Labyrinten

Om man tar sig tid bland hyllorna hittar man de skymda, men OM (!) så bra böckerna. En sommardag bland hyllorna för att jag skulle hitta den; Labyrinten av Kate Mosse.

Den handlar om bandet mellan två kvinnor, Alice och Alaïs, som genom en magisk hemlighet förenas, fast att 800 år skiljer dem åt.
Alaïs, lever i Carcassonne i södra Frankrike. År 1209, övertar hon av sin far en mystisk bok, en bok som fadern hävdar innehåller den sanna Graalens hemligheter. Alaïs förstår inte innebörden av boken men känner starkt för att beskydda den. Detta innebär att när albigenskriget inleds i Sydfrankirke och alla katater hotas och dödas, måste föra boken i säkerhet. Det betyder stora offer och en stark tro för att försvara labyrintens hemlighet, som sträcker sig tillbaka till det forntida Egypten.
Alice lever år 2005 och engagerar sig en sommar vid en utgrävning utanför Carcassonne, i Sabarthès-bergen. Där hittar hon en dold grotta och faller över två skelett. Grottan visar sig vara en grav och Alice uppfattar en ond känsla. Hon inser att på något mystiskt sätt förstår hon inristningarna på grottans väggar och upptäcker också att nu när grottan hittats drar en hel härva med händelser igång och hon blir sammanbunden med kataternas och Alaïs öde för 800 år sedan.

Boken är ruskigt spännande och man blir involverad i en uråldrig historisk berättelse, som med hjälp av två olika tidsspår berättar om var och en av kvinnorna och deras öden. Labyrinten är mycket välskriven, en underbar blandning av livets upptäckter och förluster, actionfylld och det historiska perspektivet är trovärdigt.

En bok man måste läsa!
/Marie

Lila hibiskus

Lila hibiskus utspelar sig i Nigeria och där ses 15-åriga Kambilis pappa som en hjälte. Han hjälper fattiga med mat och skolgång och driver en regimkritisk tidning som kämpar mot förtrycket från den korrupta regeringen. Han får pris av Amnesty för sina insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Paradoxalt nog är han en tyrann mot sin familj. Han misshandlar sin fru så hon får missfall och slår sina barn sönder och samman. Han pressar Kambili och hennes bror med minutiösa studiescheman för de måste bara vara bäst i sina klasser. Pappan är också fanatiskt kristen, intolerant mot alla som inte är katoliker och betraktar till och med sin egen far som hedning. Kambili får aldrig leka och hon har inga kamrater utom sin bror. Det blir omöjligt att inte känna med Kambili som helt har stagnerat efter att aldrig ha fått en chans att leva ett normalt liv. Och länge verkar det som om det är för sent för henne. Adichie beskriver på ett otroligt sätt Kambilis blandade känslor för sin far och sin familj. Det är en nattsvart berättelse men det finns massor av hopp och glädje i den. Och gott om upprorsanda!

Chimamanda Ngozi Adichie slog igenom med En halv gul sol som kom 2007. Jag är så himla glad för att jag missade den för då kan jag läsa den nu när jag bara vill ha mer Adichie! Hennes sätt att skriva är väldigt inkännande och karaktärsbeskrivningarna sanslöst verkliga. Hon står verkligen ut och blir definitivt min nya favorit!

/Tove

Vive la france!

Det blev visst tema Frankrike på bloggen den här veckan med Maries Coco Chanel-film och nu två stycken heta franska författare: Faïza Guéne och Tatiana de Rosnay.

Tatiana de Rosnay har tidigare gett ut den omtalade Sarahs nyckel och Bumerang är hennes tionde roman. Bokens huvudperson är Antoine Rey: en medelålders, nyskild, småtjock man som lever ett ganska deppigt och trist liv. Inte så lockande alls tänkte jag när jag började läsa men det fick jag äta upp! Det är Antoine som gör boken så bra: hans tankar, känslor och liknelser är så rakt på sak och har ovanligt mycket insiktsfullhet. Antoines historia börjar med att han tillsammans med sin syster besöker en badort som de reste till som barn. På vägen hem börjar systern berätta om ett minne som kommit tillbaka till henne under besöket. Något viktigt som glömt som kan få dem att förstå vad som egentligen hände deras mor som dog när de fortfarande var små. Men precis när systern ska berätta om det avgörande minnet kör hon av vägen och skadas svårt. Antoine börjar nysta i det förflutna och det blir allt mer viktigt för honom att få veta sanningen för att kunna leva vidare och ta tag i sitt eländiga liv. Läsaren får möta många livsöden i Bumerang och det är likadant i Faïza Guénes Sista beställningen på Balto.

Berättelsen här rör sig kring den mördade Joël Morvier och hans bar Balto. Men vem är det som har mördat honom? Morvier var en vidrig person och gjorde ingenting för att bli omtyckt. Snarare gillade han bråk och det finns en rad med personer som har motiv att döda honom. Medan mordets utreds får läsaren lära känna olika personer som har koppling till Balto och deras invecklade relationer till varandra och till Morvier. Sista beställningen på Balto är en nattsvart historia så om den inte vore så bra skriven hade det nog blivit lite väl tungt. Jag gillar särskilt att Faïza Guénes karaktärer har ett psykologiskt djup som skapas av att de olika karaktärerna får berätta både om varandra och om sig själva. Ett minus är ju dock det extremt trista omslaget, särskilt jämfört med det stiliga omslaget till Bumerang.

I övrigt är min franska favoritförfattre Claire Castillon. Ingen kan skriva som henne! Hon har bland annat gett ut den fantastiska novellsamlingen Insekt och romanen Därunder ett helvete.

/ Tove

När kalla nätter plågar mig med minnen...

Sångerskan Jessica Andersson har i den här boken naket och ärligt berättat om uppväxten med en alkoliserad mamma och hur detta har påverkat och gjort henne till den hon är idag.

Boken är lättläst med ett enkelt språk och relativt korta kapitel. Man får följa Jessica från liten flicka till genombrottet som artist i och med hennes medverkan i TV:succén Famefactory. Hon berättar om våldsamma situationer i familjehemmet, hur syskonen splittras och hamnar i olika fosterfamiljer. Hon blir om och om igen sviken av samhället men ger aldrig upp drömmen hon har att få göra det hon allra helst vill, nämligen att SJUNGA. Det är där på scenen, omgiven av musiken som hon kan vila från allt det andra...
En lite sorglig men stark berättelse om ännu ett "maskrosbarn"! Läs den och du förstår vemodet i Jessicas ögon... //Annika

Hungerflickan

Hungerflickan av Hillevi Wahl är uppföljaren på Kärleksbarnet som kom ut för några år sedan. Böckerna handlar om Irmeli som växer upp i en väldigt trasig och dysfunktionell familj. Föräldrarna dricker och tar inget ansvar alls för sitt barn. I Hungerflickan är Irmeli äldre än i den första boken och har helt brutit med sin missbrukande mor. Hon bor nu med sin lika missbrukande men mindre misshandlande pappa. Eller bor och bor, han vill inte alls ha henne där och hon får stanna på nåder. Irmeli får klara allt ensam trots att hon fortfarande är alldeles för ung. Speciellt hemskt tycker jag det är när Irmeli skadar sin tumme. Blodet flyter och av skolsystern tvingas hon ringa hem till sin fulla pappa som inte alls bryr sig om hur dottern ska ta sig till akuten. Irmeli får stå där med både smärtan och skammen.

Irmelis barndom gör att hon ständigt söker nya starter i livet och tänker varje gång att hon äntligen ska få ett värdigt liv. Men med hennes bagage är det inte helt lätt att bryta sig loss och börja om. Hennes ständiga oro och ångest får henne till slut att utveckla ett eget missbruk. Men inte alkohol eller droger utan mat.

