Att jag valde den här boken beror på en diffus kunskap om Kaarsbols debutroman Den stängda boken, som jag tänkte läsa när den kom 2005, men det blev aldrig av. Omslagets bild och färg var också väldigt lockande. Baksidestexten lovade: "författaren lyckas skildra mångfasetterade mänskliga relationer på en klar och vacker prosa" Och vad tyckte jag?
Huvudpersonen, Laus Lindborg är en framgångsrik arkitekt i 40-års åldern och köpenhamnsbo. Hans far, som också är arkitekt men en inte särskild lyckad sådan, dör och Laus måste ta itu med begravningen. Deras förhållande har inte varit bra, fadern var bitter, ensam, elak och Laus valde bort honom . Laus mår inte heller särskilt bra, han har allt men ändå inget. Han driver en arkitektfirma med sin mångårige vän Ulf. Arbete och trassliga förhållanden har fyllt hans liv. När fadern dör händer något inom Laus och han flyttar tillfälligt till en liten landsortsstad där han blir som en i familjen hos prästen Stig.
Här händer nu saker, Laus dras till Stigs yngre hustru Alma men även till Stig – som vän och kanske fadersfigur. Han retar sig på Stigs förträfflighet och besservissertendens men tycker samtidigt om den värme och omtänksamhet som Stig är frikostig med i motsats till fadern.
Laus sugs in i familjelivet och Kaarsbol beskriver på ett trovärdigt sätt hans känslor, ambivalensen inför ett "stadgat" liv, rädslan att ta ansvar, att binda sig till något beständigt, att vilja se vad han behöver, att förstå vad som är viktigt.
Känslorna mellan Laus och Alma ligger som en botten i historien men det tar aldrig över. Boken handlar om så mycket mer, hur hitta sitt sätt att leva, vilka val gör vi, hur påverkas vi av dem och vad händer om valet inte blev så bra, hur hitta förmåga att förändra.
Boken var ett bra val, jag rekommenderar den och tänker nu läsa Kaarsbols debutroman från 2005.
/ Gun-Britt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar