onsdag 3 mars 2010

Postcard killers



Av Liza Marklund och James Patterson

Boken motsvarade inte mina förväntningar. Den är visserligen hyfsat spännande, men både intrigen, språket, miljöerna och personerna känns platta och griper aldrig tag i läsaren. Storyn saknar psykologiskt djup och är full av enkla knep. Och det hela går alldeles för fort för att man ska hinna få någon riktig bild, eller äkta engagemang för någon av personerna.
Den är inte ett dugg trovärdig, helt enkelt.

Det handlar om ett amerikanskt par – unga och vackra – som åker kors och tvärs i Europa och skär halsen av andra unga och vackra par. Morden föregås av ett anonymt vykort till en lokal journalist, som några dagar senare också får en bild tagen av offren. Till sist dyker mördarna upp i Sverige, och Dessie Larsson på Aftonposten i Stockholm visar sig vara den ”utvalda” journalisten.

In på scenen stormar snart Jacob Kanon, en polis från New York, som hämndlystet och alltmer desperat jagat mördarna över hela världen i ett år. Hans dotter Kimberly blev mördarnas första offer…

Det hela går som sagt väldigt fort, och man kan läsa den här boken med halva hjärnan urkopplad för den kräver inte mycket av läsaren. Den är dessutom totalt förutsägbar. Behöver jag säga att Dessie Larssons och Jacob Kanons samarbete leder till visst kärlekstrassel ?

En annan klyscha är också att den svenska polisen inte klarar av sitt jobb. Alltså måste Liza Marklunds journalist - i bästa Annica Bengtzonstil – klara upp detta själv tillsammans med polisen från NYPD. Han som tränger sig in i den svenska polisutredningen med inställningen ”Cut the crap, guys. Jag kan det här”

Det här är en av de sämre böcker i genren som jag läst faktiskt.

Ewa Nyhlén

Inga kommentarer: