Boken är en rak och ärlig, men också ömsint skildring av uppväxten med en ensamstående far – härdarmästare Leif Andersson, vid Metallverken i Västerås – vars yrkesstolthet, klasstillhörighet och alkoholproblem ger berättelsen dess röda tråd.
Det är berättelsen om en arbetarsläkt under det svenska folkhemmets storhet och fall, och handlar om klassmedvetenhet, utanförskap och manlighet.
Det handlar också om den blott 4-åriga Åsa, eller Natasja som hon ofta kallas av sin pappa, som blir kvar hos sin far efter föräldrarnas skilsmässa. Vid något tillfälle, när mamman får frågan hur hon kunde flytta från sitt barn, svarar hon: ”Jag lämnade kvar det bästa jag hade hos honom, annars hade han gått sönder”.
Vi kommer nära i vardagsskildringen, där far och dotter lever sina liv och gör det mesta tillsammans. Hon blir skjutsad på pappas cykel till dagis tidigast av alla varje morgon - vinter som sommar - de äter middagsmat hos farmor och farfar varje kväll, där det diskuteras politik och spelas Fia. Pappa har ofta ont om ”lall”, och får ibland ett bidrag av farmor.
Härdarmästare Leif Andersson verkar vara en motsägelsefull person; han dricker några öl varje kväll, men är ändå både sällskaplig och finns alltid där för sin dotter. Han är politiskt medveten, men misstror ändå den politiska kampen, han är stolt över sin yrkeskunskap, men avskyr sitt jobb som ger honom svullna händer och värk.
Ibland tycker jag att det är ett torftigt liv för en liten flicka, men ändå är det tydligt att berättelsen är skriven med värme och kärlek. Boken är både gripande, vemodig, tragisk och kul – i bland på samma gång – men aldrig sentimental. Här finns också hela den brokiga släkten, med många färgstarka och intressanta personer.
Åsa Linderborg skriver mycket bra, enligt min mening. Hon har ett rakt och enkelt språk och det blir inte tråkigt en sekund. Hon berättar så levande att man får en klar bild av både människor, händelser och miljöer, och när boken avslutas är hon vuxen med egen familj.
Förutom en innehållsrik barndoms – och uppväxtskildring är det också ett stycke svensk arbetarhistoria som idag känns mycket avlägsen, och just därför är så intressant att läsa om.
Åsa Linderborg är kulturskribent på Aftonbladet.
Ewa Nyhlén
nov-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar