En bok som fascinerar

Den goda terroristen av Doris Lessing är en bok som fascinerar. Flera dagar har gått sedan jag läste ut den, och ändå kan jag inte släppa taget. I handlingens centrum står den 35-åriga aktivisten Alice, som tillsammans med en grupp "amatörterrorister" ockuperar ett hus i centrala London. Medan de andra äter, sover, demonstrerar och planerar sin kamp mot etablissemanget är det Alice som tar hand om allt det praktiska. Hon fixar, donar, städar, plockar, lagar mat, förhandlar med kommunen, lirkar med el- och vattenbolaget, ordnar sophämtning och hanterar polisen, utan någon egentlig hjälp från de andra. Samtidigt för gruppens naivitet och brist på konsekvenstänkande dem alla mot farligare och farligare aktioner...

Det är svårt att sätta fingret på vad det är i Den goda terroristen som gjorde ett så starkt intryck på mig, men en bidragande faktor är utan tvekan de fantastiska personskildringarna. Även dialogen och miljöbeskrivningarna är berömvärda - jag kan nästan känna doften av ruttet trä, mögel och kaffe i det ockuperade huset när jag läser.

Rekommenderas varmt!

/Sanna

Vi minns Stig Claesson...

Stig Claesson har lämnat oss. En stor författare och konstnär är borta. Men hans böcker och konst kommer att leva kvar, det måste de göra! För vem älskar inte Yngve Frej? Eller vem glömmer Henrietta ska du också glömma? När jag läser hans böcker så hör jag hans röst i huvudet, den där släpiga speciella rösten, som jag var lite rädd för när den berättade konstiga sagor med fula teckningar till på TV när jag var liten, men som jag nu bara tycker så mycket om! När man läser hans böcker verkar språket torrt och avskalat, men vilka bilder han målar upp med sin speciella stil! Man ser framför sig hur turisterna ser ut som kommer till "fornminnet" och man känner nästan lukten av kaffe och gammal stuga när man suger i sig texten...Det gläder mig att se att några av hans böcker finns att lyssna på som CD-bok eller Mp3, till exempel just mina favoriter Vem älskar Yngve Frej (inläsning av Loffe Carlsson, som även varit med i filmatiseringen av boken) och Henrietta ska du också glömma.

Stig Claesson är en av mina favoritförfattare och om du inte har läst något av honom, så gör det, du blir inte besviken!

/Karin

Helt underbar barnfilm

Barnen fick en ny film på DVD i julklapp: Min granne Totoro. En av de regniga eftermiddagarna i julhelgen bänkade vi oss framför TV:n och när filmen var slut var det ett lyckligt leende gäng som reste sig ur soffan.

Den är helt underbar! För mig som inte är bekant med Miyazakis värld sedan tidigare, är detta en frisk fläkt. Ett angeläget ämne (sorg och saknad), eller flera faktiskt, en helt annan miljö än den Disnyeska som vi är så vana vid, och så magi och lite övernaturliga inslag. Spännande, humoristiskt, sorgligt och lyckligt! Handlingen i korthet: Två systrar flyttar med sin far till ett hus på den japanska landsbygden, för att komma närmare det sjukhus där mamman behandlas. Huset har stått tomt länge och är ganska fallfärdigt. Övernaturliga varelser lever där. Yngsta flickan Mei träffar en dag på Totoro - en varelse som liknar ett jättegosedjur. Totoro är verkligen gigantiskt, och när han skrattar skrattar han rejält, när han hoppar skakar hela marken. Så befriande! Fantastisk är också kattbussen som Totoro reser med. Denna spelar en avgörande roll i filmens upplösning.

Vill man bli lite lyckligare ska man se denna film tillsammans med några barn man känner! Filmen passar från kanske 5 år.