tisdag 2 februari 2010

Kändisar och böcker!

Det har blivit allt vanligare att kändisar skriver böcker, både biografier och skönlitteratur. Ofta handlar de om personens barndom som varit mer eller mindre tuff i rad olika variationer. Ett exempel är skådespelaren Mikael Nykvists bok När barnet lagt sig som handlar om hur han påverkats av att vara adoptivbarn och vilken roll teatern har haft i hans identitetssökande. Nykvist beskriver också sökandet efter sina biologiska föräldrar. Själv säger författaren att han började skriva boken när han fick barn och insåg att dottern var den enda biologiska släkting han träffat.







Mia Skäringer är ännu en kändis som gett ut en bok under 2009. Dyngkåt och hur helig som helst heter den och innehåller egentligen mest material från Skäringers väldigt omtalade och självutlämnande blogg. Tidigare har Mia Skäringer gjort det fantastiska humorprogrammet Mia och Klara men också Roll on i P3. Är du nyfiken på den så läs Klaras blogginlägg längre ned!







Jonas Karlsson är ytterligare en skådespelare som tänker sig en författarkarriär. I sin första novellsamling Det andra målet tycker jag att han har lyckats med bravur om än att lite finslipning eftersökes. Jonas Karlsson skriver kul, ironiskt och rappt och hans noveller är inte sådana som man läser och glömmer bort utan de stannar kvar i minnet. 2009 gav han ut en ny bok: Den perfekte vännen. Om man gillar Jonas Karlsson kan man även lyssna på hans sommarprat från 2005 på sr.se! Det är minst sagt väldigt underhållande!







Även Alex Schulman som mest är känd för sin bloggkarriär och provokativa humor har skrivit om sin barndom och relationen till sin pappa i Skynda att älska. Jag har inte varit så imponerad av Schulman och hans påhitt förut men nyligen har han öppnat en bokhandel i Stockholm där han säljer så kallad “skräplitteratur” för runt en tusing stycket och ordnar bokbål med “god litteratur”. Vågat tycker jag och det är alltid lite befriande när någon försöker vända på vedertagna normer och smak. Så jag gav karln en chans och läste Skynda att älska. Jag blev faktiskt positivt överraskad trots att boken inte fått ett direkt översvallande mottagande. Jag är ju också på tok för ung för att kunna relatera till hans kända pappa Allan Schulman så för mig blir det som vilken barndomsskildring som helst. Alex pappa närmade sig redan sextioårsåldern när sonen föddes vilket är något som präglar deras relation ganska tidigt. Alex pappa orkar inte göra allt som andra barns pappor orkar och deras tid tillsammans blir alldeles för kort. Alex tänker efter pappans död tillbaka på en mängd barndomsminnen av sin pappa som är både fina och roliga samtidigt som dom är väldigt rörande. Jag tycker Skynda att älska är väldigt kärleksfull och sorglig. Och olik det som Schulman tidigare gjort vilket gör att jag mer än gärna läser om hur han alldeles för sent bearbetar sorgen över sin far.

Inga kommentarer: