Av Joyce Carol Oates har jag tidigare bara läst Dödgrävarens dotter och tyckte inte alls om den. Jag läste inte ens ut den! Men eftersom alla fortsätter att hävda Oates storhet gav jag henne under julen en ny chans för att begripa varför alla är så lyriska över hennes böcker. Och vilken tur att jag gjorde det! Älskade syster är fantastisk och den enda som jag kan kristera är väl den etiska aspekten. Oates har i Älskade syster gjort en skönlitterär historia om en verklig händelse: det extremt uppmärksammade mordet på skridskoprinsessan JonBenét Ramsey. Det är inte första gången som hon skriver med verklig förankring: Blonde som kom ut i Sverige 2001 handlar om Marilyn Monroes liv. I Älskade syster är huvudpersonen den mördade flickans bror som i boken kallas för Skyler. Hans liv raseras när systern mördas. Massmedias hetsjakt, föräldrarnas oförmåga att ta hand om sitt barn och alla mediciner som proppades i honom mot den långa listan av diagnoser gjorde honom till en väldig trasig människa. Skyler blir även misstänkt för att ha mördat sin syster vilket till slut får honom att själv tvivla på sin oskuld.
Skyler skriver därför om sin barndom för att hitta svaren på vad som egentligen hände hans älskade syster och varför han inte kunde skydda henne från det hemska. Familjen är en minst sagt disfunktionell familj där pappan är otrogen och bara bryr sig om karriären, mamman mån om att bli accepterad i det fina området och hon tar dotterns talang till hjälp. Men boken handlar också om systern som har otroliga krav på sig både gällande skridskoåkningen men också utseendet. Istället för att leka i parken måste hon träna i timtal, få håret lagt, äta strikt och får inte en tillstymmelse till barndom. Till slut blir hon ett sexårigt nervvrak. Skyler däremot glöms ofta bort av föräldrarna som bara har ögon för systerns karriär.
Jag tycker det är intressant att Oates har valt brodern som huvudperson när hon vrider och vänder på det här gamla mordfallet som massmedia har varit som galna över. Hon kommer nära på ett sätt som inte fanns i Dödgrävarens dotter och resultatet blir väldigt gripande. Men jag tycker det blir lite dubbetydigt när Oates så målande beskriver Skylers upplevelser av massmedias jakt på familjen när det faktiskt är vad hon samtidigt gör med den här boken. Så jag tycker allt att det är lite omoraliskt att skriva den här historien. Det måste kännas väldigt osmakligt för den riktige ”Skyler” att en författare skriver en historia med utgångspunkt i dennes liv. Och att det hemska än en gång granskas och ny uppmärksamhet skapas krig familjen.
/ Tove
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar