Hungerflickan av Hillevi Wahl är uppföljaren på Kärleksbarnet som kom ut för några år sedan. Böckerna handlar om Irmeli som växer upp i en väldigt trasig och dysfunktionell familj. Föräldrarna dricker och tar inget ansvar alls för sitt barn. I Hungerflickan är Irmeli äldre än i den första boken och har helt brutit med sin missbrukande mor. Hon bor nu med sin lika missbrukande men mindre misshandlande pappa. Eller bor och bor, han vill inte alls ha henne där och hon får stanna på nåder. Irmeli får klara allt ensam trots att hon fortfarande är alldeles för ung. Speciellt hemskt tycker jag det är när Irmeli skadar sin tumme. Blodet flyter och av skolsystern tvingas hon ringa hem till sin fulla pappa som inte alls bryr sig om hur dottern ska ta sig till akuten. Irmeli får stå där med både smärtan och skammen.
Irmelis barndom gör att hon ständigt söker nya starter i livet och tänker varje gång att hon äntligen ska få ett värdigt liv. Men med hennes bagage är det inte helt lätt att bryta sig loss och börja om. Hennes ständiga oro och ångest får henne till slut att utveckla ett eget missbruk. Men inte alkohol eller droger utan mat.
Hungerflickan har undertiteln En berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan och det är precis det som Hungerflickan handlar om. Om du gillade Susanna Alakoskis Svinalängorna eller Åsa Linderborgs Mig äger ingen så är Hillevi Wahls delvis självbiografiska roman något för dig. Den går bra att läsa utan att ha läst Kärleksbarnet.
