Efter att ha försökt mig på Bengt Ohlssons bok Gregorius som kom för några år sedan, var jag något misstänksam när jag för några dagar sedan fick Hennes mjukaste röst i handen..men skam den som ger sig och alla författare förtjänar väl åtminstone något mer än en chans. Och det är konstigt det där med böcker och deras författare, ibland visar sig den där andra eller tredje chansen man ger dem vara ett riktigt lyckokast- för en själv alltså.
Hennes mjukaste röst handlar om Karen. Efter att ha blivit våldsamt förtvivlad av att ha blivit lämnad av sin sambo, råkar hon ut för en fruktansvärd bilolycka och hamnar på sjukhus under en längre tid. Under sjukhusvistelsen granskar hon sitt liv, vad som format det och framförallt de män som format det. Karen har två vuxna barn, Frank och Julia och Karen tycker att hon varit en dålig mor till dem, att hon aldig tagit sig tid med dem, aldrig lyssnat tillräckligt på dem, eftersom all hennes tid gått åt till att vänta på, fundera över och ängslas över någon man. På sjukhuset träffar Karen Rita, ytterligare en skör kvinna som bestämt sig för att svälta sig till döds men hittas i sista stund. Rita och Karen blir nära vänner och söker sig till varandra även efter sjukhusvistelsen.
Hennes mjukaste röst är en vacker, gripande men också vardaglig bok. I alla tider har väl kvinnor väntat, längtat och ängslats över sina män och funderat över hur de är som föräldrar. Språket är så skimrande vackert med fantstiska beskrivningar av vardagliga ting och jag förundras över hur en man kan skriva så inkännande och träffande om en kvinna.
Efter denna underbara roman kommer Bengt Ohlsson att få mer än en chans till av mig!
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar