fredag 9 maj 2008

Till Mervas


av Elisabeth Rynell

Marta, Mart! Jag är i Mervas. Längre bort går det inte att komma. Och inte närmare heller. Din Kosti.

Så står det i brevet Marta får från sin ungdoms älskade, en man hon inte haft kontakt med på tjugo år. De korta raderna, nedklottrade på en bit kopieringspapper, drar genom henne som en stark vind och för med sig minnen från det förflutna. Hon säljer sina saker, köper en bil och ger sig av till Mervas, ett nedlagt gruvsamhälle mitt i den norrländska ödemarken.

Till Mervas är en smärtsamt vacker, stillsam skildring av en kvinnas strävan efter att återta det liv hon gömt sig för i nästan tjugo år. Det är en läsupplevelse som griper tag och skakar om, en bok värd att återkomma till. Elisabeth Rynell har även gett ut lyrik och det märks. Språket är poetiskt och sakligt på en och samma gång, skört och oerhört vackert.

Jag har hört andra beskriva romanen som tung, deprimerande och kall, men själv upplevde jag den som trösterik och vilsam, även om den stundvis fick mig att gråta.

Boken nominerades till Augustpriset 2002.

/Sanna

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh, Sanna! Det här är en av mina absoluta favoritböcker, en av de bästa jag läst! Den har ett underbart språk och det gör ont att läsa den, även om det var väldigt länge sedan jag läste den så finns den kvar hos mig för alltid! Härligt att fler har upptäckt denna pärla!!!
/Karin