makthavare och politiska toppar, och som sträcker sig många år bakåt i tiden. En händelse i stadens förflutna visar sig ha med Belgiens koloniala histora och folkmordet i Rwanda 1994 att göra. För att förhindra sanningen från att komma fram, är vissa personer beredda att gå hur långt som helst....
Det är en mycket välskriven och skickligt berättad historia, med intressanta personporträtt och en riktigt ruskig intrig.
Ingrid Hedström arbetar sedan många år som journalist på Dagens Nyheter. Hon bodde i Belgien 1992-1997. Det var en dramatisk tidsperiod med bland annat korruptionsskandaler, politikermord och Dutrouxaffären. Ingrid Hedström fick idén att förlägga ett antal deckare hit, och här är alltså den första boken om Martine Poirot och hennes team.
Låt er inte förledas av att huvudpersonen heter Poirot och är från Belgien. Jag försäkrar att det är det enda som överensstämmer med Agatha Christies pusslande detektiv Hercule Poirot!
Ewa Nyhlén
2008-10-06

Det här är den första i en serie kriminalromaner med handlingen förlagd till den fiktiva belgiska staden Villette, och med utredningsdomare Martine Poirot i centrum.
En mycket omtyckt, numera pensionerad lärarinna, Jeanne Demaret, blir påkörd och dödad, och flera vittnen hävdar bestämt att det inte var en olycka. När Martine Poirot och hennes medarbetare börjar utreda saken, visar det sig att lärarinnan bar på en mörk hemlighet som berör både stadens makthavare och politiska toppar, och som sträcker sig många år bakåt i tiden. En händelse i stadens förflutna visar sig ha med Belgiens koloniala histora och folkmordet i Rwanda 1994 att göra. För att förhindra sanningen från att komma fram, är vissa personer beredda att gå hur långt som helst....
Det är en mycket välskriven och skickligt berättad historia, med intressanta personporträtt och en riktigt ruskig intrig.
Ingrid Hedström arbetar sedan många år som journalist på Dagens Nyheter. Hon bodde i Belgien 1992-1997. Det var en dramatisk tidsperiod med bland annat korruptionsskandaler, politikermord och Dutrouxaffären. Ingrid Hedström fick idén att förlägga ett antal deckare hit, och här är alltså den första boken om Martine Poirot och hennes team.
Låt er inte förledas av att huvudpersonen heter Poirot och är från Belgien. Jag försäkrar att det är det enda som överensstämmer med Agatha Christies pusslande detektiv Hercule Poirot!
Ewa Nyhlén
2008-10-06
tisdag 13 maj 2008
Flyga drake

av Khaled Hosseini
Det var länge sedan en bok fångade mig så totalt från första sidan!
Hosseini är en fantastisk berättare, med ett enkelt och rakt språk, och historien är mycket gripande. Otäck, men ändå vacker och hoppfull samtidigt. Den känns bitvis nästan som en saga, trots alla realistiska detaljer från ett Afghanistan i totalt förfall under den ryska invasionen och senare, när talibanerna tagit makten.
En stor del av boken handlar om hur livet är före ockupation,krig och förtryck, när huvudpersonerna Amir och Hassan är barn. Amir föds i en rik släkt av sunnimuslimer, som har en självklart hög status i landet, medan den jämnårige, bäste vännen Hassan är shiamuslim och dessutom tillhör en föraktad och diskriminerad folkgrupp. Han är son till husets tjänare Ali, och vet sin plats, trots att de båda pojkarna står varandra nära som bröder.
När pojkarna är i 13-årsåldern sker en rad tragiska och omvälvande händelser, både i deras liv och i landets historia. Det goda och trygga livet förändras drastiskt för alla.
Boken gav mig en bild av ett land och en kultur som jag inte visste särskilt mycket om.
Historien är mycket kärleksfullt och skickligt berättad, och Hosseini förmår levandegöra både personerna, och sitt före detta hemland Afghanistan.
Läs den.
2008-05-13
Ewa Nyhlén
måndag 28 april 2008
Val McDermid – en mästare bland thrillerförfattare
Deckardrottningar finns det gott om i litteraturen, och det finns många aspiranter till titeln, men den som definitivt är värd en tiara är, enligt min mening, den brittiska författarinnan Val McDermid. Hon föddes i Skottland 1955, utbildade sig till journalist och arbetade som sådan tills hon debuterade som författare med böckerna om Lindsay Gordon 1987. Den första boken om henne översattes till svenska 2007 och heter I terrorns skugga (Hostage to murder), och skrevs 2003.
I terrorns skugga
Den egensinniga journalisten Lindsey Gordon har flyttat tillbaka till Glasgow efter att ha bott i Kalifornien i flera år. Hon är arbetslös och uttråkad, tills hon råkar träffa på en annan kvinnlig skribent, Rory McLaren, som erbjuder henne ett samarbete inom grävande journalistik. Hon nappar, och de båda kvinnorna finner sig snart indragna i en komplicerad kidnappningshistoria med IRA i bakgrunden. Lindsey och Rory erbjuds ensamrätt till storyn i utbyte mot att de lyckas spåra och ta tillbaka den kidnappade pojken. Det står snart klart för dem att de snubblat in i en större och mer våldsam historia än de kunnat ana…
Språket är, som alltid när McDermid är i farten, ypperligt – bra personbeskrivningar, rapp dialog och ett driv som för handlingen framåt.
Thrillerserie av världsklass
Men, det som jag framför allt vill rekommendera av Val McDermid, är serien om psykologen och profileraren Tony Hill och kriminalinspektör Carol Jordan vid Londonpolisen. Dessa huvudkaraktärer introducerades i thrillern Sjöjungfrun sjöng sin sång (The Mermaids singing), 1996. Här dras vi in i en psykopatisk seriemördares skrämmande värld. Det är en isande thriller där flera unga män får sätta livet till. Polisen blir mer och mer desperat, och kontaktar till slut Dr Tony Hill, som har förmågan att sätta sig in i hur en sadistisk mördare tänker och vad som driver honom. Han tar sig ”in i” dessa förvridna hjärnor och förstår vad som händer där, och kan därmed förutse vad nästa drag kommer att bli…..
Få har McDermid´s förmåga att bygga upp en spänning, som man knappt står ut med!Börja INTE med den här boken om du har ont om tid, eller är i stort behov av din nattsömn! Du kommer helt enkelt inte att kunna släppa den innan du vet hur den slutar.
Fler böcker med Hill och Jordan:
Under ingrodda ärr, 1998
Den sista frestelsen, 2003
Andras plåga, 2005
Med gift i blodet, 2007 (Jag kan inte uttala mig om denna, då jag ännu inte läst den)
TV-serien Mord i sinnet (Wire in the blood) bygger också på dessa två karaktärer, även om handlingen i filmerna för övrigt inte alls överensstämmer med McDermids böcker.
McDermid har också skrivit ett antal böcker om privatdeckaren Kate Brannigan. Handlingen i böckerna utspelar sig oftast i Manchester. Dödligt spel heter den första boken första om henne, och utkom 1992.
Fler bra deckare av Val McDermid:
Imitatören, 2000
Dödsdomen, 2001
Ett fjärran eko, 2004
Bounty – myteristens återkomst, 2006
Ewa Nyhlen, 2008-04-28
I terrorns skugga
Den egensinniga journalisten Lindsey Gordon har flyttat tillbaka till Glasgow efter att ha bott i Kalifornien i flera år. Hon är arbetslös och uttråkad, tills hon råkar träffa på en annan kvinnlig skribent, Rory McLaren, som erbjuder henne ett samarbete inom grävande journalistik. Hon nappar, och de båda kvinnorna finner sig snart indragna i en komplicerad kidnappningshistoria med IRA i bakgrunden. Lindsey och Rory erbjuds ensamrätt till storyn i utbyte mot att de lyckas spåra och ta tillbaka den kidnappade pojken. Det står snart klart för dem att de snubblat in i en större och mer våldsam historia än de kunnat ana…
Språket är, som alltid när McDermid är i farten, ypperligt – bra personbeskrivningar, rapp dialog och ett driv som för handlingen framåt.
