av Khaled Hosseini
Det var länge sedan en bok fångade mig så totalt från första sidan!
Hosseini är en fantastisk berättare, med ett enkelt och rakt språk, och historien är mycket gripande. Otäck, men ändå vacker och hoppfull samtidigt. Den känns bitvis nästan som en saga, trots alla realistiska detaljer från ett Afghanistan i totalt förfall under den ryska invasionen och senare, när talibanerna tagit makten.
En stor del av boken handlar om hur livet är före ockupation,krig och förtryck, när huvudpersonerna Amir och Hassan är barn. Amir föds i en rik släkt av sunnimuslimer, som har en självklart hög status i landet, medan den jämnårige, bäste vännen Hassan är shiamuslim och dessutom tillhör en föraktad och diskriminerad folkgrupp. Han är son till husets tjänare Ali, och vet sin plats, trots att de båda pojkarna står varandra nära som bröder.
När pojkarna är i 13-årsåldern sker en rad tragiska och omvälvande händelser, både i deras liv och i landets historia. Det goda och trygga livet förändras drastiskt för alla.
Boken gav mig en bild av ett land och en kultur som jag inte visste särskilt mycket om.
Historien är mycket kärleksfullt och skickligt berättad, och Hosseini förmår levandegöra både personerna, och sitt före detta hemland Afghanistan.
Läs den.
2008-05-13
Ewa Nyhlén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar