av Karin Alfredsson
Den svenska läkaren Ellen Elg bor med sin familj i Hanoi, där hon har en biståndstjänst på en kvinnoklinik. Hon träffar många kvinnor som far illa, unga flickor som tvingats in i prostitution och blivit svårt misshandlade. Hon får ta sig an oönskade graviditeter och fall med flickor som gjort egna desperata försök till abort. Kvinnoförtrycket finns överallt, både bland patienter och kollegor. Allmänna sjukförsäkringar finns inte och korruption och fattigdom är ett stort problem i dagens Vitnam.
Den gamla cigarettförsäljerskan Lieu har sin egen tragiska historia, och hon söker sina barn som togs ifrån henne av mannen efter krigsslutet. Hon upptäcker att nyfödda barn säljs i parken som ligger intill hennes trottoarplats på en av Hanois gator. Ofta kommer samma kvinna med en sportbag i handen, som snabbt byter ägare i skymundan. Lieu spanar vidare och bestämmer sig för att göra vad hon kan för att stoppa det som pågår.
Kanske kan hon tala med den svenska kvinnliga läkaren om vad hon sett…..
Den svenske biståndsarbetaren Lasse Johansson faller oförklarligt ner från Hotel Continentals 10:e våning och dör. Polisen tror att det antingen är en olyckshändelse eller självmord.
Men vad är det som hänt egentligen? Och vad är det som pågår på våning 10? Det visar sig att Johansson har en vietnamesisk fru och barn hemma i Sverige, och har dessutom varit gift två gånger tidigare med unga vietnamesiska flickor. Vem är han egentligen?
Berättelsen är spännande och känns mycket angelägen, och den är skriven med ett lätt och rakt språk. Miljön är exotisk och man kan nästan känna den fuktiga värmen och doften av pho-buljong som värms överallt. Jag tycker mig höra taximotorcyklarna trängas på de larmande gatorna i Hanoi, där Ellen, Björn och dottern Nadja är de enda som använder cykelhjälm!
Det är ett svårt och tungt ämne, men som är så välskrivet och bra berättat att det blir en stor läsupplevelse. Karin Alfredsson får de vietnamesiska kvinnorna att skimra med stor lyskraft i den här berättelsen.
Missa den inte.
Ewa Nyhlén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar