måndag 15 september 2008

Fördjupade studier i katastroffysik...

... av Marisha Pessl.

Om jag hade varit det minsta musikalisk (vilket jag inte är) hade jag skrivit en hyllningssång till den här boken, Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, jag älskar den!

New York Times recenserar den som "ett virvlande, glittrande, mångfasetterat underverk framfört av en okuvlig, driven och översvallande ny röst." Intelligent och humoristiskt vill jag lägga till.

Boken handlar om sextonåriga Blue som levt ett kringflackande liv men sin far, en ständigt gästföreläsande professor. Dock trycker pappan på pausknappen och bestämmer sig för att Blue ska få tillbringa sitt sista high school år på ett och samma ställe. Detta öppnar upp för en ny erfarenhet för Blue, erfarenheten att vara nog länge på samma plats för att hinna skaffa vänner.

Och vänner får hon. Snart räknas hon till den populära gruppen "Aristokraterna" som träffas på söndagarna hos den mystiska filmläraren Hannah Schneider. Snart är Blue inne i en härva av hemligheter där lojalitet och svek är ständiga inslag. Blue och hennes vänner är mer eller mindre besatta av Hannah och Hannah av dem, kanske speciellt Blue...? Och en dag hittas Hannah död.

Pessl levererar en tät roman med ett underbart språk, ett intelligent high school drama med allt från första kyssen till ond bråd död. Trots inslag av spänning, död och svek så skrattade jag ofta högt när jag läste boken tack vare Pessls finurliga klurigheter.

Sist men inte minst så utgör själva titeln ett skäl nog att läsa boken:
- Jaha, vad läser du nu då?
- Fördjupade studier i katastroffysik.
- Jaaahaaa... (och alla är övertygade om att man läser något som är ämnat för nobelpriset i fysik och inte litteratur).

/Wilda

fredag 29 augusti 2008

Smärtbäraren

av Åsa Nilsonne

En annorlunda och fascinerande roman som utspelar sig i gränslandet mellan science fiction, deckare och thriller. Ada Zack har förmågan att gå in i andras kroppar och hantera deras ångest, smärta, rädsla, missbruk och viktproblem åt dem.

Hon arbetar på en lyxklinik för rika överklasskvinnor som kombinerar hennes tjänster med mer traditionella ingrepp som plastkirurgi och fettsugning. Hittills har allt gått som det ska, men den senaste klienten är annorlunda. Kroppen visar inga tecken på att ha försökt banta, det finns inga missbruk, inga blåmärken, inga sjukdomar, men ändå vaknar hon mitt i natten med ångest.

När klienten utsätts för ett mordförsök försöker Ada lämna kroppen, och upptäcker till sin förfäran att hon är fast. Fångad i någon annans kropp måste hon ta reda på vad det är som händer och vem som försöker mörda hennes klient...

/Sanna

torsdag 31 juli 2008

Demoner

av Harry Roos & Nina Hemmingsson

Hade ingen aning om att det finns så många demoner! Men nu när jag vet är det ju helt logiskt. Vi lider alla av en vardagsdemon eller två, det där beteendet som bara kommer över oss utan att vi har en suck att sätta emot. Den här lilla svarta boken är oumbärlig om du vill lära känna dina och andras demoner. Kanske slipa på en mottaktik?

För vi har alla sett dem, låt mig presentera ett exempel från boken:
Icander-demonen. Lika med köbytardemonen, (Snabbaryckus nevrosa). Den besatta har endast en tanke i huvudet: att på kortast möjliga tid komma fram till kassan. Framför offrets ögon börjar plötsligt tusentals frågor att flimra förbi: vilken kö är kortast, vilken går snabbast, i vilken kö finns pensionären som vill betala jämnt med femtioöringar, är någon kassörska långsammare än de andra, vilken kö har en fullgubbe, en knarkare, ett småbarn som kan börja härja när pappa ska betala? Med snabba blickar försöker Icanders offer räkna ut det genomsnittliga antalet varor per kund i varje kö.

Men alla ansträngningar är förgäves. Inte sällan ser vi de besatta glida sidledes mellan olika köer eller göra dödsföraktande rusningar kring tidningsställen när en ny kassa öppnas. […] Andra har memorerat butikspersonalens namn och drömmer om att kunna imitera en högtalare för att själv ha makten att ropa ”Anders till kassa fem tack”.

Demoner, demoner, demoner - nästan lika vardagligt som lappar i tvättstugan! :-)

/Catrin

fredag 18 juli 2008

Den som inte tar bort luddet ska dö!

av David Batra

Religion, drama och feminism i all ära, men ibland vill man bara läsa någonting roligt. Den som inte tar bort luddet ska dö! är en bok fylld med arga lappar hämtade från tvättstugor, trapphus och kontorspentryn, och den fick mig att skratta tills tårarna rann.

Det går från filosofiskt till ilsket till personligt, och slutresultatet blir en hysteriskt rolig bok att bläddra i, citera högt ur, och känna igen sig i.

Ett par exempel:

Den som spikar på julafton har allvarliga problem

Morgondagen inställd på grund av bristande intresse

Du som följde med hem i fre. Tog inte bara min oskuld utan även tvättstuge nyckel. Varför? Onödigt. Det här förhållandet saknar kommunikation. /D



Får inte missas!

/Sanna

måndag 7 juli 2008

Om Gud

av Jonas Gardell

Om Gud kom ut för fem år sedan och jag har gått och sneglat på boken sedan dess. Egentligen vet jag inte varför det tagit mig så länge att börja. Var det ämnet som kändes för stort, för främmande? Eller var det att Jonas Gardell är en fantastisk komiker, men att jag tvivlade på hans förmåga att skriva facklitteratur på ett övertygande sätt?

Det var med viss skepsis som jag lånade hem boken. På baksidan står det att den riktar sig till likväl troende som tvivlande. "Den kan läsas av den bibelvane lika gärna som av sökande som ännu aldrig öppnat en bibel. I boken söker Jonas Gardell Guds spår. Följ med på en resa, på spaning efter Gud."

Att likna böcker vid resor är en uttjatad kliché, men i det här fallet är det svårt att hitta en mer passande beskrivning. Efter bara några sidor är jag fast. Gardell menar att den kristna guden inte är en gud, utan resultatet av mängder av gudsbilder som smält samman under historiens gång. Med utgångspunkt i Gamla Testamentet tecknar han en fascinerande berättelse om en näst intill schizofren gudomlig kraft som går från att vara en enkel, personlig stamgud till en krigs- och skapargud så helig att ingen människa kan se hans ansikte och överleva.

Boken tar sin början i Gardells personliga gudsbild och den ständiga frågan om hur Gud kan vara både kärleksfull och blodtörstig på en och samma gång. Jag tror inte alls att man behöver vara kristen för att uppskatta den. Med sitt personliga tilltal kan boken med fördel läsas som en roman om kampen mellan gudar och människor genom årtusendena.

/Sanna

torsdag 12 juni 2008

Innan jag dör

av Jenny Downham

Sextonåriga Tessa har leukemi och bara några månader kvar att leva. Hon gör en lista över saker hon vill uppleva innan hon dör. Att bli av med oskulden är bara början.

Jag läste Innan jag dör nästan non-stop: i sängen, under frukosten, medan jag lagade middag, framför TV:n och i hallen medan jag satte på mig ytterkläder och skor. Och på slutet fick den mig att gråta i linssoppan.

Den här boken är precis lika bra som alla säger, och det är inte lite. Det är imponerande att kunna tackla ett så tungt ämne rakryggat och helt utan sentimentalitet. Hur hanterar man vetskapen om att man snart ska dö? Den första kärleken, relationen till familjen och föräldrarnas hjälplöshet skildras med fantastisk närvarokänsla. Det är svårt att tro att det här är Jenny Downhams debutroman, och jag ser fram emot att läsa mer från henne!

/Sanna

måndag 9 juni 2008

Våldtäkt & romantik

av Katrine Kielos

"Vi måste prata om våldtäkt," skriver Katrine Kielos i sin korta essäbok, som handlar om våldtäkt och vad den gör mot kvinnor, mot män, och mot samhället.

Det är en fantastisk bok som inte kräver några egentliga förkunskaper. Kielos går igenom olika teorier om och förhållningssätt till våldtäkt, och varvar de mer teoretiska kapitlen med en djupt personlig men fiktiv skildring av en våldtäkt och livet efteråt.

Våldtäkt är ett laddat ämne och det är inte förvånande att åsikterna om boken går isär. Det en recensent hyllar sågar en annan, så till exempel i DNs och SvDs recensioner.

"Våldtäkt & romantik", DN, 7 maj 2008

"Som om våldtäkt vore naturligt", SvD, 12 maj 2008

Det som gjorde störst intryck på mig var hur enkelt och klarsynt Kielos beskriver rädslans roll i samhället och hur lätt det kan vara att "tappa bort" bestämmanderätten över sin egen kropp.

Provläs boken hos Adlibris!

/Sanna