Nobelveckan - Älskade Selma!

Som lokalpatriot och värmlänning går det ej att tala om nobelpristagare i litteratur utan att nämna Selma Lagerlöf. Selma är bäst. Hennes verk har allt. Spännande story, magi, fantastiskt spårk, ömsinta människoporträtt, you name it. Vad jag än läser och älskar återkommer jag alltid till Selma och läser om och läser om. Gösta Berlings saga och Kejsaren av Portugallien har jag läst så många gånger att jag tappat räkningen.
















Kommer det någonsin mer att skrivas en debutroman som Gösta Berlings saga? Jag tvivlar på det. Karaktärerna! Människoödena! De värmländska skogarna! Det är skröna och saga, samtidigt blodigt allvar och svindlande höjder. Hör bara här, om hur det går när Gösta Berling och den fagra Marianne Sinclaire, spelar teater under en bal på Ekeby:

Medan ridån gick upp och ned, stodo de unga tu alltjämt kvar i samma ställning. Göstas ögon fasthöllo Mariannes, de tiggde och trugade.

Så upphörde applåderna, ridån höll sig stilla, ingen såg dem.

Då böjde den sköna Marianne sig ned och kysste Gösta Berling. Hon visst inte varför, hon måste.

[...]

De unga på balkongen märkte ingenting, förrän applådåskan åter dundrade emot dem.

Marianne ryckte till och ville fly, men Gösta höll fast henne, viskande:

- Stå stilla, de tror, att det tillhör tablån!

Han kände hur hennes kropp skalv av en rysning och hur kyssarnas glöd slocknade på hennes läppar.

- Var inte rädd! viskade han. Sköna läppar har rätt att kyssa.

Ah! Ni förstår ju själva. Förutom romantik bjuds bland annat på både björnjakt, botgöring och hin håle själv i mänsklig skepnad.

/Klara

Nya Satansverserna?

Sherry Jones debutroman Medinas Juvel hyllades först av förlaget den skulle ges ut på, men när det började närma sig utgivning fick man plötsligt kalla fötter. Den stoppades med hänvisning till terrorhot. I USA har en historien lett till en debatt om yttrandefrihet och rädsla. Jag har inte sett till den debatten här, någon annan som har? Om inte så - synd, för det är ganska intressant. Vad får man skriva om religiösa auktoriteter? Vad är intressant och vad är bara stötande?

Jones roman handlar främst om profeten Muhammeds hustru Aisha. Om hennes längtan efter frihet, rättigheter, men också hennes längtan efter Muhammeds kärlek. Jag har inte svårt att förstå varför boken är kontroversiell. Muhammed hade många fruar, vanliga män fick ta sig max fyra hustrur, Muhammed hade det dubbla. Äktenskapen var förseglingar av allianser med andra mäktiga män. Men genom Aishas ögon ser vi också hur det handlar om lusta. Muhammed framställs som en riktig kvinnokarl. Det uppskattas antagligen inte av vissa. Samtidigt tycker jag Jones är mycket försiktig, visar på stor respekt för islam. Ingenting är helt svart eller vitt.

Temat för boken är intressant och den är ett gediget hantverk, bitvis mycket medryckande. Den fick mig att tänka. Samtidigt är det något som retar mig. Hellre hade jag läst en bok på samma tema skriven av en moderat muslimsk kvinna än en vit, amerikansk, kristen feminist. Någon som lever och andas i den muslimska världen, men ändå har ett kritiskt öga. Först då hade den blivit riktigt angelägen.

/Klara

Historisk chic lit

Det låter som en ljuvligt formel för eskapism i min öron. Så den läste jag under den regniga helgen. Jane Johnsons Den tionde gåvan är en parallelberättelse, som dels utspelar sig i nutid, dels under 1600-talets första hälft. Scenen är London, Cornwall och Marocko (visst låter det löjligt romantiskt). Julia Lovat blir övergiven av sin gifta älskare, men får en fin avskedsgåva, en gammal bok om broderier. Bokens tidigare ägarinna har dock inte bara använt den som instruktionsbok, utan även som dagbok. Ju mer Julia läser av den unga Catherines anteckningar, desto mer gripen blir hon av hennes öde. Catherine blir bortrövad av nordafrikanska sjörövare och Julia följer i hennes fotspår. Det visar sig att deras öden ska komma att få stora likheter, deras yttre olikhet till trots.

Settingen är som sagt extremt lovande för den som vill drömma sig bort till romatik och svunna tider. Tyvärr lyfter det aldrig riktigt. Det är som att boken innehåller lite för lite av allting (inte i storyn, utan i berättandet), för lite spänning, för lite mystik, för lite romantik. Det är ingen direkt dålig bok, ganska trevlig och harmlös snarare. Men den lovar lite mer än vad den förmår hålla. Tyvärr.

/Klara