Vi som aldrig sa hora

Det har tagit mig lång tid att förmå mig att läsa Ronnie Sandahls Vi som aldrig sa hora. Det var ju en hel del ståhej kring den när den kom, och därför tänkte jag att den kunde vara intressant. Men redan vid titeln tar det nästan stopp för mig. Jag blir så provocerad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Vad vill Sandahl med den titeln? Att alla tjejer unisont ska resa sig upp och göra vågen?

Nu gör jag det oförlåtliga och blandar ihop person och fiktion. Bara för att Sandahl skriver en bok om unga män som vill ha applåder för att de inte beter sig direkt illa, behöver han ju inte vara av samma åsikt själv. Men, jag kommer inte ifrån känslan att han vill ha något sagt, både med titeln och med hela romanen. Detta något kan lite enkelt sammanfattas i följande sensmoral: tjejer tycker inte om snälla killar, utan är bara intresserade av skitstövlar, därför måste snälla killar också börja bete sig illa, annars får de aldrig ligga. Typ. Har ni hört den förr? Det har jag. Gäääsp. Och det var länge sedan jag läste om karaktärer som tyckte så förtvivlat synd om sig själva.

Synd. För Sandahl skriver bra och boken är spännande. Man vill veta hur det går. Ibland lyckas han också gå utanför ramarna för sin sensmoral (som jag så schematiskt beskrev ovan). Och då blir det intressant. Ämnet - unga män och maskulinitet - är ju faktiskt angeläget.

/Klara

Bergets döttrar

Älskar du vardagsnära skildring av människoöden i folkhemssverige? Skildring av kvinnor, män, deras relationer, glädjeämnen och sorger? Har du läst allt av Elsie Johansson för länge sedan?

Jag får alltid problem när det kommer låntagare och vill läsa något som liknar Elsie Johansson. Trots att jag vet precis vad ni menar. Trots att jag älskar genren själv. Men får hjärnsläpp när jag ska rekommendera något. Det är det slut med nu.

I Anna Jörgensdotters Bergets döttrar får vi följa syskonen Steen från en liten by utanför Sandviken. Främst får vi lära känna systrarna Sofia och Emelie och följa dem från ungdom till medelålder. Berättelsen börjar 1938 och avslutas 1958.

Spänningen i romanen ligger i kontrasterna. Mitt i vardagen och småbestyren möte karaktärerna ond bråd död. Bakom den knapphändiga dialogen döljer sig känslor så stora att de riskerar att förbruka allt syre. I Sandviken med omnejd går livet sin gilla gång, ute i Europa rasar kriget, både avlägset och ständigt närvarande.

Anna Jörgensdotters språk är magiskt. Hon kan göra det lilla, obetydliga vansinningt intressant. Det är vackert. Det känns som att man är liten och sitter med mormors smyckeskrin och lyfter ut lådor och lager, hittar det ena vackrare än det andra. Lägger pärlor på rad, sorterar silvret, drömmer. Man kan nästan läsa Bergets döttrar bara för språkets estetik.

Ska man säga något negativt är boken möjligen en smula lång. Hur ljuvligt språkbruk Jörgensdotter än har, tappar jag koncentrationen de sista hundra sidorna. Där går intrigen lite i stå. Det blir inte dåligt, inte alls. Men första halva av boken är så stark, att andra halva bleknar lite i jämförelse.

BO HAGSTRÖMS KOKBOK FRÅN MORMOR TILL MEDELHAVET

Alla som följer TV-programmet "Solens mat" kommer glädjas åt denna fina kokbok. Bo Hagström har sådan inlevelse och är så kunnig. Han älskar verkligen god och bra mat.

Några recept jag absolut skall prova är, skånsk senapssill, pilgrimsmusslor med sparrismajonäs, paj med ugnspakade körsbärstomater m.m.

/ Lili

Kändisar och böcker!

Det har blivit allt vanligare att kändisar skriver böcker, både biografier och skönlitteratur. Ofta handlar de om personens barndom som varit mer eller mindre tuff i rad olika variationer. Ett exempel är skådespelaren Mikael Nykvists bok När barnet lagt sig som handlar om hur han påverkats av att vara adoptivbarn och vilken roll teatern har haft i hans identitetssökande. Nykvist beskriver också sökandet efter sina biologiska föräldrar. Själv säger författaren att han började skriva boken när han fick barn och insåg att dottern var den enda biologiska släkting han träffat.







Mia Skäringer är ännu en kändis som gett ut en bok under 2009. Dyngkåt och hur helig som helst heter den och innehåller egentligen mest material från Skäringers väldigt omtalade och självutlämnande blogg. Tidigare har Mia Skäringer gjort det fantastiska humorprogrammet Mia och Klara men också Roll on i P3. Är du nyfiken på den så läs Klaras blogginlägg längre ned!







Jonas Karlsson är ytterligare en skådespelare som tänker sig en författarkarriär. I sin första novellsamling Det andra målet tycker jag att han har lyckats med bravur om än att lite finslipning eftersökes. Jonas Karlsson skriver kul, ironiskt och rappt och hans noveller är inte sådana som man läser och glömmer bort utan de stannar kvar i minnet. 2009 gav han ut en ny bok: Den perfekte vännen. Om man gillar Jonas Karlsson kan man även lyssna på hans sommarprat från 2005 på sr.se! Det är minst sagt väldigt underhållande!

Även Alex Schulman som mest är känd för sin bloggkarriär och provokativa humor har skrivit om sin barndom och relationen till sin pappa i Skynda att älska. Jag har inte varit så imponerad av Schulman och hans påhitt förut men nyligen har han öppnat en bokhandel i Stockholm där han säljer så kallad “skräplitteratur” för runt en tusing stycket och ordnar bokbål med “god litteratur”. Vågat tycker jag och det är alltid lite befriande när någon försöker vända på vedertagna normer och smak. Så jag gav karln en chans och läste Skynda att älska. Jag blev faktiskt positivt överraskad trots att boken inte fått ett direkt översvallande mottagande. Jag är ju också på tok för ung för att kunna relatera till hans kända pappa Allan Schulman så för mig blir det som vilken barndomsskildring som helst. Alex pappa närmade sig redan sextioårsåldern när sonen föddes vilket är något som präglar deras relation ganska tidigt. Alex pappa orkar inte göra allt som andra barns pappor orkar och deras tid tillsammans blir alldeles för kort. Alex tänker efter pappans död tillbaka på en mängd barndomsminnen av sin pappa som är både fina och roliga samtidigt som dom är väldigt rörande. Jag tycker Skynda att älska är väldigt kärleksfull och sorglig. Och olik det som Schulman tidigare gjort vilket gör att jag mer än gärna läser om hur han alldeles för sent bearbetar sorgen över sin far.

Inget att förlora

Det är bra att erkänna, jag är helt såld på

alla dessa Jack Reacher-böcker! Jag blir tårögd av lycka när det kommer en ny (och det gör det ju titt som tätt) och när jag lånat hem en så turas jag och sambon om att läsa och nappar åt oss boken så snart den andre råkar lägga den ifrån sig en stund. Jack Reacher är hård, hårdare än de flesta, en ensamvarg som dock alltid lyckas ragga upp någon lika hård, (men snyggare) brud. Det jag gillar mest med dessa böcker är dels alla ingående beskrivningar av vapen, slagsmål och ruffiga miljöer, dels att det alltid finns en tuff brud med, som Reacher inte skulle klara sig utan. Bakom hårdheten finns alltid en stor portion humor och därför är det ett rent nöje att läsa dessa hårdföra böcker!

I den här boken befinner sig Jack som vanligt på drift, han har hamnat någonstans mellan städerna Hope och Dispair. Jack beslutar sig för att vänta på lift i Despair och tar sig under tiden något att äta. Men i Despair vill man inte ha någon okänd hårding lös och Jack hamnar genast i trubbel med polisen. Det verkar som om man har något att dölja i staden och självklart vill Jack ta reda på vad...till sin hjälp har han den här gången en kvinnlig polis från staden Hope. Spännande, rolig och ack så underhållande..jag fortsätter med glädje att sluka fler Jack Reacher..

Chick lit och lad lit!

Gillade du Bridget Jones dagbok? Har du sett alla avsnitt av Sex and the city? I så fall är genren chick lit något för dig! Chick lit handlar om en kvinna i sina bästa år mitt i karriären. Övriga ingredienser är att hitta den stora kärleken, att lyckas på sitt jobb och ha koll på vilket mode som gäller. Ofta kommer huvudkaraktären till en och annan insikt om sig själv, män och livet. Härligt underhållande! Det finns också lad lit som har samma tema fast med en man i huvudrollen. Just nu har vi en särskild avdelning med chick och lad lit-tips på bibblan!

Där hittar du bland annat I hennes skor av Jennifer Weiner som jag roat mig med att läsa. Den handlar om ett par systrar som är väldigt olika. Den ena systern Rose, är en lite tantigt klädd och tråkig men framgångsrik advokat. Den andra systern är den vilda Maggie med den perfekta kroppen och som får alla män men har alkoholvanor som inte är av denna värld och trasslar jämt till det - ordentligt! Rose är rätt trött på sin syster som ockuperar hennes lägenhet efter att ha blivit vräkt (igen) och tar genröst för sig av Roses pengar, skor och till slut även av hennes pojkvän. Det blir såklart en svår konflikt mellan systrarna. Parallellt med systrarnas liv berättas också historien om en gammal kvinna som fortfarande sörjer sin dotter och anklagar sig själv för hennes död. Hon är också förtvivlad över att hon har förbjudits att ta kontakt med sina två dotterdöttrar. Under bokens gång tvingas de här tre kvinnorna att ta reda på saker om sig själva och acceptera livets berg- och dalbana. I hennes skor blir faktiskt ganska så psykologiserande om än på ett ganska ytligt sätt. Boken är underhållande och innehåller karaktärer som man både kan bli arg på och sympatisera med. En riktigt feel-good bok! Vad jag kan ha svårt för med chick lit är dock att den ofta signalerar att kvinnan måste hitta en man att leva med. Först måste hon ju såklart hitta sig själv och trivas med sig själv men sen måste hon ha en man och det illa kvickt. Det är ganska stereotyp tycker jag men det hör lite till genren så det är bara att gilla läget.

Älskade syster

Av Joyce Carol Oates har jag tidigare bara läst Dödgrävarens dotter och tyckte inte alls om den. Jag läste inte ens ut den! Men eftersom alla fortsätter att hävda Oates storhet gav jag henne under julen en ny chans för att begripa varför alla är så lyriska över hennes böcker. Och vilken tur att jag gjorde det!

Älskade syster är fantastisk och den enda som jag kan kristera är väl den etiska aspekten. Oates har i Älskade syster gjort en skönlitterär historia om en verklig händelse: det extremt uppmärksammade mordet på skridskoprinsessan JonBenét Ramsey. Det är inte första gången som hon skriver med verklig förankring: Blonde som kom ut i Sverige 2001 handlar om Marilyn Monroes liv. I Älskade syster är huvudpersonen den mördade flickans bror som i boken kallas för Skyler. Hans liv raseras när systern mördas. Massmedias hetsjakt, föräldrarnas oförmåga att ta hand om sitt barn och alla mediciner som proppades i honom mot den långa listan av diagnoser gjorde honom till en väldig trasig människa. Skyler blir även misstänkt för att ha mördat sin syster vilket till slut får honom att själv tvivla på sin oskuld.

Skyler skriver därför om sin barndom för att hitta svaren på vad som egentligen hände hans älskade syster och varför han inte kunde skydda henne från det hemska. Familjen är en minst sagt disfunktionell familj där pappan är otrogen och bara bryr sig om karriären, mamman mån om att bli accepterad i det fina området och hon tar dotterns talang till hjälp. Men boken handlar också om systern som har otroliga krav på sig både gällande skridskoåkningen men också utseendet. Istället för att leka i parken måste hon träna i timtal, få håret lagt, äta strikt och får inte en tillstymmelse till barndom. Till slut blir hon ett sexårigt nervvrak. Skyler däremot glöms ofta bort av föräldrarna som bara har ögon för systerns karriär.

Jag tycker det är intressant att Oates har valt brodern som huvudperson när hon vrider och vänder på det här gamla mordfallet som massmedia har varit som galna över. Hon kommer nära på ett sätt som inte fanns i Dödgrävarens dotter och resultatet blir väldigt gripande. Men jag tycker det blir lite dubbetydigt när Oates så målande beskriver Skylers upplevelser av massmedias jakt på familjen när det faktiskt är vad hon samtidigt gör med den här boken. Så jag tycker allt att det är lite omoraliskt att skriva den här historien. Det måste kännas väldigt osmakligt för den riktige ”Skyler” att en författare skriver en historia med utgångspunkt i dennes liv. Och att det hemska än en gång granskas och ny uppmärksamhet skapas krig familjen.

/ Tove