av Henning Mankell
Här känns det som att vi tar adjö av Kurt Wallander, och det en mycket trött och inte helt frisk kommissarie vi möter. I epilogen säger Mankell själv att detta är den sista boken om Ystadspolisen Kurt Wallander, som nu hunnit bli 60 år, men trots det inte blivit varsammare med sig själv eller sitt liv.
I långa stycken känns det som om Wallander gör upp med sitt liv och sitt åldrande – att det inte går att förvänta sig något mer positivt av livet när man nått så här långt. Han bereder sig på en tilltagande skröplighet och han är rädd för döden.
Han köper ett hus och en hund – Jussi – och flyttar ut på landet.
Dottern Linda har träffat en man och skaffat barn. Wallander har alltså blivit morfar till en liten flicka – Klara – som verkar vara den enda ljusglimten på hans annars rätt dystra himmel.
En dag försvinner Lindas svärfar, den pensionerade sjöofficeren Håkan von Enke, spårlöst under sin vanliga promenad på Djurgården. Stockholmspolisen får hand om fallet, men Wallander blir givetvis engagerad, fast mer som privatspanare. Han har nämligen gott om tid, eftersom han just blivit suspenderad från sin tjänst för ett tag framöver.
Det finns inga spår efter von Enke och efter ett tag försvinner även hans hustru Louise lika spårlöst. Frågetecknen blir bara fler, samtidigt som Wallander nystar, funderar och letar uppslag och trådändar. Till slut börjar det hända saker och vi leds tillbaka till 1980-talet och jakten på U-båtar i svensk skärgård. Wallander befinner sig plötsligt 2008 mitt i det kalla kriget igen, med politiska spänningar och spionhärvor som involverar både Ryssland och USA. Och hur var det egentligen med Sveriges alliansfrihet?
En rätt så spännande bok när Kurt Wallander väl får upp ångan och hans fenomenala förmåga att se och att tolka det han ser, tar fart.
Men som helhet är det en rätt tragisk historia som färgas mycket av Wallanders egen sorgsna övertygelse om att livet nog inte har särskilt mycket mer att erbjuda, och att samhället gått åt helvete.
Ewa Nyhlén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar