torsdag 1 juli 2010

Finns inte på  kartan


Vad sägs om lite glesbygdsfeelgood (ja, jag hittade på det ordet själv)? Carin Hjulströms Finns inte på kartan handlar om Frida som läser sista året på journalisthögskolan i Göteborg. Det har blivit dags för praktik och när klasskamraterna hamnar på creddiga tidningar som Aftonbladet och SOLO, visar det sig att Frida inte fått något av sina fem rankade val. Hon ska istället skeppas ut på landsbygden, närmare bestämt till en liten ort på småländska höglandet vid namn Bruseryd. Stadstjejen Frida är alldeles förstörd. Vad ska hon där i obygden att göra? Skriva reportage om bortsprungna katter?


I sin jakt på något, vad som helst, att skriva om, råkar Frida snubbla över Cartago AB. De ritar kartorna som finns i telefonkatalogen och en ny upplaga är på väg. I den upplaga kommer Bruseryd inte att finnas med. Det är för litet. Denna upptäckt sätter såklart igång en hel kedja av händelser, som jag inte tänker avslöja så mycket om.


Finns inte på kartan är i mitt tycker utomordentlig hängmatteläsning. Typisk feelgood. Ganska förutsägbar, osannolik och tunn, förvisso. Men ack så spännande och trevlig. Här finns kärlek, en kamp för en gemensam sak, misslyckade människor som tar tag i sina liv etc etc. När man läst sista sidan är man glad och tycker om sina medmänniskor.


/Klara

onsdag 23 juni 2010

Fem frågor om böcker!



Ewa Nyhlén
Läste just Mari Jungstedt, den dubbla tystnaden


Vilken är den bästa bok du har läst?
Åh nej! Då säger jag Berättelsen om Pi av Yann Martell, den är i alla fall en av de bästa!

Vilken är din sämsta läsupplevelse och varför var den det?
Det var nog den där överreklamerade Da Vinci koden av Dan Brown. Det är en action som går i 140 knyck, och den är inte trovärdig för 5 öre!

Om du varit en bokkaraktär vilken skulle det varit och varför?
Jag skulle ha varit rättsläkare Kay Scarpetta i böckerna av Patricia Cornwell, därför att hon har ett sådant intressant jobb!

Vilken typ av böcker tycker du om att läsa?
Thrillers och deckare, men även klassiker som John Steinbeck och Strindberg.

Vilken bok tar du med dig till en öde ö?
En oläst och tjock!



Av:Linnéa Siitari

fredag 18 juni 2010

Seriefrossa

Jag älskar verkligen serier! Bild och text! Jag menar kan det bli annat än tokbra? Därför gjorde jag en liten glädjedans när dessa kom in. Åsa Grennvall är en favorit sedan tidigare medan Alison Bechdel är en ny stjärna på min seriehimmel.




Grennvall skriver ganska så mörka och deppiga serier så om man vill ha rosa moln och sockersöta kärlekshistorier är man helt fel ute. Just Svinet problematiserar mannen som misshandlar och personerna i hans omgivning. Svinet himself är en ganska ung man med konstnärliga ambitioner och höga tankar om sig själv. Kvinnorna charmar han totalt tills de fallit för honom och suger sedan livsglädjen ur dom med både psykisk och fysisk misshandel. För att inte tala om hur han behandlar sin mamma. Och hur känner egentligen mamman till en son som slår? Grennvalls bilder är som vanligt fulsnygga och uttrycksfulla.


Alison Bechdels Husfrid har fått fin kritik och den är faktiska ganska annorlunda. Den är om jag förstått det rätt självbiografisk och handlar om Alisons uppväxt. Hon får reda på att hennes far är homosexuell samtidigt som hon själv kommer ut som lesbisk. I och med detta faller en hel del bitar på plats för Alison. Hon försöker analysera sin barndom i ljuset av den omvälvande vetskapen och hur det har påverkat henne. Husfrid är väldigt tilltalande både gällande bild och språk. Bechdel har verkligen inte hållit igen på de litterära parallellerna och analyserna och det är kul men kanske något i överkant.

Båda serierna är helt klart läsvärda!


/ Tove

tisdag 15 juni 2010

Semesterläsning

Jaha, gott folk, snart är det semestertider. För mig innebär det att jag ska ta tag i någon tegelsten som gnager mitt samvete. En sån där bok man vill läsa, men inte känner att man hinner/orkar annars.


I år har jag semester i två omgångar, och därmed två rejäla läsprojekt:


1. Bröderna Karamazov Fjodor Dostojevskij

Varför jag inte läst den hittills är en gåta. Brott och Straff och Idioten tillhör båda två mina allra största läsupplevelser. Dostojevskij har lite oförtjänt (tycker jag) fått symbolisera svår, pretentiös finkultur. Visst, flera av hans verk är rätt långa och ganska snåriga (med alla personer och platser och händelser). Men utrustad med tid och koncentrationsförmåga blir man rikligen belönad.

2. Krig och fred Leo Tolstoj
Här har vi den ultimata romanen att läsa för den som vill visa sig på styva linan. Och det vill jag. Om jag läser hela Krig och fred behöver jag aldrig mer bevisa något i hela mitt liv.

När Oprah Winfrey valde Tolstojs Anna Karenina till sin bokklubb, tryckte hon samtidigt upp T-shirts där det stod typ "I survived Anna Karenina", som läsarna fick (köpa?). Mesigt. Visst, den är lång, men den är nästan lika lättsmält som en romantisk hollywoodfilm. Krig och fred däremot... Jag känner mig nästan lite rädd. 3 band, 1500 sidor. Sida upp och sida ner med militärstrategiska redogörelser (har jag hört). Men nån gång måste det göras, om man heter Klara Cederstrand.


Utifrån dessa, mina två läsprojekt, skulle vi kunna dra slutsatsen att jag är både slavofil och masochist. Delvis sant. Men oroa er icke, jag kommer givetvis att gå på en balanserad diet i sommar, som även innehåller deckare och chick lit! Till exempel är jag lite sugen på:







Vad ska ni läsa på semestern? Och vad har ni för "borde läsa"-böcker, som gör att ni ligger och vrider och vänder er om nätterna?


/Klara

tisdag 8 juni 2010

Hungerflickan


Hungerflickan av Hillevi Wahl är uppföljaren på Kärleksbarnet som kom ut för några år sedan. Böckerna handlar om Irmeli som växer upp i en väldigt trasig och dysfunktionell familj. Föräldrarna dricker och tar inget ansvar alls för sitt barn. I Hungerflickan är Irmeli äldre än i den första boken och har helt brutit med sin missbrukande mor. Hon bor nu med sin lika missbrukande men mindre misshandlande pappa. Eller bor och bor, han vill inte alls ha henne där och hon får stanna på nåder. Irmeli får klara allt ensam trots att hon fortfarande är alldeles för ung. Speciellt hemskt tycker jag det är när Irmeli skadar sin tumme. Blodet flyter och av skolsystern tvingas hon ringa hem till sin fulla pappa som inte alls bryr sig om hur dottern ska ta sig till akuten. Irmeli får stå där med både smärtan och skammen.



Irmelis barndom gör att hon ständigt söker nya starter i livet och tänker varje gång att hon äntligen ska få ett värdigt liv. Men med hennes bagage är det inte helt lätt att bryta sig loss och börja om. Hennes ständiga oro och ångest får henne till slut att utveckla ett eget missbruk. Men inte alkohol eller droger utan mat.



Hungerflickan har undertiteln En berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan och det är precis det som Hungerflickan handlar om. Om du gillade Susanna Alakoskis Svinalängorna eller Åsa Linderborgs Mig äger ingen så är Hillevi Wahls delvis självbiografiska roman något för dig. Den går bra att läsa utan att ha läst Kärleksbarnet.

torsdag 6 maj 2010

Tips till lärare och föräldrar

Hur få barn intresserade av naturvetenskap? Kanske med hjälp av Russinhissen!

söndag 2 maj 2010

mord.net

av Dag Öhrlund och Dan Buthler

En skakande thriller som utspelar sig i flera länder och där Internet är den gemensamma nämnaren. När jag kommit en bit in i boken kändes temat bekant på något sätt, och jag kommer på att man lånat grundidén från Hitchocks infernaliska mordintrig i ”Främlingar på tåg”. Man mördar alltså åt varandra…..

Det handlar om den växande brottsligheten på Internet, och känns skrämmande aktuell och väcker många frågeställningar. Jag tänker flera gånger medan jag sträckläser: Tänk om det är sant!

Här står poliskårer i flera länder maktlösa när en våg av oförklarliga mord sveper fram, samtidigt som internationella företag utsätts för utpressning via nätet. Boken gör en rivstart när en ung flicka i Hässelby skjuts till döds en kväll av en tysk affärsman. De har aldrig träffats tidigare.Kriminalpolisen Jacob Colt och hans kollegor har inte ett spår, inget alls att gå på, och mordet verkar helt obegripligt. På en konferens om internationell brottslighet får han kontakt med poliser från andra länder som berättar om samma fenomen. De börjar samarbeta och får till sist upp ett spår som leder till Ryssland – ett närmast laglöst land i upplösning och där kriminaliteten breder ut sig, till synes ohämmat.

I St Petersburg finns en maktgalen psykopat med politiska ambitioner, som vill ta revansch - både för Sovjetunionen och för egen del - vars främsta affärsidé är ett gigantiskt mordnätverk via Internet.

Handlingen är mycket skickligt upplagd och de olika karaktärerna vävs samman på ett häpnadsväckande sätt. Ibland är det som om boken är ihopsatt av flera olika noveller, eller korta berättelser om de olika personerna och en avgörande händelse i deras liv. Händelser som får ödesdigra konsekvenser via mord.net.

Gillar du spännande böcker med bra flyt och bra språk så missa inte den här! Det är effektivt berättat och med en grundlig research i botten. Jag kan knappt vänta tills nästa bok av dessa herrar kommer, särskilt som den här slutade med en saftig cliffhanger!

Ewa Nyhlén
Maj, 2010