Thrillerserie av världsklass
Men, det som jag framför allt vill rekommendera av Val McDermid, är serien om psykologen och profileraren Tony Hill och kriminalinspektör Carol Jordan vid Londonpolisen. Dessa huvudkaraktärer introducerades i thrillern Sjöjungfrun sjöng sin sång (The Mermaids singing), 1996. Här dras vi in i en psykopatisk seriemördares skrämmande värld. Det är en isande thriller där flera unga män får sätta livet till. Polisen blir mer och mer desperat, och kontaktar till slut Dr Tony Hill, som har förmågan att sätta sig in i hur en sadistisk mördare tänker och vad som driver honom. Han tar sig ”in i” dessa förvridna hjärnor och förstår vad som händer där, och kan därmed förutse vad nästa drag kommer att bli…..
Få har McDermid´s förmåga att bygga upp en spänning, som man knappt står ut med!Börja INTE med den här boken om du har ont om tid, eller är i stort behov av din nattsömn! Du kommer helt enkelt inte att kunna släppa den innan du vet hur den slutar.
Fler böcker med Hill och Jordan:
Under ingrodda ärr, 1998
Den sista frestelsen, 2003
Andras plåga, 2005
Med gift i blodet, 2007 (Jag kan inte uttala mig om denna, då jag ännu inte läst den)
TV-serien Mord i sinnet (Wire in the blood) bygger också på dessa två karaktärer, även om handlingen i filmerna för övrigt inte alls överensstämmer med McDermids böcker.
McDermid har också skrivit ett antal böcker om privatdeckaren Kate Brannigan. Handlingen i böckerna utspelar sig oftast i Manchester. Dödligt spel heter den första boken första om henne, och utkom 1992.
Fler bra deckare av Val McDermid:
Imitatören, 2000
Dödsdomen, 2001
Ett fjärran eko, 2004
Bounty – myteristens återkomst, 2006
Ewa Nyhlen, 2008-04-28
tisdag 25 mars 2008
Där tvivlet gror

av Thomas H Cook
En liten flicka försvinner, och två familjers liv slås i spillror.
Detta är en andlöst spännande bok, klassad som deckare men är, enligt min mening, inte alls någon typisk deckare.
Historien berättas i återblickar av Eric Moore, en familjefar som tvingas se både på sig själv, sin ursprungsfamilj och sin nuvarande familj med helt nya ögon under berättelsens gång.
Erics son, 15-årige Keith, sitter en kväll barnvakt hos familjen Giordanos åttaåriga dotter Amy, och nästa morgon är hon spårlöst försvunnen.
Som de flesta föräldrar blir Eric och hans fru Meridith chockade och rädda, men är övertygade om att sonen inte kan vara den skyldige. De bedyrar hans oskuld och gör allt för att skydda honom från omgivningens misstankar.
Medan polisens utredning mer och mer pekar på Keith, börjar dock tvivlet gro inom Eric Moore, och växer sig allt större: Kan sonen vara skyldig, trots allt? Var ligger i så fall Erics lojalitet?
Som en mörk bakgrund finns dessutom Erics ursprungsfamilj. Han och brodern Warren har båda präglats, fast på olika sätt, av en barndom och uppväxt med en hård och orättvis far.
Allt detta kommer också upp till ytan och får betydelse i det kaos som drabbar Eric, Meridith och Keith.
Jag rekommenderar boken varmt.
Ewa Nyhlén
2008-03-25
Från bokens baksidestext: ”Där tvivlet gror är ett nästan outhärdligt spännande porträtt av en familj i kris, återgivet av den mästerlige Thomas H Cook i en serie levande, dramatiska, hjärtslitande familjescener.”
Joyce Carol Oates
lördag 1 mars 2008
Rädda Ofelia- vägen till kvinnlig självkänsla, 1998

Mary Pipher är psykoterapeut och kommer som sådan i kontakt med många tonårsflickor med allvarliga problem. Hon menar att från 1990-talet och framåt har unga flickor det mycket svårare när de kommer in i puberteten, än vad som var fallet tidigare. Till stor del beror det på det destruktiva samhälle som de befinner sig i på sin väg mot vuxenlivet, där de ofta möter ett sexistiskt och ofta våldsamt budskap i musik, TV och reklam, med idealbilder som är omöjliga att leva upp till.
Vilka krafter är det egentligen som leder till att allt fler unga flickor utvecklar ätstörningar, självskadebeteende, har för tidig sexdebut och hamnar i drogmissbruk? Vilka värderingar är rådande? Vi får i boken följa ett stort antal flickor som alla gått i någon form av psykoterapeutisk behandling hos Mary Pipher. Hon säger: ”Att växa upp till kvinna i dagens värld är komplicerat och svårt. Det krävs värme, omtanke och kärlek från vuxenvärlden”.
Bokens titel syftar på Ofelia i Shakespearedramat Hamlet, som från att ha varit en fri och lycklig flicka, förlorar sig själv i tonåren. När hon blir förälskad i Hamlet lever hon bara för att få hans uppskattning, och har inte längre någon egen vilja. När Hamlet försmår henne blir hon galen av sorg och dränker sig.
Den här boken borde läsas av alla vuxna som kommer i kontakt med tonårsflickor – föräldrar, lärare och ungdomsledare- och som söker svar på vad man kan göra för att hjälpa flickor att behålla sin frimodighet och livsglädje. Rädda Ofelia har några år på nacken och beskriver det amerikanska samhället i slutet av 1990-talet, men den känns tyvärr mycket aktuell i Sverige idag.
2008-03-01
Ewa Nyhlén
måndag 25 februari 2008
När livet stannar - en berättelse om att överleva
av Malin Sävstam, 2007
Vad är det som gör att människan överlever nattsvart förtvivlan, djupaste sorg och ett helvetiskt kaos? Vilka oanade resurser finns det inom oss?
Malin Sävstam förlorade sina två yngsta barn, sin man och tre nära vänner i flodvågskatastrofen i Thailand. Här berättar hon om sin kamp för att komma igenom den värsta kris man nog kan drabbas av. Hon berättar på ett naket sätt, i en slags dagboksform om tiden från morgonen den 26 december 2004 i Khao Lak, då livet vände på bara några minuter, och fram till idag. Hon skriver om vattnet, leran, paniken, skriken och chocken, och sedan om hur hon under hela det första året inte orkade se längre framåt än till nästa andetag.
Hennes äldste son Axel överlever, och de båda kommer så småningom hem till Sverige, och kampen för att ta sig igenom chock, sorg och saknad tar sin början. De får hjälp av ett starkt och tätt nätverk av vänner och släktingar, och mor och son börjar så småningom att bygga upp ett nytt liv igen.
Jag läste bokens första halva i ett sträck och grät samtidigt. Den grep mig djupt och jag förstår inte hur hon har hittat ord för att beskriva denna nattsvarta och smärtsamma tid som hon tvingas förhålla sig till och även ta sig igenom, trots ett totalt förlorat fotfäste.
Boken gav mig många tankeställare om livet och döden. Jag förundrades också över de processer och mekanismer som det mänskliga psyket förfogar över, och som träder i kraft när vi befinner oss i kris, och det behövs extra resurser.
Läs den.
Ewa Nyhlén
Vad är det som gör att människan överlever nattsvart förtvivlan, djupaste sorg och ett helvetiskt kaos? Vilka oanade resurser finns det inom oss?Malin Sävstam förlorade sina två yngsta barn, sin man och tre nära vänner i flodvågskatastrofen i Thailand. Här berättar hon om sin kamp för att komma igenom den värsta kris man nog kan drabbas av. Hon berättar på ett naket sätt, i en slags dagboksform om tiden från morgonen den 26 december 2004 i Khao Lak, då livet vände på bara några minuter, och fram till idag. Hon skriver om vattnet, leran, paniken, skriken och chocken, och sedan om hur hon under hela det första året inte orkade se längre framåt än till nästa andetag.
Hennes äldste son Axel överlever, och de båda kommer så småningom hem till Sverige, och kampen för att ta sig igenom chock, sorg och saknad tar sin början. De får hjälp av ett starkt och tätt nätverk av vänner och släktingar, och mor och son börjar så småningom att bygga upp ett nytt liv igen.
Jag läste bokens första halva i ett sträck och grät samtidigt. Den grep mig djupt och jag förstår inte hur hon har hittat ord för att beskriva denna nattsvarta och smärtsamma tid som hon tvingas förhålla sig till och även ta sig igenom, trots ett totalt förlorat fotfäste.
Boken gav mig många tankeställare om livet och döden. Jag förundrades också över de processer och mekanismer som det mänskliga psyket förfogar över, och som träder i kraft när vi befinner oss i kris, och det behövs extra resurser.
Läs den.
Ewa Nyhlén
torsdag 21 februari 2008
Lyckans Hjul
av Kajsa Ingemarsson, 2007
Den senaste boken av Kajsa Ingemarsson tillhör inte hennes bästa, men är ändå värd ett boktips. Jag skulle vilja kalla den en vardagsbagatell som utspelas i ett vanligt villaområde, med tre vanliga kvinnor i centrum.
Mirjam är i övre medelåldern och har alltid varit hemmafru, med mannen, barnen och trädgården som främsta intresse.
Nina är frisör och lever ensam med sin tonårsson. Hon närmar sig fyrtio, och har börjat tröttna på att gå ut och dansa på fredagskvällarna med bästa väninnan Camilla.
Ellinor är en ung, nyutbildad jurist som är mammaledig. Hon funderar över vart jämställdheten i äktenskapet tog vägen, där hon går långa promenader med barnvagnen på dagarna. Hon längtar efter att börja jobba igen.
Kvinnorna bor grannar i samma villaområde och känner bara varandra ytligt. En dag flyttar det in en kvinna i en av de tomma villorna. Det börjar hända saker som gör att Mirjam, Nina och Ellinor kommer varandra närmare, och upptäcker saker om både varandra och sig själva. Vänskap, kärlek och lojalitet får en djupare innebörd för alla tre, och ödet verkar ha ett finger med i spelet....
Historien är lättläst och kräver ett minimum av läsaren, men den känns varm och jag kände att jag tyckte om karaktärerna. Det var lätt att se handlingen i bilder, och jag skulle inte bli förvånad om boken så småningom blir till film.
2008-02-21
Ewa Nyhlén
Den senaste boken av Kajsa Ingemarsson tillhör inte hennes bästa, men är ändå värd ett boktips. Jag skulle vilja kalla den en vardagsbagatell som utspelas i ett vanligt villaområde, med tre vanliga kvinnor i centrum.Mirjam är i övre medelåldern och har alltid varit hemmafru, med mannen, barnen och trädgården som främsta intresse.
Nina är frisör och lever ensam med sin tonårsson. Hon närmar sig fyrtio, och har börjat tröttna på att gå ut och dansa på fredagskvällarna med bästa väninnan Camilla.
Ellinor är en ung, nyutbildad jurist som är mammaledig. Hon funderar över vart jämställdheten i äktenskapet tog vägen, där hon går långa promenader med barnvagnen på dagarna. Hon längtar efter att börja jobba igen.
Kvinnorna bor grannar i samma villaområde och känner bara varandra ytligt. En dag flyttar det in en kvinna i en av de tomma villorna. Det börjar hända saker som gör att Mirjam, Nina och Ellinor kommer varandra närmare, och upptäcker saker om både varandra och sig själva. Vänskap, kärlek och lojalitet får en djupare innebörd för alla tre, och ödet verkar ha ett finger med i spelet....
Historien är lättläst och kräver ett minimum av läsaren, men den känns varm och jag kände att jag tyckte om karaktärerna. Det var lätt att se handlingen i bilder, och jag skulle inte bli förvånad om boken så småningom blir till film.
2008-02-21
Ewa Nyhlén
torsdag 27 december 2007
Chockdoktrinen av Naomi Klein, 2007

Boken är ett skrämmande dokument som visar hur Chicagouniversitetets ekonomiska modell i sann nyliberalistisk design, vinner mark i land efter land med hjälp av kriser och befolkningar i chock.
Konceptet går ut på att först skapa ett tillstånd av förlamande chock, till exempel en statskupp, för att sedan snabbt utnyttja den rädsla och förvirring som uppstår till att införa en ny ekonomisk politik. Nationalekonomen Milton Friedman (1912-2006) anses vara den som skrivit manualen för den totalt avreglerade och otyglade kapitalismen, och han har många lärjungar runt om i världen. Friedmans första ekonomiska och ideologiska experiment blev den av USA iscensatta statskuppen i Chile 1973. Han var då ekonomisk rådgivare åt general Augusto Pinochet. Friedman avled 2006, nittiofyra år gammal, och hans sista debattinlägg i Wall Street Journal handlade om skolväsendet i det orkandrabbade New Orleans. Han ansåg att nu när staden låg i ruiner skulle man passa på att ”reformera” skolsystemet, alltså att använda de pengar som var tänkta för återuppbyggnaden till att privatisera skolorna.
Naomi Klein skriver klarsynt om det ideologiska korståg som har kulminerat med fullständig privatisering med hjälp av krig och katastrofer, och hur nyliberala ekonomer med USA och Internationella valutafonden i spetsen ser på både ödelagda nationer och människor nedbrutna av tortyr som ”oskrivna blad”, och alltså ett tillfälle att börja om från noll. Vi får exempel från olika länder i Latinamerika där ekonomier kollapsat. Ett kapitel handlar om Polen och Solidaritets valseger 1988 och den uteblivna ekonomiska hjälpen från IMF. Klein skriver om det som hände i Sydafrika när ANC och Nelson Mandela vunnit valet och insåg att deras händer var bakbundna av IMF.
Margaret Thatcher såg sin chans att privatisera stora delar av Storbritanniens ekonomi med hjälp av Falklandskriget.
Det färskaste exemplet av chockdoktrinens tillämpning är invasionen av Irak.
Som sagt, land efter land …..
Boken känns stundtals tung att läsa, inte språkmässigt och inte för att den är späckad med fakta, men för att innehållet gör att man tappar sugen och hoppet ett tag. Jag kan avslöja att det dock finns positiva tecken och ett visst hopp. Mot slutet av boken ger Klein exempel på folk och länder som hämtat sig efter chockterapin och där man tillsammans bygger upp människovänligare samhällen.
En fantastisk research ligger till grund för denna vår tids kanske viktigaste bok.
Läs den!
Ewa Nyhlén 071211
Konceptet går ut på att först skapa ett tillstånd av förlamande chock, till exempel en statskupp, för att sedan snabbt utnyttja den rädsla och förvirring som uppstår till att införa en ny ekonomisk politik. Nationalekonomen Milton Friedman (1912-2006) anses vara den som skrivit manualen för den totalt avreglerade och otyglade kapitalismen, och han har många lärjungar runt om i världen. Friedmans första ekonomiska och ideologiska experiment blev den av USA iscensatta statskuppen i Chile 1973. Han var då ekonomisk rådgivare åt general Augusto Pinochet. Friedman avled 2006, nittiofyra år gammal, och hans sista debattinlägg i Wall Street Journal handlade om skolväsendet i det orkandrabbade New Orleans. Han ansåg att nu när staden låg i ruiner skulle man passa på att ”reformera” skolsystemet, alltså att använda de pengar som var tänkta för återuppbyggnaden till att privatisera skolorna.
Naomi Klein skriver klarsynt om det ideologiska korståg som har kulminerat med fullständig privatisering med hjälp av krig och katastrofer, och hur nyliberala ekonomer med USA och Internationella valutafonden i spetsen ser på både ödelagda nationer och människor nedbrutna av tortyr som ”oskrivna blad”, och alltså ett tillfälle att börja om från noll. Vi får exempel från olika länder i Latinamerika där ekonomier kollapsat. Ett kapitel handlar om Polen och Solidaritets valseger 1988 och den uteblivna ekonomiska hjälpen från IMF. Klein skriver om det som hände i Sydafrika när ANC och Nelson Mandela vunnit valet och insåg att deras händer var bakbundna av IMF.
Margaret Thatcher såg sin chans att privatisera stora delar av Storbritanniens ekonomi med hjälp av Falklandskriget.
Det färskaste exemplet av chockdoktrinens tillämpning är invasionen av Irak.
Som sagt, land efter land …..
Boken känns stundtals tung att läsa, inte språkmässigt och inte för att den är späckad med fakta, men för att innehållet gör att man tappar sugen och hoppet ett tag. Jag kan avslöja att det dock finns positiva tecken och ett visst hopp. Mot slutet av boken ger Klein exempel på folk och länder som hämtat sig efter chockterapin och där man tillsammans bygger upp människovänligare samhällen.
En fantastisk research ligger till grund för denna vår tids kanske viktigaste bok.
Läs den!
Ewa Nyhlén 071211
onsdag 7 november 2007
Skugga
av Karin Alvtegen
Kan människan göra vad som helst för att upprätthålla en fasad?
Är också människan beredd att gå hur långt som helst för att få bekräftelse?
Dessa två frågor är centrala i Alvtegens nya bok.
Axel Ragnerfeldt är den hyllade svenske författaren, nobelpristagaren som gjort en klassresa och nått en position i samhället där han räknas till de största. Han har nyligen drabbats av stroke och befinner sig på ett vårdhem. Han har mist förmågan att förmedla sig med andra, men hans minnen av åren som gått är glasklara. Där finns sannerligen en hel del att grubbla över….
En handfull personer lever i hans skugga och gör allt för att bevara den närmast helgonlika bilden av mannen som skrivit så insiktsfulla berättelser om människans godhet och ondska. Etiskt anses den store Ragnerfeldt överträffa de flesta.
Hans hustru, Alice, en gång själv författare fick överge sin egen karriär för att ta hand om barnen.
Sonen Jan-Erik, som har till uppgift att förvalta faderns författarskap genom att åka på föreläsningsturnéer runt om i landet och sprida ”evangeliet”. Han dricker för mycket och är ständigt otrogen mot sin hustru Louise. Deras tolvåriga dotter Ellen är en främling för honom.
En gammal kvinna, Gerda Persson, dör och det visar sig att hon en gång arbetade som familjen Ragnerfeldts hushållerska. Bland hennes kvarlåtenskap hittas uppgifter som gör att fasaden börjar krackelera och fasansfulla hemligheter börjar sippra fram.
Karin Alvtegen är en skicklig berättare och spänningen blir ibland ”olidlig”. Hon är också mycket bra på att skildra olika karaktärer och känslolägen. Språket är lätt, men har ändå tyngd. Det finns formuleringar som är direkt eleganta, och några meningar minns jag faktiskt utantill efter att ha läst färdigt boken.
Boken gav mig en stor läsupplevelse, men jag kände ett påtagligt, men något märkligt behov av att vädra garderoben när jag var färdig….
Ewa Nyhlén
2007-11-07
Kan människan göra vad som helst för att upprätthålla en fasad?
Är också människan beredd att gå hur långt som helst för att få bekräftelse?
Dessa två frågor är centrala i Alvtegens nya bok.
Axel Ragnerfeldt är den hyllade svenske författaren, nobelpristagaren som gjort en klassresa och nått en position i samhället där han räknas till de största. Han har nyligen drabbats av stroke och befinner sig på ett vårdhem. Han har mist förmågan att förmedla sig med andra, men hans minnen av åren som gått är glasklara. Där finns sannerligen en hel del att grubbla över….
En handfull personer lever i hans skugga och gör allt för att bevara den närmast helgonlika bilden av mannen som skrivit så insiktsfulla berättelser om människans godhet och ondska. Etiskt anses den store Ragnerfeldt överträffa de flesta.
Hans hustru, Alice, en gång själv författare fick överge sin egen karriär för att ta hand om barnen.
Sonen Jan-Erik, som har till uppgift att förvalta faderns författarskap genom att åka på föreläsningsturnéer runt om i landet och sprida ”evangeliet”. Han dricker för mycket och är ständigt otrogen mot sin hustru Louise. Deras tolvåriga dotter Ellen är en främling för honom.
En gammal kvinna, Gerda Persson, dör och det visar sig att hon en gång arbetade som familjen Ragnerfeldts hushållerska. Bland hennes kvarlåtenskap hittas uppgifter som gör att fasaden börjar krackelera och fasansfulla hemligheter börjar sippra fram.
Karin Alvtegen är en skicklig berättare och spänningen blir ibland ”olidlig”. Hon är också mycket bra på att skildra olika karaktärer och känslolägen. Språket är lätt, men har ändå tyngd. Det finns formuleringar som är direkt eleganta, och några meningar minns jag faktiskt utantill efter att ha läst färdigt boken.
Boken gav mig en stor läsupplevelse, men jag kände ett påtagligt, men något märkligt behov av att vädra garderoben när jag var färdig….
Ewa Nyhlén
2007-11-07
onsdag 3 oktober 2007
Edward Finnegans upprättelse
av Anders Roslund & Börge Hellström
Det här är den tredje boken av succéparet Roslund (journalist) och Hellström (kriminalvårdsdebattör). Den kom 2006 och nominerades till bästa svenska kriminalroman.
Och det är bra, mycket bra!
De skriver med en politisk och moralisk hållning i samma anda som Sjöwall-Wahlöö, och ställer frågan: Vem är offer och vem är brottsling?
Edward Finnegans upprättelse är en finurligt skriven kriminalroman, med ett ödesmättat driv i handlingen, som kretsar kring dödsstraffets vara eller inte vara, om dess konsekvenser och inte minst bestialiteten och absurditeten i själva hanteringen.
I handlingens centrum står John Schwartz, häktad efter en misshandel på en Finlandsfärja. Men vem är han egentligen? Det är något som inte stämmer med hans identitet, och kriminalkommissarie Ewert Grens och kollegorna vid Stockholmspolisen står snart i en ohygglig situation, med ett polisiärt, moraliskt och även politiskt dilemma som ställer saker och ting på sin vassaste spets. Intelligent skrivet med många vändningar och turer. Trots det är det ingen risk att man tappar tråden.
I USA finns Edward Finnegan, som aldrig får ro och som bär ett hat som är bittrare än någonsin, trots att det nu är många år sedan hans dotter mördades.
Detta är ett rejält boktips. Missar du den här pärlan kan jag bara beklaga.
Ewa Nyhlén, 3 oktober 2007
Det här är den tredje boken av succéparet Roslund (journalist) och Hellström (kriminalvårdsdebattör). Den kom 2006 och nominerades till bästa svenska kriminalroman.
Och det är bra, mycket bra!
De skriver med en politisk och moralisk hållning i samma anda som Sjöwall-Wahlöö, och ställer frågan: Vem är offer och vem är brottsling?
Edward Finnegans upprättelse är en finurligt skriven kriminalroman, med ett ödesmättat driv i handlingen, som kretsar kring dödsstraffets vara eller inte vara, om dess konsekvenser och inte minst bestialiteten och absurditeten i själva hanteringen.
I handlingens centrum står John Schwartz, häktad efter en misshandel på en Finlandsfärja. Men vem är han egentligen? Det är något som inte stämmer med hans identitet, och kriminalkommissarie Ewert Grens och kollegorna vid Stockholmspolisen står snart i en ohygglig situation, med ett polisiärt, moraliskt och även politiskt dilemma som ställer saker och ting på sin vassaste spets. Intelligent skrivet med många vändningar och turer. Trots det är det ingen risk att man tappar tråden.
I USA finns Edward Finnegan, som aldrig får ro och som bär ett hat som är bittrare än någonsin, trots att det nu är många år sedan hans dotter mördades.
Detta är ett rejält boktips. Missar du den här pärlan kan jag bara beklaga.
Ewa Nyhlén, 3 oktober 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)