måndag 18 januari 2010

Inget att förlora

Det är bra att erkänna, jag är helt såld på
alla dessa Jack Reacher-böcker! Jag blir tårögd av lycka när det kommer en ny (och det gör det ju titt som tätt) och när jag lånat hem en så turas jag och sambon om att läsa och nappar åt oss boken så snart den andre råkar lägga den ifrån sig en stund. Jack Reacher är hård, hårdare än de flesta, en ensamvarg som dock alltid lyckas ragga upp någon lika hård, (men snyggare) brud. Det jag gillar mest med dessa böcker är dels alla ingående beskrivningar av vapen, slagsmål och ruffiga miljöer, dels att det alltid finns en tuff brud med, som Reacher inte skulle klara sig utan. Bakom hårdheten finns alltid en stor portion humor och därför är det ett rent nöje att läsa dessa hårdföra böcker!
I den här boken befinner sig Jack som vanligt på drift, han har hamnat någonstans mellan städerna Hope och Dispair. Jack beslutar sig för att vänta på lift i Despair och tar sig under tiden något att äta. Men i Despair vill man inte ha någon okänd hårding lös och Jack hamnar genast i trubbel med polisen. Det verkar som om man har något att dölja i staden och självklart vill Jack ta reda på vad...till sin hjälp har han den här gången en kvinnlig polis från staden Hope. Spännande, rolig och ack så underhållande..jag fortsätter med glädje att sluka fler Jack Reacher..

Inga kommentarer: