Arnaldur Idridassons senaste deckare har en passande titel nu när kölden biter i kinderna och rimfrosten glittrar i träden-Frostnätter. Jag har tidigare haft lite svårt för Indridassons deckare som genomgående hoppar mellan nutid och dåtid och väver ihop två historier till en. Men Frostnätter griper verkligen tag i mig trots något långsam handling, jag bläddrar och bläddrar, läser natten igenom tills jag bara har ett fåtal sidor kvar- då slutar jag för att ha något att se fram mot under mogondagen..
I helgen gästades Skavlan av en kvinna som blivit så nedkyld att hjärtat stannat, men genom långsam uppvärmnnig kunde hon återlupplivas. Detta är ett tema som även återfinns i Frostnätter..
En kulen höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Det verkar inte vara något mystiskt med hennes död, men en av kvinnans vänner anar oråd och ger Erlendur ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död. Det framkommer att kvinnan varit som besatt av tanken på döden och vad som händer när man dör, hon saknar även sin döda mamma väldigt mycket, liksom pappan som dog under oklara omständigheter hnär hon var liten. Erlendur börjar nysta och gräva i det förflutna för att ta reda på varför kvinnan liv fick ett så plötsligt och tragiskt slut. Samtidigt blir han engagerad i gamla olösta mysterier med försvunna människor och får tampas med spöken från sitt eget förgångna.
En otroligt välskriven och spännande bok som med stor behållning kan läsas av andra än frälsta deckarfans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar