Detta är en riktigt tokig bok. Bara uppslaget är hur kul som helst. Allan Karlsson som ska fylla hundra år rymmer från ålderdomshemmet på sin födelsedag. Han har helt enkelt ledsnat på det tråkiga inrutade livet åldringsvården kan ge. Allan öppnar helt enkelt bara fönstret och kliver ut i friheten. Han inser att han måste försvinna från den lilla orten så snabbt som möjligt då både kommunalråd och tidningsreportrar skall uppvakta honom och att det kommer bli uppståndelse när de inser att han är försvunnen. På busshållplatsen kommer han över en väska som han lovar vakta åt en man medan mannen går på toaletten. Men Allan åker i stället iväg med bussen som kommer in på stationen och tar mannens packning med sig. Det är upptakten till att både polisen och mannen med väskan som visar sig vara kriminell och riktigt farlig jagar Allan Karlsson. Det ena tokigare än det andra händer på vägen och galenskaperna staplas på varandra att det till slut nästan blir lite för mycket. Författarens pauser är lika händelserika som den drivande historien. Men tillbakablickarna på den gamle mannens liv är kanske roligast. Vi får följa honom från hans födsel fram till den dag han rymmer genom fönstret. Hur Allan påverkar världspolitiken på sitt nollställda och coola vis. Vi möter president Truman, Churchill, Castro , ja alla de verkligt inflytelserika i världshistorien som är samtida med huvudpersonen. Allan Karlsson är eftertraktat för sina kunskaper i kärnfysik som är lätt som en plätt för denne man som bara gått 6 år i folkskola. Hans okomplicerade sätt att förhålla sig till livet där tanke och handling är samma sak följer som en röd tråd genom hela romanen.
På omslaget står det att Lasse Berghagen tycker att det är den roligaste bok han läst.
Och visst är den rolig. Det påminner mycket om vår käre Arto Paasilinnas berättarkonst, men i svensk tappning, kanske inte lika skarpsinnigt och språkligt elegant som Paasilinnas texter men väl värd att läsa och bli road av.
/ Lili
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar