Sherry Jones debutroman Medinas Juvel hyllades först av förlaget den skulle ges ut på, men när det började närma sig utgivning fick man plötsligt kalla fötter. Den stoppades med hänvisning till terrorhot. I USA har en historien lett till en debatt om yttrandefrihet och rädsla. Jag har inte sett till den debatten här, någon annan som har? Om inte så - synd, för det är ganska intressant. Vad får man skriva om religiösa auktoriteter? Vad är intressant och vad är bara stötande?
Jones roman handlar främst om profeten Muhammeds hustru Aisha. Om hennes längtan efter frihet, rättigheter, men också hennes längtan efter Muhammeds kärlek. Jag har inte svårt att förstå varför boken är kontroversiell. Muhammed hade många fruar, vanliga män fick ta sig max fyra hustrur, Muhammed hade det dubbla. Äktenskapen var förseglingar av allianser med andra mäktiga män. Men genom Aishas ögon ser vi också hur det handlar om lusta. Muhammed framställs som en riktig kvinnokarl. Det uppskattas antagligen inte av vissa. Samtidigt tycker jag Jones är mycket försiktig, visar på stor respekt för islam. Ingenting är helt svart eller vitt.
Temat för boken är intressant och den är ett gediget hantverk, bitvis mycket medryckande. Den fick mig att tänka. Samtidigt är det något som retar mig. Hellre hade jag läst en bok på samma tema skriven av en moderat muslimsk kvinna än en vit, amerikansk, kristen feminist. Någon som lever och andas i den muslimska världen, men ändå har ett kritiskt öga. Först då hade den blivit riktigt angelägen.
/Klara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar