Från singel till självbo

av Kicki Biärsjö

40 procent av alla hushåll i Sverige är ensamhushåll. Siffran är högre i städerna och lägre på glesbygden, men faktum kvarstår: en stor del av Sveriges befolkning lever inte i familj med barn.

Från singel till självbo - konsten att trivas i sitt eget sällskap är en personlig och livsbejakande bok om den självvalda ensamheten. Kicki Biärsjö skriver öppet och okomplicerat om hennes väg från att leta lycka i andra till att hitta den i sig själv.

Hon tar upp positiv och negativ ensamhet, storhelger, resor, kärlek, vänskap, barn, parmiddagar och omgivningens reaktioner på hennes livsstil, och för den som valt att ställa sig utanför par- och familjenormen finns det mycket att känna igen sig i.

/Sanna

Vindens namn

av Patrick Rothfuss

Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev reglerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta.

Jag heter Kvothe.

Ni kanske har hört talas om mig.

Jag är så glad att hela Vindens namn kommit ut på svenska. Jag minns att det var i SF-bokhandeln i Stockholm som jag läste de här orden för första gången, då på engelska, och det var kärlek vid första ögonkastet. Varje ord som följde bekräftade bara vad jag redan visste: den här boken skulle helt förändra mina kriterier för vad som är bra fantasy. Plötsligt verkade allt annat dassigt, trist och klichéartat i jämförelse. Jag letade inte längre efter "bara" ha en bra bok - jag ville ha en som var lika bra som den bästa jag någonsin läst.

Det här är första delen i en ny fantasyserie, Berättelsen om kungadråparen. Del två, som heter The Wise Man's Fear, beräknas komma ut på engelska i april nästa år. Det är länge att vänta när man längtar så att det gör ont, men Vindens namn står sig väl på egen hand och håller för en och annan omläsning under tiden.

Jag kan inte rekommendera den här boken nog.

/Sanna

Våtmarker

En av årets snackisar alltså. Genial och provocerande? Eller bara provocerande och äcklig?Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Charlotte Roches Våtmarker.

Bokens huvudperson är 18-åriga Helen Memel, som ligger på sjukhus med en mycket besvärande analfissur (orsakad av slarvig intimrakning). Sin konvalescens använder Helen till att försöka sammanföra sin frånskilda föräldrar, samt hålla en inre monolog om sin syn på hygien och sex/onani. Helens syn på dessa ämnen skiljer sig radikalt från den gängse. Hon har få spärrar vad gäller sin egen kropp, och allt vad hon gör med den får läsaren ta del av. Den som funderar på att läsa boken bör förbereda sig på ett ymnigt flöde av kroppsvätskor och fekalier.

Ramberättelsen är, i mitt tycke, tunn och osannolik. Varför skulle en artonåring, som låter en främmande man raka hennes underliv varje lördag och som steriliserade sig så fort hon blev myndig, ha som högsta dröm att se sina skilda föräldrar återförenade?

Men jag ska inte sticka under stol med att jag fnissade mig igenom boken, Roche är både småfyndig och dråplig. Hon gör även en del fina poänger om att kvinnor inte ska skämmas över sina kroppar och deras funktioner/utsöndringar. Samtidigt undrar jag om det verkligen är viktigt att kämpa för allas rätt att få äta upp sina utklämda pormaskar? Ni kommer i alla fall inte att se mig på barrikaderna för den sakens skull...

/Klara

Förökning av trädgårdens alla växter

Ingela Jagne har skrivit en oumbärllig bok för alla trädgårdsintresserade.

Den är upplagd i olika kapitel, ett för varje sätt att föröka växter men även om botanik och olika jordar. Boken innehåller bra, överskådliga fotografier och teckningar till bokens text.

Jag ser fram emot att pröva några av metoderna redan i sommar.

/Lili

Visst finns det gudar i Alabama

av Joshilyn Jackson

Arlene har gjort en deal med Gud. Om han gör så att ingen hittar kroppen, så ska hon aldrig mer ljuga, aldrig mer ha sex före äktenskapet, och aldrig återvända hem till Alabama. Gud håller sin del av avtalet i tio år, men sedan händer något som gör att Arlene ställs ansikte mot ansikte med sitt förflutna. Och samtidigt ger hennes pojkvän henne ett ultimatium: antingen tar hon med sig honom till Alabama för att presentera honom för sin familj, eller så är deras förhållande slut. Vilket skulle vara mycket lättare om han inte råkade vara svart, och hennes familj inte var rasister hela högen...

Låter det bisarrt? Det är det, på ett underbart sätt! Det finns ingen beskrivning som gör den här romanen rättvisa. Den handlar om mord, kärlek, familjeband och fördomar, och den är lika överraskande som den är rolig. Ett rent nöje att läsa!

/Sanna

Darling Jim

av Christian Mørk

Det här var en riktig besvikelse. På baksidestexten lät det som en bok jag skulle gilla: "I sin succéroman Darling Jim har Christian Mørk förenat magi och grym verklighet på ett sätt som förfört både läsare och kritiker. Med ord tecknar han bilder så starka att de bränner sig fast på näthinnan och ger oss en modern saga som är på en gång andlös spänning och gripande drama, kort sagt storartad underhållning."

Den börjar starkt, med vad som verkar vara en obegriplig familjetragedi som utmynnar i tre brutala mord. Läsarens intresse väcks genast. Vad var det egentligen som hände? Varför?

Men när Mørk börjar nysta i mysteriet dras tempot ned rejält. Det som var andlöst spännande blir platt och klichéartat, den kringresande sagoberättarens lockelse förblir en gåta, miljöbeskrivningarna brister och personerna i boken kommer aldrig till liv. En stor del av romanen består av de dagböcker som skrevs av två av offren under deras sista timmar i livet. Och det är där berättelsen förlorar all sin trovärdighet. Ingen, som vet att hon högst har ett par timmar på sig att berätta sin livshistoria, skriver så omständligt. Dessutom är de båda dagböckerna - skrivna av två väldigt olika systrar - nästan identiska i ton och tilltal, vilket gör det ännu svårare för mig att tro på vad jag läser.

Det är väl ingen dålig bok, direkt. Men den är inte bra heller, och jag hade väldigt gärna velat ha en bra bok just nu.

/Sanna

Om Jesus

av Jonas Gardell

För snart ett år sedan skrev jag om Jonas Gardells Om Gud: "Att likna böcker vid resor är en uttjatad kliché, men i det här fallet är det svårt att hitta en mer passande beskrivning. Efter bara några sidor är jag fast." Den beskrivningen kan lika gärna användas på Om Jesus.

I sin nya bok ställer Gardell vår invanda tanke på en milt leende, ljushyad, ung Messias mot den mer historiskt korrekta bilden av en utblottad man, obildad, tandlös, utstött och åldrad i förtid. Han tecknar ett levande porträtt av den historiske Jesus från Nasaret, mannen som efter sin död blev helt och hållet undanträngd av myten. Jesus var vägvisaren som blev vägen, budbäraren som blev budskapet.

Gardell jämför olika bibliska och apokryfiska skrifter - kristna texter som av olika skäl inte tagits med i Bibeln - och kopplar samman dem med kunskap om hur samhället såg ut när Jesus levde och verkade.

Det är fascinerande läsning. Texten är personligt hållen och resonemanget enkelt att följa med i, och jag har svårt att lägga boken i från mig. Har den någon svaghet så är det att Gardell gärna upprepar sig och ibland får jag känslan av att han är lite väl förtjust i sina egna formuleringar. När han hittar en han tycker om återanvänder han den gärna om och om igen, i olika sammanhang. Men jämfört med bokens alla fördelar väger det irritationsmomentet lätt.

Om Jesus är en bok för dig som är intresserad av myter och religion och av hur de uppstår, utvecklas och överlever under årtusenden.

/Sanna