Hungerflickan har undertiteln En berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan och det är precis det som Hungerflickan handlar om. Om du gillade Susanna Alakoskis Svinalängorna eller Åsa Linderborgs Mig äger ingen så är Hillevi Wahls delvis självbiografiska roman något för dig. Den går bra att läsa utan att ha läst Kärleksbarnet.

Bergets döttrar

Älskar du vardagsnära skildring av människoöden i folkhemssverige? Skildring av kvinnor, män, deras relationer, glädjeämnen och sorger? Har du läst allt av Elsie Johansson för länge sedan?

Jag får alltid problem när det kommer låntagare och vill läsa något som liknar Elsie Johansson. Trots att jag vet precis vad ni menar. Trots att jag älskar genren själv. Men får hjärnsläpp när jag ska rekommendera något. Det är det slut med nu.

I Anna Jörgensdotters Bergets döttrar får vi följa syskonen Steen från en liten by utanför Sandviken. Främst får vi lära känna systrarna Sofia och Emelie och följa dem från ungdom till medelålder. Berättelsen börjar 1938 och avslutas 1958.

Spänningen i romanen ligger i kontrasterna. Mitt i vardagen och småbestyren möte karaktärerna ond bråd död. Bakom den knapphändiga dialogen döljer sig känslor så stora att de riskerar att förbruka allt syre. I Sandviken med omnejd går livet sin gilla gång, ute i Europa rasar kriget, både avlägset och ständigt närvarande.

Anna Jörgensdotters språk är magiskt. Hon kan göra det lilla, obetydliga vansinningt intressant. Det är vackert. Det känns som att man är liten och sitter med mormors smyckeskrin och lyfter ut lådor och lager, hittar det ena vackrare än det andra. Lägger pärlor på rad, sorterar silvret, drömmer. Man kan nästan läsa Bergets döttrar bara för språkets estetik.

Ska man säga något negativt är boken möjligen en smula lång. Hur ljuvligt språkbruk Jörgensdotter än har, tappar jag koncentrationen de sista hundra sidorna. Där går intrigen lite i stå. Det blir inte dåligt, inte alls. Men första halva av boken är så stark, att andra halva bleknar lite i jämförelse.

Kändisar och böcker!

Det har blivit allt vanligare att kändisar skriver böcker, både biografier och skönlitteratur. Ofta handlar de om personens barndom som varit mer eller mindre tuff i rad olika variationer. Ett exempel är skådespelaren Mikael Nykvists bok När barnet lagt sig som handlar om hur han påverkats av att vara adoptivbarn och vilken roll teatern har haft i hans identitetssökande. Nykvist beskriver också sökandet efter sina biologiska föräldrar. Själv säger författaren att han började skriva boken när han fick barn och insåg att dottern var den enda biologiska släkting han träffat.







Mia Skäringer är ännu en kändis som gett ut en bok under 2009. Dyngkåt och hur helig som helst heter den och innehåller egentligen mest material från Skäringers väldigt omtalade och självutlämnande blogg. Tidigare har Mia Skäringer gjort det fantastiska humorprogrammet Mia och Klara men också Roll on i P3. Är du nyfiken på den så läs Klaras blogginlägg längre ned!







Jonas Karlsson är ytterligare en skådespelare som tänker sig en författarkarriär. I sin första novellsamling Det andra målet tycker jag att han har lyckats med bravur om än att lite finslipning eftersökes. Jonas Karlsson skriver kul, ironiskt och rappt och hans noveller är inte sådana som man läser och glömmer bort utan de stannar kvar i minnet. 2009 gav han ut en ny bok: Den perfekte vännen. Om man gillar Jonas Karlsson kan man även lyssna på hans sommarprat från 2005 på sr.se! Det är minst sagt väldigt underhållande!

Även Alex Schulman som mest är känd för sin bloggkarriär och provokativa humor har skrivit om sin barndom och relationen till sin pappa i Skynda att älska. Jag har inte varit så imponerad av Schulman och hans påhitt förut men nyligen har han öppnat en bokhandel i Stockholm där han säljer så kallad “skräplitteratur” för runt en tusing stycket och ordnar bokbål med “god litteratur”. Vågat tycker jag och det är alltid lite befriande när någon försöker vända på vedertagna normer och smak. Så jag gav karln en chans och läste Skynda att älska. Jag blev faktiskt positivt överraskad trots att boken inte fått ett direkt översvallande mottagande. Jag är ju också på tok för ung för att kunna relatera till hans kända pappa Allan Schulman så för mig blir det som vilken barndomsskildring som helst. Alex pappa närmade sig redan sextioårsåldern när sonen föddes vilket är något som präglar deras relation ganska tidigt. Alex pappa orkar inte göra allt som andra barns pappor orkar och deras tid tillsammans blir alldeles för kort. Alex tänker efter pappans död tillbaka på en mängd barndomsminnen av sin pappa som är både fina och roliga samtidigt som dom är väldigt rörande. Jag tycker Skynda att älska är väldigt kärleksfull och sorglig. Och olik det som Schulman tidigare gjort vilket gör att jag mer än gärna läser om hur han alldeles för sent bearbetar sorgen över sin far.

Chick lit och lad lit!

Gillade du Bridget Jones dagbok? Har du sett alla avsnitt av Sex and the city? I så fall är genren chick lit något för dig! Chick lit handlar om en kvinna i sina bästa år mitt i karriären. Övriga ingredienser är att hitta den stora kärleken, att lyckas på sitt jobb och ha koll på vilket mode som gäller. Ofta kommer huvudkaraktären till en och annan insikt om sig själv, män och livet. Härligt underhållande! Det finns också lad lit som har samma tema fast med en man i huvudrollen. Just nu har vi en särskild avdelning med chick och lad lit-tips på bibblan!

Där hittar du bland annat I hennes skor av Jennifer Weiner som jag roat mig med att läsa. Den handlar om ett par systrar som är väldigt olika. Den ena systern Rose, är en lite tantigt klädd och tråkig men framgångsrik advokat. Den andra systern är den vilda Maggie med den perfekta kroppen och som får alla män men har alkoholvanor som inte är av denna värld och trasslar jämt till det - ordentligt! Rose är rätt trött på sin syster som ockuperar hennes lägenhet efter att ha blivit vräkt (igen) och tar genröst för sig av Roses pengar, skor och till slut även av hennes pojkvän. Det blir såklart en svår konflikt mellan systrarna. Parallellt med systrarnas liv berättas också historien om en gammal kvinna som fortfarande sörjer sin dotter och anklagar sig själv för hennes död. Hon är också förtvivlad över att hon har förbjudits att ta kontakt med sina två dotterdöttrar. Under bokens gång tvingas de här tre kvinnorna att ta reda på saker om sig själva och acceptera livets berg- och dalbana. I hennes skor blir faktiskt ganska så psykologiserande om än på ett ganska ytligt sätt. Boken är underhållande och innehåller karaktärer som man både kan bli arg på och sympatisera med. En riktigt feel-good bok! Vad jag kan ha svårt för med chick lit är dock att den ofta signalerar att kvinnan måste hitta en man att leva med. Först måste hon ju såklart hitta sig själv och trivas med sig själv men sen måste hon ha en man och det illa kvickt. Det är ganska stereotyp tycker jag men det hör lite till genren så det är bara att gilla läget.

Dyngkåt och hur helig som helst

När jag lånade Dyngkåt och hur helig som helst hade jag skyhöga förväntningar. Det ska man aldrig ha. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men antagligen var det Roll on eller Mia och Klara i bokform. Jag ÄLSKAR Mia Skäringer och Klara Zimmergren i radio och på tv. Så en hel bok med Skäringer verkade ju som himmelriket.

Det som är charmen med Skäringer/Zimmergren tycker jag är hänsynslösheten, satiren och cynismen. Gjort med hjärta såklart. Man skrattar både med och åt Tabita och Gulletussan. Men Dyngkåt och hur helig som helst, som innehåller både krönikor och en sammanställning av Skäringers blogg, innehåller nästan bara hjärta och väldigt lite sarkasmer. Och jag känner att jag kommer henne för nära. Föredrar att ha illusionen av fiktion mellan mig och henne.

När man kollar på Mia och Klara förstår man ju att karaktärer och situationer ofta är hämtade ur deras liv, men dragna till sin spets, tillskruvade. I boken känns det mer som att jag sitter med Mia Skäringer och hela familjen i soffan ute på ön i göteborgs skärgård. Men där har jag ju egentligen inget att göra.

/Klara

Sekten av Peter Pohl

Peter Pohls bok Sekten är en väldigt obehaglig bok om en familj som blivit felbehandlade av vården och istället söker alternativ hjälp för sin sjuka dotter. De kommer i kontakt med en healer på ett hälsocenter som lovar dem att flickan ska bli frisk och till en början ser det ut som om healern kan bota henne. Men snart kommer kraven krypande. Familjen måste leva strikt gällande kost och hygien och de måste be i timtal varje dag annars kommer flickan aldrig att återhämta sig. De får heller inte träffa sina ”orena” vänner och tvingas bryta med sin familj. Till slut får de inte heller ha kvar sina jobb, barnen får inte gå i skolan med risk för att bli smittade av orena människor och bostaden i stan är för syndig. De flyttar till Hälsocentret och isolerar sig helt tillsammans med de andra medlemmarna medan tillvaron blir allt mer styrd. Inom sekten förekommer mängder av kränkningar både psykiska och fysiska, till och med barnmisshandel.
Sekten har undertiteln – En sann historia och Peter Pohl har mött några av människorna som varit medlemmar i sekten och tagit del av deras berättelser för att sedan bygga sin egen historia. Och det märks. Sekten ger i alla fall en liten förklaring på hur en människa kan låta sig manipuleras och styras så totalt av en så uppenbart despotisk och ego-centrerad person utan att reagera.

Peter Pohl skriver framförallt barn- och ungdomsböcker och står alltid på barnens sida. Han har en förmåga att berätta ur barnens perspektiv och om ämnen som berör. Även i Sekten skriver han ur barnens synvinkel och beskriver hur de får utstå slag och psykiska kränkningar för saker de inte vet att de har gjort och hur de upplever att de inte kan lita på någon då till och med föräldrarna är angivare. Pohl skildrar också hur det känns för barnen att radera ut sin egen personlighet av rädsla för att få skäll och slag och framförallt hur de går miste om sin barndom.

/ Tove

Visst finns det gudar i Alabama

av Joshilyn Jackson

Arlene har gjort en deal med Gud. Om han gör så att ingen hittar kroppen, så ska hon aldrig mer ljuga, aldrig mer ha sex före äktenskapet, och aldrig återvända hem till Alabama. Gud håller sin del av avtalet i tio år, men sedan händer något som gör att Arlene ställs ansikte mot ansikte med sitt förflutna. Och samtidigt ger hennes pojkvän henne ett ultimatium: antingen tar hon med sig honom till Alabama för att presentera honom för sin familj, eller så är deras förhållande slut. Vilket skulle vara mycket lättare om han inte råkade vara svart, och hennes familj inte var rasister hela högen...

Låter det bisarrt? Det är det, på ett underbart sätt! Det finns ingen beskrivning som gör den här romanen rättvisa. Den handlar om mord, kärlek, familjeband och fördomar, och den är lika överraskande som den är rolig. Ett rent nöje att läsa!

/Sanna