Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev reglerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta.Jag heter Kvothe.
Ni kanske har hört talas om mig.
Jag är så glad att hela Vindens namn kommit ut på svenska. Jag minns att det var i SF-bokhandeln i Stockholm som jag läste de här orden för första gången, då på engelska, och det var kärlek vid första ögonkastet. Varje ord som följde bekräftade bara vad jag redan visste: den här boken skulle helt förändra mina kriterier för vad som är bra fantasy. Plötsligt verkade allt annat dassigt, trist och klichéartat i jämförelse. Jag letade inte längre efter "bara" ha en bra bok - jag ville ha en som var lika bra som den bästa jag någonsin läst.
Det här är första delen i en ny fantasyserie, Berättelsen om kungadråparen. Del två, som heter The Wise Man's Fear, beräknas komma ut på engelska i april nästa år. Det är länge att vänta när man längtar så att det gör ont, men Vindens namn står sig väl på egen hand och håller för en och annan omläsning under tiden.
Jag kan inte rekommendera den här boken nog.
/Sanna
2 kommentarer:
Jag är inte lika stormförtjust som du är, men jag håller med om att den är bra! Men Robin Hobbs serie med skeppen är fortfarande bättre! enligt mig :-)
Men dom har jag ju tyvärr redan läst, så därför väntar jag också ivrigt på april...
Jag borde nog läsa den där serien om skeppen! Men jag tröttnade lite efter sista boken i mördarserien, det blev så tungt och mörkt att jag kände att jag behövde en rejäl paus från Hobb efteråt.
/Sanna
Skicka en kommentar