av Karin Alvtegen
Kan människan göra vad som helst för att upprätthålla en fasad?
Är också människan beredd att gå hur långt som helst för att få bekräftelse?
Dessa två frågor är centrala i Alvtegens nya bok.
Axel Ragnerfeldt är den hyllade svenske författaren, nobelpristagaren som gjort en klassresa och nått en position i samhället där han räknas till de största. Han har nyligen drabbats av stroke och befinner sig på ett vårdhem. Han har mist förmågan att förmedla sig med andra, men hans minnen av åren som gått är glasklara. Där finns sannerligen en hel del att grubbla över….
En handfull personer lever i hans skugga och gör allt för att bevara den närmast helgonlika bilden av mannen som skrivit så insiktsfulla berättelser om människans godhet och ondska. Etiskt anses den store Ragnerfeldt överträffa de flesta.
Hans hustru, Alice, en gång själv författare fick överge sin egen karriär för att ta hand om barnen.
Sonen Jan-Erik, som har till uppgift att förvalta faderns författarskap genom att åka på föreläsningsturnéer runt om i landet och sprida ”evangeliet”. Han dricker för mycket och är ständigt otrogen mot sin hustru Louise. Deras tolvåriga dotter Ellen är en främling för honom.
En gammal kvinna, Gerda Persson, dör och det visar sig att hon en gång arbetade som familjen Ragnerfeldts hushållerska. Bland hennes kvarlåtenskap hittas uppgifter som gör att fasaden börjar krackelera och fasansfulla hemligheter börjar sippra fram.
Karin Alvtegen är en skicklig berättare och spänningen blir ibland ”olidlig”. Hon är också mycket bra på att skildra olika karaktärer och känslolägen. Språket är lätt, men har ändå tyngd. Det finns formuleringar som är direkt eleganta, och några meningar minns jag faktiskt utantill efter att ha läst färdigt boken.
Boken gav mig en stor läsupplevelse, men jag kände ett påtagligt, men något märkligt behov av att vädra garderoben när jag var färdig….
Ewa Nyhlén
2007-11-07
Jaha, skulle just tipsa om det lilla mästerverket ”På Chesil Beach” när jag råkade läsa att Ian McEwan blivit nominerad till Literary Reviews dåligt sex-pris för just den boken. Och det såklart – det kan man ju efter att ha läst boken förstå. Fast det är nu inte därför man ska läsa den. Det är en mycket bra bok – föredömligt kort och stilmässigt briljant. Florence och Edward reser nygifta till ett hotell i Dorset där de ska tillbringa bröllopsnatten. Båda är mycket nervösa och okunniga, och de kan dessutom inte prata med varandra om saken. Obönhörligen går de mot en katastrof. Samtidigt får man följa paret både bakåt och framåt i tiden. Ytterst underhållande och gastkramande psykologisk spänning. Och förtjänar den ett Bad Sex in Fiction Award? Läs och avgör själv.
