måndag 11 juni 2007

Luftslottet som sprängdes, av Stieg Larsson

Åh, som jag väntat på den tredje och sista delen om Lisbeth Salander! Blev jag avskräckt av dess 704 sidor? NEJ! Var den så bra som jag trodde? JA! Som småbarnsförälder har jag inte så mycket tid till att läsa, men den här gången stal jag mig till lässtunder lite då och då så fort jag kunde och gick och la mig ännu tidigare än vanligt bara för att kunna och hinna läsa så mycket som möjligt! Liksom de andra böckerna i serien var den spännande, smart och genialiskt skriven. Visserligen lite omständig ibland med onödiga sidospår, men det var nästan skönt.
Lite oväntad upplösning, trodde liksom boken var slut egentligen, men så hände det ytterligare som gjorde att hela historien fick ett riktigt avslut.

Ont och gott kämpar mot varandra även i den här boken. De onda är lite ondare men också dummare och de goda som är förvånansvärt många är godare och också smartare. Salander själv är smartast av de alla och lyckas vid sidan av sina egna problem, inlåst på sjukhuset, att lista ut vem som förföljer Erika Berger. Liksom i tidigare delar förekommer många udda och oväntade figurer och Lisbeth Salander själv är ju den coolaste hjätinnan som finns och trots hennes kantighet, så tycker man om henne på något vis. Jag rekommenderar alla att läsa hela trilogin, den är mer än läsvärd!Hisnande, spännande och roligt!



Karin




1 kommentar:

Älvdalens bibliotek sa...

Bättre än så här kan knappast en deckare eller spänningsroman vara!
Intrigen är tät, språket flyter som en norrlandsälv och dessutom lyfter S Larsson fram kvinnors styrka i alla tre böckerna.Girl power har fått ett namn - Lisbeth Sahlander, en kaxig ung kvinna med tonvis av integritet och en frisk motvikt till alla veckotidnings-
bimbos!Skicklig beskrivning av myndigheters maktmissbruk. Läs den.
Ewa Nyhlén