Det låter som en ljuvligt formel för eskapism i min öron. Så den läste jag under den regniga helgen. Jane Johnsons Den tionde gåvan är en parallelberättelse, som dels utspelar sig i nutid, dels under 1600-talets första hälft. Scenen är London, Cornwall och Marocko (visst låter det löjligt romantiskt). Julia Lovat blir övergiven av sin gifta älskare, men får en fin avskedsgåva, en gammal bok om broderier. Bokens tidigare ägarinna har dock inte bara använt den som instruktionsbok, utan även som dagbok. Ju mer Julia läser av den unga Catherines anteckningar, desto mer gripen blir hon av hennes öde. Catherine blir bortrövad av nordafrikanska sjörövare och Julia följer i hennes fotspår. Det visar sig att deras öden ska komma att få stora likheter, deras yttre olikhet till trots.
Settingen är som sagt extremt lovande för den som vill drömma sig bort till romatik och svunna tider. Tyvärr lyfter det aldrig riktigt. Det är som att boken innehåller lite för lite av allting (inte i storyn, utan i berättandet), för lite spänning, för lite mystik, för lite romantik. Det är ingen direkt dålig bok, ganska trevlig och harmlös snarare. Men den lovar lite mer än vad den förmår hålla. Tyvärr.
/Klara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar