För snart ett år sedan skrev jag om Jonas Gardells Om Gud: "Att likna böcker vid resor är en uttjatad kliché, men i det här fallet är det svårt att hitta en mer passande beskrivning. Efter bara några sidor är jag fast." Den beskrivningen kan lika gärna användas på Om Jesus.I sin nya bok ställer Gardell vår invanda tanke på en milt leende, ljushyad, ung Messias mot den mer historiskt korrekta bilden av en utblottad man, obildad, tandlös, utstött och åldrad i förtid. Han tecknar ett levande porträtt av den historiske Jesus från Nasaret, mannen som efter sin död blev helt och hållet undanträngd av myten. Jesus var vägvisaren som blev vägen, budbäraren som blev budskapet.
Gardell jämför olika bibliska och apokryfiska skrifter - kristna texter som av olika skäl inte tagits med i Bibeln - och kopplar samman dem med kunskap om hur samhället såg ut när Jesus levde och verkade.
Det är fascinerande läsning. Texten är personligt hållen och resonemanget enkelt att följa med i, och jag har svårt att lägga boken i från mig. Har den någon svaghet så är det att Gardell gärna upprepar sig och ibland får jag känslan av att han är lite väl förtjust i sina egna formuleringar. När han hittar en han tycker om återanvänder han den gärna om och om igen, i olika sammanhang. Men jämfört med bokens alla fördelar väger det irritationsmomentet lätt.
Om Jesus är en bok för dig som är intresserad av myter och religion och av hur de uppstår, utvecklas och överlever under årtusenden.
/Sanna
1 kommentar:
“Historiske Jesus”?!?
Användningen av denna kontra-historiska självmotsägelse (bevisat av den eminenta avlidne Oxford-historikern, James Parkes, Conflict of the Church and the Synagogue) avslöjar en kristna agenda som förlitar sig på fjärde århundradets, hedniska, hellenistiska källor.
Emedan forskare debatterar härkomsten av de ursprungliga redogörelserna på vilka de tidigaste omfattande (från det fjärde århundradet, även fragment är från efter-135 i vanlig tideräkning), romerska hedniska, hellenist-omskrivna versionerna var baserade, så finns det inte ett fragment, inte ens en bokstav i NT som har sitt ursprung DIREKT från det första århundradets fariséeiska judar som följde fariséen Ribi Yehoshua.
Historiker såsom Parkes, et.al, har obestridligen bevisat att fjärde århundradets romerska kristendom var den 180 graders polära antites av första århundradets judendom av alla fariséeiska Ribis. Den tidigaste (efter-135 i vanlig tideräkning) sanna kristna var illvilligt antinomian (anti-Torah), hävdade att de efterträdde och ersatte Torah, judendom och det (”andliga”) Israel och judarna. Den ursprungliga kristendomen var anti-Torah från början emedan DSS (viz., 4Q MMT) och all annan judisk dokumentation bevisar att alla första århundradets fariséer var pro-Torah.
Det är ett berg av historisk judisk information kristna har vägrat att behandla på sidan www.netzarim.co.il (see, speciellt, History museum-sidorna som börjar med ”30-99 I vanlig tideräkning”).
Den ursprungliga kristendomen = anti-Torah. Ribi Yehoshua och hans Netzarim, liksom alla andra fariséer, var pro-Torah. En omedgörlig motsägelse.
Att bygga en romersk avbildning från hellenistiska hörsägen-återgivningar - årtionden efter döden av den första århundradets fariseeiska Ribi, och efter en utdrivning med våld av
hellenistiska romerska hedningar, av hans ursprungliga judiska efterföljare (år 135 I vanlig tideräkning, dokumenterat av Eusebius) - baserat på skrifterna av en hellenistisk jude som blev avskuren som en avfälling av de ursprungliga judiska efterföljarna (dokumenterat av Eusebius), är cirkelresonemang genom hedniskt-romerska hellenistiska linser.
Det som den historiska fariséeiska Ribin undervisade finns inte i efter-år 135 I vanlig tideräkning hellenistiska romerska hörsägen-återgivningar, utan i judiska beskrivningar av fariséer och fariséeiska Ribis av den perioden.. i Dödahavsrullarna 4Q MMT (se professor Elisha Qimron), inter alia.
Till de kristna som läser: Frågan är, nu när du har blivit informerad, kommer du att följa den autentiska historiska fariséeiska Ribin? Eller att fortsätta följa den efter-år 135 i vanlig tideräkning romerskt-omskrivna antitesen – en avgud?
Skicka en kommentar