Bloggen har flyttat!

Älvdalens biblioteksbloggar har flyttat in på vår ny fina bibliotekshemsida. Bloggen har stått en anining still ett tag då biblioteket har bytt personal och vi har jobbat hårt med den nya sidan och den nya bloggen. Jag hoppas att alla våra trogna bloggföljare skall hitta till den nya sidan nu när den kommit igång.

På den nya bloggen kan vem som helst skriva ett blogginlägg! Det är fritt fram att tipsa, tycka, hylla eller såga böcker, skivor, filmer eller vad som helst. Det är dags att dela med sig och bygga bloggen tillsammans! (De flesta gamla inlägg från den här bloggen har dessutom flyttats över till den nya bloggen)

Den NYA bloggen finner du på denna adress:

http://bibliotek.alvdalen.se/web/arena/article

Välkommen!

Mvh
/Vi på bibblan

Calla Lily Ponders magiska händer, av Rebecca Wells

Visserligen läser jag det mesta som kommer i min väg och det brukar bli en blandad kompott, men det hindrar inte att jag har en förkärlek för en viss sorts böcker. Till exempel gillar jag starkt romaner som utspelas i sömniga, varma små utländska byar, där många människors öden och äventyr flätas samman. Kapten Corellis mandolin, Drömmar vid havet, la Cucina, Stekata gröna tomater är exempel på sådana böcker som jag aldrig kan få nog av! Och nu har ytterligare en sådan ramlat över mig, Calla Lily Ponders magiska händer. När det gäller den föll jag direkt för både omslag och titel. Författaren har tidigare skrivit den omåttligt populära Ya-ya-flickornas hemlighet som även filmatiserats. I båda dessa böcker har månen en stor betydelse och i Calla Lily, heter också huvudpersonens hemby La Luna- månen.
Calla Lily växer upp i en liten by tillsammans med mamma, pappa och två bröder. Föräldrarna driver en dansstudio och Callas mamma en frisörsalong. Avsaknaden av systrar bidrar till de starka band som utvecklas mellan Calla och hennes vänner. Calla älskar och avgudar sin mamma så när mamman dör blir Calla förtvivlad. Hon försöker gå vidare och ser fram mot att utbilda sig inom skönhetsområdet och att så småningom slå sig till ro med sin stora kärlek, grannpojken Tuck. Men Tuck krossar hennes hjärta och hon flyttar till New Orleans för att börja ett nytt liv. Längtan tillbaka till La Luna finns dock alltid kvar..

Vill man läsa något roligt, något sorgligt, något om kärlek, vänskap och förlust, då kan jag varmt rekommendera Calla Lily Ponders magiska händer. Om ni tycker att de kursiverade kapitlen som mångudinnan skriver är onödiga är det faktiskt bara att hoppa över dem, det gjorde jag när det blev lite väl patetiskt!

/Karin

Din nästas hus, Jetta A. Kaarsbol

Att jag valde den här boken beror på en diffus kunskap om Kaarsbols debutroman Den stängda boken, som jag tänkte läsa när den kom 2005, men det blev aldrig av. Omslagets bild och färg var också väldigt lockande. Baksidestexten lovade: "författaren lyckas skildra mångfasetterade mänskliga relationer på en klar och vacker prosa" Och vad tyckte jag?

Huvudpersonen, Laus Lindborg är en framgångsrik arkitekt i 40-års åldern och köpenhamnsbo. Hans far, som också är arkitekt men en inte särskild lyckad sådan, dör och Laus måste ta itu med begravningen. Deras förhållande har inte varit bra, fadern var bitter, ensam, elak och Laus valde bort honom . Laus mår inte heller särskilt bra, han har allt men ändå inget. Han driver en arkitektfirma med sin mångårige vän Ulf. Arbete och trassliga förhållanden har fyllt hans liv. När fadern dör händer något inom Laus och han flyttar tillfälligt till en liten landsortsstad där han blir som en i familjen hos prästen Stig.

Här händer nu saker, Laus dras till Stigs yngre hustru Alma men även till Stig – som vän och kanske fadersfigur. Han retar sig på Stigs förträfflighet och besservissertendens men tycker samtidigt om den värme och omtänksamhet som Stig är frikostig med i motsats till fadern.

Laus sugs in i familjelivet och Kaarsbol beskriver på ett trovärdigt sätt hans känslor, ambivalensen inför ett "stadgat" liv, rädslan att ta ansvar, att binda sig till något beständigt, att vilja se vad han behöver, att förstå vad som är viktigt.

Känslorna mellan Laus och Alma ligger som en botten i historien men det tar aldrig över. Boken handlar om så mycket mer, hur hitta sitt sätt att leva, vilka val gör vi, hur påverkas vi av dem och vad händer om valet inte blev så bra, hur hitta förmåga att förändra.

Boken var ett bra val, jag rekommenderar den och tänker nu läsa Kaarsbols debutroman från 2005.

/ Gun-Britt

Det vita bandet av Michael Haneke

Krypande hot och stillsamt obehag i Hanekes historiska film från 2009

Året är 1913 och en hårt hållen protestantism präglar den lilla byn i norra Tyskland där Michael Hanekes film från 2009 utspelar sig. Byn och dess invånare och de tillhörande sociala hierarkierna utgör ett eget litet isolerat universum där livet verkar lugnt och harmoniskt vid första anblicken. Men märkliga och oförklarliga illdåd och våldsyttringar skakar plötsligt bygden och en tyst misstänksamhet sprider sig bland byborna. Vem är det som gillrar livsfarliga fällor? Varför har någon fört bort den unge baronsonen och misshandlat honom mitt under den pågående skördefesten? Barnen i byn verkar dölja något...

Filmen är ytterst obehaglig men samtidigt fri från skildringar av grafiskt våld. Den olustiga stämningen byggs istället upp av det som antyds i dialog och ageranden och av det stillsamma men olycksbådande kameraarbetet. Hela filmen igenom känner man hotet av en annalkande katastrof och relationerna byborna emellan framträder som mer och mer osunda och snedvridna ju längre det lider. Haneke har tidigare chokat publiken med filmer som ”Cache” (Dolt hot) och ytterst otäcka ”Funny Games” och delar av samma obehag genomsyrar även denna film. Men jag upplever ”det vita bandet” som mer mångbottnad och återhållsam i jämförelse med Handkes tidigare provokationer. Här har ambitionen varit att skapa en trovärdig och ambitiös skillring av den tyska landsbygden i början av 1900-talet och den hotfulla stämningen tätnar än mer då den får dela plats med en väldigt fin och skör kärlekshistoria.

Som vanligt när det gäller Haneke känner jag mig lite kluven. Det är helt enkelt svårt att förhålla sig till hans mörka och ofta förvirrande filmer. Det vita bandet slutar ganska abrupt och lämnar mig med en påtagligt oförlöst obehagskänsla, på gott och ont. Hur som helst så är det en mycket välregisserad och vacker film där det svartvita fotot och de perfekt castade skådespelarna bidrar till en extremt autentisk känsla. Röster kring filmen har antytt att Haneke med filmen har velat säga något om det tragiska som hände i Tyskland senare under 1900-talet. Denna dimension gör filmen extra tänkvärd och intressant.

/Jonas

Öppen scen på Älvdalens bibliotek i februari

Skriver du låtar, haiku eller egna pjäser? Är du kanske bra på att trolla, dansa street eller helt enkelt bäst på flöjtsolon?




Öppen scen är till för dig!


Älvdalens bibliotek. 22/2 , kl. 18. Framför något själv eller titta på andras uppträdanden. Alla former av scenkonst och alla åldrar är välkomna. Ring 0251-80175 för att anmäla ditt framträdande. Det går också bra att anmäla sig på plats men då blir framträdandet i mån av tid.


Arrangörer: Bibliotek & Kultur, Studiefrämjandet och Musikskolan